Published with Blogger-droid v1.6.8
fredag 29 april 2011
torsdag 28 april 2011
Stolt
Jag känner mej jävligt nöjd just nu. Är precis hemkommen från ett träningspass och ler när jag tittar på pulsklockan med varvtider. Konstaterar att jag faktiskt förbättrats.
Intervaller i form av 4 x 2000 meter med två minuters gångvila. Enligt träningsprogrammet skulle man köra i 6.30-fart. Först uppvärmning såklart. Jag lyckades prestera bättre än väntat!
1: 5.17/km
2: 5.15/km
3: 5.07/km
4: 5.01/km
Ser ganska bra ut för att vara en glad amatör som jag!
Hoppas jag lyckas förbättra min tid på Varvet om tre veckor!
Intervaller i form av 4 x 2000 meter med två minuters gångvila. Enligt träningsprogrammet skulle man köra i 6.30-fart. Först uppvärmning såklart. Jag lyckades prestera bättre än väntat!
1: 5.17/km
2: 5.15/km
3: 5.07/km
4: 5.01/km
Ser ganska bra ut för att vara en glad amatör som jag!
Hoppas jag lyckas förbättra min tid på Varvet om tre veckor!
Published with Blogger-droid v1.6.8
onsdag 27 april 2011
Ekorrhjulet
Det märks att vi är tillbaks i vardagen och att ekorrhjulet snurrar på som aldrig förr. Jag hinner nämligen inte blogga som jag annars gjort sista tiden.
Jag är dock inte alls ledsen över att det nu är "som vanligt" därhemma. Tvärtom. Jag uppskattar verkligen vardagen med allt vad den innebär! Kanske är det ett visst mått av tant-varning att jag faktiskt njuter av ett ganska inrutat liv. Rutiner. Smaka på ordet. Visst är det vackert?
Beträffande förberedelserna inför Göteborgsvarvet följer jag så smått ett träningsprogram från Runner´s world. Löparporrtidningen nummer ett. I måndags stod distans på schemat och jag, iförd vätskebälte, drog iväg med Beata ut mot Ryfors. Sprang genom gammelskogen och kom så småningom ut på golfbanan. Fick lite rysningar när jag tänkte tillbaks på hur ilsken jag varit när jag spelade där. Ja, när jag spelade golf överhuvudtaget. Det, i motsats till löpning, är en sport som plockar fram de absolut sämsta sidorna ur mej. En anledning så god som någon att lägga den karriären på hyllan.
Nåväl. Beata och jag tuffade vidare. Mina ben stumma och tunga efter ganska tuffa pass senaste veckan. Sprang ganska fel i Margreteholm och tvingades följa järnvägsrälsen för att till sist hitta Stråkensbro och det gula spåret som vi sedan följde hemåt. Ja, sista biten gick längs med sjön förstås. Nästan 16 km mätte rundan som snarare kändes som 26, om man låter mina ben avgöra. Mycket kringelikrokar, upp och ned, genom bättre och sämre terräng. Men sketans kul och ett äventyr i sej!
Härnäst väntar intervaller (4 x 2000 m) imorgon och backträning på fredag. Söndag är det antingen ett distanspass på 20 km på agendan eller så sticker vi till Kaxholmen och springer Landsjön runt, en årligen återkommande tävling på 12,5 km. Jag som gillar tävlingar och är sugen på att förbättra förra årets tid på samma tävling (1.08.30 eller nåt i den stilen) känner dock att det lutar åt 20 km hemma i skogarna. Det finns nämligen INGET som går upp mot att kuta i naturen hemikring!
Jag är dock inte alls ledsen över att det nu är "som vanligt" därhemma. Tvärtom. Jag uppskattar verkligen vardagen med allt vad den innebär! Kanske är det ett visst mått av tant-varning att jag faktiskt njuter av ett ganska inrutat liv. Rutiner. Smaka på ordet. Visst är det vackert?
Beträffande förberedelserna inför Göteborgsvarvet följer jag så smått ett träningsprogram från Runner´s world. Löparporrtidningen nummer ett. I måndags stod distans på schemat och jag, iförd vätskebälte, drog iväg med Beata ut mot Ryfors. Sprang genom gammelskogen och kom så småningom ut på golfbanan. Fick lite rysningar när jag tänkte tillbaks på hur ilsken jag varit när jag spelade där. Ja, när jag spelade golf överhuvudtaget. Det, i motsats till löpning, är en sport som plockar fram de absolut sämsta sidorna ur mej. En anledning så god som någon att lägga den karriären på hyllan.
Nåväl. Beata och jag tuffade vidare. Mina ben stumma och tunga efter ganska tuffa pass senaste veckan. Sprang ganska fel i Margreteholm och tvingades följa järnvägsrälsen för att till sist hitta Stråkensbro och det gula spåret som vi sedan följde hemåt. Ja, sista biten gick längs med sjön förstås. Nästan 16 km mätte rundan som snarare kändes som 26, om man låter mina ben avgöra. Mycket kringelikrokar, upp och ned, genom bättre och sämre terräng. Men sketans kul och ett äventyr i sej!
Härnäst väntar intervaller (4 x 2000 m) imorgon och backträning på fredag. Söndag är det antingen ett distanspass på 20 km på agendan eller så sticker vi till Kaxholmen och springer Landsjön runt, en årligen återkommande tävling på 12,5 km. Jag som gillar tävlingar och är sugen på att förbättra förra årets tid på samma tävling (1.08.30 eller nåt i den stilen) känner dock att det lutar åt 20 km hemma i skogarna. Det finns nämligen INGET som går upp mot att kuta i naturen hemikring!
söndag 24 april 2011
Resan fortsätter
Published with Blogger-droid v1.6.8
lördag 23 april 2011
Härliga Norrbotten
Ligger min säng på hotellet i Ö-vik och tänker tillbaks på fina Norrbotten. Det är där jag vuxit upp och där jag har en stor del av mitt hjärta. Klart att det betyder mycket. I morse stack jag ut och sprang redan klockan nio. Klarblå himmel dagen till ära och när jag sprang över hängbron låg älven nästan helt stilla och spegelblank där under. En vy jag önskar att jag kunde dela med av till vännerna i Jönköping. Andas in luften och bara njuta av helheten. Laxfiskare vid strandkanten. Enstaka strömvirvlar ute i älven. Barrskog. Mycket sand. Inga vitsippor men väl lingonris. Riktigt hederlig norrbottnisk mark som jag tar farväl av på mitt vis. Genom att låta benen springa en sista runda, på nästan nio kilometer.
Hur skulle det vara att flytta upp hit igen? Av och till har planerna varit mer eller mindre framskridna. Just nu är de mindre framskridna. Av många skäl. Men längtan finns. Jag är och förblir norrbottning djupt in i min själ. Det är jag förbannat stolt över.
På återseende Norrbotten, Boden och mina fina släktingar. Inte minst mamma och pappa. Det ska inte dröja länge tills vi ses igen.
Hur skulle det vara att flytta upp hit igen? Av och till har planerna varit mer eller mindre framskridna. Just nu är de mindre framskridna. Av många skäl. Men längtan finns. Jag är och förblir norrbottning djupt in i min själ. Det är jag förbannat stolt över.
På återseende Norrbotten, Boden och mina fina släktingar. Inte minst mamma och pappa. Det ska inte dröja länge tills vi ses igen.
Published with Blogger-droid v1.6.8
fredag 22 april 2011
En månad kvar
Ja, till och med lite mindre än så. Den 21 maj ska jag och 58 000 andra kuta 21 095 meter runt Göteborg. För tredje gången ska jag ta mej i mål i Göteborgsvarvet. Ett lopp jag aldrig trott var nåt för mej men som jag bokstavligen älskar att springa.
Så här fyra veckor innan är väl egentligen det mesta vad gäller formen fixat. Inte mycket tid att ta igen förlorade pass utan mest inriktning på att bibehålla det jag hittills byggt upp och kanske möjlighet att vässa udden lite. Jag ligger på en träningsdos motsvarande ca 35 kilometer i veckan och kommer inte förändra det förrän samma vecka som loppet går av stapeln. Så det är ingen orimlig sträcka. Jag menar att ALLA KAN.
I måndags blev det 7 km hyfsat lätt. Igår 13,5 km distans, idag 10 x 200 m backe, totalt 8,2 km med upp- och nedjogg. Träningsvveckan avslutas imorgon med ett pass motsvarande måndagens där jag hoppas kunna lura med mej moster Anita och kusin Malin. Få se hur det går med den saken.
Har sett massor med folk som är ute och springer här hemma. Det är unga och gamla, damer och herrar, smala och mindre smala, snabba och långsamma och alla är de lika mycket hjältar sett ur mina ögon. Har man bara kommit dithän i sin löpning att man verkligen känner att man gör detta för sin egen skull. Det är ingen tävling. Det måste inte gå fort eller var vackert att se på. Det är min grej och det får mej att må bra. Då är chansen att du fastnar för löpning överhängande. Och då är det bara att gratulera. Löpning gör nämligen livet så mycket roligare att leva!
Så här fyra veckor innan är väl egentligen det mesta vad gäller formen fixat. Inte mycket tid att ta igen förlorade pass utan mest inriktning på att bibehålla det jag hittills byggt upp och kanske möjlighet att vässa udden lite. Jag ligger på en träningsdos motsvarande ca 35 kilometer i veckan och kommer inte förändra det förrän samma vecka som loppet går av stapeln. Så det är ingen orimlig sträcka. Jag menar att ALLA KAN.
I måndags blev det 7 km hyfsat lätt. Igår 13,5 km distans, idag 10 x 200 m backe, totalt 8,2 km med upp- och nedjogg. Träningsvveckan avslutas imorgon med ett pass motsvarande måndagens där jag hoppas kunna lura med mej moster Anita och kusin Malin. Få se hur det går med den saken.
Har sett massor med folk som är ute och springer här hemma. Det är unga och gamla, damer och herrar, smala och mindre smala, snabba och långsamma och alla är de lika mycket hjältar sett ur mina ögon. Har man bara kommit dithän i sin löpning att man verkligen känner att man gör detta för sin egen skull. Det är ingen tävling. Det måste inte gå fort eller var vackert att se på. Det är min grej och det får mej att må bra. Då är chansen att du fastnar för löpning överhängande. Och då är det bara att gratulera. Löpning gör nämligen livet så mycket roligare att leva!
Published with Blogger-droid v1.6.8
Björn myser med musen
Published with Blogger-droid v1.6.8
onsdag 20 april 2011
Upplev Boden, del två
Published with Blogger-droid v1.6.7
Upplev Boden, del ett
Published with Blogger-droid v1.6.7
tisdag 19 april 2011
Vi hade iaf tur med vädret
Tisdag och strålande sol. Perfekt för en dag i skidbacken! Sagt och gjort, vi fixar matsäck och kör de dryga 10 milen till Kåbdalis. Inte mycket snö nån annanstans än i backarna som synes, men värre var att det var strömavbrott när vi kom fram, lagom till kl 10 när liftarna skulle börjat gå. Suck! En kabel hade visst brunnit och det var strömlöst hela 10 mil söder om Jokkmokk. Jaha... Vad göra... En timmes väntan på ström blev till fyra timmar. Som väl var visste vi inte detta från början och som jätteväl var så hade vi riktigt tur med vädret!
Till sist fick vi då några åk i riktig sorbet. Inte världens bästa skidåkning men barnen var nöjda och det betyder ju allt!
söndag 17 april 2011
Boden nästa
Skog och träd så långt ögat når. Jag är i bilen, knappt en timme hemifrån.
Passerade just paltzerian utanför Piteå.
Ska tillbringa den kommande veckan hos mor och far. Kanske bli lite ompysslad men ffa fylla på med lite av allt vad Norrbotten och mitt ursprung innebär.
I natt har vi sovit hos Sara och Fredrik i Juniskär. Känns som att det inte passerat en dag sen vi sist sågs. Vi har som sagt var känt varandra i snart 30 år och jag hoppas vi får hänga ihop i 30 till. Gärna mer. Även om det är geografiskt långt mellan oss är det obefintligt avstånd när vi hörs eller ses. Tack hela familjen Söderholm för den här gången! Vi ses i sommar!
Passerade just paltzerian utanför Piteå.
Ska tillbringa den kommande veckan hos mor och far. Kanske bli lite ompysslad men ffa fylla på med lite av allt vad Norrbotten och mitt ursprung innebär.
I natt har vi sovit hos Sara och Fredrik i Juniskär. Känns som att det inte passerat en dag sen vi sist sågs. Vi har som sagt var känt varandra i snart 30 år och jag hoppas vi får hänga ihop i 30 till. Gärna mer. Även om det är geografiskt långt mellan oss är det obefintligt avstånd när vi hörs eller ses. Tack hela familjen Söderholm för den här gången! Vi ses i sommar!
Published with Blogger-droid v1.6.7
Snabbvisit i Juniskär
De bor verkligen superfint, Sara och Fredrik. Bara ett stenkast från havet ligger deras drömhus. Från min synvinkel är det dessutom helt strategiskt rätt. Ja, det är klart att jag hellre önskar att vi vore grannar, men nu när det är som det är får man vara tacksam över att de bor halvvägs hemifrån. Det gör ju att vi träffas åtminstone på ena hållet när vi bilar upp till Boden.
Mellantjejen Söderholm.
För 25 år sedan var det mammorna till de här två barnen som kämpade om fotbollen.
Det var länge sen jag och Sara var ute på en jogging tur ihop. Trodde inte att jag skulle lyckas lura med mej henne men det gjorde jag!
Saras min säger väl allt om hur nöjd hon var efter rundan. Asbra jobbat kompis!
 |
Å här kommer så småningom jag själv springande! Nu är vi laddade för att köra de sista 60 milen hem! |
fredag 15 april 2011
Dags igen
Jaha ja. Då var det dags att slänga ned lite grejer och rulla norrut igen! Fast denna gången ska vi dubbelt så långt som till Björnrike. Vi ska nämligen till mina fina hemtrakter i Norrbotten och fira påsk!
Det ska bli mysigt att komma hem lite. Saknar mina släktingar mycket. Vi tar dessutom med oss slalomprylar för att om vädret tillåter kunna sticka till Kåbdalis en dag.
Denna fredag är grymt fullspäckad och jag önskar faktiskt att jag kunde skruva fram klockan ett dygn nu. Så vi vore en bit på vägen kommen...
Först ska jag åka dubbla vändor fram och tillbaks mellan Mullsjö och Jönköping i eftermiddag. Sedan ska det packas därhemma och jag med mitt sjuka huvud vill också dammsuga av lite. Är så trist att komma hem till ett skitigt hem och så UNDERBART att komma hem när det är fräscht! Middagen hämtar vi från den nya ljuvliga Mai Thai och bara det gör att det känns som att allt kommer gå som en dans ikväll!
Planen är att vi ska åka senast kl 08 hemifrån imorgon och sedan köra till goa fina Sara och hennes familj i Juniskär, utanför Sundsvall, där vi sover över natt. Sara är en person jag verkligen kan gå och längta så där ända in i hjärteroten mycket efter. Min bästis som hon är och har varit ända sedan i mitten av 80-talet när vi flyttade till Bredåker. Jag var 9 år, Sara 8. HERREGUD!!! Räkna efter! Vi har ju känt varann i nästan TRETTIO ÅR! OMG! Det låter fruktansvärt bedrövligt grääääääsligt hemskt länge!
Plötsligt tog 40-årskrisen ett grabbatag om mej igen. Om jag skulle ta och börja fila på mitt testamente...vita arkivet kanske?
Det ska bli mysigt att komma hem lite. Saknar mina släktingar mycket. Vi tar dessutom med oss slalomprylar för att om vädret tillåter kunna sticka till Kåbdalis en dag.
Denna fredag är grymt fullspäckad och jag önskar faktiskt att jag kunde skruva fram klockan ett dygn nu. Så vi vore en bit på vägen kommen...
Först ska jag åka dubbla vändor fram och tillbaks mellan Mullsjö och Jönköping i eftermiddag. Sedan ska det packas därhemma och jag med mitt sjuka huvud vill också dammsuga av lite. Är så trist att komma hem till ett skitigt hem och så UNDERBART att komma hem när det är fräscht! Middagen hämtar vi från den nya ljuvliga Mai Thai och bara det gör att det känns som att allt kommer gå som en dans ikväll!
Planen är att vi ska åka senast kl 08 hemifrån imorgon och sedan köra till goa fina Sara och hennes familj i Juniskär, utanför Sundsvall, där vi sover över natt. Sara är en person jag verkligen kan gå och längta så där ända in i hjärteroten mycket efter. Min bästis som hon är och har varit ända sedan i mitten av 80-talet när vi flyttade till Bredåker. Jag var 9 år, Sara 8. HERREGUD!!! Räkna efter! Vi har ju känt varann i nästan TRETTIO ÅR! OMG! Det låter fruktansvärt bedrövligt grääääääsligt hemskt länge!
Plötsligt tog 40-årskrisen ett grabbatag om mej igen. Om jag skulle ta och börja fila på mitt testamente...vita arkivet kanske?
torsdag 14 april 2011
Tusingar
Lyckades klämma in ett pass i löparskorna ikväll. Har länge funderat på hur det är att kuta tusingar, alltså intervaller om 1000 m. Generellt brukar jag ha svårt att få in de där kvalitetspassen i min träning. Ibland klämmer jag till med backträning eller 200 m uppe vid MSOK men oftast landar det på min vanliga fart och mina vanliga distanser. Funderade på vad det bottnar i och kom fram till att jag är rädd för att bli så där riktigt skitslut under ett träningspass. Jag ogillar starkt att köra så att jag mår illa. Älskar däremot att ligga och nöta i bekvämlighetsfart! Nåväl, idag var jag faktiskt laddad för lite intervaller och bestämde mej alltså för att köra tusingar. Uppvärmning, 4 x 1000 m, nedjogg.
Jag är allt annat än en snabb löpare och efter att ha läst här och där kom jag fram till att varje tusing borde ligga på 5.15-5.20 och en hederlig motionär som jag bör köra ungefär fyra upprepningar med 90-120 sekunders gångvila eller lätt joggvila emellan.
Inget att be för. Bara att dra igång. Visst kändes det i benen och jag frustade och flåsade rätt rejält, men jag fick faktiskt hålla igen för att inte springa fortare än planen!
Så här såg tiderna ut:
Första tusingen 5.11 minuter
Andra tusingen 5.02 minuter
Tredje tusingen 4.58 minuter
Fjärde tusingen 4.47 minuter
Jag kräktes inte efteråt heller. Om ni vill veta. Däremot ska jag somna med ett leende på läpparna. Skitnöjd med dagens pass! Nästa gång ska jag lura med mej Beata!
Jag är allt annat än en snabb löpare och efter att ha läst här och där kom jag fram till att varje tusing borde ligga på 5.15-5.20 och en hederlig motionär som jag bör köra ungefär fyra upprepningar med 90-120 sekunders gångvila eller lätt joggvila emellan.
Inget att be för. Bara att dra igång. Visst kändes det i benen och jag frustade och flåsade rätt rejält, men jag fick faktiskt hålla igen för att inte springa fortare än planen!
Så här såg tiderna ut:
Första tusingen 5.11 minuter
Andra tusingen 5.02 minuter
Tredje tusingen 4.58 minuter
Fjärde tusingen 4.47 minuter
Jag kräktes inte efteråt heller. Om ni vill veta. Däremot ska jag somna med ett leende på läpparna. Skitnöjd med dagens pass! Nästa gång ska jag lura med mej Beata!
tisdag 12 april 2011
Trollsjön runt
Eller nåt. Det fick utgöra dagens runda. Blev drygt en härlig mil ihop med Beata.
En mils hinderbana. Nja, kanske inte riktigt. Men nästan. Det ser inte klokt ut i skogen. Massor av nedfallna träd och grenar överallt. På sina ställen har trädstammar bara gått rakt av. På andra ställen har hela rötter vräkts upp. Ja, skogsägarna har en hel del att jobba med. Helt klart.
Det var riktigt härligt att återse stigarna kring Trollsjön och terrängen kring Stråken gör underverk för formen. Många riktigt branta partier där mjölksyran ger sej till känna redan efter halva backen. Älvsborgsbron och Göta älvbron kommer framstå som en liten nivåskillnad sedan vi harvat i de här mördarbackarna lite till.
Nu vill benen sova. Lång och skön skönhetssömn.
En mils hinderbana. Nja, kanske inte riktigt. Men nästan. Det ser inte klokt ut i skogen. Massor av nedfallna träd och grenar överallt. På sina ställen har trädstammar bara gått rakt av. På andra ställen har hela rötter vräkts upp. Ja, skogsägarna har en hel del att jobba med. Helt klart.
Det var riktigt härligt att återse stigarna kring Trollsjön och terrängen kring Stråken gör underverk för formen. Många riktigt branta partier där mjölksyran ger sej till känna redan efter halva backen. Älvsborgsbron och Göta älvbron kommer framstå som en liten nivåskillnad sedan vi harvat i de här mördarbackarna lite till.
Nu vill benen sova. Lång och skön skönhetssömn.
Published with Blogger-droid v1.6.7
Vad har jag gjort?
Idag när jag kom hem från jobbet låg dessa två kort i min postlåda. På det med tjejen på kände jag direkt igen handstilen från min gamla klassföreståndare i högstadiet, Inge B. Visst är det läckert att vi har kontakt fortfarande? Nåja, nu har jag varit extremt dålig på att höra av mej de sista halvåret. Men iaf, han finns där! Cool Inge!
Det andra kortet kunde jag inte på handstilen direkt avgöra vem som skickat. Så ivrig som ett födelsedagsbarn rev jag upp kuvertet och fann att det var Camilla som kommit att tänka på mej/oss när hon sett kortet. Zooma in och läs texten nu. Visst är det fint? Hon är verkligen lite av överraskningarnas brutta, bästa Camilla! Dessutom räknar jag henne till en av mina allra närmsta. Tycker väldigt mycket om henne och är (som jag sagt i andra sammanhang) skitstolt över henne. Starka, smarta, innovativa Camilla. Tack!
Å tänk. I lördags stod en tulpanbukett på bänken när vi kom hem...
Kan jag VERKLIGEN ha förtjänat att vara omgiven av dessa fina människor? Som dessutom bara är några av många gamla och nya vänner! Vad lyckligt lottad jag är.
En stor kram till alla er som alltid finns där för mej. Ni vet vilka ni är.
Published with Blogger-droid v1.6.7
Det snurrar i mitt huvud
Jag borde ha satt mej och bloggat lite igår.
Kände mej lite sådär låg och halvsur från morgonen. Utan att tycka att det kändes surt att gå tillbaks till jobbet var det bara tungt på nåt vis.
Dagen förlöpte sedan på ett trevligt och bra sätt. Delegeringsutbildning som kändes bra och när jag sedan slutade jobbet och promenerade till bilen i underbart vårväder kunde jag inte bli annat än glad!
Kom hem till mina goa fina underverk, åt middag med dem, hann fixa med lite tvätt innan Ella skulle i säng. Kliade henne på ryggen och pratade om rosa prinsessor med långt hår tills honom somnade. Sedan var det Eriks tur. Inget prinsess-snack där utan mer briefing av dagen. Han berättade om ett besök på fritids som fick honom att känna sej både rädd och otrygg och själv blir jag bara så heligt förbannad. Men lejonmamman har börjat dra i några trådar kring detta och fått lite goda råd så jag vet hur jag ska gå vidare. Jag fixar. Jag är ett stort jäkla fjäll som min prins kan luta sej mot. I alla lägen. När han inte orkar, då reser jag honom. Outtömlig på kraft i detta sammanhang. Helt enkelt outtömlig. Jag har genom åren förstått att det är så och idag är jag oändligt tacksam över att jag inte bara förstår det, utan också kan KÄNNA det. För som ni vet så är känslorna mycket starkare än förståndet.
När båda barnen sov och jag kollat färdigt på barnafödandeprogrammet på fyran tänkte jag att jag borde nog sätta mej och skriva lite på bloggen. Det var och är mycket mer än det jag skrivit om nu som snurrar i mitt huvud och jag minns att jag tänkte att fan, det blir nog svårt att somna ikväll... Jösses vad rätt jag hade! Testade alla knep jag har för att kunna slappna av och somna men det gick bara inte. Och ni vet ju att det känns som en evighet när man ligger där och grubblar. Räknar timmar som jag får sova om jag somnar nu... Sex timmar... Fy fan jag som knappt är människa om jag inte får sova närmare åtta!
Nåja. Jag somnade till sist. Vaknade också faktiskt. Inte fullt så sliten som jag förväntat mej. Tack och lov. Ser fram emot en löprunda i skog och mark i kväll. Med bästa Beata.
Och om det bara snurrar hälften av tankarna i huvudet ikväll, ska jag ta mej några minuter och lämna lite av tankarna på bloggen. Då kommer jag sova som en prinsessa sen.
Lev och må alla!
Kände mej lite sådär låg och halvsur från morgonen. Utan att tycka att det kändes surt att gå tillbaks till jobbet var det bara tungt på nåt vis.
Dagen förlöpte sedan på ett trevligt och bra sätt. Delegeringsutbildning som kändes bra och när jag sedan slutade jobbet och promenerade till bilen i underbart vårväder kunde jag inte bli annat än glad!
Kom hem till mina goa fina underverk, åt middag med dem, hann fixa med lite tvätt innan Ella skulle i säng. Kliade henne på ryggen och pratade om rosa prinsessor med långt hår tills honom somnade. Sedan var det Eriks tur. Inget prinsess-snack där utan mer briefing av dagen. Han berättade om ett besök på fritids som fick honom att känna sej både rädd och otrygg och själv blir jag bara så heligt förbannad. Men lejonmamman har börjat dra i några trådar kring detta och fått lite goda råd så jag vet hur jag ska gå vidare. Jag fixar. Jag är ett stort jäkla fjäll som min prins kan luta sej mot. I alla lägen. När han inte orkar, då reser jag honom. Outtömlig på kraft i detta sammanhang. Helt enkelt outtömlig. Jag har genom åren förstått att det är så och idag är jag oändligt tacksam över att jag inte bara förstår det, utan också kan KÄNNA det. För som ni vet så är känslorna mycket starkare än förståndet.
När båda barnen sov och jag kollat färdigt på barnafödandeprogrammet på fyran tänkte jag att jag borde nog sätta mej och skriva lite på bloggen. Det var och är mycket mer än det jag skrivit om nu som snurrar i mitt huvud och jag minns att jag tänkte att fan, det blir nog svårt att somna ikväll... Jösses vad rätt jag hade! Testade alla knep jag har för att kunna slappna av och somna men det gick bara inte. Och ni vet ju att det känns som en evighet när man ligger där och grubblar. Räknar timmar som jag får sova om jag somnar nu... Sex timmar... Fy fan jag som knappt är människa om jag inte får sova närmare åtta!
Nåja. Jag somnade till sist. Vaknade också faktiskt. Inte fullt så sliten som jag förväntat mej. Tack och lov. Ser fram emot en löprunda i skog och mark i kväll. Med bästa Beata.
Och om det bara snurrar hälften av tankarna i huvudet ikväll, ska jag ta mej några minuter och lämna lite av tankarna på bloggen. Då kommer jag sova som en prinsessa sen.
Lev och må alla!
söndag 10 april 2011
Hemma igen
Björn och Ella har stuckit iväg till gympan och jag kämpar med att packa upp all packning efter resan. Huuuu... Det lär vara jobb som räcker för hela den här söndagen.
Framåt eftermiddagen ska jag dock snöra på mej löparskorna och ge mej ut en runda i skogen. Här är nämligen helt snöfritt så jag tror att det funkar! Härligt va?
Ha en skön söndag allesammans.
Published with Blogger-droid v1.6.7
fredag 8 april 2011
Sista natten i Björnrike
Ja, det känns helt okej faktiskt.
Vi har haft en himla go vecka på alla vis! Massor av skidåkning, god mat, klart godkänt väder alla dagar, nästan 36 km löpning, inga brutna ben eller avslitna ledband (bara träningsvärk), glada barn och nöjd skidåkande farfar. Vad mer kan man önska sej?
Tidigt i morgon efter att ha städat ur stugan åker vi hemåt. Hoppas vara i Mullsjö nån gång vid 21-tiden. Först ska ju farfar lämnas av i Motala så därför blir resan lite extra lång. Undrar om han följer med nästa år igen? Vi har skojat lite om det redan.
Ska iaf bli grymt skönt att få sova i min egen säng i morgon. Det måste jag erkänna.
Vi har haft en himla go vecka på alla vis! Massor av skidåkning, god mat, klart godkänt väder alla dagar, nästan 36 km löpning, inga brutna ben eller avslitna ledband (bara träningsvärk), glada barn och nöjd skidåkande farfar. Vad mer kan man önska sej?
Tidigt i morgon efter att ha städat ur stugan åker vi hemåt. Hoppas vara i Mullsjö nån gång vid 21-tiden. Först ska ju farfar lämnas av i Motala så därför blir resan lite extra lång. Undrar om han följer med nästa år igen? Vi har skojat lite om det redan.
Ska iaf bli grymt skönt att få sova i min egen säng i morgon. Det måste jag erkänna.
Published with Blogger-droid v1.6.7
Avslutning i skidskolan
Published with Blogger-droid v1.6.7
torsdag 7 april 2011
Björnrike dag fem
Vaknade efter en natts halvknackig sömn och tittade ut. Fann att det snöade ymnigt och träden vittnade även om ganska kraftiga vindar.
Nåja, det stoppade inte oss som var i backen i vanlig ordning strax efter kl nio.
Föret var trögt och det har blåst så in i h... stundtals men allt eftersom dagen gick skingrades molnen och nu är det faktiskt i det närmaste helt klart. Jag håller tummarna för att det fortsätter imorgon så att vi får en riktigt fin avslutning på den här skidsemestern. Fast hur det än blir ska jag inte klaga. Vi har ju sett solen varje dag sen vi kom!
Ikväll har vi traditionsenligt ätit ärtsoppa och pannkakor. Innan dess bastade vi och Björn, Erik och Ella vågade sej faktiskt ut i snön en snabbis. Tufft!
Nu måste vi ta tag i läxläsning med Erik och Ella stupar nog i säng inom det närmaste.
I morgon ska vi vara riktigt utvilade för att orka suga ur det sista ur pisterna. Men det sista åket, det skippar vi.
Tack för idag!
Published with Blogger-droid v1.6.7
onsdag 6 april 2011
Björnrike dag fyra
Vi har testat Skalet i eftermiddag och det var överraskande lite folk och jättehärliga backar. Fast inte riktigt lika bra som i Björnrike förstås.
Käkade lunch i Toppstugan och njöt av solen. Sen började det dock blåsa lite så vi tog kaffe inomhus innan vi körde några åk till. Erik vräker sej ut för de brantaste pisterna som en vilde och när jag tror att jag åkt ifrån honom med besked är han mej precis i hasorna.
Ella har haft selen på sej även idag men man åker i princip parallellslalom när man kör med henne.
Å varken Erik eller Ella får riktigt nog av skidåkningen. Det är trötta ben eller brist på mat som avgör när vi sätter punkt för dagen.
Farfar hyrde ju igår skidor igen och kör så det ryker. Att han var en sån skidfantom hade jag ingen aning om. Hursomhelst så är det skitkul att han vågar! Han är ju ingen ungdom längre. Fyller faktiskt 70 om en dryg månad. Det märks inte ett dugg.
Som avslutning satte jag min plan vad gällde dagens löpning i verket och kutade de nästan 15 kilometerna hem från Skalet. Jag kan inte säga att det var på lätta ben, men jag snittade på ungefär samma tid som jag brukar på mina distanspass. Och det trots de sista 1,5 km i otäckt mycket uppförslut. Benen är riktigt stumma och slitna efter all utförsåkning men trots det njöt jag verkligen. Med solen i ansiktet och Sånfjället i horisonten, toppat med känslan av att min kropp med lätthet faktiskt fixar att kuta så långt efter att först ha kört skidor sen liften öppnade imorse är det lite av löpningens nirvana jag upplevde. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Alla kan!
Published with Blogger-droid v1.6.7
tisdag 5 april 2011
Dag tre i Björnrike
Erik har nu inga problem att hänga på oss vuxna och det ger skidåkningen ytterligare en dimension.
Ella har vuxit otroligt efter dagens timme i skidskolan. Hon tycker dessutom att det är jättekul att åka ''sofflift'' och är totalt orädd i pisterna. Idag har vi kört med sele på henne men det är bara en tidsfråga innan hon åker 100 procent självständigt. Åh om jag bara hade en tredjedel av hennes förmåga att lära... Då skulle jag gå långt!
Published with Blogger-droid v1.6.7
Vi har ätit palt till middag och nu gäller dusch. Hoppas det finns lite varmvatten kvar när det är min tur.
Farfar tog en vilodag idag och laddar istället för att följa oss till skalet imorgon. Då ska vi luncha i toppstugan och om mina ben vill så kutar jag tillbaks till Björnrike på eftermiddagen. Ser ut att bli fint väder iaf. Bra start!
måndag 4 april 2011
Mina kompisar
Published with Blogger-droid v1.6.7
Dag ett i Björnrike, del två
Det blev en heldag i backen idag. Vi hade tänkt mjukstarta lite men vädret och backarna inbjöd till mer och vi var inte tillbaks i stugan förrän kvart över fyra. Barnen fullständigt slut på både ork energi.
Snabbt fram med middagen som fick bestå av köttfärssås och spagetti, parmesan och rivna morötter. Det smakade gott.
Spelade ett parti plump där jag avgick med segern.
Farfar har testat ett varv på längden men plusgraderna innebar inte de bästa förutsättningarna så han var måttligt imponerad. Istället kände han sej sugen på att hänga med oss i backarna! Cool farfar! Sagt och gjort. Han tog svängen upp till skiduthyrningen och fixade en utrustning inför morgondagen. Modigt!
Nu är det bäst att krypa under täcket för att ladda batterierna så man orkar en dag till i backarna. Det blir inga sovmornar när man är här. Klockan nio öppnar liftarna och då ska Ella dessutom vara på plats på skidskolan.
Hoppas på måttlig träningsvärk när jag vaknar. Den riktiga brukar inte komma förrän tisdag...
Sov sött mina vänner.
Snabbt fram med middagen som fick bestå av köttfärssås och spagetti, parmesan och rivna morötter. Det smakade gott.
Spelade ett parti plump där jag avgick med segern.
Farfar har testat ett varv på längden men plusgraderna innebar inte de bästa förutsättningarna så han var måttligt imponerad. Istället kände han sej sugen på att hänga med oss i backarna! Cool farfar! Sagt och gjort. Han tog svängen upp till skiduthyrningen och fixade en utrustning inför morgondagen. Modigt!
Nu är det bäst att krypa under täcket för att ladda batterierna så man orkar en dag till i backarna. Det blir inga sovmornar när man är här. Klockan nio öppnar liftarna och då ska Ella dessutom vara på plats på skidskolan.
Hoppas på måttlig träningsvärk när jag vaknar. Den riktiga brukar inte komma förrän tisdag...
Sov sött mina vänner.
Published with Blogger-droid v1.6.7
söndag 3 april 2011
fredag 1 april 2011
Klart för avfärd
Nu sitter jag här och bara väntar. Så snart Björn kommer hem ska vi börja rulla mot Motala där vi ska sova i natt. Sedan blir det tidig uppstigning i morgon och avfärd mot Björnrike så fort vi bara svalt frukosten.
Just nu känner jag mej ganska sliten efter alla förberedelser och packande. Det är samma sak varje gång vi ska ut och resa. Jag går an som en liten blå inför detta och det brukar kännas som att jag ska stupa precis innan mållinjen. Har nån inbyggd föreställning om att allt måste vara perfekt här hemma dessutom innan vi åker och det gör det förstås lite extra jobbigt. Men så fort jag satt mej i bilen och vi börjat åka slappnar jag av. Det är ju för väl det iaf!
Bagageutrymmet är verkligen knökafullt så jag fattar inte riktigt hur vi också ska få in farfars väska! Det är nackdelen med vintersemester. Att det är så skrymmande packning. Ändå har vi minimerat mängden kläder vi har med oss denna gången. Och Björn har gått med på att lämna plättlaggen (av gjutjärn-jättesmidig) och ärtsoppsgrytan hemma. Big thing!! Men ändå. Det är mer än fullpackat därbak. Får nog göra om proceduren med att pussla in allting när vi kommer upp till Motala. Hoppas då att en del av maten får plats i takboxen. Men samtidigt... VILKA i-landsproblem...
Var på lunch med yrkesambassadörerna idag. Det var andra gången vi träffades och idag var alla (utom jag) så extremt pratglada. Blev nästan lite för mycket. Jag har massa funderingar kring detta med att marknadsföra kommunen som arbetsgivare och känner att uppdraget ska bli skitkul. Däremot känner jag inte att jag har något gemensamt med de andra i gruppen. Skämdes för mej själv när jag satt där och tyckte att ett par av dem var riktigt tröga. Så får man faktiskt inte döma folk Lisa. Gillar inte den sidan av mej själv alls och har ägnat en bra stund åt att analysera vad hos dessa människor det varit som väckt mitt agg... Vad tror ni?
Nu hör jag bilen backa upp på infarten. Dags att göra sej (helt) klar för avfärd!
Morsning!
Just nu känner jag mej ganska sliten efter alla förberedelser och packande. Det är samma sak varje gång vi ska ut och resa. Jag går an som en liten blå inför detta och det brukar kännas som att jag ska stupa precis innan mållinjen. Har nån inbyggd föreställning om att allt måste vara perfekt här hemma dessutom innan vi åker och det gör det förstås lite extra jobbigt. Men så fort jag satt mej i bilen och vi börjat åka slappnar jag av. Det är ju för väl det iaf!
Bagageutrymmet är verkligen knökafullt så jag fattar inte riktigt hur vi också ska få in farfars väska! Det är nackdelen med vintersemester. Att det är så skrymmande packning. Ändå har vi minimerat mängden kläder vi har med oss denna gången. Och Björn har gått med på att lämna plättlaggen (av gjutjärn-jättesmidig) och ärtsoppsgrytan hemma. Big thing!! Men ändå. Det är mer än fullpackat därbak. Får nog göra om proceduren med att pussla in allting när vi kommer upp till Motala. Hoppas då att en del av maten får plats i takboxen. Men samtidigt... VILKA i-landsproblem...
Var på lunch med yrkesambassadörerna idag. Det var andra gången vi träffades och idag var alla (utom jag) så extremt pratglada. Blev nästan lite för mycket. Jag har massa funderingar kring detta med att marknadsföra kommunen som arbetsgivare och känner att uppdraget ska bli skitkul. Däremot känner jag inte att jag har något gemensamt med de andra i gruppen. Skämdes för mej själv när jag satt där och tyckte att ett par av dem var riktigt tröga. Så får man faktiskt inte döma folk Lisa. Gillar inte den sidan av mej själv alls och har ägnat en bra stund åt att analysera vad hos dessa människor det varit som väckt mitt agg... Vad tror ni?
Nu hör jag bilen backa upp på infarten. Dags att göra sej (helt) klar för avfärd!
Morsning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)