Helgen som gick

Det känns som att vi tagit det rätt lugnt och ändå har jag gjort det jag hoppades hinna beträffande hemmet som släpat efter, träning och besök hos vänner. Dessutom har jag och Ella varit på teaterföreställning i eftermiddag. Mamma mu och kråkan spelades på Kulturhuset i Jönköping. Ella satt blickstilla och spikrak i ryggen under hela föreställningen.

Efteråt plockade make och son upp oss och vi åkte till IKEA där vi åt och fyllde på värmeljusförrådet. Ella var ganska aktiv under hela IKEA-besöket men när vi skulle därifrån urartade det i det närmaste. Hon stack nämligen rätt ut ur butiken. Utan jacka eller riktig knas på var vi andra var. Ut genom dörrarna bara. Då uttalade jag mina funderingar om att använda nåt slags fula gubbar hot högt för Björn. Man får ju reptilhjärna när hon gör så där. Verkligen. Nä, jag har inte använt det...ännu. Men heller inte helt sorterat bort det som alternativ. Just nu är det iaf jobbigt att åka på offentliga platser med husets prinsessa.
Kolla bilderna så får ni se hur det såg ut när vi till sist fick tag på henne och gick mot bilen. Det lät dessutom som barnmisshandel så imorgon står väl nån nitisk socialarbetare bakom dörren och undrar hur vi tar hand om barnen egentligen...

Svängde förbi våra förra grannar i Huskvarna sedan. Saknar dem mycket och det känns alltid bra på alla vis att träffa dem. Måste se till att det inte dröjer så länge till nästa gång.

Jag tycker inte alls att det känns jobbigt med måndag imorgon. Fatta vad skönt att känna så! Många har ju söndagsångest ända från det att de vaknar på söndag morgon. Då är det väl nåt som inte riktigt stämmer va. Men skit samma. Det får stå för dem. Jag tycker bara inte att det är värt det helt enkelt.

När jag nu sträcker ut mej under täcket ska jag göra det med en från den gångna helgen positiv känsla. Där bara tanken på att jag kutat 17,5 km utan skogstokig puls kommer få mej att somna med ett brett leende på läpparna.

Natti.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Sådär

Nu mår jag så bra! En runda på 10 km med fina Beata var precis vad jag behövde. Det kändes i benen att de vilat i fyra dagar, men huvudet längtade oerhört efter att springa. Det var med spänning jag läste av pulsklockan efter passet... JA! Jag är mej själv igen! Medel 135. Max 152. Kanske kan det enkla svaret på pulsfnattet vara att det är fel på pulsbandet. Jag köpte nämligen till ett mjukt band när jag köpte klockan och har alltså inte kört med originalbandet som följer med, förrän idag. Kanske den mjuka varianten inte är så hållbar? Får väl prova att reklamera det. Har ju inte gått ett år sedan det införskaffades. Men bäst av allt var att slippa se de galna siffrorna jag annars sett sista tiden. Nu är det bara att köra på som vanligt! Wiiiiiihoooooo!!!

Förresten. Här är den. Min ständige följeslagare på löprundorna. Hur kan man vara utan den? Alla som löptränar, oavsett nivå, borde äga en. Den ger så mycket motivation! Och om ni tycker den ser klumpig ut så kan jag trösta er med att det är den inte alls. Den känns som gjuten där den sitter på armen men stor och tydlig display. Bara att köpa och ge er ut och löpa! En slogan som kanske kan öka försäljningen?

Uppe med tuppen-frivilligt

Ställde klockan på kvart över sex. Eftersom Ella drömt nåt i natt och därför hade krupit över till vår säng runt två, smög jag som en indian när jag steg upp. Sovit pissdåligt. Drömt en massa gorm som att jag inte fått sova och varit jättearg. Vaknade till och med ett par gånger av att jag var så fruktansvärt ilsken. Barnen skulle hela tiden ha min uppmärksamhet och ingen förstod att jag bara ville vara i fred. Alla mina nära släktingar var med i drömmen men INGEN förstod. Otäckt! Nåja, ändå var jag inte speciellt trött när klockan ringde. Kanske för att natten inte innehållit någon riktig djupsömn. Då har man ju liksom inget att vakna upp ur.

Men det är superskönt att sitta med grötskålen och en kopp kaffe i sin ensamhet och hinna vakna till själv innan Ella ropar. Kolla lite på tv utan att någon drar i en och vill nåt annat.

Strax väntar en löprunda med Beata. Sedan får vi se vad som blir av denna dagen. Hemmet har släpat efter i veckan, som varit en intensiv sådan. Vi behöver definitivt bestämma oss för vilken bil vi ska slå till på samtidigt som det vore trevligt att hinna hälsa på någon. Nä, jag ska tagga ned. Det är helg. Då ska man ta igen sej. Vi får se vad som blir uträttat.

Nu ska min abstinens (hela fyra dagars vila har gjort mej till en surkärring) få sitt och det ska bli väldigt intressant att se vad pulsen säger!

Ha en skön lördag!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Jäkla bil alltså

Bekymren med min bil har ingalunda gett med sej. Många är de tusenlappar som vi slängt ut på reparationer sen vi köpte den. Igår la den av igen. Generatorn har rasat fick vi besked om i förmiddags. Nice. Eller inte. Men va fan. Det är ju iaf materiella ting. Måste byta bil men det kostar kosing vet ni. Kollar i toan varje dag men ännu har jag inte lyckats skita pengar. Tror ni övning ger färdighet även i detta sammanhang?

För att gnälla lite ytterligare så har jag abstinens. Bestämde mej nämligen för att vila från löpning till lördag. Är sjukt mycket annat kring mej dessa dagar och dessutom kanske det faktiskt är så att pulsen försöker säga mej nåt. Jag insåg sedan att jag redan nu har fler kilometer i benen i januari än månadssnittet från 2010 så jag får lugna mej lite. Annars blir resultatet ett: SKADOR.

Har ju annars varit ledig idag. Betat av ett möte som jag gruvat mej en del för. Det gick dock bra så långt och kändes faktiskt ganska positivt mitt i allt. Sedan har Ella och jag varit en sväng på IKEA. Åt lunch och köpte nya lampor till barnens rum. Hann också få lite panik eftersom Ella bara stack ifrån mej. Helt orädd travade hon iväg. Jag fick gå ett extra varv innan jag hittade henne vid en sån där dator med pekskärm som finns lite här och var i varuhuset. Inte hade hon hunnit bli orolig inte. Nä inte ett skit. Funderar på att skrämma henne lite genom att dra nån vals om fula gubbar. Frågan är bara om det hjälper. Och framför allt skulle det kännas helfel när den sortens barnuppfostran är så långt ifrån mej/oss man kan komma. Har hittills satsat på att försöka lära henne vad hon ska göra om hon kommer bort från oss och blir orolig. Låter mer som jag, eller hur?

Erik fick hämtning efter skolans slut. Vad glad han var över det! Härligt att se.

Lite ågren börjar nu komma krypande eftersom jag har massa att fixa med här hemma sedan barnen somnat och som grädde på moset heldagsföreläsning imorgon som jag vill förbereda mej inför. Allt detta medan gubben sitter på Kinnarps arena och njuter av, förhoppningsvis, en härlig hockeymatch. Chao-Li verkar ha sagt upp sej från sin post. Funderar på att ringa polisen och anmäla honom som saknad. Jag menar, när såg jag honom sist?? 1987 eller nåt. Man blir ju orolig.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Misslyckat tomtetrick

Ella och jag var och handlade imorse. När vi kom hem och gick in började hon prata med en mörk och sävlig röst. Jag skrattade och sa att "nämen du låter ju som tomten" följt av att jag härmar det hon sa med min egen tomteröst. Vet ni vad ungen säger. Jo att "det var du som var tomten mamma, jag kände igen din röst". Vad säger man? Jag blev så överrumplad! Trots att jag visste att hon sagt att "det var mamma" när jag haltade iväg på julfton efter att ha delat ut några klappar. Nu tappade jag talförmågan för ett ögonblick. Efter lite dividerande fram och tillbaks kring årets tomtande försökte jag sätta punkt genom att mycket övertygande säga att "du får väl vänta till nästa jul och se om det är mamma som är tomte". Då kontrar Ella blixtsnabbt. "Men inte nästa jul mamma. Då är det ju nån annan som är tomte."

Känns som liiiite för tidigt att slå hål på tomtemyten. Hoppas nån trevlig person ställer upp nästa gång det är dags och invaggar henne i tron att han faktiskt finns. För visst gör han det? Det gör han väl? Va? Jo. Snälla. Han finns! Jag vet det. Tror jag i alla fall.

Tulpaner

Är det en blomma jag älskar så är det just TULPANER! Den här tiden på året vill jag helst ha en bukett med fräscha tulpaner en gång i veckan, gärna fredagar. Nio gånger av tio får jag köpa den själv, eller iaf beställa av gubben. Nä man kan inte få allt;)

Idag har jag konstigt nog fredagskänsla i kroppen. How come? Märkligt. Kanske hänger ihop med att jag jobbat i helgen och nu trånar efter ledigt? Maybe baby. Men jag får vänta till torsdag. Ikväll blir det nämligen arbete. Imorgon likaså. Men sen...ledig dag! Fast jag har bokat in ett möte på morgonen (min dumma åsna) så dagen är inte helt ograverad. Hur som helst ska det nog gå att göra något mysigt av den iaf.

Har lämnat lilla prinsessan på dagis för en stund sedan. Idag tog vi snowracern dit, till Ellas stora förtjusning. Jag är så lat i vanliga fall att jag skäms, för jag tar i stort sett alltid bilen. Att jag ens kan med att skriva det här??? Nu tog jag tid på promenaden hem, och vet ni. Det tog nio, nio löjliga minuter i behagligt tempo som inte kostade LP-skivor under armarna, att gå hem. Ska försöka bli bättre på att låta bilen stå kvar hemma på uppfarten i detta sammanhang. Skäms Lisa.

Ta hand om er. Jag kommer tillbaka.

Kärt återseende som tydligen gjorde mej modig?!?

En händelserik dag är snart till ända.

Hade inriktat mej på att vara ledig till efter lunch idag. Men ödet (?) ville annorlunda. Tio över åtta ringde bokningen och undrade om jag kunde tänka mej att jobba några timmar "på andra sidan sjön". Jojomän! Jag är på!

Kom iväg så småningom och möttes av min f.d. helgkompis. Så kul att träffa honom efter ganska lång tid. Blev ganska omgående påmind om episoder vi haft under våra helgpass... Gud vad vi garvat! Sjuk humor är bara en av flera gemensamma nämnare oss emellan. Javisst var det värt att stressa iväg!

Eftermiddagen innebar avslutning på etiken där vi skulle formulera en gemensam värdegrund. Mycket utsvävningar blev det dock men synnerligen intressanta sådana. Mot slutet fick jag för mej att läsa upp min lilla berättelse om när jag mötte Alice. (Finns att läsa som ett inlägg i bloggen från 14 januari.) Blev plötsligt både nervöst och känslosamt att läsa upp nåt jag skrivit själv! Vilket jäkla infall. Fan! Nä, jag slog bort de negativa tankarna ganska fort. Vilade istället i att jag faktiskt bara rätt och slätt kände för att dela med mej av vårt möte och kanske bjuda mina kollegor på ytterligare en sida av mej som de flesta av dem inte hade en aning om! Måhända kommer det mer om andan faller på.

Blev sen hem men gulliga Beata hämtade prinsessan på dagis. Kan inte tacka henne nog. Visst hade det funkat att jag ringt dagis och bett om ursäkt och sagt att jag var sen. Men att ha folk omkring sej som ställer upp på ett så okomplicerat sätt är ovärderligt. Jag tror jag uppskattar det extra mycket eftersom vi inte har några släktningar på nära håll.

Lyckades komma ut på en liten löprunda ihop med Beata också. Rehabjogg kallar jag den sväng på fem kilometer som vi lufsade runt och tjatade om ditt och datt. Nu är hon på G igen, kompisen min, utan några direkta känningar i benet, så då handlar det om att mjukstarta. Jag är lika glad som hon när hon är "hel" och lika deppig när hon har ont! Ha ha ha... Snart snart är det dags för distanspass (6/2) och blir det så bra som jag hoppas så är vi åtta-tio tokstollar som ska ge oss ut tillsammans. Filar nu lite på tänkbara rundor och hur vi ska göra med vätska och energi bl a. More is yet to come! ÖNSKAR att jag inte avskräcker någon utan att så många som möjligt vill hänga på.

Min knasiga puls är fortfarande lika knasig. Känner inte av det alls. Bara att klockan registrerade max på 193 i lördags och idag på 234. Vad i helvete säger jag bara??? Ruskar på huvudet och kör vidare med motiveringen att jag aldrig vetat om detta om jag inte använt pulsklocka. Go girl!

Nu...sängen! Natti!

Mini-Kalla

Här, mina damer och herrar, har ni nästa generations Charlotte Kalla! Hon stretade runt 1,3 km igår och avslutade de sista hundra metrarna UTAN STAVAR! Det är jobbiga grejer det!

Personlig tränare har hon redan en. Det är den för uppgiften högt kvalificerade farfar, som coachar.

Ella Grönlund var namnet. Lägg det på minnet...

Pyttesmå ögon

Lördag morgon och jag sitter på jobbet. Det börjar äntligen ljusna ute vilket förhoppningsvis kommer hjälpa mej att vakna till lite. Jobbade till 21.30 igår och kom sedan hem till ett tomt hus (förutom missen) eftersom övriga familjen är hos farmor och farfar i Motala. Jag la mej direkt, läste några sidor i en bok (Bara vanligt vatten, Kajsa Ingemarsson) som jag påbörjat men somnade ganska fort med katten bredvid mej.

Hoppas arbetsdagen flyter på så sakterliga och att jag slipper besöka någon av de avdelningar där vinterkräksjukan härjar som värst.

En god mor

Nu har jag varit en god mor. Jag har utfodrat mina barn, min man, katten...och mina icebugs!

Ikväll blev bugsen proppmätta efter ett varv runt sjön. 7 km blev det när jag la till en liten kringelikrok. Lagom. Men pulsen är skogstokig. Max 243. Medel 157. För andra passet i rad. Kanske någon bacill bor i min kropp utan att jag känner mej sjuk? Nåja. Hade jag inte tränat med pulsklocka hade jag inte märkt nåt mer än att det just nu varit liiiiiite tyngre än vanligt, vilket ändå på nåt sätt hör just till det vanliga. Det går upp och det går ner;) Precis som livet i allmänhet! Mors!

Mina naglar...

...klipper jag helst själv. Duktiga Ella!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Ledig torsdag

Idag är det ledig dag, eftersom jag ska jobba i helgen, och fast vi la oss tidigt igår var jag nästan medvetslös när Ella strax efter kl 06 tjoade från sin säng. Vinglade iaf in till henne, följde henne till toan, slog på TV:n, bredde hennes sedvanliga macka och värmde chokladen... Sen SPRANG jag in i sovrummet och kröp under täcket lite till. Maken skulle ju upp och åka till jobbet så jag beställde gröt av honom. Allt för att få några minuter till i min goa säng. Ibland undrar jag om jag verkligen är den där morgonmänniskan jag utger mej för att vara. Eller kan sånt justeras i och med att år läggs till år? (vilket vackert sätt att uttrycka att jag blir äldre på!)

Det ska inte gå i för många knop idag, har jag tänkt. Skjutsa och hämta sonen i skolan får vara det som planeringen utgår från. Maken blir sen ikväll igen och om inte lilla prinsessan sugit ur all energi ur mej så ger jag mej nog ut ett varv runt sjön när han dyker upp. Min fina springkompis har ont i ett ben sedan hon tränat på en märklig maskin på ett hotell i Oslo. Norrmän, säger jag bara! Hoppas att hon med ett par dagars extra vila istället kommer att kunna slå följe med mej till helgen! Förfärligt enformigt att springa med mej själv som enda sällskapet.

Igår kom förresten ett nytt nummer av Runner´s World. Wiiiiiiiiihooooooo! Erik och jag jublade ikapp eftersom han samtidigt fick senaste KP. Senaste Runner´s innehöll lite tips för den som är sugen på att komma igång med löpning. Någon??? Jag åtminstone, blir motiverad av att läsa träningstipsen. Får nog fixa en kopp kaffe och bläddra lite till i tidningen med en gång.

Besatt

Jag är besatt av mina barns fötter. Lite sjukt kanske man kan tycka, men det skiter jag i. Kolla bara! Mjuk och oförstörd, till skillnad mot ens egna. Jag får liksom inte nog! Jo, kanske när de är tonåringar med svettiga strumpor och ni vet, riktig jäkla tåbira. Men det är inte säkert. Det sitter djupt.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Mitt i veckan

Jag hade inte en toppenförmiddag. Hade föresatt mej att avklara delegeringarna sedan måndag men det sket sej efter att jag lyckades tappa ut innehållet ur en toner till skrivaren uppe på bokningen. Men bra Lisa... Fan vad vi skrattade. En halvtimmes städning blev vad jag uträttade innan det var dags att åka och träffa bästa C för en lunch. Eftersom jag hade toner på hela tröjan fick jag börja med att köpa nåt att ha på mej. Gud vad jag ställde till det!

Fick sedan lyssna till en distriktsläkares presentation av en mycket intressant studie. Ja, studien är inte färdig men vi fick iaf en försmak. Ska bli spännande att se vad som kan födas ur denna, som jag uppfattar det, omfattande databas av information gällande den äldre människan. Jag tror mej veta att det inte kryllar av liknande studier. All respekt till Karin. En mycket vetgirig syster.

Maken spelade badminton direkt efter jobbet så jag visste att jag skulle få fixa med kvällsmat och annat on my own. Det är ju inget problem i sej, men jag hade absolut obefintlig fantasi när det gällde att klura ut lämplig kvällsmat. Vet ni hur det slutade? Jo, med en grillad kyckling, baguette och potatissallad. Å jag kände mej inte som en sämre mor för det. Tvärtom. Jag hade ju all ork kvar till mina älskade ungar nu, som definitivt inte skulle må dåligt av lite snabbmat en dag som idag! Fan vad gött att kunna tänka så!

Idag har jag varken varit perfekt eller effektiv. Å jag gillar det! Puss!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Månsken och pulsfnatt

Förmiddagens uteblivna löprunda tog jag igen på kvällen.

Det hade frusit på och det var jag bara glad för. Tänkte inleda med Ruderrundan för att sedan köra ett varv runt sjön så jag drog på mej pannlampa. När jag kom upp på grusvägen som går runt Ruder märkte jag att det var det ett fantastiskt månsken. Det var så starkt att pannlampan i det närmsta kändes överflödig. Skarpa skuggkonturer från träden avtecknade sej mot den vita snön. Det var nästan lite magiskt. Eftersom jag när jag springer ensam i princip alltid kör med hög musik i öronen hörde jag inte ljudet av mina icebugs som tuggade is, men jag KÄNDE hur de rev och krafsade mot underlaget. Gott! Nu var det inte så att jag flög fram, även om jag höll bra fart. Det var en ganska tung runda igår. Hur som helst så avslutades den med Torestorpsleden upp och sedan ett varv till runt Ruder. Jättenöjd när jag stannade klockan utanför vårt hus med 11,4 km i benen. Pulsen måste dock ha fått ett riktigt urflipp för den visade max på 246. Medel var 167 vilket ofta är vad jag brukar ha som max. Konstigt. Har inte känt av några rusningar heller sista tiden så detta var nog bara ett tuppjuck av klockan. Idag blir det ingen träning, men kanske imorgon och då förhoppningsvis ihop med min löparkompis Beata som kommer hem från Oslo idag.

Lunch med Camilla väntar idag och i eftermiddag lyssna på en studie i som en ambitiös kollega varit med och genomfört.

Trött som sjutton var jag imorse men det känns som att det kommer bli en bra dag. Jag ska bidra med vad jag kan för att det ska bli det iaf.

Morsning korsning alla!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Hjälpredan

Jag får den bästa hjälpen i köket. Idag blir det korv stroganoff och Ella skär korven i smala fina strimlor.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Att ta vara på dagen

Idag har det inte plingelingat i mobilen.

Vad gör jag av en sån dag?
Ja, till att börja med går barn till dagis och fritids i vanlig ordning. Jag tror att det är den bästa lösningen eftersom jag fram till nu ungefär, faktiskt kan få en bokning då jag är tillgänglig ändå till 21.30. Barnen ska inte behöva ryckas fram och tillbaks mellan olika miljöer. Trodde kanske att det skulle fungera med den store, men det blir för jobbigt för honom att inte veta. Därför har jag fr o m denna veckan gjort det ''fyrkantigare'' även kring honom. Få se hur länge det behövs. Han är ju så väg att fasa ut fritids ur sitt liv, snart 10 år gammal.

Eftersom jag tränar på att bli mindre effektiv fick jag vara rätt hård mot mej själv idag. Men jag har lyckats så här långt iaf.

Däremot brukar jag ju försöka utöva löpning i någon form, när jag får sån här ofrivillig ledighet. Det är dock inte helt enkelt eftersom jag inte känner för att skylta på byn med att jag är hemma utan barn en förmiddag ibland. Även om jag vet att jag löst detta på bästa sätt utifrån mina barns perspektiv är det alltid risk att någon undrar och stör sej på hur vi lagt upp detta. Får man verkligen göra så? Å ni vet hur det är på en liten ort. Det räcker med att någon uttalar dessa ord till någon annan så är tugget igång. Och även om jag kan stå för mitt handlande så är det onödigt att sätta igång nåt liksom. Man behöver inte provocera i onödan. Jaha, detta resulterar ju i en tips begränsning av tänkbara löprundor, så här i vintertid. Idag hade jag planerat en lagom runda på ca en mil, bytt om och rullade alltså iväg i bilen. Skulle bara hitta ett lämpligt ställe att parkera på, i närheten av den tänkta rundan. Bara det att det inte fanns nånstans att ställa bilen! Snö och plogkarmar överallt. Jag körde fram och tillbaks men till sist gav jag upp. Det var nog inte meningen. Åkte hem, klädde av mej och tog en lång varm dusch. Underbart även om det var lite känslan av besvikelse som då och då kom över mej där jag stod i duschstrålarna. Ja ja. Det blir fler tillfällen.

Nu har jag faktiskt satt en bulldeg på jäsning. Ska skämma bort barnen lite tänkte jag! Det finns ju inget härligare än doften av nybakade bullar när man kommer hem från skolan. Men Ella ska hämtas också. Nu!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Väderleksrapport med melodi

Det är blött

Melodi: Det gör ont
Text (omarbetad): Lisa Grönlund
 ...och det krävs att ni nynnar melodin och har överseende med eventuella nödrim...

Blött det är blött det är blött
å jag blir så jäkla trött jag blir trött jag blir trött
det är ju ännu vinter med skidor som slinter
å massa härlig snö ingen blöt slaskig tö
Men alla omkring
De fattar ingenting
Av det här

Finns det nåt mer att säga
Säg finns det nånting mer
Det är ju januari
Å det får gärna snöa mer
För ännu är det långt kvar
Tills våren kommit har

Ännu vinter med kyla och snö
ingen slask och läbbig tö
Det får räcka med det
Termometern visar plus
det är surt
vem vill ut
inte jag men kanske du
som har stövlarna på

Å glöm inte bort
att det vore torrt
om det var kallt

Men om vi blickar framåt
En månad eller två
Så börjar solen värma
Sköna våren hälsar på
Men än så länge vet jag
Att vintern stannar kvar

Såååå
Kyla och snö dominera
jag vill njuta vintern mera
när ännu det är
i början utav året
med mössa på håret
ännu ska det vara kallt
några veckor trots allt
Men alla omkring
Snart får ni er solsting
När det blir vår


Förlåt jag kunde inte låta bli... Hör av er om ni vill ha en inspelad version.

Have a nice one!

//Lisa

Min idol

Vid 37-års ålder har jag en idol och han heter ANDERS OLSSON. Nån annan dag ska jag berätta varför.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Jag har inget emot måndag!

Ny dag betyder nya möjligheter!

Vaknade hyfsat utvilad imorse. Härligt. Visste att jag hade en hektisk förmiddag framför mej, innan det var dags att åka till jobbet och köra nattdelegering för första gången i år.

Jag som lovat mej själv att ta det lugnare och inte vara så förbannat effektiv varenda dag... Man måste ju inte tvätta två maskiner tvätt, stryka, förbereda middagen, betala månadens räkningar, ringa mamma, dammsuga och vattna blommor samtidigt för att känna sej nöjd. Eller? Hmmm... Där har jag nåt att jobba med. Det erkänner jag.

Idag kände jag mej nöjd iaf. Visst grejade jag lite här hemma men ffa så klarade jag att lämna en del göromål till kvällen. Jag avklarade dessutom ett jobbigt telefonsamtal som inte bara tog tid utan en hel massa energi. Burr...

Backträning i form av 10 x 150 meter utgjorde dagens träning. Plus lite styrka för bålen. Jag har slarvat med det sista veckorna och även om ryggen känns okej så har jag ryggskotten från hösten 2009 i färskt minne. Aj som fan. Ryggen har inte varit vad den brukar sedan dess men jag känner att jag har stor nytta av att köra bålträningen. Är dock svårt att motivera sej när det känns ganska bra.

Ikväll har vi ätit pasta och en enklare gryta med svamp, fläskytterfilé och grädde. Nu har Ella somnat bredvid mej och det är väl dags att påminna Erik om att det är en dag imorgon.

Jag har ingen bokning för morgondagen men det blir ju till att masa sej upp ändå. Jag har, sedan jag började på nya jobbet, bara haft tre dagar när jag varit markerad grön men inte fått jobba. Så jag utgår från att det plingelingar i mobilen imorgon.

Å på tal om att vara effektiv så tänkte jag hinna hänga upp tvätten innan det är dags att krypa under täcket.

Ha en skön fortsättning på kvällen!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Slow söndag

Efter en skittrevlig och sen lördagkväll har vi idag tagit det väldigt lugnt. Barnen sov iofs länge men man är ju inte van att vara uppe och rumla så idag har vi varit sega.

Erik är den som uträttat mest. Han har gjort alla läxor, packat gympakläder och dessutom hunnit med att leka med Agaton en stund.

Ella har pendlat mellan skratt och gråt och jag trodde att hon skulle bli lättvaggad just därför. Hon var så trött så trött men SÅ envis med att inte somna. Skitungen. Hon spärrade upp ögonen, var hungrig och hann fylla sängen så full av gosedjur att hon knappt fick plats själv, innan hon till sist slocknade.

Nu såg jag precis att maken satt och sov i fåtöljen. Katten i knät förstås.

Nåt säger mej att det är läge för sängen här hemma... God natt!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Wii

Ella slåss för livet! Lyssna bara på hennes kommentarer.

Bättre än väntat!

Vad jag trodde skulle bli en fruktansvärd upplevelse blev i slutändan en jättehärlig runda. Jag hade förra morgonrundan i färskt minne när jag steg ut genom dörren imorse. Till Nyhem och tillbaks hade vi pratat om lite löst, jag och Beata. Med nysnö upp till fotknölarna promenerade jag ned för backen. Skulle jag kanske föreslå att vi kör en kortis runt sjön istället? Vi får se hur sugen Beata verkar. Vädret var dock inte alls så otrevligt som jag trott och i hjulspåren gick det ganska okej att springa. Iaf sakta. Så springmaskinerna Lisa och Beata tuffar på, ut till Nyhem och tillbaka. Jag känner mej fräsch i benen. Avhandlar den senaste veckans händelser och har det riktigt mysigt på vår runda som uppmättes till dryga milen när vi stannade utanför Beatas hus. Vi är så duktiga, hon och jag. Ett riktigt segt team som tillsammans kan äta kilometer efter kilometer. Samtidigt är vi varandras kuratorer. Se där! Ett bra sätt att förena nytta med! Vad glad jag är att jag fått komma underfund med det.

Ikväll ska vi ha gäster. Jag glädjer mej mycket. Har varken orkat eller haft lust att bjuda hem folk det senaste halvåret. Men idag känns det hur kul som helst. Jag tror jag är tillbaks på banan även i det sammanhanget. Välkomna familjen Bogren-Petersson!

Passar också så att tacka för den positiva feedbacken inlägget från igår. Mötet med Alice, menar jag. Om ni visste vad många såna berättelser jag bär på!

Ha en fin lördag. Vila upp er ordentligt! Kramen till er alla.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Otur med vädret igen

Det blir inget pers idag. Det vet jag redan nu. Precis som sist jag och Beata hade bokat en tidig löprunda är det riktigt skitväder ute. Igår kväll var det minus fem och klart och när jag gick och la mej gjorde jag det i nån slags förnekelse av att jag hört hotet om ymnigt snöfall som skulle dra in under natten. Fan att väderprognoserna alltid slår in när man inte vill.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Mötet med Alice

En gammal dam på ett äldreboende. Först möts vi i korridoren, redan vid niotiden. Jag hejar och frågar om hon fått nån frukost. "Jag ser inte", blir hennes svar där hon går med rullatorn framför sej, "vem är det? Du måste komma närmare." Jag ställer mej intill henne och talar om vem jag är. "Lisa heter jag. Jag är sjuksköterska." Hon upprepar att hon inget ser. "Vad heter du då?" frågar jag sedan. "Alice, jag heter Alice" svarar hon samtidigt som hon fortsätter sin vandring från dagrummet mot sin lägenhet. Jag sneglar över axeln och ser ett namn på dörren till närmaste lägenhet. Den är förmodligen hennes tänker jag och fortsätter även jag, mot den man som genom avdelningspersonalen önskat tillsyn av sjuksköterskan.
Efter kaffet ögnar jag genom kalendern. Injektion Behepan till en dam vid namn Alice fanns kvar på listan över dagens planerade insatser. Kanske det var samma Alice som jag hejat på i korridoren? Vi får se. Går mot den berörda avdelningen och mycket riktigt. Precis den lägenhetsdörren jag sneglat på över axeln för någon timme sedan knackar jag nu på, innan jag försiktigt tar i handtaget och kliver in. "God dag, det är sjuksköterskan igen, Lisa, vi träffades i korridoren förut", inleder jag. Hinner knappt avsluta meningen innan hon säger orden igen "jag känner inte igen dej, jag ser inget". Vad dum jag är då. Nu sket det sej säkert med förtroendet. Går fram mot henne och lägger en hand på ryggen. "Hur har du det idag?" Den frågan triggade igång tanten. Nu berättade hon om alla sin krämpor. Allt från skolios till diabetes och gula fläcken. Det kändes som att hon var rätt bitter över sin situation. Jag tänkte faktiskt att hon nog är den typen som personalen kan tycka är rätt tråkig. Men jag kände inte tillstymmelse till varken stress eller irritation. Under tiden hon berättade hade jag på nåt märkligt vis både lyckats dra upp Behepansprutan och ge henne den. Ja jag signerade till och med innan hennes sjukdomshistoria nådde sitt slut. Nu skulle en annan historia ta vid.
Efter att jag utfört den uppgift jag kom för satte jag mej på armstöden till en av hennes fåtöljer. Så nära henne jag kunde med, där hon fortfarande stod och vilade över rullatorn. Jag hade inte känt att det "klickat" med tanten tidigare under vårt möte. Den där känslan av att "nu vet vi var vi har varandra", en slags connection. Det faktum att jag inte bara tackade för mej och gick ut genom dörren efter slutfört uppdrag, utan satte mej ned och andades ihop med henne, helt tyst först, inbjöd tydligen till att hon skulle öppna sej på det mer privata planet. Ja, jag kanske hade sträckt ut handen lite extra när vi pratade om semlor. Jag erkände min passion för detta bakverk. Hon tyckte mest det var en bulle med grädde. Min slutsats av detta som jag drog högt, att hon nog inte skulle vilja dela en semla med mej, kanske var den verkliga isbrytaren.
Utan att ha tillbringat timmar inne hos Alice hann jag få höra stora delar av hennes livsberättelse. Det kändes helt naturligt och också stort att hon delade med sej så generöst av detta. Både mörka och ljusa minnen. Jag fick tårar i ögonen och såg att hon också fick det. Ljusblå ögon med inslag av bruna små prickar. Vackra!
Så småningom blev det tyst igen och jag kunde bara inte låta bli. "Tack", sa jag och utlöser ett frågande ansiktsuttryck hos Alice. "Tack för att du gav mej förtroendet och berättade för mej". Vet ni vad tanten gör då? Jo, hon smyger upp sin arm om min hals och drar intill mej för en lång kram.

Jag går därifrån med lätta steg samtidigt som jag känner mej lite sorgsen. Jag är berörd. Av Alice. Och jag är oändligt tacksam. Mitt jobb är enormt, som bjuder mej på såna här tillfällen nästan dagligen. Jag hoppas att hon också upplevde någon form av meningsfullhet.

Att möta andra människor. Att hitta dem. Det är det mitt arbete utgår ifrån. När jag lyckas blir det hur bra som helst.

Fredag

Äntligen morgon fredagmorgon! En och annan norrbottning kanske minns de orden från Sveriges radio P4. Det var en barnröst som uttalade meningen och jag kan fortfarande känna känslan som infann sej i kroppen när jag hörde orden. Ser mej själv stå i hallen i vårt hus i Bredåker och fixa håret. Det sista innan det var dags att promenera till bussen.

Nån annan som minns minns dessa ord i etern?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Det gäller att njuta av den sol som visar sej. Ser ni förresten att hon målat läpparna? Eller jag menar, runt läpparna. Attans vilken goding!

Hej igen!

Jag och de här pållarna börjar bli gamla bekanta. Inte du nu igen tycktes de tänka när jag nyss kom lufsande förbi. Visst bor vi vackert? Ytterligare något att vara tacksam för!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Crazy

Städa toan eller springa? SPRINGA!!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Plingeling i telefonen

Har väntat på bokning sedan kl sju imorse. Det är en märklig känsla att inte veta om jag ska pallra mej iväg till jobb eller ej, när väckarklockan ringer på morgonen. Alla dagar är ju inte såna, ibland får jag ju bokningarna ganska långt i förväg. Men vissa dagar är jag markerad som tillgänglig utan att som sagt var veta om det blir nåt eller ej.

Medan jag väntar lite till ska jag umgås med snabeldraken en stund och kanske det plingar till under tiden.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Planerar för långdistanspass i grupp

Tomtetåget 2010 gjorde att jag verkligen fick upp ögonen för att springa i grupp. Det var vansinnigt roligt!
Jag tänkte redan då, på väg ut till Kaxholmen, att ett par tre såna här tillfällen (fast inte några ultradistanser) under början av 2011 kommer både vässa formen inför Göteborgsvarvet men kanske mest av allt ge mycket inspiration eftersom upplevelsen av att springa långt i grupp, utom tävlan, är så härlig!

Så nu har jag planerat för två tillfällen och ffa via FB meddelat några tänkbara aspiranter till deltagare.

Så här har jag skrivit:

Hej!

Och god fortsättning på det nya året!

Jag vet att du löptränar!


Vad kul det vore om du hade lust att komma hit till Mullsjö för lite gemensam träning!


Jag tänkte mej den 6/2 och den 6/3 kl 10 här hos mej. Vi utgår alltså från mitt hem och kör en runda på 15-18 km ihop. Beräknar att farten hamnar nånstans kring 6.15-6.30.


Vill man duscha efteråt kan man göra det hos mej.


Jag bjuder på macka och kaffe efteråt!


Välkommen!


//Lisa (070-7** ** **)


Att jag lägger ut det även här kanske kanske kanske kan fånga ytterligare någon intresserad! Det är bara att hoppa på! Vi är ju bara helt vanliga motionärer som gillar löpning! Alla kan men man måste våga! Klarar du springa omkring en mil så klarar du hänga med. Tro mej! Ses vi?

Vänner även i löparskorna!

I sommar är det 16 år sedan jag flyttade ned till Jönköping. Jag konstaterar samtidigt att även om mitt hjärta alltid kommer att finnas i Boden så är det här i Jönköping/Mullsjö jag har mitt liv.

Under mina år här nere har många människor passerat. Men vissa finns där på ett hörn än idag. En av dem är Ewa. Vi började med att jobba ihop på en korttidsavdelning och det är åtta år sedan till sommaren. Sedan dess har mycket hänt förstås men hon har ändå alltid funnits med som sagt och nu förenas vi i och med vårt intresse för löpning.

Så idag har jag haft en perfekt förmiddag när jag ihop med Ewa sprungit 12 km i vackert snölandskap i centrala Jönköping. Tufft blev det med en medelfart på 5.57 per kilometer och bitvis riktigt eländig snömodd. Bara bita ihop. Latlöpning-not! Väl hemma hos Ewa igen fick jag god soppa och knäckebröd. Satt som en smäck innan jag åkte vidare mot eftermiddagens etikkurs. Först en avstickare till Eurostop för att inhandla ett par nya vinterkängor till Erik. Fyndade till och med! Man ska ha tur ibland helt enkelt. Dessutom blev han nöjd med dem. Och det var verkligen inte någon självklarhet.

Nu har jag precis kört den andra maskinen tvätt och passar på att koppla av lite i tv-fåtöljen innan det är dags att sova. Det dröjer nog inte många minuter till dess.

Tjing tjing!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Semla

Premiär för årets semla! Pinsamt foto men fantastiskt god semla! Hoppas att jag läskat någon...

Published with Blogger-droid v1.6.5

Det blir inte alltid som man tänkt sej

Det ska gudarna veta.

Hoppas jag kan sova. Och alla ni andra också. God natt.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Varför ändra ett fungerande koncept?

Hade Ella varit vuxen är det kanske kommentaren hon kontrat med. Hon vill just nu inget hellre än att vakna tidigt nämligen. Somnade utmattad strax före åtta igår kväll och slog upp sina bruna ekorrögon vid halv sex imorse. Det är ju tortyr! Å inte är det så att hon sover middag om dagarna som sätter käppar i hjulet för nattsömnen. Nej, det finns inget uppenbart ''fel'' att rätta till. Sannolikt är det bara en av alla berömda faser som man får leva igenom när man har barn. Men till skillnad mot Ella som är lika sprudlande som vanligt börjar jag känna mej ganska frustrerad...och trött. Så nu ligger jag här under täcket en liten extra stund innan det är dags att släpa sej upp.

Idag återgår väl de flesta av oss till vardagen igen. Läste ett inlägg på FB om någon som hade 14 oxveckor framför sej. Då slog det mej att det ju faktiskt är de som är livet. Hur kan jag ta vara på dessa veckor på bästa sätt? För jag vill leva och ta vara på dessa (var)dagar lika mycket som på de dagar då det händer nåt extra. Det är vägen som är mödan värd. Tycker jag. Men jag vet att den som skrev inlägget om oxveckor också är av den åsikten, eftersom det är en av dem som format mej till den jag är. Och ni vet det där med äpplet och päronträdet...inte sant?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Privat tvättservice...

...är få förunnat. Men JAG har det! Mangling ingår och jag tycker det är ovärderligt! Så därför tänkte jag lyfta fram personen bakom detta och tacka henne stort och innerligt härigenom! Tack tack å tack kära svärmor Dagny!

Published with Blogger-droid v1.6.5

En katt i natten

Vaknade vid ett i natt av ett obeskrivligt ljud. Det tog en bra stund innan jag fattade att det var Tom-Tom som gav ifrån sej lätena och sen tog det ytterligare en stund innan jag fattade varför. Har aldrig varit med om nåt liknande. När jag satte mej upp fick jag se Tom-Tom sitta och stirra ut genom kattluckan samtidigt som han utstötte dessa spöklika ljud. Jag böjde mej ned och mötte blicken från en svartvit genomblöt katt. Okej. Nu trillade polletten ned. Låste kattluckan och kikade ut genom fönstret på kattstackaren som tittade på mej med bedjande ögon. Fy vad hemsk jag kände mej. Det var svårt att somna om sen. Man blir så uppjagad när man blir väckt så där på natten och det kändes inte alls bra att inte veta om katten hade nånstans att gå in. Men det får jag väl ändå tro. Tom-Tom har inte heller glömt nattens händelse. Han har suttit en lång stund och vaktat framför luckan men nu har han krupit upp i mitt knä och somnat.

Ella då. Har hon haft sovmorgon idag eller? Tja, det kan man kanske säga... I alla fall om man har de senaste dagarna som referens. Kvart över sju ville hon inte sova mer. Fast då hade hon först vaknat vid kvart i sex. Så här lät det då.
-Mamma, jag är hungrig. Jag vill ha en smörgås.
-Ella det är natt... Du måste sova nu.
-Ja men jag skulle bara säga det. Så du vet sen.
-Okej. Men nu får du vila lite till.
-Mmm...zzzzz...
När hon sen vaknade en dryg timme senare var hennes första fråga om pappa och Erik var hemma. Hon var inte nöjd med mitt svar, att de kommer senare idag, och började dagen med ett mindre utbrott. Det är ganska lätt att känna sej som en dålig förälder en sån gång.

Summasummarum. Det blir SKÖNT när de kommer hem i eftermiddag!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Sov sött...

...och hemskt gärna lite längre än till sex...

Published with Blogger-droid v1.6.5

Löpning med härligt flyt

Antingen är jag på väg att bli sjuk eller så är jag i bra form. Hade härligt flyt på eftermiddagens runda. Inga känningar nånstans i kroppen. Bara slappna av och njuta. Det är häftigt att uppleva ska ni veta. Dagens runda kändes mycket som en slags bonus eftersom jag ju är själv med Ella och i stort sett räknat bort att kunna träna tills Björn kommer hem. Men springkompisen nummer ett har en dotter som Ella gärna polar med och en väldigt snäll make som tyckte det var helt okej att tjejerna lekte ihop medan vi sprang. Övernice tycker jag och njöt lite extra av stegen runt Vasen och Gålleryd. 10,6 km stannade gps:en på. Finfint.

Nu har Ella och jag klämt lite tacos som smakade gott. Ella har faktiskt krypit ned under fleecefilten och Tom-Tom ligger på hennes fötter. Få se hur länge det håller.


Imorgon kommer killarna hem. Det blir mysigt. Sen ska man på nåt sätt försöka styra upp familjen mot att på måndag är ledigheterna över och skola respektive dagis tar vid. Men det går säkert bra.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Mobila Ella

Sådan mor, sådan dotter kanske man skulle kunna säga. Ella leker för fullt att hon både ringer och skickar sms till alla möjliga. Till och med igår, när vi var på bio, hade hon med sej sin lila telefon i byxfickan. Strax innan filmen började tog hon upp den, visade för mej och log stolt. Vad säger man?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Inte som vanligt här hemma

Att både pappa och storebror är borta har utlöst nån sorts reaktion hos Ella. Hon som i vanliga fall sover ganska länge på mornarna, ja iaf till kl 07, vaknar plötsligt kl 06 och gnyr att hon är hungrig. Dessutom har hon i natt under en period smågråtit och ropat efter pappa. Suck. Vi som har så mysigt! Blev påmind om att hon reagerade på liknande sätt i höstas, när Björn var i Tyskland i två veckor. Undrar hur det kommer bli när han ska göra samma resa i mars? Ingen idé att oroa sej för det egentligen. Men lite svårt att låta bli...

Published with Blogger-droid v1.6.5

Hjälper gärna till

Eftersom inte pappa är hemma får man lov att sova hos mamma. Bara det att jag imorse var så präktig och rev ut alla sängkläder och när lilla gumman skulle i säng stod sängen förstås obäddad. (Var är Chao-Li när man behöver honom?) Men kolla bara på hjälpsamma tjejen. Efter lite trix hade hon lyckats få örngott på kudden helt själv. Somnade sedan med armen om mej och det var väldigt frestande att ligga kvar hos henne.

Har precis kollat på Let's dance och garvat arslet av mej av Andreas Weises snuskhumor. Bullseye! Måste ses.

Nu tänkte jag göra lilla gumman sällskap däremot.
God natt Sverige.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Biobesöket

Vad mysigt vi hade det på bion! Denna lilla dam är ju så världsvan på ett sätt som gör att hon liksom smälter in i alla nya situationer på nolltid. Så även på bion alltså. Hon tyckte filmen var jättebra och på vägen hem satt hon och sjöng sånger om hajarna i filmen som jagade sköldpaddan Sammy.

Nu har vi precis ätit en god köttbit med klyftpotatis, favoritsås och sallad. Ella utbrast nyss att ''mamma det blev ju myskväll idag igen'' och så fick mamma en jättego kram. Hjärtat smälte! Fina Ella!

Jag har också fått rapport från grabbarna i skidbackarna att de trots mycket folk i backarna haft en toppendag. Strax väntade visst en tacobuffé i hotellrestaurangen. Låter som en perfekt avslutning va? Imorgon gissar jag att de vaknar med den får välbekanta träningsvärken man har när man inte åkt slalom på snart ett år. Aj aj aj...

Morgondagen kan om jag har tur bjuda på en löprunda med världens härligaste springkompis! Hoppas mycket på det!

Nu fortsätter mamma mu filmen här hemma. Bäst att hänga med!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Äntligen bio...

...säger Ella medan hon mumsar popcorn. Söt!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Sugen på bio

Världens mysigaste tjej väntar på att få gå på bio. Smyckena är på plats. Är man prinsessa så är man.

Published with Blogger-droid v1.6.5

SYLVESTERLOPPET 2010

Tjoho! Det är ju jag "in action"! Klicka på länken och kolla till höger i bilden. Där dansar jag fram på gatorna i Göteborg!

http://www.malfoto.se/Products/Details/17025

Skidweekend

I eftermiddag drog killarna i familjen iväg norrut. De ska åka slalom i Romme fredag lördag tillsammans med Magnus och Lena och deras grabbar. Visst låter det härligt? Klart man är lite avis här hemma i TV-soffan men det kändes som ett för stort projekt om jag och Ella skulle hängt med. Lite som en grej som skulle kosta (i både kronor och förberedelser) mer än det smakade. Så kvar här hemma är mor och dotter och misse.

I eftermiddag har vi kört snowracer och bakat pizza innan Ella var så trött att hon bara vinglade runt. Hon blir ju så otroligt snubblig, fumlig och jättevinglig när hon är trött. Och hon är inte den som sätter sej och slappar lite när hon är trött. Nä tvärtom. Då kör hon ännu hårdare. I takt med att hon blir tröttare ökar hon sedan ytterligare och sådär håller det på tills vi bestämmer att hon måste i säng. För det mesta lyckas vi fånga henne innan hon varvat upp för mycket och blivit liksom överspeedad men idag vart det fiasko av det. Hon hade definitivt passerat den fasen när hon snällt somnar efter att man läst en bok ikväll. Typiskt när man är själv hemma! Hom växlade mellan gråt och nåt slags hysteriskt skratt som det var svårt att inte smittas av själv. Lilla gumman... Så till sist bara slängde hon sej på sidan med armen om Findus och sov. Ja jag tror att hon somnade i vändningen. Så fort gick det.

I morgon ska vi gå på bio för första gången, jag och Ella. Sammys äventyr blir det. Vi måste ju hitta på lite annorlunda grejer vi med!

Morgonlöpning i snömodd

Mötte Beata strax efter kl 8 imorse vid korsningen Solstugevägen-Torestorpsvägen för en gemensam runda. Idag var det tur att jag hade en kompis som väntade på mej för jag var sketans trött och hade helst legat kvar i sängen nån timme till. Underlaget skulle visa sej vara riktigt tungt och det snöade och blåste hela rundan. Det blev ingen personbästa idag, långt ifrån. Det gick liksom inte av sej själv ett endaste dugg utan jag fick slita för varje steg och när vi äntligen kom till fram till Skogspromenaden var vi ganska möra båda två. Men gissa om frukosten smakade gott efter en välbehövlig dusch!

Jag är särskilt stolt över att jag fixar att springa tidiga mornar. Det är något jag alltid önskat att jag skulle klara men tidigare har jag bara mått pyton av att motionera för tidigt på dygnet. Men skam den som ger sej. Tänkte att jag nu iaf borde ha bästa möjliga utgångsläge eftersom jag ju faktiskt kan räkna mej som vältränad efter två och ett halvt år med tre-fyra löppass i veckan. På´t igen alltså. En morgon steg jag upp strax efter kl fem, åt en banan, drack några munnar vatten, bytte om och smög ut strax före halv sex. Bara ingen ser mej, bara ingen ser mej, tänkte jag oavbrutet den första kilometern. De kommer låsa in mej på mentalsjukhus... Snart lämnade de där tankarna huvudet och jag började slappna av och kunna njuta av löpningen och av att kroppen faktiskt funkade utmärkt även denna arla morgon. Oavsett om någon såg mej eller ej (för det skiter jag egentligen i) var detta en milstolpe i min löpträning och jag har lagt till även tidiga mornar som alternativ tidpunkt för träning. Det känns underbart!

Tungt

Ville inte alls vakna idag. Hade svårt att komma i säng igår kväll eftersom övriga familjemedlemmar ägnade sej av wii-spel och det var så kul att kolla på. Att vara uppe lite längre än man borde betalar surt igen sej morgonen därpå (idag!) och därför sitter jag här och glor ned i min tomma grötskål... Trött som f...

Bokade iaf in ett möte med chefen i nästa vecka. Får fundera på hur jag skulle vilja förändra min jobbsits tills dess så jag kan lägga fram ett bra förslag.

Nu ska tänderna få sej en omgång och Ella en puss och en kram innan jag fräser iväg mot jobbet.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Impulsköp

Nåt åt det hållet iaf. Vi blev med Wii i förrgår. Den idag vanligaste orsaken till att svenska folket har träningsvärk. Nu har vi det också. Men kul som fan är det. Kanske inte behöver springa så mycket längre? Å tänk va bra när man är arg på maken. Bara att be honom ställa upp i en boxningsmatch och sedan ladda på utav bara den. Passar mitt temperament;-)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Ännu en dag

Producerat idag. Först kändes det inte som att vi fick nåt gjort och datorerna ville inte alls vad vi ville. Till sist satte vi oss uppe på IT-enheten och plötsligt hände det grejer. Känner mej riktigt nöjd med resultatet och ser fram emot att provköra det på måndag.

Mötte sedan upp Björn och barnen på A6 och nu ska vi fixa lite smått och gott innan det är dags att åka hemåt. Är ganska trött idag så jag längtar efter att krypa ned i min goa säng.

Ingen träning idag alltså!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Löppass light

Det blev något på gränsen till latlöpning ikväll. Ja, termometern säger att det nog är sundast att inte dra i sej alltför mycket av den kalla luften. Experimenterar lite med olika klädval för att skydda mej mot kylan. Fyndade ju nåt alldelens otroligt i samband med Sylvesterloppet (jacka, skor, lager-två-tröja och ett pannband för 950 kr) men vet ännu inte hur jag ska klä mej optimalt under nya jackan. Idag blev det lite snålt. Jag trodde inte det var så kallt som det var, men i pannlampans sken noterade jag hur mina spottloskor (äcklig jag är) frös till is innan de hann ta mark. GPS:en mätte iaf upp min runda till 9 km och det känns jättebra med tanke på vintervädret!

Nu har jag ätit lite och sitter framför TV:n. Ikväll är det andra delen av Drottningoffret och den tänkte jag se. Då har dessutom förhoppningsvis resten av familjen också hunnit hem. Imorgon väntar en ny jobbdag för min del. Planering och revidering av materialet vi använder på en av delegeringsutbildningarna står på schemat. Få se vad det ger!

Goda nyheter...

...är att farmor Dagnys operation enligt utsago gått bra. Puh!

Min arbetsdag lider mot sitt slut. Hemma är det tomt, förutom katten, och det ska jag utnyttja må ni tro. Fast inte genom att storstäda hela huset. Nä, jag ska mata mina icebugs lite. Fast förresten. Bara om det inte är minus sjutton grader som det var imorse. Lite tungt känns det eftersom min springkompis har flytt till Norge ett par dagar och jag får pola med min MP3 istället om jag ger mej ut.

Hoppas värmaren på bilen hoppat igång förresten.

Nu vet jag

Istället för att gå ut och röka stup i kvarten (hej hej gamla helgkompis...) kan jag ju blogga! Sssssmart tanke! Ja jag fick just nåt il av "vad bra jag mår just nu" liksom! Trots att jag sitter på jobbet! Kan bero på att jag kom att tänka på min matlåda. Den består av underbar lammfärs med chevré, ruccola, soltorkade tomater, pinjenötter och pasta penne. Hur är det man säger? Lite glädjer små!!!

Måndag morgon

Får man blogga på jobbet? Säkert inte. Årets dummaste fråga. Hittills.

Sitter på ett äldreboende i centrala delarna av Jönköping. Trevliga kollegor här. Verkligen. Men jag är trött trött trött. Trots en veckas ledigt är jag sketans trött. Denna hösten har varit tuff. Helt klart. Bytte ju jobb från 1 oktober. Från något jag njöt av varje dag (ja nästan iaf) till något jag suktat efter och trott skulle vara min grej länge. Men kanske blev det inte vad jag föreställt mej. Ärligt talat. Men det känns för tidigt att utvärdera ännu. Det finns saker jag behöver förändra i min nya jobbsituation och om det är möjligt kan det bli riktigt riktigt bra. Fortsättning följer.

Björn är ledig i veckan. Nice. Idag passar han och kidsen på att åka till Motala för att träffa en barndomsvän till Björn, numera bosatt i Kina. Björn är väldigt mån om sina "kompisar från förr". Viktigt. Erik stannar väl hos Thure och om vädret tillåter tar de en skidtur ihop. Dagny opereras ju idag, igen. Håller tummar för att det går fint och att efterförloppet blir mindre smärtsamt än sist. Hon är ett skört kort numera, lilla farmor.

Längtar efter kaffe. Men får göra ett ryck med "kalendern" innan det är dags.

Bästa slutet och lysande start

Vad nöjd jag är med årets nyårsfirande.

Vanan trogen stack Beata och jag iväg till Götet på morgonen för att kuta Sylvesterloppet för tredje året i rad. Det är världens roligaste grej, att köra en tävling på självaste nyårsafton. En bekräftelse på hur sjuka vi är med vår löpning liksom. Att bara komma på tanken! Ja, ni hör ju själva. Men fast en del kallar det maniskt och vi själva ibland skrattar åt det så är sanningen den att det finns inget bättre i hela världen! Nä, inte ens sex;) Ha ha ha. Löpning ger den ultimata kicken. Så är det bara. Årets lopp resulterade i att Beata numera kan stoltsera med att hon tillhör gruppen sub 60 på milen. Jag är stolt över henne! Hon är så jäkla stark kvinnan! För min egen del putsade jag en halv minut på tiden jag gjorde 2008. Det är jag jättenöjd med. Framför allt med tanke på att allt höll på rasa när jag på startlinjen märkte att jag inte hade en endaste liten gnutta batteri kvar i min älskade pulsklocka. Som väl var så hade jag vaknat på den sidan när jag inte så lätt låter mej nedslås. Då får du köra på känsla, sa Beata direkt, och jag tänkte bara att jaa, det får jag väl göra då. Det var väl nån mening med det här, var nästa tanke som dök upp i huvudet. Och visst gick det bra det också. Hade en bra dag som sagt var med lätta ben och mycket positiva tankar. (Löpning är så sjukt mycket psykologi.). Hade redan innan loppet tänkt att jag skulle luta mej mot Anders Olssons underbara inställning från Vasaloppet om det blev riktigt riktigt segt. Är jag död? Nää. Då kör jag! Men det behövde jag faktiskt aldrig göra. Det var skön dans i tio kilometer!
Så i mål kom vi alltså. I duschen också så småningom och slutligen, efter att ha lämnat av Beata, nådde jag Eksjö vid 17.30 där övriga familjen befann sig.

Vi hade som jag nämnde i början av inlägget en perfekt nyårsafton. Superb mat, bästa sällskapet och så fick jag utklassa (?) brorsan i singstar. Gud vad bra det lät! Not. Men jag vann iaf . Inte alla dueller, men den AVGÖRANDE. Bäst när det gäller, eller? Sure.

Sovit på stadshotellet i Eksjö. Härligt. Styrde sedan hemåt redan vid lunch. Jag var nog den som hade mest hemlängtan, och Erik förstås. Han saknade Tom-Tom jättemycket.

Efter en stund hemma hörde jag hur mina icebugs skrek på mej i tvättstugan. Vi vill ut! Vi vill käka is! Så vad gör man inte för sina älsklingar... En lugn återhämtingsjogg kan ni väl få. Okej. Det blev 7,5 km i 6.15 fart. Dessutom ingår drygt en kilometers riktigt seg uppförsbacke (Torestorpsleden) på slutet där jag aldrig var under 6.25 fart. Bra Lisa! Fast den där återhämtningsjoggen får du nog ta en annan dag.

Nu ska jag spela spel med Erik och Björn! Den övertrötta prinsessan har äntligen somnat!

Ice is nice! Iaf om man äger ett par icebugs!

Att vara eller att inte vara

Ja inte vet jag. Blogga eller inte blogga. Vet inte heller. Varför i hela friden bloggar folk??? Man har ju massor av annat att göra! Eller?

Hur som helst... Ni kommer märka att vår blogg ändrar karaktär från och med nu. Den får leva lite till, okej, men inte i samma stil som innan.

Like it or not.

Den kanske inte blir så långlivad.

Men god fortsättning på er!