En vecka går fort!

Veckan börjar lida mot sitt slut. Imorgon 17.40 blir vi hämtade på hotellet. 

Eftersom vi då har hela dagen till sol och bad var det skönt att vi fick lov att behålla hotellrummet till kl 17. Så det blir bara en dryg halvtimme i den svala lobbyn innan bussen rullar mot flygplatsen. 

Jag kan inte minnas att jag upplevt sån värme som här förut. Bortsett från året i Rawalpindi då. Där var det en skuggtemperatur dagtid på 45 grader. I flera månader. Och en jävligt svajig luftkonditionering... Hu ja. Det var tider. Nu har vi åtminstone haft svalt på hotellrummet. 

Egentligen är jag inte överförtjust när det blir så extremt hett. Men denna vecka har jag storligen njutit. Allra mest på kvällarna. 35 grader och ljumma vindar. Alltså just det får jag inte nog av. Jag ÄÄÄÄLSKAR det! Dagtid är det ju så lite ansträngning som möjligt som gäller och förstås att ligga i blöt. Jag har helt kommit ifrån det här med att maxa solbrännan och har väl solat totalt ungefär en timme. Klarar det inte längre. Men jag kommer inte hem likblek iaf. Om någon nu trodde det. 

Ikväll väntar en a la carte middag på restaurang Sunset istället för buffén. Fantastisk all inclusive måste jag säga. Jag hela semestern har överträffat åtminstone mina förväntningar. Nästa resa kanske inte blir av den här typen men jag kan verkligen skriva under på en sak.

Turkiet levererar!! Fett! Och otroligt hett!

Vi ses i Sverige!

Puss.

Börja dagen med massage

Det är verkligen en lyx att starta dagen med en timmes massage. Den blir dessutom mer njutning för varje gång och missförstå mej inte när jag imorse funderade på hur jag ska kunna smuggla med mej "min" turk hem till Mullsjö. Haha. Det är nog helt enkelt bara ta tillvara på den här tiden här... Men vet ni. Jag är rätt säker på att han vet att jag har bekymmer med plantarfascian. Han ägnar nämligen hur lång tid som helst åt fötterna. Trycker, drar, masserar och jobbar med senan. Och det känns väääääldigt skönt. 

Igår var jag förresten på hotellets vattengympa. Vilken show alltså... Tror han som ledde gympan mest såg det som en uppvisning av sej själv. Moves med rötter i magdans om jag säger så.... Själv hade jag ett par tillfällen där skrattet bara bubblade upp ur mej. Tankarna gick till dej Jeanette (som du vet) och jag såg framför mej hur vi för kung och fosterland kämpade för att hänga med i programmet... Dessutom använde vi några flytmojänger till styrketräningen och avslutade med att vifta runt med dem så jag tänkte att vi typ kommer träffa varandra i huvudet. Vilken syn det måste varit. 

Framåt eftermiddagen körde jag dock ett simpass i havet och det var närmast en religiös upplevelse! Jag som aldrig simmat i öppet vatten med bra sikt upplevde typ bio med fiskar av olika slag under och framför mej. Lägg därtill gratishjälpen med flytläget som saltvattnet ger. Hallelujah! Enda smolket i bägaren var att jag mådde lite unket efter att ha svalt vatten. Jag vet att man inte ska göra det, men... Får tänka mer på det nästa gång!

Kvällen bjöd på turkisk afton med helt fantastiskt käk!!! Alla delikatesser man kan tänka sej som helgrillat lamm, kebab med två gudomliga såser, ett chapatiliknande bröd fyllt med ost eller kött. Efterrättsbordet såg ut så här även om vattenmelonen är det vi äter allra mest av!

Vissa av oss (men inte jag!!!) fick en lätt ljusröd nyans efter gårdagen och går helst i tröja idag. Medan vissa börjar mörkna ordentligt...

 

Vi svettas vidare...

Hamam

Ingen promenad/löptur imorse, men väl en halvtimme simning före frukost! Bra Lisa! Det tog mej nog tio minuter att liksom vänja mej utan våtdräkten. Flytläget på benen kommer då verkligen inte av sej självt när inte våtdräkten är på! Jag hann nästan bli förtvivlad över att den rätta rytmen och känslan inte ville infinna sej så började jag hitta den så smått. Ser fram emot måndagarna i simhallen i vinter!

Väckte resten av familjen och åt frukost innan det var dags för hamam.

Efter lite funderingar på olika hamam föll så tillsist valet på hotellets egen. 

Här på club dem finns en tradition med spa och enligt vad vi förstod hade hotellet ett gott rykte vad gäller hamam. 

Jag som aldrig tidigare testat denna företeelse var lite spänd, men som den njutare jag är borde jag förstått hur skönt det är. 

Hela familjen var med även om Ella fick en något anpassad variant. Ljuvligt att bli skrubbad och avsköljd och faktiskt inte ett dugg märkligt att en helt okänd person utförde proceduren. Efter en stunda vila och äppelte väntade så massage. 

Nu kommer höjdpunkten tänkte stornjutaren i mej. 

Men det gjorde den verkligen inte. 

Jag vet inte om jag är så kosmiskt spänd i musklerna (vader och skuldror ffa) eller om turken med svettlukt masserade så brutalt men det var verkligen mer av en session jag andades mej igenom än njöt av. 

Och naturligtvis kom chefen in tillsammans med massören efteråt. Tände helt okänsligt lampan i taket och plockade bort handduken jag haft över ansiktet samtidigt som han frågade om jag hade några besvär med min kropp. 

Haha... Borde jag svarat " jo jag har en släng av hälsporre"??

Det gjorde jag iaf inte.

-Okej, sa chefen på spa. Så här är det. Dina skuldror och vader är mycket spända. Egentligen hela baksidan. 

Ingen nyhet egentligen... Men nu vill han förstås bara tjäna pengar på lättlurade turister. Så jag laddade för att avlägga ett "nej tack". 

Men ta mej tusan. Är det semester så är det. Slutade det inte med att vi bokat in tre behandlingar för vardera mej och Björn. (Ja hans rygg kom förstås inte undan sin dom) 

Det ska bli högst intressant att se om jag känner nån skillnad i slutet av veckan!! Om inte annat kanske det blir lite mer njutning över behandlingen när musklerna mjukats upp. 

Efter hamam har vi mestadels hängt i poolen. Självklart har vi badat i havet oxå men vågorna (dyningarna) är som jag tror jag skrev om i förra inlägget lite onödigt stora för Ella så det är mest Björn och Erik som njutit av det salta vattnet. 

Mycket solskyddsfaktor och mest skugga är det som annars gäller. Jag som förut legat platt fall på en solstol insmord med Classic Brown från dag ett och tack vare bra hud kommit hem gyllenbrun aktar mej numera noga från solens starka strålar. Lagom är bäst helt enkelt! 

Bjuder som avslutning på en bild från en helt fantastisk upplevelse från igår kväll när jag, Erik och Björn fick fotmassage/fotvård av små fiskar. Otroligt modigt av superkittliga Erik att testa detta! Men så gav han oss alla oxå en obetalbar stund när han led alla helvetes kval och samtidigt refererade behandlingen med fötterna ivrigt uppvaktade av dessa små firrar! Testa om ni får möjlighet!!

Själv klarade jag inte att kolla ned i akvariet medan behandlingen pågick... Herrejäklar vad det kittlades! Men vi gick därifrån med mjuka fötter alla tre. 

Hett vare här!

Jag får våldsamma flashbacks från året i Pakistan! Upp emot 40 grader i skuggan så nu längtar man ju nästan hem till 10 grader och regn. Haha. 

Nästan, som sagt var.

Vi kom ju fram efter midnatt så alla fyra är en aning krokiga idag. Jag var närmast medvetslös när Ella kom in och sa god morgon vid halv 9.

Har badat (både i havet och en av hotellets pooler) och strosat runt och försökt lära känna närmaste omgivningen. 

Club Dem är inte det lilla hotellkomplexet och vi känner oss som ufo:s vad gäller det här med all inclusive. Det obligatoriska armbandet åkte på så fort vi steg in i hotellobbyn och jag vet verkligen ännu inte riktigt vad jag tycker om det här sättet att semestra på. 

Mer än att det är grymt bekvämt då. 

Imorgon efter frukost ska vi gå på hamam allihopa. Om jag inte är lika seg som idag ska jag försöka ta mej ut på en promenad/löptur först. Kanske jag hälsar på i gymet oxå. Hade förhoppningar om att kunna simma nåt pass oxå. Helst i öppet vatten. Men med de vågor som gick idag känns det inte rimligt. Tyvärr. Vi får väl helt enkelt se hur det utvecklas under veckan!

Semester coming up😎

Äntligen är vi på väg! Hela sommaren har vi haft den här semesterveckan som en morot att se fram emot när vi bland annat kämpat med husfix. 

I skrivandets stund är vi i luften och har en dryg timmes flygning kvar innan vi landar i Antalaya där det utlovats en lufttemperatur på närmare 40 (!) grader. Vi passerade precis Transylvanska alperna och tack vare klart väder var utsikten magnifik. 

Jag var helt inställd på att ta med mej en del av jobbet med förberedelser av kommande lektioner. Haft lite överläggningar med mej själv om vad av materialet jag skulle prioritera som inte tar för mycket plats. 

Och så plötsligt. Typ fem minuter innan vi skulle sätta oss i bilen och åka bara kände jag att "nej, jag lämnar rubbet"!! 

Så fick det alltså bli.

Väskorna är fyllda med tunna sommarkläder, badkläder, cyklop och solskyddsfaktor istället. Ja ja ja. Träningskläder oxå...

Nu ska här kopplas av och njutas. 

Med "Sune åker till Grekland" som uppladdning igår kväll vet dessutom EXAKT hur vi ska få ut maximalt av all-inclusive!

Dagar som passerar i rasande fart

Alltså finns det nån lag som bestämmer hur fort tiden får gå?? Jisses vad det rusar nu nämligen. 

Jag har så kul på mitt nya jobb. Jättejättekul faktiskt. Kollegorna och övriga medarbetare och inte minst eleverna har tagit emot mej med öppna armar. 

Men det är MASSOR av arbete. 

Det har varit åt skogen för sena kvällar för en sömnberoende varelse som jag. Minst 7 timmar alltså. Sover jag som nu, runt 5 timmar blir jag sur och stingslig. 

Så jag blev jätteglad när närmaste kollegan erbjöd sej att köra en del av undervisningen åt mej imorgon. Vilken fin gest! Eller hur? 

För övrigt polstrar de friskt kring mej. För att min arbetssituation ska bli hanterbar och jag ska ha en bra känsla.

Och en positiv känsla, det har jag. Verkligen. Jobbet är lite som en dröm! Och plötsligt står jag där och lever den! 

Cool!!

Hur har du det, på ditt jobb? 

Jag tar inte mina fötter för givet. Gör du?

Nu kan ju rubriken syfta till vilken funktion i kroppen som helst, men eftersom fötterna är det senaste som spökat här fick just de äran att synas lite. Helt enkelt!

Jag kan komma på mej med att "oj, jag har inte ägnat mina fötter en tanke på hela dagen" numera. Det skulle jag säga är helt normalt egentligen men efter en period med plantarfasciit tar jag dem långt ifrån för givet. Vilken lynnig liten jäkel till skada alltså. Oberäknelig och envis som få. Men jag har gett mej DEN på att övervinna den och i mitt återtåg har jag ikväll sprungit hela 5 km (jag vet, kanske lite väl långt) terräng i skogen kring Mosseslätt. Ingen smärta, bara en "aning" och en smula trötthetskänsla i höger fot. Benen däremot. Pigga som tusan! Så det är SVÅRT att inte mosa på. Men den där lilla "aningen" påminner mej om att jag ska hålla tillbaka. Mycket lugnt tempo och mycket mycket försiktigt i uppförsbackar. Allt som frestar hålfoten mer än vad löpsteget gör i s.k. neutralt läge ska undvikas så här i början av återtåget. 

Jag fascinerades av hur mycket som ändå sitter kvar i benen. Otroligt häftigt. Jag är verkligen inte där jag var i löpningen i våras men jag hade föreställt mej att det skulle kännas supertungt att börja om. Men det gör det alltså inte alls! Jag blir faktiskt knappt svettig och de där tunga klumpiga cykelbenen har ännu inte alls känts av ett dugg. Tvärtom känner jag mej seg och stark! Jag vill springa mer helt enkelt!

Kan man köpa tålamod??

Det var intensiva dagar på nya jobbet förra veckan och sjukt nervöst att dra igång undervisning på egen hand. Samtidigt var det ju precis vad jag längtat efter men jag lovar att jag inte var så kaxig på torsdag morgon. Haha... När sedan internet vägrade funka i vår lektionssal blev jag lite lätt stirrig. Ända tills jag fick lov att låna Johans klassrum. Så allt löste sej till det bästa. Eleverna såg inte helt förstörda ut efteråt och det ska bli spännande att höra vad de har för frågor imorgon! 

Bästa Erik kommer förresten hem imorgon. Så jag har en fin "överraskning" som väntar här hemma när jag kommer från jobbet. Längtar nästan olidligt mycket efter honom nu! Tror jag ska försöka få med honom ut på mtb en sväng. Jag är mer än lovligt sugen på en runda i skogen efter helgen i Mora/Sälen nämligen. 9 eller 4,5 mil nästa år. Vad ska jag satsa på och vilka är med mej? Fundera på den du!

Allt är möjligt!

Idag gläds jag med min man. Jag fällde inte några fina kontrollerade tårar när han gått i mål på cykelvasan under 4 timmar. Jag kunde till att börja med inte ens få fram ett grattis. Jag ulkade av gråt istället!! Tårarna rann och orden stockade sej i halsen. 

Att Björn haft sub 4 som mål (samma som jag hade inför Stockholm marathon den 31/5!!) visste jag väldigt väl och jag kunde verkligen känna hur sjukt nöjd och glad han var när han dessutom korsade mållinjen på 3.54. Det är ju bara så galet mycket glädje i det ögonblicket! 

Grattis Björn! Jag är så imponerad! 3.45 nästa år!

Energipåfyllning!

Kom hem från kvällens (ursäkta att jag skriver ordet) Fitcamp och var bara så bubblande glad!

Först världsbästa Jeanette...Tove...vovvarna med Ella på en handduk på gräset under tiden vi tränade. Trots ihärdigt regn fick vi klarblå himmel över oss!

Efter passet gick vi in i MSOK-stugan. Träffade Sören och energiknippet nummer ett, Jessica! 

Lite snicksnackande med dem blev liksom grädde på moset.

Som jag saknat tisdags- och torsdagsträningarna med klubben. Det blev så tydligt efter kvällens möte! 

Lita på att jag kommer att göra er sällsis vid klubbstugan igen! Så fort foten tillåter!

Att det kändes och fortfarande känns så bra efter gårdagens sammanhängande 17 minuter löpning är som en saga. Men jag inser oxå att det är då den riktiga utmaningen kommer in i bilden.

Hålla igen när det känns bra. Ack vad svårt! 

Tack mina älskade vänner för en grymt härlig påfyllning av energi!

Good news!

Jag var för trött för att blogga igår kväll. Första dagen på nytt jobb sitter inte utanpå och dessutom fastnade jag i att kolla jobbgrejer till sent. Det blev tyvärr inte mycket uträttat, var antagligen för trött i huvudet redan då. Så jag satt mest och bläddrade fram och tillbaks i de lektioner jag förberett och tvekade. Är det för mycket material? Eller för lite? Och kan jag verkligen förmedla den här kunskapen till eleverna? Åh jag måste ju plugga som en stolle själv... Eller vänta, näe. Det behöver jag inte... Osv osv höll jag på till efter kl 22.

Förmodligen en helt naturlig men ganska plågsam del av processen när man börjar nytt arbete. 

Ändå känns det KUL, vilket väl är det viktigaste. Jag vill möta eleverna (själv) och liksom få känna på dem. Så det ska bli skönt när jag väl börjar undervisa själv. Jätteskönt! 

På torsdag alltså:)

Sprang andra passet av återtåget igår. 

En sak som är jobbigt när man varit skadad och ska återuppta löpningen är att man (jag) känner efter så in i hejsan när man är ute... 

Varje steg analyseras och jag liksom letar efter känningar av skadan. 

Inte för att jag vill känna nåt. Såklart inte. Utan för att jag är så rädd att jag inte ska lyckas med återtåget. Verkligen skiträdd. 

Även om cyklingen blivit en favorit vill jag kunna alternera med löpning, men TÄNK om jag inte ens kan göra det?? 

Det här med att ens kropp bestämmer över dej och inte tvärtom. Att den inte är nån maskin man kan programmera till att göra hur som helst liksom. 

Det är lite svårt att acceptera!

Några minuters gång som uppvärmning blev det. Sen sprang jag 17 minuter sammanhängande och avslutade med ett par minuters gång. 

Och!!

Det kändes kanon när jag vaknade och steg med på fötterna imorse!

Visst är det grymt?

Nu måste detta bli en toppendag!

Mot nya utmaningar redan imorgon!

Jag kan inte påstå att jag direkt har den där känslan av att det ska bli skönt att komma in i alla rutiner igen. Helt klart är tre veckors sammanhängande semester för lite för att nå dit. 

MEN!!

Jag glädjer mej storligen inför morgondagen iaf eftersom jag börjar mitt nya arbete då! 

Mitt arbete som utbildningskonsult inom vård och omsorg på Lernia. 

Just nu känns det så rätt i varenda cell och precis den känslan ska jag göra allt vad jag kan för att bevara när jag nu ska utmanas i en ny roll! Härligt! 

Vi kastade om våra planer här imorse så den tänkta mysfrullen på Friluftshotellet blev istället (för min del) snabbfrulle bestående av fil och müsli. Och kaffe såklart. 

Allt för att hinna få så mycket tid på Meridan som möjligt! 

Ni vet när man ser att hon står där lutad mot väggen, och man får sån lust att fota henne för att hon är så fiiiin... Lite sjukt är det allt! Men mest av allt kärlek!

Jag hade en sån där hallelujahrunda dessutom. Jävligt mycket dagg på gräs och buskar men strålande sol och bara svag svag vind. Tog både Gaståsenbacken och Gruveredsbacken under de två timmar jag var ute. Det kändes bara fint i kroppen. Att det knastrar av grus mellan tänderna börjar bli en del av min vardag! 

Oförändrat status i fötterna efter gårdagens premiärpass förresten. Jag hade väl inte väntat mej nåt annat iofs. Det var inte precis DEN prövningen jag utsatte dem för... Men så sakteliga ska partierna av löpning utökas. Ända tills jag springer hela rundan på 3,2 km. Därefter ska totala distansen ökas... Ja, helt klart kräver det här återtåget disciplin och en ängels tålamod för att få en lyckad utgång. Och dit ska jag bara nå!

Vi har haft fint lunchfrämmande idag oxå! Emelie kom springandes och Björn anslöt med bil efter en stund. Några timmars mysig samvaro tillsammans med dem gjorde gott i hjärtat! 

Första stapplande stegen

Förutom att jag testsprang för en dryg vecka sedan var det IDAG jag började mitt återtåg. 

Målade, målade och målade men sen var det äntligen dags att få röra lite på fläsket. 

Visst hade jag tänkt mej mer träning än 25 minuters löpning/promenad och en halvtimme rehab. Men nu vill jag så otroligt gärna få färdigt på balkongen att det fick ta i stort sett hela min dag i anspråk! 

Mitt löppass idag såg ut som följer:

Uppvärmning 5 min gång

Därefter varvade jag 2 min löpning med 2 min gång. Såg till att avsluta med gång. Rundan mätte 3,2 km och gick på stigar kring masten och över hygget. Det kändes bra under tiden så nu ska det bli spännande att invänta morgondagen.

Stressigt som tusan blev det sen att duscha, äta (ja det fick bli pizza...) och ta sej ut till Ryfors där vi skulle gå på premiärföreställningen av Mullsjö amatörteatersällskaps "Affärer och militärer". 

Teatern var överträffade klart mina förväntningar och det var skitkul att Jeanettes Peter hade en såpass stor roll! Bra jobbat av alla i det konstanta ösregn som kom strax innan föreställningen började och sedan höll i sej. 

Vi satt under varsin regnponcho och bara myste...

Och nu ser jag redan fram emot revyn! 

Tack MATS!!

En 15 timmars thriller har börjat

OMG! Jag föråt mej visst på buffén. Käkat middag på Scandic i Skövde och jag blev nog lite som Sunes pappa på all inclusive... Men det var supergott! Färskpotatis, ugnsbakad torsk med skirat smör och handskalade räkor toppat med en klick aioli. Salladsbordet var dessutom fantastiskt och även desserten, även om jag villigt erkänner att jag valde barnens efterrättsbord. Den överlägset bästa Scandic-middagen hittills och jag åt alltså lite för mycket av allt. Både Ella och jag parkerade på toa en stund efteråt och såg ungefär lika lättade ut när vi möttes vid handfaten. Inkomster och utgifter it is.

Sedan var det alltså dags att samla ihop sej för att vinka av bästa Erik. Nattåg till Boden på egen hand. Hade du gjort det när du var 13? Definitivt inte jag. Det var både jag och mamma överens om när vi pratades vid på telefon tidigare idag. Mest resfeber alla kategorier har jag stått för, även om Erik oxå yrade lite strax innan vi skulle åka hemifrån. Då letade han nämligen en påse till joysticken. I kylen... Annars är han grymt cool killen! Imponerande skärpt, stark och modig. Ja, jag är ju så stolt!

Och så gräsligt känslosam...

Så naturligtvis trillade några tårar när tåget susade iväg. Trots att jag mest av allt gläds åt hans lilla äventyr!

Men visst blir det 15 timmar av oro tills jag får veta att han är framme...

Ja det verkar vara "avskedens" dag denna fredag. Sjukgymnasten ringde nämligen i eftermiddag och släppte mej fri att försiktigt återuppta löpningen! Så det blev tack och hej och faktiskt "hoppas inte vi hörs igen"... 

Jag ska ingalunda ropa hej ännu och tragglandet med rehabövningarna fortsätter ett tag till. Men det känns så jävla skönt att åtminstone kommit HIT! 

Nu börjar en ny era. Hoppas ni vill hänga med! 

Och är det någon som inte kommit igång med löpningen men som gärna vill göra det på bästa skonsammaste viset, joina mej!! Jag kommer nämligen starta upp med ett nybörjarprogram mot 5 km.

Då kör vi väl?

Kolla förresten! Det verkar som om vår lilla oas och plats för framtida surströmmingsmiddagar hinner bli färdig till premiären! Slet en bra stund på förmiddagen (ja jag glömde faktiskt bort att fixa frukost till barnen mitt i allt...) men precis när jag gått in öppnade himlen sej och sen regnade det mer eller mindre ihållande flera timmar. Trodde jag skulle få göra om en stor del av jobbet men såg nu när vi kom hem från Skövde att det inte syns ett spår av vätan! 

Ni ser, alltid finns det nåt att glädjas åt! Trots att sonens rum ekar tomt (nästan iaf, lillasyster sussar ju sött i hans säng) och hjärtat värker lite. 

Tänker på dej Erik!❤️

Grattis familjens egen Björn!

Ännu en födelsedag att fira! Idag är det nämligen Björn som fyller och gissa vad han fått i present? 

Just det. Cykelprylar! 

Vi har firat med en grillad köttbit, ugnsbakade potatisklyftor, bea och sallad. Efter mitt träningspass och födelsedagsbarnets sväng till soptippen (!) med brädor mm fyllde vi på med tårta och kaffe. Precis som det ska vara på födelsedagar! 

Mellan varven har det blivit lite målat även idag. Barnen är verkligen supersnälla och roar sej på egen hand ända tills magen kurrar. Trots att Ella vaknade vid halv 7 imorse (hon slocknade efter 22 igår...) har hon lyckats hålla humöret uppe väldigt bra. Lite extra retig mot storebror emellanåt kanske och ett våldsamt känsloutbrott när hon inte fick köpa ännu ett gosedjur i eftermiddag. Men annars är jag impad av henne. Hoppas på sovmorgon imorgon!

Om vädret tillåter sätter jag igång med grått på balkongen när den fuktiga morgonluften inte längre hänger så tung över mina staketpinnar! Grått betyder att vi närmar oss mål vad gäller balkongen och jag drömmer om att få mysa däruppe redan i helgen!

Det ska förberedas inför Eriks resa till Norrbotten imorgon oxå. Vi skjutsar honom till Skövde på kvällen och nattåget rullar därifrån vid kl 20. Min älskade prins ska alltså på egen hand åka nattåg till Boden. 

Jag kommer nog vara klarvaken och oroa mej för honom imorgon... Bäst att få några timmars sömn nu kanske?

Gruppcykling i skogen

Det är fantastiskt med cykling. Man kan i stort sett dö i benen, för att strax efteråt finna sej själv trampa på hur enkelt som helst. 

Första gångerna jag var med om det fattade jag ingenting. Och säg den som inte får lite smått panik när det känns exakt som att man inte ska orka hem...

Nu vet jag att det är precis så här det är med cykel. 

And I love it!

Ikväll har jag kört en ny runda. Björn visade runt oss på vägarna kring Brännåsen och det var till stor del helt nya partier. Jag blir inte precis mindre förtjust i naturen här kring när jag hela tiden liksom får uppleva den på nytt! Har ju både cyklat och sprungit i närheten av där vi var men aldrig exakt på vissa av de stigarna/skogsvägarna. 

Än en gång djupt tacksam över att vi hamnade just i Mullsjö. Jag har sannerligen "tagit tillbaks" de marker som en gång bara gav mej ångest eftersom de minde om en tid i livet då det helt enkelt inte var så skoj att leva.

Jag, Jeanette och Tove fick trampa på lite hårdare än vanligt för att hålla hyfsad kontakt med Björn och Per som alltså visade vägen. Knappt 3 mil och drygt 19 i snitt. Ja fy tusan. Nog har jag blivit säkrare och lite snabbare sen min älskade Merida flyttade in här i våras. 

Jag känner iiiiiiingen längtan efter långa löppass som sliter hårt på gammelkroppen just nu! 

Påminn mej gärna om det när jag är igång igen...

Gokväll!

Ihållande regn!

Ja, när hände det senast? Att det regnade typ en hel dag. Det är verkligen ett bra tag sen. Sommaren har varit fantastisk och som tur är så är den inte över ännu! Men idag kom alltså många välbehövliga droppar från ovan.

Morgonen var lugn och tyst. Båda barnen sov länge och när de väl vaknat pysslade de på varsitt håll ett bra tag. Jag hann dricka två stora muggar kaffe och plocka undan både här och där. Bland annat röjde jag i mina sjuksköterskeprylar... Vad himla overkligt det är att jag börjar nytt jobb på måndag! Jag fattar det liksom inte. Mycket förberedelse inför kursen som startar på måndag har jag kvar men jag vägrar i sten att jobba på semestern. Däremot ska det bli kul att sätta tänderna i utmaningen på allvar på måndag. Men fram till dess har jag alltså SEMESTER.

Vid lunchtid fick vi besök av kära kusin Lena och hennes Patrik. Trevligt, enkelt och bara så mysigt! När jag har dem så nära, varför får jag inte tummen ur och träffar dem oftare?? Jag fattar inte det. Lena betyder ju så mycket för mej! Ja, ja, ja... Du oxå Pruttr...nej, Patrik menar jag. ;)

Kvällen bjöd på en ny omgång på Fitcamp Mullsjö. Det verkar onekligen som att ryktet om effektiv styrketräning spridit sej i byn. Det var nämligen en rejäl folksamling uppe vid MSOK ikväll. Kul! Jag tog det dock varsamt med mina mountainclimbers eftersom jag inte riktigt vet vad som irriterade vänsterfoten i torsdags. Dessutom avlägsnade jag stödtejpen från vänstra foten igår så jag tror det är smart att ha några dagars rehab innan jag testar den. Men faktum är att båda fötterna känns otroligt bra. Fantastiskt!! Nu jäklar ska jag snart vara på banan igen! 

 Äh, jag menar förstås stigen! 

Jag ska klara det innan vintern!

Äntligen kom jag ut på ett litet träningspass. Fortfarande med ena foten tejpad men jag inledde lugnt och när det kändes bra körde jag på enligt plan. 

Premiär för backträning på Meridan!

Tack vare lite åska och regn kändes luften klarare och mer syrerik än på länge och det är ingen nackdel när man ska träna. 

Det här med backträning på cykel är jag verkligen nybörjare på. Läste lite i en cykeltidning jag köpt (!) och fick inspiration. 

Jag var ute i ungefär en timme. Hann med uppvärmning och fem vändor uppför en ca 400 meter lång sträcka bakom g:a slalombacken med varierande lutning. Hade bra puls när jag kom upp. Vände direkt ned och tränade teknik utför. Jävligt nyttigt för fega jag. Väl nere trampade jag en runda på ca 500 meter för att få bort lite mjölksyra innan jag vände uppåt igen. 

Passerade den tuffare delen av g:a slalombacken på hemväg. Minns att maken pratat om att han inte lyckats ta sej ända upp. Nyfiken som jag är ville jag oxå testa och gav mej alltså på "liftspåret". Den är bra brant alltså och dessutom lite stenig/sandig så man lätt får släpp. Ungefär mitt i backen slog det mej att jag nog skulle trilla om jag inte lyckades trampa ända upp. 

 

Helt värdelöst att börja tänka alltså. 

För då tvekade jag för ett ögonblick och kom lite ur takten och vips fann jag mej själv stå 2/3 upp i liftspåret. 

Jag svor högt! Fast jag var såklart lättad att jag hann få loss foten och slapp ramla.

Men ÅHHHH om jag inte fegat ur. Hade jag klarat det då??? Sista knixen är riktigt brant...

Innan vintern iaf. Innan vintern ska jag ha tagit mej ända upp. 

Tack pärlan som så säkert tar mej fram över rötter, stock och sten. Det är en ynnest att få trampa fram på en så härlig hoj!

Har precis avlägsnat tejpen även från vänster fot. Så även om jag tjuvstartat med rehab på höger fot redan idag, blir det fullt fokus på detta fr o m imorgon. Nu sjutton ska det väl bära!

Avkoppling

Jag är inte helt säker på att maken instämmer med rubriken på det här inlägget, men jag måste ändå hävda att det här hittills varit en otroligt avkopplande helg! 

Björn har ju som bekant cyklat 1572 MTB challenge idag och det har varit varmt och en rejält kuperad bansträckning för de dryga 63 km som avverkades. 

Vi såg Björn passera strax utanför campingen, vid Övralid och såklart vid målgång. 

Jag måste verkligen uttrycka min beundran för hur han höll ihop det under loppet. Som han uttryckte det efteråt så var det en riktig mjölksyrefest. I 2 timmar och 50 minuter... 

Vi är stolta över honom!

Förutom MTB har det blivit några dopp i Vättern. Varamobaden är fantastiskt när temperaturen i Vättern är som nu 22-23 grader. Jag har dock fått titta på eftersom tejpen på fötterna inte får bli blöt. Då släpper den nämligen. Men jag överlever. I eftermiddag valde jag faktiskt att stanna vid husvagnen och luta mej tillbaka i en stol under markisen medan de andra badade. 

En bonus vi inte kalkylerat med när vi bokade detta är att barnens kusiner från Norge råkar vara här i helgen! Föräldrarna är på bröllop i Sverige och mormor och morfar (farmor och farfar alltså) barnvaktar. Eftersom vi inte ses så ofta är detta extra kul för oss alla! Jag fick en lång guldstund som sent ska glömmas med en frusen Nils i famnen igår eftermiddag. Han är en mycket speciell kille...❤️

Ikväll firade vi så smått 8 år som herr och fru. Dagen D är ju egentligen imorgon. Grillade en fin köttbit och avnjöt den med sallad, bea och färskpotatis. Lyxade lite extra med kladdkaka och lättvispad grädde till efterrätt. Så gott!

Jag har nog sällan njutit så av campinglivet som jag gjort de här dagarna. Massa stress och press hemma med husprojektet och även när det gällde att förbereda resan och komma iväg. Men väl här är det faktiskt bara så ljuvligt! Fint väder, barn som kivas mindre än vanligt, camping modell enkel (hatar packade sillar varianten) och en stad där vi känner oss lagom hemma är några faktorer som förstås bidrar till att det hela blir en såpass positiv upplevelse. Men oj att vi behövde dessa dagar tillsammans!

Och som väl är så gör inte fötterna alls lika ont idag. Men de längtar intensivt efter att få bli befriade från tejpen. Högsommarvärme och stödtejp är inte bästa kombon!

Bjussar på några fler bilder från dagen:

Supportrar på plats

Det är alltid lite "laddat" när man ska iväg med husvagnen. Alla saker ska vara med och huset ska bommas igen med allt vad det innebär innan ekipaget kan rulla. Men till sist kom vi iaf iväg och jag lyckades också komma i tid till besöket hos sjukgymnasten. 

Min högra fot var oförändrad imorse. Så enligt vad jag kan bedöma tålde den promenaden med inslag av lätt löpning från igår. Positivt. 

Vänster fot var bättre än igår men fortfarande gjorde de första stegen ont och jag måste erkänna att det var nåt bekant över upplevelsen... 

Alltså, jag undrar hur långt tillbaka min högra fot gav ifrån sej de första varningsteckena. 

Som jag alltså missade. Eller åtminstone inte tog på allvar. 

Hursomhelst. Sjukgymnasten klämde lite och bestämde sej ganska dirdk för att skjuta på båda fötterna.

Högra foten var nästan inte alls ond under behandlingen idag! 

Men sablar alltså.

Vänster fot var vidrig! 

Jag hade således inte inbillat mej alltihop. Och det kändes ju ändå bra på nåt sätt. Men jag har verkligen ingen lust att börja om den här proceduren med andra foten. Varken mentalt eller ekonomiskt. Sjukgymnasten trodde nu iofs inte att det skulle behövas mer än den här omgången. Jag har alltså bara en antydan till plantarfasciit i ett stadie när man inte skulle tänka tanken att söka hjälp. Därför hoppades hon att en behandling med efterföljande rehabträning (som jag ju iofs kört på båda fötterna sedan dag ett) ska hejda utvecklingen. 

Ja ja. Den som lever får se. Jag kunde iaf inte låta bli att dra lite på smilbanden när jag knallade ut därifrån. 

Med BÅDA fötterna ingjutna i tejp...

En sisådär tre timmar senare log jag dock inte längre. Grymt ont i fötterna alltså. Och inte kunde jag luta mej mer på den ena eller andra. Nu har det lagt sej en smula och det tackar jag för. Vet inte om jag hade kunnat somna ens förut, men det känns absolut som att det ska funka nu! 

Ska ha telefonuppföljning med sjukgymnasten om en vecka. Då hade jag tänkt tacka för mej. Hoppas planen håller!

Cyklade en timme i skogen imorse förresten. Stack ut redan 07.30 då det ännu var gott om dagg i gräset. Är det inte lite kul att jag numera äger en hel cykeloutfit?? Och känner mej hemma i den dessutom. Haha... Tiderna förändras!

Nu ska supporterklubben tagga för att heja fram vår Björn på 1572 MTB challenge imorgon. Nummerlapp är monterad på Cuben som är nyservad. LYCKA TILL imorgon älskling! Du är bäst hur det än går!

Haft en underbar kväll på campingen. Barn som är sams är bland det bästa som finns i avkopplingsväg! Här tränar de på plankan ihop: