I vanlig ordning känns det som att tiden flugit fram. Tillvaron är ju för det mesta så intensiv att man emellanåt nästan glömmer bort att andas. Jag återkommer ständigt till det här på bloggen. Att tempot överallt numera är så skrämmande högt. Jag reflekterar nästan varje dag över just det och undrar på allvar hur det ska sluta. För mig. För dig. För mina barn. Och andras barn. Ja, för alla. Tills trenden vänder, för det vill jag ändå tro att den gör, får jag fortsätta förhålla mej till den. Hitta mina andningshål och oxå försöka lära mina barn att hitta sina. Men nog om detta. Här kommer några rader om det gångna året.
Vi har vanan trogen spenderat v7 i Björnrike. Självklart i Bill's stuga. Mycket härlig skidåkning blev det! 
Sommaren höll vi oss hemma och gjorde lite små utflykter när det inte regnade... Kände dock aldrig någon stress över vädret eftersom vi hade en resa till Gran Canaria bokad på höstlovet. Lyx!
Eriks år inleddes med ett skolbyte. Det högstadie han gått på fram till då hade haft en lååååång historia av problem med fukt som gjorde att elever och lärare reagerade med bl a huvudvärk, nästäppa eller för den delen rinnsnuva och andningsbesvär. En av dem som mådde dåligt var Erik. Han som aldrig reagerat på något fick både besvär från luftvägarna och hudutslag. Som om inte detta var nog var den lösning skolan erbjöd inte alls bra för honom och hela situationen blev väldigt långdragen. Så pass att vi valde att byta till en skola i Huskvarna.
Skolbyte mitt i 7:e klass är inte direkt vad man önskar men det har gått otroligt bra. Första halvåret innebar pendlingen med tåget extremt tidiga mornar men inte en enda dag gnällde Erik. Nu har han fått en justering på schemat som gör att han slipper åka i svinottan och säg den tonåring som inte glatt tackar ja till att sova nästan timme längre om morgonen.
Tonåring ja. Erik är sannerligen mitt i denna både påfrestande och härliga tid. De mesta som han inte valt själv är jobbigt, töntigt, tråkigt, ja rent av plågeri eller åtminstone något nödvändigt ont. Det är tydligt att han håller på bryta sej loss men Ibland är det riktigt jobbigt att tackla.
Datorer är fortfarande hans huvudsakliga intresse men han lägger också ned en hel del tid på MAIS och deras hemmamatcher där han såvitt jag vet sköter ljuset. Eller iaf en del av ljuset. Riktig fest är det om de tv-sänder för allt som har med att filma och sända live är Eriks passion.
Ella går nu i andra klass och trivs som fisken. Jag vet inte riktigt varför, men hon tappade intresset för att rida i våras så nu ligger hästprylarna tills vidare på hyllan. Dock pratar hon nu åter om att gå på ridskola men jag vet inte hur mycket "allvar" det ligger bakom snacket. Hästar är fantastiska men det är ingen billig sysselsättning och dessutom väldigt tidskrävande.
Intresset för dans håller dock i sej. Hon går på Kulturskolans dans en gång i veckan och jag måste skryta och säga att hon är väldigt duktig på att röra sig till musik. Ibland försöker hon blanda in mej i det där men jag har inte en chans att hänga med... De hade en kanonfin uppvisning i Nykyrka k:a i samband med julkonsert och man är ju så stolt att man nästan spricker när man ser henne.
Björn har tillbringat oräkneliga timmar på sin MTB. Vintertid är det dubbdäck och grusvägsrally. Sommartid mycket stig av mer eller mindre teknisk karaktär. I våras köpte han sig en ny MTB och på den har det i sommar blivit några tävlingar där det förutom att han haft kul även gått riktigt bra. Jag har dessutom lurat med honom på lite styrketräning och det tror jag gjort honom väldigt gott."Familjegym" antingen i gymet vid MSOK eller hemma i trädgården och med kontinuitet är ett bra recept för att förebygga skador och förbättras på hojen.
Han jobbar kvar på SEW och kommer nog göra så till pension... Visst har det blivit någon hotellnatt men jag vet att det skulle kunna vara betydligt fler så jag är bara tacksam.
För min egen del har jag åter bytt jobb och är nu sedan 3/8 på en vårdcentral där jag verkligen trivs jättebra. Det har varit och är fortfarande en utmanande resa men jag är en del av ett jättehärligt gäng som jag känner mej trygg med och det är oftast ren njutning att få lära sej så mycket. Jag behövde sannerligen den här "omstarten" för att vilja fortsätta arbeta som sjuksköterska. Nu är jag på god väg att hitta tillbaks till min yrkesstolthet. Den som tyvärr försvann där jag var anställd tidigare när jag samtidigt som förvandlades till en extremt osäker liten varelse.
Min träning har gått som på räls ända till i höst. Mycket skidor i början av året. Jag fick ta revansch på Stockholm marathon och med marginal komma in under 4 timmar. Efter det blev det fokus på triathlon inför säsongens stora utmaning som bestod av Vätter Challenge, en halv IM, på hemmaplan. Vilken fest! Överhuvudtaget kan jag säga att kroppen har känts omättlig på träning. Den har svarat på tuff belastning och förutom maran och Vätter Challenge levererat en tid en bra bit under 50 minuter på milen och 2.43 på Lidingöloppet. För att nämna något. 
Kanske jag borde begripit att jag behövde en längre vila både mentalt och fysiskt efter en sådan säsong. Jag var nämligen snubblande nära att gå i väggen med träningen under hösten. Plötsligt kände jag mej konstant seg och trött. Värk i benen. Nerverna utanpå kroppen. Ja, hela den här episoden är värd ett inlägg för sig själv men jag har ju valt att inte blogga längre så jag stannar vid att beskriva det med ett ord. Överträning.
Passar oxå på att höja ett varningens finger till alla er som liksom jag älskar att träna men samtidigt ska få livet att gå ihop med man, barn, hem och ett krävande heltidsjobb...
Men precis som moster skrev till mej en gång. Det är i motvind, inte medvind, en drake lyfter. Och visst har jag luft under vingarna igen. Jag har oxå lärt mej lite mer om mej själv. Vuxit lite. Så får vi se hur det blir med tränings- och tävlingsplanerna för 2016. Missförstå mej rätt, men plötsligt är det inte så viktigt. Iaf inte så viktigt som att jag och min familj mår bra. Allt hänger ihop. Och när det kommer till kritan är det totala situationen räknas. Det måste vara balans i den.
Till sist vill jag förstås ta chansen att önska er alla en riktigt god och avkopplande jul och ett gott nytt 2016! Livet är här och nu!
Varma kramar
/Lisa
