Det är härmed premiär för detta interaktiva JULBREV 2009 som jag tänker mig ska bli en årligen återkommande företeelse i vårt papperlösa (?) samhälle.
Att tiden mer eller mindre rusar fram är väl de flesta av oss eniga om. Jag hävdar dock, när det gäller den gångna hösten, att detta är en stark underdrift. Herregud vad det har varit intensivt! Det har gått i 190 km/h konstant och jag begriper ärligt talat inte var tiden tagit vägen.
Början av 2009 var till stor del en nedräkning inför den sedan länge inplanerade resan till Gran Canaria, i slutet av februari. Lisas far fyllde nämligen jämt och hela resan var en överraskning för honom. Tur att inte hjärtat stannade på honom när vi knackade på dörren till hans hotellrum den kvällen vi anlände. Hakan var i alla fall någonstans i knähöjd när han utbrast "men vad i helvete". Veckan på Gran Canaria blev ett välkommet avbrott från vintervardagen som gjorde att det sedan faktiskt gick ganska fort fram till vår svenska sommar.
Den svenska sommaren innebar även i år en lång ledighet tillsammans för hela familjen. Närmare bestämt sex veckor. Men det blev inte sex veckors Taikon-liv med husvagnen, som förra året. Nej, vi hade faktiskt en mycket sparsamt planerad sommar framför oss när vi lagom till midsommar påbörjade vår gemensamma ledighet.
Visst blev det några turer med husvagnen. Bl a till Smögen ett par gånger, Motala och Lidköping. Men också en hel del tid hemma på Solstugevägen, utan några krav och måsten.
Erik växer så det knakar. Denne stiliga åttaåring med glimten i ögat håller nu i många avseenden på att bli mer ungdom än barn känns det som. Han har avklarat halva tvåan och vi ser hur han utvecklas både vad gäller de olika ämnena i skolan och hans person. Han har t ex två flygresor på egen hand t o r till mormor och morfar i Boden med sig i ryggsäcken. Hockeyn har han dock efter noggrant övervägande lagt på hyllan. Vem vet, kanske det bara är tillfälligt?
Ella är en innovativ liten tjej med mycket kli i fingrarna. Hon är fortfarande väldigt motorisk även om språket nu utvecklas i snabb takt. Detta är tjejen som cyklar trehjuling oavbrutet runt dagis på eftermiddagarna, gärna med en kompis på flaket. Att hon har skinn på näsan och vassa armbågar blir bara ytterligare bekräftat genom språket. Hon kan numera både argumentera och protestera verbalt vilket hon tränar dagligen.
Lisa och Björn har båda två haft perioder av bråda dagar på sina arbeten. Framför allt under den senare delen av hösten. Förutom jobb och familj hinner Lisa fortfarande med en och annan löprunda. Mullsjö med omnejd bjuder på oändlig variation när det gäller detta! Det är faktiskt så att även Björn inspirerats till att knyta på sig joggingskorna för att svettas lite i terrängen. Bra gjort, tycker jag.
Julen 2009 firar vi i Boden i ett fantastiskt vinterlandskap med gott om snö och lagom antal minusgrader.
Ha nu en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT 2010!
Kanske vi ses här på bloggen även i fortsättningen???
Att tiden mer eller mindre rusar fram är väl de flesta av oss eniga om. Jag hävdar dock, när det gäller den gångna hösten, att detta är en stark underdrift. Herregud vad det har varit intensivt! Det har gått i 190 km/h konstant och jag begriper ärligt talat inte var tiden tagit vägen.
Början av 2009 var till stor del en nedräkning inför den sedan länge inplanerade resan till Gran Canaria, i slutet av februari. Lisas far fyllde nämligen jämt och hela resan var en överraskning för honom. Tur att inte hjärtat stannade på honom när vi knackade på dörren till hans hotellrum den kvällen vi anlände. Hakan var i alla fall någonstans i knähöjd när han utbrast "men vad i helvete". Veckan på Gran Canaria blev ett välkommet avbrott från vintervardagen som gjorde att det sedan faktiskt gick ganska fort fram till vår svenska sommar.
Den svenska sommaren innebar även i år en lång ledighet tillsammans för hela familjen. Närmare bestämt sex veckor. Men det blev inte sex veckors Taikon-liv med husvagnen, som förra året. Nej, vi hade faktiskt en mycket sparsamt planerad sommar framför oss när vi lagom till midsommar påbörjade vår gemensamma ledighet.
Visst blev det några turer med husvagnen. Bl a till Smögen ett par gånger, Motala och Lidköping. Men också en hel del tid hemma på Solstugevägen, utan några krav och måsten.
Erik växer så det knakar. Denne stiliga åttaåring med glimten i ögat håller nu i många avseenden på att bli mer ungdom än barn känns det som. Han har avklarat halva tvåan och vi ser hur han utvecklas både vad gäller de olika ämnena i skolan och hans person. Han har t ex två flygresor på egen hand t o r till mormor och morfar i Boden med sig i ryggsäcken. Hockeyn har han dock efter noggrant övervägande lagt på hyllan. Vem vet, kanske det bara är tillfälligt?
Ella är en innovativ liten tjej med mycket kli i fingrarna. Hon är fortfarande väldigt motorisk även om språket nu utvecklas i snabb takt. Detta är tjejen som cyklar trehjuling oavbrutet runt dagis på eftermiddagarna, gärna med en kompis på flaket. Att hon har skinn på näsan och vassa armbågar blir bara ytterligare bekräftat genom språket. Hon kan numera både argumentera och protestera verbalt vilket hon tränar dagligen.
Lisa och Björn har båda två haft perioder av bråda dagar på sina arbeten. Framför allt under den senare delen av hösten. Förutom jobb och familj hinner Lisa fortfarande med en och annan löprunda. Mullsjö med omnejd bjuder på oändlig variation när det gäller detta! Det är faktiskt så att även Björn inspirerats till att knyta på sig joggingskorna för att svettas lite i terrängen. Bra gjort, tycker jag.
Julen 2009 firar vi i Boden i ett fantastiskt vinterlandskap med gott om snö och lagom antal minusgrader.
Ha nu en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT 2010!
Kanske vi ses här på bloggen även i fortsättningen???
Tungan rätt i mun när jag efter avslutat pass siktar in mig på en av vattenpölarna utanför Träningsverket. Detta var jättekul!
Familjen Söderholm samlad på bild efter ceremonierna. Vigseln fick inleda för att sedan ge plats för dop av Greta. Jättefint och enkelt tack vare en mycket sympatisk och avslappnad präst.
På väg mot efterföljande festligheter i Svartviks herrgård. En minnesvärd kväll, helt i Sara och Fredriks anda. Tusen tack! Hoppas vi ses snart igen!
Den här kvinnan i grönt hade jag rygg på ungefär halva loppet. Sedan tappade jag henne.
Och vips så såg man ut så här istället!
Etta på listan över märkliga djur. Men Ella var väldigt imponerad av girafferna. Jag köpte en mjukisgiraff till henne från souvenirshopen. Så nu både äter, sover hon och leker med "faffen". 
Kom nu lilleman. Nu går vi hemåt... Familjen elefant lämnar savannen för dagen.
Här klappar vi en gravid get! Det var hon som stod mest stilla liksom. Av förklarliga skäl.
