En lång varm dusch

Det var sånt där blötregn på träningen ikväll. Hade jag inte haft klubbkompisarna hade det varit tungt att hoppa i kläderna och sticka ut. Speciellt med mina stappliga och ömma ben. Ärligt talat så var jag inte på det klara med att jag skulle kunna springa på dem idag. Inte ens när jag åkte upp till stugan. 

Argi+ och heat lotion. Och en stor portion vilja. Sen var det "bara" tuta och köra. 

Minsta inbromsning eller ojämnhet var smärtsam. Men då ska vi inte tala om nedförslut... Jag grymtade högt varje gång. 

Men drygt 7 km blev det och riktigt skönt att bli varm i musklerna. 

Regnet hade dock gjort att jag var dyngsur ända in på bara kroppen så jag blev ganska kall efteråt. 

Men nu har jag tagit en lång varm dusch och ligger nerbäddad i min säng. 

Och jag tror inte jag kommer önska mej en rullator vid sängkanten när jag vaknar imorgon bitti. Jag hoppas inte det iaf.

God natt!

Rullator överst på önskelistan

Jag kanske kan låna svärmors? Eller flirta med någon av arbetsterapeuterna på jobbet??

För herrejävlar vad justerad jag är alltså. Ella klev upp före mej och när jag vaknade av att hon satt på toa och gastade "fääääärdig!" var det bara att ta tjuren vid hornen och masa sej upp. 

Fick lite småpanik för ett ögonblick, för jag kunde nästan inte ta mej upp på sängkanten. Träningsvärken har nämligen spridit sig till överkroppen oxå... 

Väl uppe på benen kom nästa utmaning. Att flytta en fot framför den andra. Åh vad jag önskade att jag haft en rullator parkerad vid sängen alltså! Haha. 

Det är en positiv smärta. Det är en positiv smärta. Det är en positiv smärta. Det är en posi... 

Jag rabblar mitt senaste mantra så fort jag ska röra mej. 

Nu har jag faktiskt "fuskat" och tagit Ipren och Alvedon. Kanske det tar udden av träningsvärken. Så jag åtminstone kan röra mej skapligt. 

Ska ju på bio med juvelerna i eftermiddag. Borde förresten ha bokat plats för rörelsehindrad.

AJ!!

Jag tror inte ni kan föreställa er vilken träningsvärk jag har idag. Kan själv inte minnas att jag haft så ont i låren. Faktiskt! Att gå nedför en trappa är som värsta mardrömmen. Jag stapplar värre än tanterna på jobbet! 

En lätt löprunda (eller ett pass i simhallen) brukar vara bästa medicinen mot träningsvärk men det finns helt enkelt inte chans till det idag. Jag har FÖR ont! Simma hade nog iofs funkat. Men det är onsdag och det betyder stängt. Suck.

Värst av allt är nog att träningsvärk brukar vara ondast dag två! Och det är imorgon... Vi får väl se hur jag tar mej fram då.

Veckans enda arbetsdag idag. Lång sådan! Utbildning i läkemedelshantering och sjukdomslära för nyanställda. Hade ingen bra dag som föreläsare och gruppen var väldigt blandad. En tjej med 15 cm stilettklackar på skor ned nitar och därtill VÄRSTA lösnaglarna stal till stor del min uppmärksamhet. Hade hon verkligen hamnat rätt?? Man kan ju undra. Ett par stycken turades dessutom om att sova... Nä, det är absolut ingen komplimang när det händer. Haha. Är vi så tråkiga, jag och min partner in crime? 

Ikväll fick jag iaf ett sms av kollegan som var med i frontalkrocken i söndags eftermiddag. Det kändes. Blev varm i hjärtat men oxå sorgsen. Fast hon är en stark kvinna. En sån som reser sej upp och borstar av skiten från knäna. Som spottar i nävarna och tar nya tag. En överlevare. 

I ordets rätta bemärkelse. 

Minns vad ni lovat va? Livet är nämligen precis lika skört fortfarande.

Sätt lite guldkant! Idag!

Kram

Galenskap? Jag är på!

Jag var proppmätt efter besöket på Friluftshotellet. Afternoon tea med scones och en massa annat smarrigt var verkligen hur mysigt som helst. De hade t o m en variant bakad på dinkelmjöl och den var helt superb. 

Så vi blev sittande (ätande dessutom) framför brasan lite för länge, med tanke på att det var träning vid MSOK 18.30. Men eftersom mer än hälften av oss skulle dit tog vi oss i kragen och åkte hem för att byta om iaf. Om än lite i sista stund.

Tisdagar är det som sagt alltid intervaller vid klubbstugan. Ofta väldigt bra upplägg där alla kan vara med, oavsett nivå. Men jag var inte sen att hoppa på Jeanettes idé, när hon ringde strax efter att jag parkerat på garageuppfarten hemma. 

"Är du jättesugen på att köra intervaller? Eller vill du köra lite längre med pannlampa och draghjälp av en av mina hundar?"

Ja ni anar nog vad jag svarade...

Fick äran att köra med Raven som är en herre med massa spring i benen. Jäklar vilken kraft och jäklar vilken fart! 

I regn och beckmörker styrde vi ut på sommarmilen. Pannlamporna lyste upp bra men jag lovar att det var med skräckblandad förtjusning som jag pinnade på där bakom Raven. Upp och ned. Hala rötter. Stock och sten. Gegga. Vattenpölar.

Jag ska nog fråga om vi inte kan skippa ravinen vid Lasse... Eller nä. Jag körde på istället. Måste testa. Men mina framsida lår var riktigt slut egentligen redan efter tre kilometer. Att springa och bromsa blir ju lite detsamma som att springa konstant brant utför. När vi kom tillbaka till klubbstugan kände jag dessutom att rumpan och ryggen fått sej en rejäl omgång. Vilket äventyr och vilket annorlunda träningspass! Givetvis blir det lite extra utmaning med pannlampa och konstant regn. :)

Det var en grym känsla de stunder vi lyckades jobba hyfsat bra tillsammans. Och jag är stolt att jag stod på benen hela rundan. Ingen jäkel ska tro att hunden springer ÅT dej liksom. Ja jag erkänner väl att jag inte alls trodde det skulle vara så jobbigt som det var...

Undrar om Raven är lika sliten som jag??

I röjartagen

Fan det måste vara den tiden i månaden alltså! Jösses vad jag fått mycket uträttat här hemma idag. Och det har inte varit ett dugg jobbigt utan bara roligt! 

Högar med papper har sorterats och det har rensats i Ellas låda med ritgrejer. Ett par kassar med skräp har jag burit ut! När jag sedan gick loss i tvättstugan och började bära upp ren tvätt gjorde jag dessutom en sortering i Ella och Eriks garderober. Inte klokt vad man samlar på sej alltså. Men nu står fyra papperskassar kläder och en påse skor i förrådet oxå. Och i garderoberna finns plats för nytt!!

På nåt vis smittade jag även Erik med röjarlusten för han har satt igång att städa i sitt rum. Okej jag har tjatat en tid oxå. Men nu blev det tumme ur och det var glädjande!

Ikväll blir det intervaller vid MSOK. Hoppas inte på en sån där (jävla) stege bara. Men vi får se vad de planerat! 

Ladda med lite afternoon tea på Friluftshotellet först bara! 

Och för den som undrar kan jag rapportera att huset står kvar trots stormen igår. Däremot tror jag varenda löv blåst av träden. Det är sannerligen höst på riktigt nu!

Effektiv dag

Måndag, höstlovsledig med mina barn och nästan hela tiden har jag haft min kollega i tankarna. Men konstigt vore väl annat. Heja dej vännen!

Vi har haft en dag i Jönkan idag, jag och barnen. Två timmar hos frissan först. Överraskande nog sa de inte ett knyst när vi var där! Så oerhört tålmodiga båda två. 

Efter det åkte vi till IKEA och käkade lunch. Ella passade oxå på att inhandla ett gosedjur. Jag menar, hon hade ju inga sedan innan...

Klockan två väntade så dagens värsta pärs. Nämligen tandläkarbesök för Erik. Men här fick jag ytterligare ett bevis för att killen vuxit till sej nåt alldeles otroligt. Han valde nämligen att gå in och träffa tandis helt själv. Utan att ens veta vad de planerat för dagen! Galet stolt både han och jag efteråt! Som vi kämpat med hans rädsla för tandläkaren alltså. Och så händer sånt här! Just like that!! Yes! 

Ett besök på banken inledde sedan resten av eftermiddagen och slutligen blev det en runda på A6 (Ella köpte förstås lite fler gosedjur) med fika, Åhlénsbesök och uträttande av några små ärenden innan det var hög tid att rulla hemåt. 

Trots mycket folk, trängsel och endel köande skötte sej barnen exemplariskt! Det var sån njutning att umgås med dem på lite stadsäventyr. Inte varje dag det händer och Ella kläckte så många sköna kommentarer i olika situationer att jag log inombords. Mina barn är inte uppvuxna inne i en stad! Det både syns och hörs och det är grymt härligt! 

Som tur var så var middagen redan klar när vi väl kom hem. Jag lagade nämligen chili con carne igår, av färsen som inte blev taco! Chilin smakade ljuvligt med lite surdegsbröd till och det slog mej att det är samma med chili som med lasagne. Det är nämligen en maträtt som blir godare dagen efter den tillagats. Finns det fler såna tro?

Måndagkvällen avslutades "traditionsenligt" med crawlskola i simhallen. Ett bra pass med mycket maxande. Dock hann jag inte igenom programmet innan det var dags att runda av med några pulshöjare. Erik var med för andra ggn och kände att han ikväll hittat en av nycklarna till att få frisimmet att lossna. Så jag avslutar detta inlägg med att heja på honom oxå! Go Erik!!

Omskakad och berörd

Jag förmodar att jag är precis som de flesta av er. 

Hursomhelst. Jag är jag. Och...

Jag fastnar lätt i vardagens förhållandevis små bekymmer och inte sällan tillåter jag dem oxå växa sej större och svårare än de egentligen är. 

Tills något kommer emellan. 

Som gör mej påmind om hur skört livet är och om vad det är som egentligen betyder något. 

Vad är lite smulor på golvet. En hög med tvätt i tvättstugan. En smutsig bil. Oputsade fönster. Två kilos övervikt. En obäddad säng. Ett stökigt barnrum. 

När allt ändå kan vändas upp och ned på noll och ingen tid? 

Och du kan inte göra ett skit själv för att vända tillbaks tillvaron. Få något som inträffat att inte ha inträffat.

För så funkar inte livet på vår jord.

Det är skört. Det är fint. Det är värt att tas vara på. För det är dessutom väldigt kort.

Min kollega (ja, egentligen mina kollegor, för de var två) hade änglavakt i eftermiddag. Det är ungefär vad jag vet just nu. 

http://www.jnytt.se/kvinna-svart-skadad-efter-olycka-i-norrahammar

Ta hand om er därute. Lova mej det. 

Orkeslös

Det vete tusan vad som är orsaken, men dagens löppass var verkligen allt annat än en härlig upplevelse. Och jag tror absolut inte att torsdagens pass är boven heller. 

Kände mej lite hängig redan från det att jag vaknade imorse, men tänkte mest att jag nog bara var ordentligt trött. 

Laddad med "ARG-pulver" (Argi+) gav jag mej ut en stund efter lunch. Bara några lätta kilometrar liksom. Så det blev en rätt fantasilös sväng runt sjön. Dock med lite annat vägval borta vid avfarten in mot Friluftshotellet. 

Men jag kände verkligen att jag fick jobba för varje meter och det kändes inte skönt eller naturligt att springa för fem öre. Inte det att jag var flåsig, men benen var bara så orkeslösa! Konstigt!

Kom hem, duschade, drack kaffe och la mej i TV-soffan. Där somnade jag ganska bums. Vaknade till efter en stund och lullade in till Ellas rum där jag sov ytterligare drygt en timme. 

Vaknade av att en doft av mat spred sej i huset. B hade fixat klyftpotatis, favoritsås, oxfilé och sallad medan jag sov. Njöt oxå av ett glas rött till det. Tack!

Hoppas vakna som en ny människa imorgon! 

Natti!

Fab Friday!

Jojomänsan. De här goa människorna kan verkligen! 

Att vi planerat AW (tillika releaseparty) ikväll visste jag väl och såg mycket fram emot. Men aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle hamna på Oskarsgala! 

Efter en lång motivering till denna åtråvärda utmärkelse fick jag alltså mottaga världshistoriens första Oskarsstatyett. Naturligtvis i äkta guld. Man kan ju liksom inte göra annat än älska dessa människor och just nu funderar jag så det knakar på tacktalet... 

Lägg sedan till en supergod hamburgare med O'Briens dressing, kladdkaka till efterrätt och bästa servicen av en väldigt go Björn så hajar ni att kvällen var fulländad!

Tiden bara flög iväg och plötsligt insåg jag att min parkering gått ut. 

Varm i hjärtat var jag av att ha umgåtts med fina människor men jag lovar att det värmde ytterligare att mötas av detta jag kom hem. 

Jag är allt en lycklig kvinna! 

Imorgon ska jag springa en sväng och det blir spännande att se om gårdagens 14 km terräng känns i kroppastollen. 

Fast allra först...en god natts sömn!

Sparlåga

Ja ungefär så känns det iaf. Jag har liksom inte den där lusten att träna fokuserat och strukturerat just nu. Inte så att jag detaljplanerar min träning annars. Men för närvarande blir det hur som haver väldigt mycket det som jag har lust med där och då. Litegrann ångrar jag att jag anmälde mej till Finalloppet nästa helg. Det kommer inte att bli nån superdundertid och förmodligen ännu mindre DEN känslan, vilket ju är vad jag verkligen strävar efter. Men jag hänger med och ska försöka ha en härlig dag iaf! Så kan jag gå i ide efter det... Haha.

Alltså. Min runda kring Trollsjön idag gick som ni nog förstått rätt tungt. Nu har jag haft två dagars löpvila varav den ena innehöll ett pass i simhallen och gårdagen helvila. Det brukar aldrig gå plättlätt då. Det vet jag väl numera. Men nog känns det som om kroppen går på sparlåga alltid. Udden av formen försvann när jag blev förkyld innan LL och jag kan liksom inte tagga till på samma sätt efter det. Jag gillar det inte ett dugg, men jag accepterar läget. Som jag sa till svägerskan när vi pratade träning och mål och motivatorer i helgen. Det är höst nu (nästan vinter faktiskt) och på nåt sätt är hela kroppen inställd på att boa in sej. Så det bästa är nog att inte streta emot. Utan istället åka med på det tåget. Rätt vad det är infinner sej den där rätta känslan och då är det bara att köra igen!

Hade fint besök av moster Anita igår till idag. Åh, så mysigt! Det blir alldeles för sällan som vi ses, men kanske kanske hennes jobbsituation innebär att hon framöver dyker upp här i Jönkan då och då. Man kan iaf alltid hoppas! 

Skvalp skvalp

Vatten i öronen och bihålorna ursköljda! Precis som måndagskvällarna ska vara. Crawlkursen fortsätter alltså och ikväll fick den ytterligare en ny deltagare, nämligen Erik! Själv kämpar jag på och tänker att kursen innebär att simträningen på så sätt blir av minst en gång i veckan. De gånger jag simmar på egen hand ligger jag mest i bassängen och nöter crawl längd efter längd så lite teknik på måndagar skadar inte! Dessutom blir det en grej som jag och Erik gör tillsammans och det känns extra mysigt.

Imorgon får vi långväga besök... Det ska bli riktigt riktigt kul! Välkommen söta moster Anita!

"Du ser inte naturlig ut!"

Det var vad maken sa när han försökte sej på att fota mej inför middagen i lördags.

Jag fattar inget? Det är ju så här jag ser ut!

Rättelse: En mycket lyckad HELG!

Lång och smarrig hotellfrukost. Går det att börja dagen bättre liksom?

Efter det åkte hela gänget upp till Skutbergets friluftsområde där jag, Ingela och Kjetil stack iväg på varsin löprunda medan de andra utforskade området i närheten av parkeringen.

Det var riktigt bitigt i luften så det tog nog fyra kilometer innan mina fötter var varma... Och nästan lika länge var det ett ganska traditionellt terrängspår jag befann mej på.

Men sen! Plötsligt kom jag ut i en böljande skog som var täckt av olika sorters mossa, mest vit, och det var nästan som en saga att springa runt där samtidigt som vinterns första snöflingor letade sej ned från ovan. Otroligt fint och självklart infann sej ett sting av julstämning. Haha. Efter drygt sex km blev det mer kuperat än böljande och jag fick kämpa ordentligt upp på (vad jag tror) högsta punkten på spåret. Kollade klockan och såg att jag då sprungit åtta och en halv. Kände mej inte precis tipp topp i kroppen men körde på i ett tempo som iaf var lite över mysjogg. En timmes löpning genererade 11 km och med de backarna är jag riktigt nöjd!

Tillbaks till hotellet för en snabb dusch och sedan ställde alla upp för familjefotografering! Flera av bilderna blev riktigt bra dessutom. Här är en av dem:

Nöjda och glada efter en jättefin helg tillsammans kramades därefter vi hej då och rullade åt varsina håll!

En mycket lyckad dag<3

I helgen är klanen Grönlund samlad i Karlstad för att fira svärmor/mor/mormor/farmor/bonusfarmor DAGNY som fyller 70 år. När Thure fyllde 70 år för drygt två år sedan firade vi honom här oxå. Fast vi bodde på ett annat hotell den gången. 

Det är laddat att komma tillbaks hit. Så är det bara. Och anledningen till det är att tillvaron vändes upp och ned för hela familjen, ett par veckor efter Thures födelsedag. Då blev nämligen Dagny allvarligt sjuk och under en period var hennes tillstånd riktigt kritiskt. 

Så att återvända hit är känslosamt! Både för att vi när vi var här tillsammans senast inte hade en aning om vad som lurade runt hörnet. Men ffa för att det som hände då inneburit att familjen kommit närmare varandra och bättre tar vara på de dagar man har tillsammans. Det är alldeles för lätt att börja ta saker för givet igen så jag värdesätter faktiskt det faktum att jag i helgen åter blev påmind om hur skört livet är och att det viktigaste vi har är familjen. 

Mitt i ett jättehärligt firande av en högt älskad person som faktiskt inte trodde hon skulle få uppleva sin 70-årsdag. 

Varmt grattis på din dag, DAGNY, fast den egentligen är imorgon!

Tröttmössa

Är totalt slut ikväll. 

Heldag med läkemedelsutbildning avslutade jobbveckan och vi hade en riktigt härlig grupp idag. Det är lika kul varje gång det händer för det är absolut ingen självklarhet!

Simmade direkt efter jobbet (ensam i snabbanan!!!) och hade efteråt förmånen att få komma hem och sätta mej vid dukat bord. Björn hade lagat tacogratäng och det smakade ljuvligt! 

Imorgon drar vi till Karlstad för att samlas kring svärmor Dagny som fyller 70 år! Det ser vi alla fram emot!

God kväll!

Kovändning

Åkte upp till klubbstugan ikväll eftersom jag precis som jag skrev i föregående inlägg hade för avsikt att köra distanspass med klubbkompisar. Laddad med Argi+ och klädd för att lufsa runt på gator i byn. Reflexväst och asfaltsskor på alltså! 

Så visar det sej när jag kommer fram att de planerat att hålla sej på elljusspåret och ffa på femman... 

Jag blev så besviken! Hade obefintlig lust att harva runt där ikväll IGEN så trots att jag tusen ggr hellre springer i skogen valde jag att hålla mej på gator och cykelbanor i byn ikväll. Med andra ord blev det en runda i min ensamhet. Jag plockade ihop 12 km där benen inte vaknade förrän efter halva sträckan. Typiskt mej. 

Även om sällskap på löprundorna är bland det bästa jag vet så kan det vara balsam för själen att sticka ut ensam. Jag kom faktiskt på mej själv med att tänka att det var tur att det blev som det blev ikväll. Det var nämligen många tankar som snurrade runt i huvudet. I någon mån såg jag oxå klarare på en sak som stulit alldeles för mycket energi under en lång tid. Det är för jävla skönt när man kommer underfund med saker och därigenom hittar en idé om hur man kan förhålla sej till dem! Tack löpningen för att du gör mej så klok!

Nu har jag njutit av en kopp te ihop med grabbarna i mitt liv och det ska bli gudomligt att om en liten stund krypa ned i min säng!

Imorgon är det fredag!!!

En fungerande vardag

Jag kan inte sluta tänka på hur oändligt härligt det är när vardagen fungerar. Nu är vi äntligen där igen, när livet rullar på precis som det ska utan några direkt störande moment. Alltså det är ju inte så att vi åker i nån gräddfil. Absolut inte. Det är upp och ned som i de flesta hem. Men det är stabilt och det är inte så extremt mycket ned som det annars var under en period. Så jag nästan inte visste om vi orkade upp! 

Jag som älskar vardagen. Visst är det fint med helg när (om) alla är lediga tillsammans. Men dagarna emellan är minst lika mycket värda tycker jag. Det är ju ekorrhjulet som är själva livet på nåt vis. 

Att Ella brottats med sej själv och sin utveckling på många plan har vi inte missat. Och om det var svinjobbigt att leva med henne då det var som värst så är det dubbelt härligt att följa henne nu. Alla pusselbitar som yrat omkring i henne faller nu på plats en efter en. Helt fantastiskt. Hennes gladlynta och förnöjda personlighet ligger åter som en tydlig grund medan hon utvecklar nya sidor hos sej själv. Förutom att hon har knäckt läskoden utan att förstå det själv och bollar med matematik på ett skrämmande bra sätt för sin ålder, ser och hör jag hur hon lyft sin förmåga att resonera och dra slutsatser till en helt annan nivå än den hon var på före sommaren. Det verkar vara extremt olika hur långt barnen i hennes klass kommit vad gäller just detta. Ingen tvekan om att jag är part i målet, men jag är så himla stolt över henne. Världens finaste Ella!

Jaha. Om någon undrar hur träningspasset gick igår så kan jag berätta att det var mardrömstungt. Jag missade att ta Argi+ innan och om det förändrat känslan får jag aldrig veta. Men förmodligen inte så mycket iaf. Intervaller som de vi körde i tisdags ska inte lämna någon oberörd. Så är det bara. 

Jag hamnade till sist på femmans terrängspår uppe vid klubbstugan. Inte det att jag hade träningsvärk. Mina ben kändes bara som att de vägde bly! Najs!! Inget tempo ÖVERHUVUDTAGET och jag var mest glad att jag inte var tvungen att gå i hönsabacken. Haha. Hann inte med nån styrka efteråt men stretchade ordentligt under tiden som jag småpratade med Claes som kom förbi på cykeln. Trevligt!

Ikväll lutar det åt distanspass med klubben. En timmes löpning eller nåt. Få se om jag blir ensam tjej?Jeanette förbereder sej och vovvarna för helgens stora tävling. Pia har börjat förbereda kroppen på skidsäsongen. Men kanske Alexandra dyker upp? Ska nog messa och fråga henne! 

Ha den bästa torsdagen! 

Onsdagsfix

Sådär. Hoppas toningen döljer lite av de grå stråna som numera inte går att blunda för.

Jag är ledig idag. De här timmarna när båda barnen är i skolan och jag bara har mej själv att tänka på är värda mer än guld. Visserligen tvättar jag, plockar och städar undan lite här och var. Och jag brukar ofta passa på att handla direkt efter att jag lämnat Ella i skolan. Och allt detta gör jag förstås för både dem och mej. Men det är så skönt att kunna göra det med bara mej själv som sällskap! Att slippa någon som ropar efter mej när jag står nere i tvättstugan. Eller som frågar om vi ska köpa än det ena än det andra i affären. Ni fattar nog.

I benen känns gårdagens intervallpass på ett behagligt vis. Det är precis som det ska vara med andra ord. Helst hade jag simmat idag. Men tyvärr är simhallen stängd på onsdagar så det blir något kortare och lättare i löparskor istället. Och om tiden räcker kanske jag kör lite styrketräning i trädgården efteråt.

Om dryga två veckor väntar ju Finalloppet i Göteborg och jag siktar på att komma dit med en bra uppladdning i bagaget. Både fysiskt och psykiskt. Så just nu aktar jag mej extra noga för snoriga näsor och kraxande halsar. Måtte det hålla hela vägen! 

Inte rätta magkänslan

Besöket på MoA i förmiddags var trevligt. Verkligen! Jag gruvade mej såklart lite för att berätta att jag tackar nej till att komma in och köra en dag med lektioner kring symtomlindring inom palliativ vård. Men efter att ha sett materialet som ligger till grund för lektionerna infann sej en otäck klump i magen. Det här kan jag bara inte gå in och föreläsa om utan omfattande förberedelser. Och när ska jag klämma in dem? Missförstå mej rätt nu, men är det värt att lägga den tiden på att läsa in sej på ett material jag ska köra EN gång? Vad blir det för kvalité av det egentligen??? Till sist mynnade mina funderingar iaf ut i ett klart och tydligt "nej". Om jag bränt mina chanser på MoA i och med detta återstår att se men just nu är det inget som tynger mej. Jag är stolt över mitt beslut! 

Seriöst och helhjärtat ska det vara. Och förutsättningarna för att göra jobbet på det viset fanns av olika skäl inte. That's it!

Blicka framåt!!

Hade sedan en låååång och mysig lunch med en god vän. Skönt att få prata av sej lite (eller mycket!) och bara vara! Jag kände mej fulltankad med energi efteråt! Så pass att eftermiddagens APT inte ens lyckades ge mej huvudvärk. Och det är annars mer regel än undantag att jag får ont i skallen efter de mötena. Fattar inte riktigt varför, men så är det. 

Kvällens intervallpass med klubben ska jag sent glömma! Erik och jag åkte upp tillsammans och det visade sej att vi var hela 19 stycken som tänkte köra intervaller. Sån jäkla känsla alltså! Ändå fattades typ fem stycken klubbkompisar som annars brukar vara med. 

Det blev uppvärmning 3.5 km och därefter intervaller i stege. 3, 2, 1, 1, 2, 3, 3, 2, 1, 1, 2, 3 minuters löpning och en minuts vila mellan varje. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle palla hela serien, men det gjorde jag! I ett tempo på mellan 4.10-4.30 slet jag ikapp med de andra klubbkompisarna. Härlig känsla (och möra ben!) när vi var klara förstås! Massa beröm till bästa Erik som körde halva stegen i ett betydligt högre tempo än jag. Han är bara 12 år men hänger utan vidare med flera av de äldre! Hans löpsteg är bland det vackraste jag vet! Han flyger liksom fram! Och det har han inte ärvt efter mej... Haha.

Orkar jag verkligen träna imorgon igen?

Tillbaka på simskolan

Det blev inget träningspass efter avslutad jobbhelg igår. Jag hade ju bestämt med övriga familjen och då ffa Erik att påbörja uppsättningen av reflexbanan. Vi sprayade början och slutet och sedan åkte vi dit igen med pannlampa när det blivit riktigt mörkt. De flesta "duttarna" syntes riktigt bra men på vissa krävdes det mer spray. Längtar efter att få göra banan helt klar och bjuda in till invigning. Nästa vecka kanske?

Så här ser det iaf ut just nu:

Bytte lite i schemat för idag så jag har jobbat och blir ledig på onsdag istället. Längesedan jag blev så väl mottagen som jag blev idag förresten. Den starten gjorde min dag! Jag njöt av alla dessa möten med OLIKA människor i så OLIKA situationer och kände mej avslappnad och trygg i min yrkesroll. Att arbeta som sjuksköterska måste verkligen vara det finaste! Jag blir så uppriktigt glad av att få bli insläppt i en annan människas liv. Få bidra med min lilla pusselbit som gör att den personen får en så bra helhet som möjligt. Utifrån situation och den enskildes önskemål. Ingen lösning blir exakt den andra lik. Dagar som denna känns det som att jag aldrig vill jobba med nåt annat. 

Åkte till simskolan ikväll. Det var nog en månad sedan sist! Tre eller fyra nya deltagare som kämpar precis som jag gjorde för ganska exakt ett år sedan. Och nu tar jag det för givet! Att kunna simma längd efter längd frisim. Skulle vilja säga det till de nya på kursen. Ge er aldrig liksom! Det lossnar förr eller senare och det är så häftigt när det händer!

Imorgon förmiddag ska jag hälsa på MoA... Vad det mötet leder till står skrivet i stjärnorna. Men senaste nytt från min sida är iaf att jag velar. Magkänslan säger "nej". Men vi får se hur det går. Jag lär återkomma. 

Tills dess, god natt!

Testing testing

Kan detta verkligen vara nåt för mej? Jag är skeptisk men väldigt nyfiken. Jag tror att jag är en bra testperson just för att jag är rätt kritisk mot olika typer av kosttillskott. Enligt återförsäljaren och som jag också läst mej till på ett antal bloggar ska det göra skillnad under träning om det intas en halvtimme före passet. Det var verkligen inte gratis, men å andra sidan är det pengarna åter om man inte upplever att det har någon effekt. Jag har testat det före mina två senaste löppass utan att få nåt sånt hallelujahmoment men självklart är det för tidigt att utvärdera. Jag återkommer i ämnet om en månad eller nåt sånt! Fram till dess vore det kul att höra om ni har några erfarenheter av Argi+? 

På min önskelista

Idag såg jag en bok jag väldigt gärna vill ha.

Instinktivt började jag knappa in uppgifterna för beställning. Men så kom jag på att det är en utmärkt julklapp! Och eftersom jag vet att tomten läser min blogg så...

Simning har jag för övrigt ägnat mej åt idag. I 45 minuter hade jag förmånen att helt själv få disponera en bana i simhallen. Ja, jag var faktiskt ensam i hela bassängen så när som på de första 10 minuterna. Jag körde lite omväxlade löst och hårt och tyckte frisimmet kändes helt okej. Det är annorlunda att simma i bassäng jämfört med öppet vatten. Visa saker är lättare, som t ex navigeringen, men jag saknar flytläget som våtdräkten ger. 

Imorgon tänker jag knyta på mej löparskorna. Men jag får slåss lite med maken eftersom han ska ut på cykeln. Vi får se hur vi får ihop det!

Nu vankas det fredagsmys för hela slanten! 

Klubbmästerskap

För andra året i rad ställde jag mej ikväll på startlinjen för Mullsjö SOK:s klubbmästerskap i terränglöpning. Utan några som helst förhoppningar om att slå förra årets tid. Mina ben vill ännu mindre springa fort efter Lidingöloppet. "Nej nej nej, lägg av för helvete" säger de så fort jag försökt. Men KM är allra mest en kul grej (iaf för mej) och på sin höjd en tävling mot mej själv! Nu hade iofs den gode Sören deklarerat att han hade för avsikt att slå mej. Förra året var det nämligen tvärtom. Lite lagom allvar i hotet förstod jag att det var när Patrick visade sej känna till hans målsättning. Men mycket glimten i ögat och då stör det mej inte ett skit! 

Och visst slog han mej. Med hela 30 sekunder. Grattis gubben!

Banan är drygt fem kilometer och har några partier med riktigt tuffa backar. Hönsabacken ingår t ex och nånstans där tappade jag Sören helt. Dessförinnan låg jag 30-50 meter bakom och flåsade. 

Hursomhelst var det härligt att tvärtemot mina förväntningar få putsa förra årets tid med 20 sekunder. Jag minns att jag var så nöjd då och med tanke på att jag haft sämre kontinuitet i träningen den sista tiden är jag jättenöjd även i år! 24.31 stannade klockan på.

Och nästa år, då ska Sören få se sej besegrad! Minsann!

Kolla förresten vilken fantastiskt motivator han är:

(Jenny ja... Det var tjejen som knep en 9:e plats på LL 2013.)

Efteråt väntade sedvanligt pastaparty i klubbstugan. Det är så kul att några nya löpare joinat klubben och DESSUTOM vågade köra KM. Eloge till er! Och grattis härliga Erik som vann sin klass! Och såklart alla andra klubbkompisar som stod på startlinjen idag. Alla lika grymma utifrån sina förutsättningar! 

2014 ska vi vara ännu fler!!

Idag ska jag köpa en lott!

Och det finns ett par skäl till detta! 

Dels klädde Ella på sej ett par av de nya mjukisbrallorna spontant imorse! Såg hur hon drog lite i dem men det blev aldrig mer och hennes humör förblev på topp! Det var första anledningen.

Den andra är att strax innan jag skulle åka hemifrån ringde Pia och berättade att Eriks kompass kommit tillrätta! Den försvann på nattorienteringen igår. Ja, egentligen försvann den två ggr. Först ute i skogen, men då hittade de den!! Sedan tappade han den efter tävlingen. Inomhus. Men tack vare att Pia känner så många av de som är på tävlingarna kunde hon kolla runt lite och kompassen återfanns! 

Visst måste det vara idag jag ska satsa på en lott??

Min onsdag

Det kändes minst sagt mäktigt att idag glida in på Elite Stora Hotellet för att köra den sedvanliga diabetesutbildningen. Jag som är van vid att föreläsa i alltifrån ett traditionellt personalrum till i de större lokalerna på Hoven liksom. Men detta var absolut en helt annan klass! Skithäftigt! Tur att jag tog lite extra deo under armarna imorse... 

På väg hem fick jag ett spännande telefonsamtal. Väldigt oväntat men icke desto mindre välkommet. Kanske jag närmar mej ett vägskäl? Nä, jag ska inte dra för stora växlar av det hela men det känns väldigt kul och spännande! Berättar mer sedan.

Ikväll är Erik på nattorientering och Björn jobbar sent. Så Ella och jag har myst lite extra. Köpte glass när glassbilen passerade till exempel. Inte för att det känns som att det är säsong för det, men sånt struntar ju barnen i. Det är så obeskrivligt härligt att se hur Ella mår bättre och bättre. Vi pratade om det ikväll och hon när hon själv berättar att det var jättejobbigt för tre veckor sedan utstrålar hela hon en enorm lättnad. Såklart. Jag har oxå lyckats hitta överdragsbyxor som hon accepterar plus två par mjukisbyxor. Så nu behöver jag inte tvätta de grå brallorna varje kväll... Förhoppningsvis iaf. För man kan inte veta hundra hur det går imorgonbitti. 

Men det tar vi då. 

Puss och kram och varmt tack för all omtanke som vi fått! 

Lite lycklig

Tillvaron börjar så smått rätta sej till här hemma. Det slog mej idag när jag satt i bilen på väg till jobbet, att jag känner mej glad igen. Som jag skrivit om tidigare är såklart inte allt det jobbiga med Ella som bortblåst. Men nu har vi till stor del hittat oss själva här hemma igen och på nåt sätt ändå anpassat oss till situationen. Det går väl knappast att beskriva med ord hur lättad jag är över det. Har känt mej så jädrans energitom under lång tid. Grymt stolt över de förhållandevis små justeringar jag gjort vad gäller mej. De har gjort skillnad!

På tal om att göra skillnad. Det är ju precis det jag varje dag pysslar med i mitt jobb. För er som inte visste det har jag varit med i en kampanj för att marknadsföra Jönköpings kommun som arbetsgivare. I detta ingick en film som ni kan se här.

http://youtu.be/9RorJBnMSGk

Jag är sådär nöjd med resultatet men förstår att de som ser filmen inte har en susning om allt det som jag tycker jag inte fick fram.

Jag var oxå med i senaste numret av Wätterstänk. En tidning som ges ut till alla kommunanställda i Jönköping. Det reportaget blev däremot riktigt fint. 

Idag blev det faktiskt dubbla träningspass. Oj vad längesen sist! Imorse sprang sträckningen där jag planerat att lägga reflexbanan och det kommer bli riktigt bra tror jag! 

Sedan ikväll hängde jag på Erik till MSOK för att köra intervaller. 3 minutrare stod på schemat och jag körde fyra stycken av de sex som vankades. Det kändes fullt tillräckligt! Åsså lite plankor på det... 

Tunga ben imorse kändes märkligt nog så mycket lättare ikväll! 

Fattar noll!!

En fin mil

Numera springer jag väldigt sällan med musik i öronen. Jag gillar helt enkelt att vara närvarande och lyssna på naturen och har inte så ont av att höra mej flåsa stöna och stånka. Det är skönt! Men det finns stunder när en bra spellista kan göra hela löprundan. Den årstid vi nu går till mötes är ett exempel på när det kan vara läge att plugga in hörlurarna och förlora sej i musiken medan benen springer och det blåser och regnar eller så småningom till och med snöar.

Idag vet jag egentligen inte varför jag plockade med mej MP3:n. Jag ville absolut ut en sväng i det härliga vädret och hoppades kanske lite skön musik skulle ta fokus från de obstinata tonåringarna till vader? 

Nu tror jag inte att det enbart var musikens förtjänst att vaderna kändes så mycket bättre. Men det var riktigt kul att digga loss ute i skogen! Ombyte förnöjer som bekant. 

Och som sagt, jag hade nästan inget obehag från tonåringarna! Sprang liksom och väntade på att de skulle börja bränna, men det blev aldrig så! Fasen vad härligt!

Jag var glad i hela kroppen när jag kom hem och den känslan har hållit i sej även resten av dagen. 

Det har oxå varit en bra dag med Ella. Trots att hon vaknade kl 06 imorse (lägg till att hon slocknade så sent som 21.30 igår) har humöret varit på topp. Det lilla hjärtat har förstås haft ett par vredesutbrott t ex när hon inte kan måla läppstift snyggt på prinsessan i målarboken. Eller när hon inte lyckas rada upp alla Barbies skor på en snygg rad i Barbiehuset. Men även om detta inte alls är så som vi känner Ella har jag inget problem med att hantera henne när hon tänder till. 

Vi har målat en lång stund tillsammans och sedan ville hon (help me God) sy med nål och tråd. En väska skulle det bli och det av en ynklig liten tygsnutt. Dömt att misslyckas var min första tanke och jag började ladda för att uthärda ett sammanbrott när inte väskan blev som hon ville. Men helt osannolikt blev hon istället supernöjd. Dessa barn alltså... 

Det är bara att hoppas att det här flowet håller i sej ett bra tag framöver! 

Säsongen är inte över!

När jag var uppe vid klubbstugan i torsdags stod det klart att tävlingssäsongen inte alls är över! Kjell nämnde nåt om Finalloppet 19 km i Göteborg första helgen i november och hoppsan vad sugen jag blev! Så pass att jag bestämde mej för att hänga på. Hittills har jag involverat Alexandra och Emelie i planerna och det ser ut som att båda hänger på. Är det inte underbart? Finns kanske fler som känner för att följa med?

Ryktet säger iaf att det är en riktigt trevlig bana!

Det var ett bra tag sedan jag sprang före frukost, men idag blev det av. En kort och lätt runda bara. Riktigt jävla långsam faktiskt. Men det får absolut vara så. Mina vader börjar smärta så fort jag tar i lite t ex i uppförsbackarna. De är som två tonåringar som gör revolt. Så fort jag inte mysspringer svarar de med att skicka ut en otrevlig brännande känsla. Då är det bara gilla läget och låta dem styra.

Får väl vara lite snäll mot kroppen ett tag till. Det är trots allt bara en vecka sedan Lidingöloppet och kroppen försöker uppenbarligen tala om att den inte är återhämtad ännu. Pratade en del med Jenny i torsdags och förstod att inte ens hon var oberörd. Jenny som kom in på en snygg nionde plats på LL 30 km. Och när jag tidigare om åren frågat henne om hon inte ska springa t ex just LL har hon svarat att hon inte är nån terränglöpare... Jaså, inte det? Haha. Jösses vilken kvinna. Sjukt snabb och stark.

Idag har Ella äntligen haft sitt kalas! Eftersom hon blev sjuk när det var planerat i början av sommaren har det legat på is fram till nu. Så vi invaderade simhallen idag och det kändes som om barnen var väldigt nöjda. Ella var supernöjd iaf och lekte med nya Barbie och Pet Shop hela eftermiddagen. Det är verkligen njutning att tjuvlyssna till hennes lek bakom stängd dörr...

Men nu dras det tunga timmerstockar i fåtöljen bredvid så jag undrar om det inte är läge att gå och knyta sej. Sov gott med er!

Framsteg en fredag

 

Bästa morgonen sedan skolan började! Trots arla morgonstund gick det outstanding med Ella idag! Det kändes som om det var vår vanliga glada positiva dagistjej som satt bredvid mej när vi åkte till fritids. Hon kvittrade om allt och lite till och inte ens när vi sa hej då var det några ledsna miner. Helt fantastiskt! 

Vi har pratat om det lite ikväll och man ser att Ella själv känner sej lättad över att det inte varit så mycket bråk som sedan toppas med ett uppslitande avsked, de sista två dagarna. Själv är jag, utan att överdriva, EXTREMT lättad. Hur det än går till veckan så betyder två bra dagar i rad ett stort framsteg. Härligt va?

Ett litet missöde inträffade dock strax efter att jag kört ut ur Mullsjö. Fick för mej att jag skulle ta ett tuggummi och öppnade därför facket mellan förar- och passagerarstolen i min bil. Minns att jag knölat ned en påse Extra sweet fruit där igår. 

Men ve och fasa!! I blickfånget ser jag Eriks nyckelknippa! Saaaaatan! Husnyckel, cykelnyckel och nyckel till skåpet i skolan liksom... Redan sen till jobbet blev plötsligt lite mer sen. Livet är så härligt oförutsägbart! 

Det var iaf inga problem att jobba lite längre än planerat i eftermiddag. Två nya patienter och en stackars krake med en oerhört svår smärt- och orosproblematik tog sin tid. 

Hade planerat för ett pass i simhallen efter jobbet. Sprang ju igår och var inte helt nöjd med hur mina vader kändes men lite simning funkar för det mesta! Så även idag! Dessutom fick jag för första gången erfara hur en bröstsimmare lämnade snabbanan när jag hoppat i började simma frisim. Bingo!

Nu dör jag strax soffdöden efter att ha njutit av en ryggbiff med ugnsbakade rotsaker och vitlökssmör. Och ändå har jag avstått rödvinet!

Det känns verkligen i varje cell att det är fredag... 

Hej på en stund!

Jag vill bli i fas med mej själv igen

Jag måste börja med nåt positivt! Det gick nämligen bättre med Ella idag. Bara lite obehagliga kläder. Mest Bamse-sången om och om igen. Jag är så tacksam över varje morgon utan vredesutbrott. Denna vecka har det varit lite varannan-dags-jobbigt liksom. Tänk om det kan minskas ned till var-tredje-dags-jobbigt inom en snar framtid? Jag lovar att jubla!

Idag är jag ledig. Från jobbet alltså. Det är dock en hel del som jag ska ta tag i hemmavid, men det är så skönt att få vara ensam med mina tankar att jag tycker det känns helt okej. Ingen som stjäl min uppmärksamhet eller suger kraft från mej på ett dåligt vis. Mmmmmm... Det är mycket välbehövligt. Jag har varit och är fortfarande så att säga ur fas med mej själv. Nåt jag tror är en följd av att jag är rätt dränerad på energi. 

Jag känner mej lönnfet, ful, gammal och sliten. På riktigt. Och det är verkligen så tråkigt! Men jag fattar att det är insidan som är tilltufsad och jag funderar mycket på vad som krävs för att jag ska hitta tillbaka till den där känslan jag hade så sent som i somras. 

Vilka människor jag omger mej med och hur de får mej att må är till exempel en sak jag ägnat tid åt att tänka till kring. Det finns någon eller eventuellt några som jag nu backar lite från eftersom de har en förmåga att mest göra mej låg när vi ses. Jag är som jag säkert skrivit om tidigare, en person som går all in med mycket i livet. Däribland relationer. Om jag trivs med någon så gör jag det och då vill jag kunna umgås avslappnat och liksom fullt ut, om ni fattar. Enligt min åsikt är det inte meningen att man ska behöva "bygga upp nåt slags skydd" eller "vara beredd" eller ännu mindre känna att man måste vara på ett visst humör för att prata med eller umgås med en viss person. Men jag har för närvarande relationer där det är lite på det viset och jag har helt enkelt inte lust att slösa energi (som behövs till Ella!! Bland annat!) där. Det är så värdelöst. 

Ja det finns fler områden som jag tänker om kring. Såklart. Små detaljer som behöver styras upp eller bara justeras lite grann. Så hoppas jag att det totalt ska landa i att jag så småningom blir helt i fas med mej själv igen! Många bäckar små... Eller hur är det nu man säger?

Sist ut en bild på en situation när jag är som lyckligast. Där har iaf inget förändrats och det känns tryggt!

Lidingöloppet 2013. Med 500 m kvar till mål får man lov att kosta på sej ett leende, eller hur?

Vad säger man?

Klart man smälter när man får såna här söta kärleksbrev! 

Att denna oemotståndliga lilla varelse fem minuter senare vänder och blir fullständigt oresonlig är svårt att ta in.

Men så är det och så var det. 

Hon fick nej när hon ville ha en parfym att leka med. 

Och hon fick nej när hon ville äta havrefras och mjölk typ tio minuter innan middagen var klar. 

Det räckte för att hon skulle sätta igång... 

Nu sussar hon dock sött i sin säng sedan ett par timmar tillbaks. Så oskyldig.

Imorgon väntar skogsutflykt med klassen och jag bävar redan för kapitlet "påklädning". 

Låt oss hoppas att det är så spännande med egen fikaryggsäck att hon glömmer bort att kläderna är obehagliga! 

Idag har jag förresten köpt världens mysigaste tekanna. 

Jag misstänker att det blir toabesök x flera inatt eftersom vi precis invigt den med rooibos rabarber-grädde.

God natt!

Hej tisdag!

Lugnare morgon med Ella idag. Man är så så så lycklig varje gång det händer. Ett par bryt för att kläderna är obehagliga kan jag stå ut med om det går så bra som idag för övrigt. 

När jag sedan mötte henne på fritids i eftermiddag fick jag ännu en jättefin teckning. Den föreställde en diamant. Ja, ni ser själva... 

Idag har jag plattat till brösten förresten. Som om det behövdes... 

När jag fick kallelsen för typ en månad sedan vände det sej i hela mej. Jag har verkligen fyllt 40... Fan. Var väldigt nervös inför det hela men det skulle visa sej vara helt i onödan. Det gjorde inte ont och tog väl typ 10 minuter allt som allt. Fast det är klart. Ett visst mått av förnedring är det ju iaf, att klä av sej på överkroppen inför en vilt främmande människa som sedan betraktar en. Glad att det är gjort iaf och nu så återstår bara att hoppas på det bästa. Inga tumörer tack.

Jag var uppe vid klubbstugan och sprang ikväll. Första passet efter LL med andra ord. Tisdag betyder ju egentligen intervaller men jag hoppade över det. Mina vader som dock är mycket bättre behövde snarare ett lugnt återhämtningspass än 30-30, vilket var vad de andra körde. Som tur var fanns det andra MSOK:are som inte var intervallsugna och jag fick sällskap av Jeanette, Sören och min snabbfotade son Erik! Så värst långsamt gick det väl inte precis och mina vader kändes sådär när vi slet uppför hönsabacken men för övrigt kändes lördagen oväntat avlägsen. Inget "skadeont" så jag är väldigt tacksam. 

Jag tror nog inte det blir mer tävling den här säsongen och det är bara skönt. Nu ska jag istället njuta järnet av en tids fullständigt kravlös träning med favoritmottot i fokus. 

"Den bästa träning är den som blir av!"

God kväll!

PS Blev verkligen varm i hjärtat när jag läste Alexandras blogg idag. Tusen tack vännen! Ser fram emot att få heja fram dej på din resa!! Kika gärna in här http://abacklunds.blogg.se/2013/september/lite-glod.html och läs själva! DS