Jag gillar att göra saker helhjärtat. Jag är en sån person. Inga halvblesyrer. Inget halvdant. Nej, engagerat och med odelat fokus ska det vara.
Det känns inte som att det är så med bloggen just nu. Visserligen älskar jag att skriva. Att formulera mig i skrift har alltid fascinerat. Fråga min klassföreståndare från högstadiet. Vi brevväxlar fortfarande. Men att skriva och hitta rätta orden för att uttrycka något kräver koncentration och ostördhet. I alla fall för mig som inte bara vill haspla ur mig några mindre genomtänkta meningar samtidigt som jag lagar middag, hänger tvätt, hjälper Erik med läxor och har Ella i badkaret.
Vad är det som är viktigt här i livet? Eller rättare sagt, vad är det som är viktigt här och nu?
Jag har funderat en hel del på det sista tiden. Ni vet, man har en massa saker omkring sig som inte ger så mycket igen. Som bara tar energi från en och stressar en. Ja visst, det kan vara saker man initierat själv. Naturligtvis med odelat goda intentioner, men det blir ju som de flesta vet inte alltid som man tänkt sig. Livet ändrar sig ideligen. På alla plan. Så kommer man till något slags vägskäl där man tvingas stanna och välja hur man ska fortsätta.
Ungefär så är det för mig just nu. Därför tar bloggen time-out.
Resten om den väg jag ska promenera vidare på, tills jag kommer till nästa vägskäl, behåller jag för mig själv.
Ha det gott i cyberspace!
Rusa nu inte fram... Stanna och titta lite på blommorna i diket emellanåt. Det är trots allt vägen som är mödan värd!
Puss på er alla! Jag älskar er!
//Lisa
