Jag som befarade att maken var på väg att få en (livshotande) förkylning hade iofs inte helt fel i det. Han har snörvlat, snarkat och harklat sej mer eller mindre oavbrutet i natt. Men även Ella vaknade med blanka ögon, lite feber och en envis hosta. Suck. Nu får det bli varmt ute så att dessa förkylningar släpper taget om mänskligheten för den här vintern!
Jag har planerat studiebesök i Gislaved idag så det blir Björn som stannar hemma med prinsessan. Det blir ju dessutom en win-win situation eftersom han inte är helt kry han heller. Behövs det, har vi planerat för att jag vabbar imorgon. Jag gissar att det blir så, för att sedan ha en dotter "på benen" igen till onsdag.
Jag hade funderat på ett morgonpass i springskorna idag, men kände inatt att hälsenan var öm och stel, så jag hoppade detta. Nu känns det bättre och det glädjer mej stort! Kanske det kan bli en sväng ikväll istället!
Nu väntar duschen och sedan förmiddagsbowling med jobbet, innan vi rullar mot Gislaved som sagt var.
Ha en bra måndag!
måndag 28 februari 2011
söndag 27 februari 2011
Ingen söndagsångest idag heller!
Söndagkväll och Solsidan. Bara ett fel. Avsnitten är FÖR KORTA!
Imorgon väntar en ny vecka. Förhoppningsvis med en fullt frisk familj. Maken sitter just nu och jämrar sej i fåtöljen så vi får väl se hur det blir med den saken.
Söndagen inleddes med att vi fick sova till 07.45 innan husets prinsessa tyckte att det var uppdags. Eftersom jag vanan trogen slocknade i TV-soffan igår kväll (nångång mellan bidrag 6 och 7 i Melodifestivalens fjärde deltävling) hade jag nästan fått en överdos skönhetssömn och kände mej löjligt pigg när mitt lilla skogsrå frågade om det var morgon nu...
Frukost, Ella till gympan, en vända med dammsugaren, hjälpa Erik med två av läxorna och sen! En stundande löprunda.
Men usch och fy. Jag har haft en lite märklig känsla i min vänstra hälsena ett tag. Lite stelt, tendens till ömhet, lite ont i början av passen som sedan efter 6-7 km gett med sej. Samtidigt är jag osäker på om det bara är min rädsla för skador som gör att jag känner efter lite för mycket. Ärligt talat, jag är skitorolig för att åka på nån skada!
Eftersom mina vinterstrumpor (lite tjockare med merinoull, suveräna) som funkar bäst i Icebugsen var i tvättmaskinen fick jag tänka om lite vad gäller fotbeklädnad. Det föll sej naturligt att testa mitt senaste inköp i skoväg. Fyndet från Sylvesterloppet! Körde med kompressionsstrumpa i dem och tänkte att det får bli vad det blir, när det gäller distans. Nya skor är alltid nya skor. Dagen till ära (termometern visade -2) vågade jag mej på en underställströja undder Craftjackan. Mmmmm, utstyrseln andas lite vår!
Lunkade iväg nedför Ringvägen med en härlig känsla i hela kroppen. Utom möjligtvis då i vänster hälsena. Mycket fläckar av asfalt att kuta på. Nice! Påbörjade en runda runt sjön men bestämde mej ganska snart för att köra lite längre. Mot Nyhem var längesen! Vände hemåt avfarten mot Knaggebo och när jag kom upp på Solstugevägen visade GPS:en 11,3 km i 6,07 fart. Klart godkänt. Jag brukar inte klara så länge i nya skor och även om jag hade min sedvanliga känning med bortdomnade tår, som hör nya skor till, så hade det gått bra idag!
Nästa helg är det planerat att vi ska springa ett rejält distanspass liknande det vi körde 6/2. Eventuellt ett par kilometer längre. Det beror på deltagarna, som idag är jag, Beata och Ewa. Beata har inte varit riktigt kry veckan som gått och det är kanske inte en lysande start att ladda på med 17-18 km det första man gör efter en förkylning. Men inget är spikat. Vi tar det som det kommer!
Eftermiddagen har vi tillbringat i skidbacken. Det blåste snålt och var sådär halvbra preparerade nedfarter, men vi hade trevligt iaf! Erik åker otroligt bra numera, snabbt och stabilt, och Ella är helt klart på G. Hon tycker barnbacken är bara tjafs och ylar "tuta och kör, här kommer viiiii" när jag eller Björn åker med henne i de stora backarna. Skönt att hon inte är rädd! Det kommer att skynda på inlärningen betydligt. Efter en vecka i skidskolan i Björnrike kommer hon garanterat att behärska att åka "glassstrut" obehindrat vilket gör att hela familjen kommer kunna åka i många av de härliga pisterna tillsammans utan att jag eller Björn (oftast Björn, han äger tålamodet i såna här situationer) har låren fulla av mjölksyra!
Väl hemma fixade jag med fiskgratäng medan barnen stannade kvar ute i snön lite. Det var nog tur det för jag tror att åtminstone Ella hade somnat om hon kommit in och satt sej framför Bolibompa. Nu smet hon från matbotdet strax före klockan sju och det dröjde inte många minuter innan hon stensov i soffan.
Jag tror att allt är förberett inför måndagen nu vilket gör att jag kan krypa ned och somna även jag!
Imorgon väntar en ny vecka. Förhoppningsvis med en fullt frisk familj. Maken sitter just nu och jämrar sej i fåtöljen så vi får väl se hur det blir med den saken.
Söndagen inleddes med att vi fick sova till 07.45 innan husets prinsessa tyckte att det var uppdags. Eftersom jag vanan trogen slocknade i TV-soffan igår kväll (nångång mellan bidrag 6 och 7 i Melodifestivalens fjärde deltävling) hade jag nästan fått en överdos skönhetssömn och kände mej löjligt pigg när mitt lilla skogsrå frågade om det var morgon nu...
Frukost, Ella till gympan, en vända med dammsugaren, hjälpa Erik med två av läxorna och sen! En stundande löprunda.
Men usch och fy. Jag har haft en lite märklig känsla i min vänstra hälsena ett tag. Lite stelt, tendens till ömhet, lite ont i början av passen som sedan efter 6-7 km gett med sej. Samtidigt är jag osäker på om det bara är min rädsla för skador som gör att jag känner efter lite för mycket. Ärligt talat, jag är skitorolig för att åka på nån skada!
Eftersom mina vinterstrumpor (lite tjockare med merinoull, suveräna) som funkar bäst i Icebugsen var i tvättmaskinen fick jag tänka om lite vad gäller fotbeklädnad. Det föll sej naturligt att testa mitt senaste inköp i skoväg. Fyndet från Sylvesterloppet! Körde med kompressionsstrumpa i dem och tänkte att det får bli vad det blir, när det gäller distans. Nya skor är alltid nya skor. Dagen till ära (termometern visade -2) vågade jag mej på en underställströja undder Craftjackan. Mmmmm, utstyrseln andas lite vår!
Lunkade iväg nedför Ringvägen med en härlig känsla i hela kroppen. Utom möjligtvis då i vänster hälsena. Mycket fläckar av asfalt att kuta på. Nice! Påbörjade en runda runt sjön men bestämde mej ganska snart för att köra lite längre. Mot Nyhem var längesen! Vände hemåt avfarten mot Knaggebo och när jag kom upp på Solstugevägen visade GPS:en 11,3 km i 6,07 fart. Klart godkänt. Jag brukar inte klara så länge i nya skor och även om jag hade min sedvanliga känning med bortdomnade tår, som hör nya skor till, så hade det gått bra idag!
Nästa helg är det planerat att vi ska springa ett rejält distanspass liknande det vi körde 6/2. Eventuellt ett par kilometer längre. Det beror på deltagarna, som idag är jag, Beata och Ewa. Beata har inte varit riktigt kry veckan som gått och det är kanske inte en lysande start att ladda på med 17-18 km det första man gör efter en förkylning. Men inget är spikat. Vi tar det som det kommer!
Eftermiddagen har vi tillbringat i skidbacken. Det blåste snålt och var sådär halvbra preparerade nedfarter, men vi hade trevligt iaf! Erik åker otroligt bra numera, snabbt och stabilt, och Ella är helt klart på G. Hon tycker barnbacken är bara tjafs och ylar "tuta och kör, här kommer viiiii" när jag eller Björn åker med henne i de stora backarna. Skönt att hon inte är rädd! Det kommer att skynda på inlärningen betydligt. Efter en vecka i skidskolan i Björnrike kommer hon garanterat att behärska att åka "glassstrut" obehindrat vilket gör att hela familjen kommer kunna åka i många av de härliga pisterna tillsammans utan att jag eller Björn (oftast Björn, han äger tålamodet i såna här situationer) har låren fulla av mjölksyra!
Väl hemma fixade jag med fiskgratäng medan barnen stannade kvar ute i snön lite. Det var nog tur det för jag tror att åtminstone Ella hade somnat om hon kommit in och satt sej framför Bolibompa. Nu smet hon från matbotdet strax före klockan sju och det dröjde inte många minuter innan hon stensov i soffan.
Jag tror att allt är förberett inför måndagen nu vilket gör att jag kan krypa ned och somna även jag!
lördag 26 februari 2011
Min nya bebis...
Det har varit långa och krävande överläggningar innan beslutet till sist kunde fattas.
Just nu känner jag mej lite omtumlad, ja smått chockad, över vårat inköp. Men det känns helt rätt och självklart ska vi fira lite ikväll. Det får väl bli ett glas (laser-)rött!
fredag 25 februari 2011
En annorlunda misse
Published with Blogger-droid v1.6.7
Åter till vardagen
Det är fredag och ordningen i tillvaron är återställd. Ett perfekt sätt att avsluta veckan på.
Erik har kryat på sej så pass att han gått till skolan idag. Visst, det var lite motigt för honom men samtidigt bra att mjukstarta lite. Annars hade det blivit ännu tyngre på måndag. Jag vet ju själv hur det kan vara!
I motsats till Erik som alltså gått till sitt "jobb" är jag idag ledig från mitt! Verkligen skönt måste jag erkänna. Onsdagkväll innebar övertid. Den började ju lugnt, som ni kanske noterat i tidigare inlägg, men sen hände det två saker "för sent" under arbetspasset så jag var inte hemma förrän kl 22.40. Dagen därpå, alltså igår, började jag kl 07.00. Inte mycket sova den natten alltså. Det var dessutom en fartfylld arbetsdag igår. Ensam på ett hus med ca 50 patienter. Ingen mastodontkalender iofs, men telefonen envisades med att ringa och det dök hela tiden upp saker utöver kalendern. Jag har dessutom numera ett inbyggt motstånd mot att flytta fram insatser i kalendern. Ibland är det ju nödvändigt av olika anledningar men det känns alltid som att jag vill skriva en lång förklaring till den ansvariga sjuksköterskan när jag gör så. Men nej, jag låter bli att göra det. Hur som helst så kände jag rätt slut när jag satte mej i bilen strax före halv fem. Absolut ingen dålig arbetsdag. Bara intensiv!
Tredje dagen utan träning kunde ha innehållit ett löppass men slutade istället med att jag sov som en gris i TV-soffan strax efter kl 21. Jag minns att Nyheterna började och jag sa till Björn att jag ville se vad det ska bli för väder i helgen (tantvarning, jag vet). Sen är det svart... Hur jag tog mej till sängen via toan minns jag bara vagt. Hur som helst, jag har sovit supergott och njuter till fullo av att vara ledig idag!
Har ägnat morgonen åt att planera helgens mat och göra en handlinglista. Så här ser helgens middagar ut:
Fredag: Lasagne, sallad
Lördag: Ryggbiff, klyftpotatis, sparris och bearnaisesås
Söndag: Fiskgratäng, kokt potatis och broccoli
Luncherna löser vi dag för dag. Gissar att vi tar nån sväng in till stan t ex och då brukar det kunna bli en hamburgare eller köttbullar på IKEA. Så slarviga är vi...
Ha nu en härlig helg allesammans!
Erik har kryat på sej så pass att han gått till skolan idag. Visst, det var lite motigt för honom men samtidigt bra att mjukstarta lite. Annars hade det blivit ännu tyngre på måndag. Jag vet ju själv hur det kan vara!
I motsats till Erik som alltså gått till sitt "jobb" är jag idag ledig från mitt! Verkligen skönt måste jag erkänna. Onsdagkväll innebar övertid. Den började ju lugnt, som ni kanske noterat i tidigare inlägg, men sen hände det två saker "för sent" under arbetspasset så jag var inte hemma förrän kl 22.40. Dagen därpå, alltså igår, började jag kl 07.00. Inte mycket sova den natten alltså. Det var dessutom en fartfylld arbetsdag igår. Ensam på ett hus med ca 50 patienter. Ingen mastodontkalender iofs, men telefonen envisades med att ringa och det dök hela tiden upp saker utöver kalendern. Jag har dessutom numera ett inbyggt motstånd mot att flytta fram insatser i kalendern. Ibland är det ju nödvändigt av olika anledningar men det känns alltid som att jag vill skriva en lång förklaring till den ansvariga sjuksköterskan när jag gör så. Men nej, jag låter bli att göra det. Hur som helst så kände jag rätt slut när jag satte mej i bilen strax före halv fem. Absolut ingen dålig arbetsdag. Bara intensiv!
Tredje dagen utan träning kunde ha innehållit ett löppass men slutade istället med att jag sov som en gris i TV-soffan strax efter kl 21. Jag minns att Nyheterna började och jag sa till Björn att jag ville se vad det ska bli för väder i helgen (tantvarning, jag vet). Sen är det svart... Hur jag tog mej till sängen via toan minns jag bara vagt. Hur som helst, jag har sovit supergott och njuter till fullo av att vara ledig idag!
Har ägnat morgonen åt att planera helgens mat och göra en handlinglista. Så här ser helgens middagar ut:
Fredag: Lasagne, sallad
Lördag: Ryggbiff, klyftpotatis, sparris och bearnaisesås
Söndag: Fiskgratäng, kokt potatis och broccoli
Luncherna löser vi dag för dag. Gissar att vi tar nån sväng in till stan t ex och då brukar det kunna bli en hamburgare eller köttbullar på IKEA. Så slarviga är vi...
Ha nu en härlig helg allesammans!
onsdag 23 februari 2011
På bättringsvägen
Vi pusslar som sagt var hejvilt jag och Björn för att få ihop tillvaron just nu. Än så länge har det löst sej smidigt och jag hoppas att det är "som vanligt" med jobb och skola/dagis från nästa vecka åtminstone.
Ett beslut vad gäller byte av min bil är nu nära. Som vanligt har maken tagit god tid på sej i sina efterforskningar... Jag har klarat det rätt bra den här gången tycker jag. (Det finns ju bra lugnande mediciner som väl är). Volvo V50 eller nya SAAB 9-3 Griffin är alternativen och det lutar starkt åt... Nä, jag ska inte säga för mycket. Återkommer när vi (läs Björn) bestämt sej och skakat hand med berörd försäljare!
Ja, så har jag det idag. En lugn förmiddag med en skruttig son utbyttes sedermera till en lugn eftermiddag/kväll där jag till och med hunnit med ett inlägg på bloggen!
Tjosan!
tisdag 22 februari 2011
Sjukstuga
Stackars Erik åkte på en riktig dunderförkylning i Boden. Snoret tycks aldrig ta slut och han har feber och ont i halsen. Jag vet ärligt talat inte om han kommer att kunna gå till skolan alls i veckan. Just nu ser det mörkt ut på den fronten. Men huvudsaken att han blir frisk. Naturligtvis. Sen får vi se hur vi andra familjemedlemmar klarar oss. Ella är oberörd ännu så länge medan både jag och Björn går runt med en känsla av att vi har någon skit i kroppen. Jag började käka Esberitox igår kväll. Har lyckats hejda förkylningar tidigare med hjälp av det tidigare. Tror jag iaf, och det är väl det som är hela grejen. Att man tror.
Jag har verkligen ingen lust att bli sjuk. Och det av den enkla anledningen att det sabbar min träning. Egoist, ja visst! Det är ytterligare något jag är stolt över. Men i vilket fall lutar det åt tre träningsfria dagar pga andra omständigheter så ska jag bli lite hängig får jag väl se det som vältajmat och inte ett nederlag.
Senast igår lyckades jag sticka ut en runda och då varslade varken tiden, pulsen eller känslan om någon stundande förkylning.
Vi har dock lyckats pussla ihop det med bl a jobb hemifrån och hittills undvikit att vabba denna omgången. Mitt nya jobb är mer flexibelt och det uppskattar jag inte minst i situationer som denna.
Nu väntar en svår uppgift. Jag ska försöka palla upp så högt det bara går under huvudkuddarna i Eriks säng. Så får jag hoppas att han kan sova utan att det blir helt igentäppt i näsan.
Sen ska jag själv lägga mej tidigt. Känns som att jag behöver det.
God natt så länge!
Jag har verkligen ingen lust att bli sjuk. Och det av den enkla anledningen att det sabbar min träning. Egoist, ja visst! Det är ytterligare något jag är stolt över. Men i vilket fall lutar det åt tre träningsfria dagar pga andra omständigheter så ska jag bli lite hängig får jag väl se det som vältajmat och inte ett nederlag.
Senast igår lyckades jag sticka ut en runda och då varslade varken tiden, pulsen eller känslan om någon stundande förkylning.
Vi har dock lyckats pussla ihop det med bl a jobb hemifrån och hittills undvikit att vabba denna omgången. Mitt nya jobb är mer flexibelt och det uppskattar jag inte minst i situationer som denna.
Nu väntar en svår uppgift. Jag ska försöka palla upp så högt det bara går under huvudkuddarna i Eriks säng. Så får jag hoppas att han kan sova utan att det blir helt igentäppt i näsan.
Sen ska jag själv lägga mej tidigt. Känns som att jag behöver det.
God natt så länge!
Published with Blogger-droid v1.6.7
söndag 20 februari 2011
Nära nu
Det är ganska lugnt på Arlanda så här dags, en söndag. Inte så mycket folk att betrakta medan man väntar alltså. Men mycket snart kommer jag att se världens finaste kille i rulltrappan. Så det gör inte så mycket!
Välkommen hem igen Erik!
Published with Blogger-droid v1.6.7
onsdag 16 februari 2011
Rusig!
Jag har ju tamejfan allt!
En fin familj, ett hus att trivas i, ett nytt spännande jobb som jag gillar att gå till (nästan) varje dag, god hälsa och många fina vänner (nya och gamla) omkring mej!
Livet är rätt gott att leva!
Ja, ni fattar att jag varit ute och kutat va? Endorfinhög som en skyskrapa på Manhattan typ.
Jag glädjer mej åt att drogen löpning fortfarande är helt laglig. Jag säger också med stolthet att jag är beroende av den.
Benen var dock idag tunga som bly när jag lufsade runt mina nio kilometer. All respekt till er som nyss börjat löpträna och kämpar mot den känslan inför och under varje pass. Snart vänder det! Håll ut!
Största segern idag var ändå att jag tog mej ut. Motståndet var massivt. När jag kom hem från jobbet tog jag på mej skygglappar och marscherade raka spåret in till tvättstugan, bytte om och stack ut.
Jag är en otroligt envis (endel skulle kalla mej tjurskallig) kvinna. And I´m proud of it!
Fick inbjudan till Landsjön runt idag. Då hittade jag den här bilden från 2010. Ser ni mej därbak??
Sprang in på 1.08.54 (tror jag) med kramp i fötterna. Fruktansvärt varm vårdag var det minns jag. Jag var riktigt nöjd med tiden. Så stötte jag på min granne Jenny från gatan ovanför och det visade sej att hon kutat runt på 43 minuter! Ja det blev både en förstaplats och banrekord för hennes del. Det är för mej ofattbart att det går att springa så fort. Hon är lite av en idol faktiskt... Tänk att jag möter henne på mina rundor då och då. Swisch, säger det bara. Och även om det inte är tal om nåt "hej" när det händer eller att jag har som målsättning att springa lika fort så blir jag otroligt peppad och inspirerad varje gång.
Men nu, nu är det dags att sova. Om det går för ruset vill säga.
En fin familj, ett hus att trivas i, ett nytt spännande jobb som jag gillar att gå till (nästan) varje dag, god hälsa och många fina vänner (nya och gamla) omkring mej!
Livet är rätt gott att leva!
Ja, ni fattar att jag varit ute och kutat va? Endorfinhög som en skyskrapa på Manhattan typ.
Jag glädjer mej åt att drogen löpning fortfarande är helt laglig. Jag säger också med stolthet att jag är beroende av den.
Benen var dock idag tunga som bly när jag lufsade runt mina nio kilometer. All respekt till er som nyss börjat löpträna och kämpar mot den känslan inför och under varje pass. Snart vänder det! Håll ut!
Största segern idag var ändå att jag tog mej ut. Motståndet var massivt. När jag kom hem från jobbet tog jag på mej skygglappar och marscherade raka spåret in till tvättstugan, bytte om och stack ut.
Jag är en otroligt envis (endel skulle kalla mej tjurskallig) kvinna. And I´m proud of it!
Fick inbjudan till Landsjön runt idag. Då hittade jag den här bilden från 2010. Ser ni mej därbak??
Men nu, nu är det dags att sova. Om det går för ruset vill säga.
Vila
Det blev ingen träning igår kväll. Jag var så otroligt trött att jag helt enkelt inte förmådde mej. Ute var det mörkt, kallt, blåsigt...
Istället kröp jag ned under täcket redan vid åtta. Läste några sidor i ett kompendium vi fått på jobbet och som handlar om självkänsla. Somnade gjorde jag nog före halv nio. Säkert.
Erik är som bekant hos mormor och morfar. Ella och Björn är i Motala tills ikväll. Egentligen var ju förutsättningarna ultimata för ett träningspass. Bara mej själv att tänka på! Men nej. Jag slirade. Och landade i sängen istället.
Nu sitter jag på jobbet och försöker ladda för att ge mej ut så fort jag kommer hem. Då är det nämligen fortfarande lite ljust och det är precis vad jag behöver. Ljus. Jag känner mej seg och trött och funderar på om jag inte borde ta tag i alla måsten därhemma istället.
Nej Lisa! Det gör du inte! Måstena får komma efteråt. Då ORKAR du fixa med dem!
På tal om mantran, för jag vet att jag berättat att jag i träningssammanhang kör med mantran förut, så använder jag speciellt ett när jag är i en sån fas som nu. Det hjälper mej starkt att ta mej ut på mina rundor och det är känn inte efter. För om jag känner efter finns det tvåtusen argument för att jag istället för att kuta ska lägga mej på soffan. Så jag använder det här känn inte efter som en slags boxhandske som boxar undan alla dåliga förslag som hjärnan presenterar. Har ni testat? Mantran kan man ju använda i alla möjliga sammanhang. Det gör faktiskt jag, men det lovar jag återkomma till en annan dag.
Nu ska jag jobba lite till innan det är dags att mumsa i sej en macka och en clementin så att jag har nån energi till löprundan om ett par timmar!
Istället kröp jag ned under täcket redan vid åtta. Läste några sidor i ett kompendium vi fått på jobbet och som handlar om självkänsla. Somnade gjorde jag nog före halv nio. Säkert.
Erik är som bekant hos mormor och morfar. Ella och Björn är i Motala tills ikväll. Egentligen var ju förutsättningarna ultimata för ett träningspass. Bara mej själv att tänka på! Men nej. Jag slirade. Och landade i sängen istället.
Nu sitter jag på jobbet och försöker ladda för att ge mej ut så fort jag kommer hem. Då är det nämligen fortfarande lite ljust och det är precis vad jag behöver. Ljus. Jag känner mej seg och trött och funderar på om jag inte borde ta tag i alla måsten därhemma istället.
Nej Lisa! Det gör du inte! Måstena får komma efteråt. Då ORKAR du fixa med dem!
På tal om mantran, för jag vet att jag berättat att jag i träningssammanhang kör med mantran förut, så använder jag speciellt ett när jag är i en sån fas som nu. Det hjälper mej starkt att ta mej ut på mina rundor och det är känn inte efter. För om jag känner efter finns det tvåtusen argument för att jag istället för att kuta ska lägga mej på soffan. Så jag använder det här känn inte efter som en slags boxhandske som boxar undan alla dåliga förslag som hjärnan presenterar. Har ni testat? Mantran kan man ju använda i alla möjliga sammanhang. Det gör faktiskt jag, men det lovar jag återkomma till en annan dag.
Nu ska jag jobba lite till innan det är dags att mumsa i sej en macka och en clementin så att jag har nån energi till löprundan om ett par timmar!
tisdag 15 februari 2011
Sportlov
På det här planet befinner sej Erik just nu. Jag vet inte för vilken gång i ordningen han åker upp till mormor och morfar själv. Tufft av honom tycker jag. Nu väntar några dagar av mys uppe i Boden och säkert flera roliga upptåg.
Morgonens resa upp till Arlanda höll dock på sluta med att han skulle missa planet. Trots att vi var i god tid gick det nästan åt skogen eftersom trafiken genom Stockholm kröp fram i 30-fart. Vi hade ont i magen båda två ända tills det började släppa efter och vi insåg att han skulle hinna. Puh!
Fantastiskt flygväder är det idag. Klart och soligt och 9 minusgrader.
Ha det riktigt härligt hos mormor och morfar nu, Erik! Vi ses på söndag!
Published with Blogger-droid v1.6.7
måndag 14 februari 2011
Om att sova i ett skruvstäd
Det kan få konsekvenser med en treåring och en katt i sängen. Känslan av att man sitter fast i ett skruvstäd t ex. I natt vaknade jag vid tvåtiden av att jag drömde att Erik hade två stora sköldpaddor som smitit. Aggressiva var de också. Jag tror det var den där känslan av att jag satt fast och inte skulle kunna freda mej som utlöste drömmen. På höger sida hade jag Ella, uppe på täcket, och på vänster sida låg katten parkerad. Även han PÅ täcket. Jag misstänker starkt att de hade pratat ihop sej, katten och Ella.
Lyckades ändra läge och somna om iaf men kände mej allmänt ledbruten när klockan ringde några timmar senare.
Denna måndag bjuder på jobb och sedan förberedelser för Eriks resa till Boden imorgon. Att det är alla hjärtans dag uppmärksammar vi sådär måttligt. Barnen fick varsin liten present igår och ikväll käkar vi Libanesisk take away. Men det har egentligen inte med alla hjärtans dag att göra, utan med Eriks resa. Vi vill ju mysa lite extra nu när han ska vara borta nästan en vecka!
Lyckades ändra läge och somna om iaf men kände mej allmänt ledbruten när klockan ringde några timmar senare.
Denna måndag bjuder på jobb och sedan förberedelser för Eriks resa till Boden imorgon. Att det är alla hjärtans dag uppmärksammar vi sådär måttligt. Barnen fick varsin liten present igår och ikväll käkar vi Libanesisk take away. Men det har egentligen inte med alla hjärtans dag att göra, utan med Eriks resa. Vi vill ju mysa lite extra nu när han ska vara borta nästan en vecka!
Published with Blogger-droid v1.6.7
söndag 13 februari 2011
Söndagsdisco
Har precis varit på världens bästa disco. Fina kläder ingick. Det var bra ös!
Published with Blogger-droid v1.6.7
lördag 12 februari 2011
Toakrasch, träning och träff med kusiner
Rullar mot Mullsjö efter en fin dag i Motala.
Vaknade till strålande sol och ganska många minusgrader. Tanken var att vi skulle komma iväg vid 9-tiden men ett ''litet'' missöde gjorde oss en timme försenade. Jag skulle nämligen bara gå på toa precis innan vi åkte och det var då det hände. Toan kraschade! Nä nä nä. Det var inte så att jag var hård i magen eller nåt. Nä jag hann inte ens sätta mej på ringen innan det small. Tur var väl det för då kunde vi snackat vattenlavemang. Olyckan inträffade när jag fällde upp toalocket lite hastigt och tydligen för hårt för hela vattenbehållaren sprack och ut forsade vatten. Herregud vad mycket vatten det ryms i en spoltank. Det kändes som att hela källarvåningen skulle bli vattenfylld innan det var slut. Till sist slutade det iaf forsa och mitt i vattnet stod jag, ganska blöt om fötterna. Ja. ni förstår att vi fick lite att fixa med innan vi kunde komma iväg.
Jag hade laddat med extra mycket gröt eftersom jag skulle kuta en lite längre runda på vägen till Motala. Blev avsläppt i Fågelsta och fick drygt femton kilometer i benen innan jag var i mål. Vädret var ju alla tiders även om det blåste ordentligt kallt ett tag. Ett tag sprang jag och rabblade ''inte utan min buff, inte utan min buff'' som nåt slags mantra. Bortsett från Icebugsen är nog buffen min bästa investering denna vintern. Bitvis drog jag upp den ända över näsan och tänkte ''hej, här har ni en motionerande rånare'' när jag möttes av nån bil. Många sjuka tankar och formuleringar passerar under ffa mina längre pass. Fin fart lyckades jag få till också. 6.08 per kilometer. Konstaterar att jag faktiskt HAR utvecklats som löpare. Nån racer blir jag aldrig men eftersom det inte är mitt mål gör det inget. Det är bara kul att se att jag då och då klättrar en pinne på min egen personliga träningsstege.
I Motala väntade förutom min familj och farmor och farfar även Ingela och hennes juveler Nils och Nora. Åh, vad härligt att få känna och klämma, pussa och krama lite på dem igen. Erik är utan tvekan Nils stora idol och han är en väldigt fin förebild som tycks trivas i rollen som storkusin. Sammantaget blev det ännu en mysig sammankomst för både barn och vuxna. Om vi bara bodde lite närmre. Kan inte låta bli att tänka på hur härligt det skulle vara... Men eftersom det är som det är låter jag inte de funderingarna få för mycket utrymme. Nu ser vi fram emot en helg tillsammans på nån ort som ligger halvvägs mellan oss istället!
Tack och kram till fina D, T, I, N och N!
Nu är vi strax hemma. Då blir det soffhäng framför Melodifestivalen och haklapp på för min del... Go Brolle!
Vaknade till strålande sol och ganska många minusgrader. Tanken var att vi skulle komma iväg vid 9-tiden men ett ''litet'' missöde gjorde oss en timme försenade. Jag skulle nämligen bara gå på toa precis innan vi åkte och det var då det hände. Toan kraschade! Nä nä nä. Det var inte så att jag var hård i magen eller nåt. Nä jag hann inte ens sätta mej på ringen innan det small. Tur var väl det för då kunde vi snackat vattenlavemang. Olyckan inträffade när jag fällde upp toalocket lite hastigt och tydligen för hårt för hela vattenbehållaren sprack och ut forsade vatten. Herregud vad mycket vatten det ryms i en spoltank. Det kändes som att hela källarvåningen skulle bli vattenfylld innan det var slut. Till sist slutade det iaf forsa och mitt i vattnet stod jag, ganska blöt om fötterna. Ja. ni förstår att vi fick lite att fixa med innan vi kunde komma iväg.
Jag hade laddat med extra mycket gröt eftersom jag skulle kuta en lite längre runda på vägen till Motala. Blev avsläppt i Fågelsta och fick drygt femton kilometer i benen innan jag var i mål. Vädret var ju alla tiders även om det blåste ordentligt kallt ett tag. Ett tag sprang jag och rabblade ''inte utan min buff, inte utan min buff'' som nåt slags mantra. Bortsett från Icebugsen är nog buffen min bästa investering denna vintern. Bitvis drog jag upp den ända över näsan och tänkte ''hej, här har ni en motionerande rånare'' när jag möttes av nån bil. Många sjuka tankar och formuleringar passerar under ffa mina längre pass. Fin fart lyckades jag få till också. 6.08 per kilometer. Konstaterar att jag faktiskt HAR utvecklats som löpare. Nån racer blir jag aldrig men eftersom det inte är mitt mål gör det inget. Det är bara kul att se att jag då och då klättrar en pinne på min egen personliga träningsstege.
I Motala väntade förutom min familj och farmor och farfar även Ingela och hennes juveler Nils och Nora. Åh, vad härligt att få känna och klämma, pussa och krama lite på dem igen. Erik är utan tvekan Nils stora idol och han är en väldigt fin förebild som tycks trivas i rollen som storkusin. Sammantaget blev det ännu en mysig sammankomst för både barn och vuxna. Om vi bara bodde lite närmre. Kan inte låta bli att tänka på hur härligt det skulle vara... Men eftersom det är som det är låter jag inte de funderingarna få för mycket utrymme. Nu ser vi fram emot en helg tillsammans på nån ort som ligger halvvägs mellan oss istället!
Tack och kram till fina D, T, I, N och N!
Nu är vi strax hemma. Då blir det soffhäng framför Melodifestivalen och haklapp på för min del... Go Brolle!
Published with Blogger-droid v1.6.7
Oväntat!
Published with Blogger-droid v1.6.7
fredag 11 februari 2011
Ett ljus för Petter
Livet blir inte alltid som man tänkt sej. När nyheten nådde mej igår kväll hade jag konstant ståpäls i flera minuter. Bilden av en livlig kille som slängde sej runt min hals första gången jag träffade honom. En liten kropp med oändliga mängder energi. En finfin kille som växer upp till ung man med hela livet framför sej. Så rycks han bort.
Det är så ofattbart orättvist. Mina tankar går till Janne och Annika med familj. Jag delar er sorg.
Petter...vila i frid.
Lazy ledig fredag
Klockan är drygt 11 och gissa vad? Jag har fortfarande pyjamasen på mej!
Tanken har farit genom huvudet. Tänk om någon plingar på dörren? Öppna dörren eller inte öppna dörren? Skicka ned Ella (som springer runt i bara trosor) och låta henne öppna? Näääää... Jag vet hur jag gör. Jag smyger fram till balkongdörren vid matplatsen. Kikar försiktigt ut, snett nedåt, för jag kan nämligen skymta eventuella besökare mellan springorna i golvet på balkongen. Så kan jag beroende på vem som står där nere, avgöra om jag ska öppna eller helt enkelt skita i det. Japp! Det är viktigt att ha en plan. Framförhållning har jag hört att det kallas.
Sängarna är iaf bäddade, köket röjt och två maskiner tvätt hänger på tork. Jag tror det är pyjamasen som gjort jobbet. Faktiskt.
Mäklare nr 2, som var här igår, hade samma åsikt som mäklare nr 1. Det kändes förstås bra. Nu vet vi ungefär vad huset är värt vilket är avgörande för framtida affärer. Nästa steg kan komma att tas redan på måndag. Spännande!
Jag lyckades hålla mej undan träning igår. Inte var det speciellt svårt heller. Tanken är att jag ska göra detsamma ikväll, eftersom jag tänkte köra lite längre pass (fast inte jättelångt) imorgon. Men vi får se. Det är fina vägar ute nu så skorna vill ut. Snöade massor igår, sedan blev det plusgrader och nu har det frusit på. Jag förstår att dojjorna blir sugen på att krafsa lite mot ett sånt underlag. Så kanske kanske kanske det blir ett lätt varv runt sjön, eller nåt i den stilen.
Vi har fortfarande inte spikat vilken av dagarna (lördag eller söndag) vi åker upp till Motala. Lutade först åt lördag, men nu är de inte helt krya däruppe så då funderade vi på om det inte var smart att ta det på söndag. Så får juvelerna Nora och Nils en extra dag på sej att tillfriskna. Det blir familjeråd angående detta ikväll! Kanske telefonkonferens med faster över Skype?
Trevlig helg!
Tanken har farit genom huvudet. Tänk om någon plingar på dörren? Öppna dörren eller inte öppna dörren? Skicka ned Ella (som springer runt i bara trosor) och låta henne öppna? Näääää... Jag vet hur jag gör. Jag smyger fram till balkongdörren vid matplatsen. Kikar försiktigt ut, snett nedåt, för jag kan nämligen skymta eventuella besökare mellan springorna i golvet på balkongen. Så kan jag beroende på vem som står där nere, avgöra om jag ska öppna eller helt enkelt skita i det. Japp! Det är viktigt att ha en plan. Framförhållning har jag hört att det kallas.
Sängarna är iaf bäddade, köket röjt och två maskiner tvätt hänger på tork. Jag tror det är pyjamasen som gjort jobbet. Faktiskt.
Mäklare nr 2, som var här igår, hade samma åsikt som mäklare nr 1. Det kändes förstås bra. Nu vet vi ungefär vad huset är värt vilket är avgörande för framtida affärer. Nästa steg kan komma att tas redan på måndag. Spännande!
Jag lyckades hålla mej undan träning igår. Inte var det speciellt svårt heller. Tanken är att jag ska göra detsamma ikväll, eftersom jag tänkte köra lite längre pass (fast inte jättelångt) imorgon. Men vi får se. Det är fina vägar ute nu så skorna vill ut. Snöade massor igår, sedan blev det plusgrader och nu har det frusit på. Jag förstår att dojjorna blir sugen på att krafsa lite mot ett sånt underlag. Så kanske kanske kanske det blir ett lätt varv runt sjön, eller nåt i den stilen.
Vi har fortfarande inte spikat vilken av dagarna (lördag eller söndag) vi åker upp till Motala. Lutade först åt lördag, men nu är de inte helt krya däruppe så då funderade vi på om det inte var smart att ta det på söndag. Så får juvelerna Nora och Nils en extra dag på sej att tillfriskna. Det blir familjeråd angående detta ikväll! Kanske telefonkonferens med faster över Skype?
Trevlig helg!
torsdag 10 februari 2011
Vinter igen
Till och med jag, som egentligen stormtrivs med snö och vinter, börjar tycka att det nu gärna får bli vår! Solstrålarna värmde ju så gott igår. Idag VRÄÄÄÄKER snön ned. Snöflingor stora som lapphandskar dessutom. Säsongen för mina icebugs är verkligen inte över. Just det sörjer jag iofs inte ett dugg. Men visst, även jag kan tycka att vi inte behöver mera snö den här vintern.
Oj, nu kom jag osökt att tänka på de där mössorna printade med BAD HAIR DAY som var och varannan går omkring med just nu. Jag äger ingen sån och kommer aldrig att göra det. Tycker de är otroligt fula. Ja rent av töntiga. Jag säger som några killar sa till min pappa när vi var i fjällen för herrans massa år sedan. "Ful mössa. Släng den." Livet är hårt! Minns att pappa blev lite ledsen...
Ikväll blir det nytt mäklarbesök. Sedan gos med finaste barnen i universum. Fiskgryta med tomat, ägg och curry. Ingen löpning (tror jag iaf). Känner mer för lite torsdagsfredagsmys! Popcorn till barnen kanske?
måndag 7 februari 2011
Fint flow idag
När jag summerar den här måndagen är det med en känsla av välbefinnande.
Jag vaknade och kände mej supersliten. Långdistanspasset från igår och avslutningen på helgen med utförsåkning på mina nya, he he, monsterskidor tillsammans med ännu en natt av knackig sömn gjorde sitt. Jag är inte 20 längre. (Nä, just det. 25 är jag ju!)
Jag hade ännu en heldagsutbildning tillsammans med Anders framför mej och helgen hade inte bjudit på någon tid till att ögna igenom materialet. Men jag vet, jag skulle ha tagit mej den tiden. Att hålla i en utbildningsdag utan att läst på materialet i förväg är som att komma till Göteborgs varvet utan att ha sprungit innan. Kanske detta inte var fullt så eländigt, men jag kände mej iaf inte så välförberedd som jag velat.
I vilket fall blev det en rakt igenom skitbra dag med Läkemedelsutbildning. Konstant flyt för oss båda, åtminstone enligt min åsikt, och en trevlig grupp som var intresserad!
Körde sedan hemåt med Stefan Gunnarsson på hög volym i bilen. Fatta vilken grym kille han är. Om ni inte redan har köpt hans CD måste ni göra det. Den äger fett. (Precis som min Garmin, jajamän.)
Kom sedan hem till mina goa barn och ett dukat middagsbord. Med Erik och Ella på varsin sida om mej åt jag köttfärssås och spagetti som en häst. Vid nåt tillfälle var Ella väldigt exalterad och högljudd så jag bad henne ta det lite lugnt. Då utbrister hon ''men jag är så glad att du kommit hem mamma!'' och därmed var det i själva verket HON som tystade MEJ. Så kan det gå. Mmmm...
Mer ömhetsbetygelser fick jag när hon skulle sova och helt plötsligt kramar om mej samtidigt som hon säger ''mamma du är ju som ett litet gosedjur''. Var får de allt ifrån? Eriks ömhetsbevis är helt annorlunda. En grabb på snart tio år har förstås helt andra sätt att visa sina känslor på. Men det får stanna mellan oss två.
När köket var röjt och jag tagit reda på en stor hög tvätt i tvättstugan kröp jag i mina löparkläder och stack ut.
En återhämtningsrunda på sju kilometer blev det. Surt väder men ändå maximal njutning. Bestämde mej för att inte titta på klockan under passets gång, utan bara köra på känsla. Lugnt och fint dansade jag runt med en snittfart på 6.17. Ingen känning nånstans. Inte ens tunga ben. Det var så skön löpning!
Jag kom på mej själv med hur jag tänkte när jag kom hem. Min första tanke var inte att "åh, vad skönt, nu är det gjort". Nä, istället var jag lite moloken över att kvällens pass redan var genomfört. Inte så märkligt kanske! Löpningen har blivit min vän och något jag stormtrivs med.
Men nu go vänner. Nu bara måste jag blunda. Jag är så sömnig... Sov gott!
Jag vaknade och kände mej supersliten. Långdistanspasset från igår och avslutningen på helgen med utförsåkning på mina nya, he he, monsterskidor tillsammans med ännu en natt av knackig sömn gjorde sitt. Jag är inte 20 längre. (Nä, just det. 25 är jag ju!)
Jag hade ännu en heldagsutbildning tillsammans med Anders framför mej och helgen hade inte bjudit på någon tid till att ögna igenom materialet. Men jag vet, jag skulle ha tagit mej den tiden. Att hålla i en utbildningsdag utan att läst på materialet i förväg är som att komma till Göteborgs varvet utan att ha sprungit innan. Kanske detta inte var fullt så eländigt, men jag kände mej iaf inte så välförberedd som jag velat.
I vilket fall blev det en rakt igenom skitbra dag med Läkemedelsutbildning. Konstant flyt för oss båda, åtminstone enligt min åsikt, och en trevlig grupp som var intresserad!
Körde sedan hemåt med Stefan Gunnarsson på hög volym i bilen. Fatta vilken grym kille han är. Om ni inte redan har köpt hans CD måste ni göra det. Den äger fett. (Precis som min Garmin, jajamän.)
Kom sedan hem till mina goa barn och ett dukat middagsbord. Med Erik och Ella på varsin sida om mej åt jag köttfärssås och spagetti som en häst. Vid nåt tillfälle var Ella väldigt exalterad och högljudd så jag bad henne ta det lite lugnt. Då utbrister hon ''men jag är så glad att du kommit hem mamma!'' och därmed var det i själva verket HON som tystade MEJ. Så kan det gå. Mmmm...
Mer ömhetsbetygelser fick jag när hon skulle sova och helt plötsligt kramar om mej samtidigt som hon säger ''mamma du är ju som ett litet gosedjur''. Var får de allt ifrån? Eriks ömhetsbevis är helt annorlunda. En grabb på snart tio år har förstås helt andra sätt att visa sina känslor på. Men det får stanna mellan oss två.
När köket var röjt och jag tagit reda på en stor hög tvätt i tvättstugan kröp jag i mina löparkläder och stack ut.
En återhämtningsrunda på sju kilometer blev det. Surt väder men ändå maximal njutning. Bestämde mej för att inte titta på klockan under passets gång, utan bara köra på känsla. Lugnt och fint dansade jag runt med en snittfart på 6.17. Ingen känning nånstans. Inte ens tunga ben. Det var så skön löpning!
Jag kom på mej själv med hur jag tänkte när jag kom hem. Min första tanke var inte att "åh, vad skönt, nu är det gjort". Nä, istället var jag lite moloken över att kvällens pass redan var genomfört. Inte så märkligt kanske! Löpningen har blivit min vän och något jag stormtrivs med.
Men nu go vänner. Nu bara måste jag blunda. Jag är så sömnig... Sov gott!
söndag 6 februari 2011
Skön löpning
Alltså det är inte klokt vad härligt det är att umgås i löparskorna. Vi har kutat drygt 16 km och pratat nästan oavbrutet. Vädret var verkligen perfekt. Vinden märkte vi knappt av men däremot fick vi uppleva hur solstrålarna värmde när de träffade oss. Vi tog två korta pauser och fyllde på med vätska och energi. Ingen av oss hamnade i någon riktig svacka egentligen utan vi tuffade på i bästa Lisa- och Beatastil. Hoppas verkligen på bättre uppslutning om en månad. Ni kommer inte ångra er. Det är en jättehärlig upplevelse. Välkomna!
Published with Blogger-droid v1.6.6
Dags för långdistans
Äntligen dags. Klockan nio ska jag möta min trogna träningskompis Beata för att köra ett långpass ihop. Ja, visst känns det lite trist att vi inte blev den får gruppen på 6-7 stycken som ju faktiskt var på G. Men det är ingen idé att låta sej nedslås av det. Bättre att använda energin till att genomföra passet på bästa sätt.
Förutsättningarna är goda iaf. Bortsett från att lillasyster i natt fick besök av herr kräksjuka. Därför har min sömn varit ganska knackig.
För övrigt har jag vilat från löpning i två dagar och försökt äta hyfsat bra. Inga överdrifter åt nåt håll. Vi har med oss lite lättillgänglig energi i form av sportdryck och druvsocker.
Vädret är bättre idag. Det blåser fortfarande en del, men det regnar åtminstone inte. Man får glädjas åt det lilla.
Så nu smiter jag ned för att byta om. Det här ska bli kul!
Förutsättningarna är goda iaf. Bortsett från att lillasyster i natt fick besök av herr kräksjuka. Därför har min sömn varit ganska knackig.
För övrigt har jag vilat från löpning i två dagar och försökt äta hyfsat bra. Inga överdrifter åt nåt håll. Vi har med oss lite lättillgänglig energi i form av sportdryck och druvsocker.
Vädret är bättre idag. Det blåser fortfarande en del, men det regnar åtminstone inte. Man får glädjas åt det lilla.
Så nu smiter jag ned för att byta om. Det här ska bli kul!
Published with Blogger-droid v1.6.6
fredag 4 februari 2011
Omgivningen betyder allt
Det blev en fin avslutning på veckan.
Utbildningsdagen ihop med kollegor var bra men inte översvallande. Största behållningen var avslutningen av dagen, där Jonas Helgesson körde en mix av föresläsning och stå-upp. Han berättade om sju saker han lärt sej genom åren, där rubriken på detta inlägg var en dessa. Jag fastnade mycket för det han sa och kanske speciellt för hans ord om hur viktigt det är att ha en sund självbild. Det här med självkänsla och självbild är något som jag länge funderat mycket kring. Jag har även läst en del kring ämnet men idag fick jag liksom en aha-upplevelse när Jonas lade till ordet sund framför självbild. Jag älskar när jag känner en pollett trilla ned! Nån annan som hört den här killen?
Efter utbildningen väntade skön after work på Kock & Bar. Det blev ett par timmars avslappnat surrande om ditt och datt innan vi sa god natt och var och en åkte hem till sitt.
Åsså var det detta med fredag och tulpaner... Tänk att dagen slutade med att jag fått TVÅ tulpanbuketter! Glad ända in i hjärteroten när jag tänker på det. Den första fick jag av en person som numera själv är något av en blomma. Hon var en liten oansenlig (inget negativt i detta kompis) blomknopp när jag först träffade henne men allt eftersom har hon slagit ut i full blom! Det bästa av allt är att hon fortsätter blomma och jag har insett att jag hittat en jättefin vän i henne! Lite vatten då och då så hon inte vissnar bara... Ha ha ha...
Den andra tulpanbuketten fick jag av familjen här hemma! Jag hann inte mer än in genom dörren förrän prinsessan mötte mej i trappan och utbrast att "vi har köpt blommor till dej mamma"!
Så nu lovar jag att inte gnälla om jag inte får några tulpaner på ett tag framöver.
Mmm... Omgivningen betyder allt... Så är det verkligen!
God natt!
Utbildningsdagen ihop med kollegor var bra men inte översvallande. Största behållningen var avslutningen av dagen, där Jonas Helgesson körde en mix av föresläsning och stå-upp. Han berättade om sju saker han lärt sej genom åren, där rubriken på detta inlägg var en dessa. Jag fastnade mycket för det han sa och kanske speciellt för hans ord om hur viktigt det är att ha en sund självbild. Det här med självkänsla och självbild är något som jag länge funderat mycket kring. Jag har även läst en del kring ämnet men idag fick jag liksom en aha-upplevelse när Jonas lade till ordet sund framför självbild. Jag älskar när jag känner en pollett trilla ned! Nån annan som hört den här killen?
Efter utbildningen väntade skön after work på Kock & Bar. Det blev ett par timmars avslappnat surrande om ditt och datt innan vi sa god natt och var och en åkte hem till sitt.
Åsså var det detta med fredag och tulpaner... Tänk att dagen slutade med att jag fått TVÅ tulpanbuketter! Glad ända in i hjärteroten när jag tänker på det. Den första fick jag av en person som numera själv är något av en blomma. Hon var en liten oansenlig (inget negativt i detta kompis) blomknopp när jag först träffade henne men allt eftersom har hon slagit ut i full blom! Det bästa av allt är att hon fortsätter blomma och jag har insett att jag hittat en jättefin vän i henne! Lite vatten då och då så hon inte vissnar bara... Ha ha ha...
Den andra tulpanbuketten fick jag av familjen här hemma! Jag hann inte mer än in genom dörren förrän prinsessan mötte mej i trappan och utbrast att "vi har köpt blommor till dej mamma"!
Så nu lovar jag att inte gnälla om jag inte får några tulpaner på ett tag framöver.
Mmm... Omgivningen betyder allt... Så är det verkligen!
God natt!
torsdag 3 februari 2011
Besatt av tävlingsdjävulen
Herregud. I natt har Björnen i huset dragit de tyngsta timmerstockarna som någonsin dragits. Å när jag för tusende gången petade på honom för att det helt enkelt var omöjligt att sova, mumlade han "vad gör jag?". Jag svarade sanningsenligt att "du snarkar" varpå han bestämt sa "nähä, det gör jag inte". Jag bara undrar, hur fan vet han det??? Shit vad billig han är i såna ögonblick. Ja jag kan till och med betala för att bli av med det snarkande monstret. (Förlåt Björn. Det är tur att du bara snarkar när du sover... Annars vet jag inte hur det skulle sluta.)
Idag fick jag lära känna en ny del av mej själv. Jag är fortfarande lite chockad över den sidan som plötsligt tog över när jag tidigare var ute och kutade i konstant motvind. Jag hade nämligen rygg på en ung tjej som studsade fram i joggingbrallor och löst hängande jacka ca 200 meter framför mej. Hon såg inte ut som att hon var nån inbiten löpare (usch, fördomar) men pinnande på friskt. Så fort jag såg henne började jag jakten på att komma ikapp men det var inte helt enkelt! Jag är ju absolut ingen snabb löpare själv men jag tyckte att jag (med alla kilometer jag käkat) borde nog kunna ge henne en match. Försökte lugna ned mej och tänka att det inte var nån tävling, att farten inte spelar nån roll, det ska vara skönt att springa, slappna av Lisa, lyssna på musiken och så vidare. Det hjälpte inte kan jag säga. Tävlingsdjävulen skulle bara ta den där bruden. Å det gjorde han (eller hon??) också så småningom. I en seg uppförsbacke övergick bruden till att gå och då passade jag på. Ahhhhhh jag älskar uppförsbackar. Där kapar jag placeringar på varvet vet ni. Klättrar säkert 10 placeringar i resultatlistan och hamnar på plats 23432, istället för 23442. Yes!
Det som skrämde mej lite idag, var mina tankar. Eller orden, framförallt orden, som dök upp när precis när jag passerade bruden i joggingbrallor. Som från ingenstans tänkte jag "nu tar jag dej, din jäkel"! Sen mådde jag nästan illa över mej själv. Eller möjligen var det också lite av ansträngningen. I vilket fall, jag visste mycket väl att det bor en liten tävlingsmänniska i mej. Men att den kunde förvandlas till självaste tävlingsdjävulen har jag aldrig tidigare upplevt. Nu måste jag googla efter någon som kan driva ut honom ur mej.
Imorgon är det fredag. Men jag får nog inga tulpaner när jag börjat detta inlägget med att skriva såna hemska saker ord om maken min, som att han skulle snarka! Fara med osanningar gör man inte ostraffat... Nåja, osanningar och osanningar.
Ser fram emot en utbildningsdag imorgon med massa härliga (och en del mindre härliga kanske?) kollegor i kommunen. Och efter den väntas after work. Låter inte så dumt tycker jag. Just nu är jag by the way så nöjd med mitt jobb. Örnen har landat. Det känns så bra att jag parkerar här till de sparkar ut mej typ. Äntligen, säger jag bara. I deserve it.
Idag fick jag lära känna en ny del av mej själv. Jag är fortfarande lite chockad över den sidan som plötsligt tog över när jag tidigare var ute och kutade i konstant motvind. Jag hade nämligen rygg på en ung tjej som studsade fram i joggingbrallor och löst hängande jacka ca 200 meter framför mej. Hon såg inte ut som att hon var nån inbiten löpare (usch, fördomar) men pinnande på friskt. Så fort jag såg henne började jag jakten på att komma ikapp men det var inte helt enkelt! Jag är ju absolut ingen snabb löpare själv men jag tyckte att jag (med alla kilometer jag käkat) borde nog kunna ge henne en match. Försökte lugna ned mej och tänka att det inte var nån tävling, att farten inte spelar nån roll, det ska vara skönt att springa, slappna av Lisa, lyssna på musiken och så vidare. Det hjälpte inte kan jag säga. Tävlingsdjävulen skulle bara ta den där bruden. Å det gjorde han (eller hon??) också så småningom. I en seg uppförsbacke övergick bruden till att gå och då passade jag på. Ahhhhhh jag älskar uppförsbackar. Där kapar jag placeringar på varvet vet ni. Klättrar säkert 10 placeringar i resultatlistan och hamnar på plats 23432, istället för 23442. Yes!
Det som skrämde mej lite idag, var mina tankar. Eller orden, framförallt orden, som dök upp när precis när jag passerade bruden i joggingbrallor. Som från ingenstans tänkte jag "nu tar jag dej, din jäkel"! Sen mådde jag nästan illa över mej själv. Eller möjligen var det också lite av ansträngningen. I vilket fall, jag visste mycket väl att det bor en liten tävlingsmänniska i mej. Men att den kunde förvandlas till självaste tävlingsdjävulen har jag aldrig tidigare upplevt. Nu måste jag googla efter någon som kan driva ut honom ur mej.
Imorgon är det fredag. Men jag får nog inga tulpaner när jag börjat detta inlägget med att skriva såna hemska saker ord om maken min, som att han skulle snarka! Fara med osanningar gör man inte ostraffat... Nåja, osanningar och osanningar.
Ser fram emot en utbildningsdag imorgon med massa härliga (och en del mindre härliga kanske?) kollegor i kommunen. Och efter den väntas after work. Låter inte så dumt tycker jag. Just nu är jag by the way så nöjd med mitt jobb. Örnen har landat. Det känns så bra att jag parkerar här till de sparkar ut mej typ. Äntligen, säger jag bara. I deserve it.
onsdag 2 februari 2011
UTMANING
1.Vilken typ av löpare är du?
Mest förtjust i längre pass, helt klart
2. Hur länge har du sprungit?
Visste att det passade mej redan i ungdomen, så det var inte igår;)
Sedan har det förstås varit lite upp och ned!
3. Hur mycket springer du per vecka?
Sedan 2½ år tillbaks kör jag tre-fyra, ibland fem, pass. Mellan 25-35 km brukar det landa på. Försöker variera mellan distans, intervall, tempo och har insett värdet i detta. Dessutom är det så mycket roligare!
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
6-minuters fart är okej och ger inte blodsmak i munnen!
5. Vid vilken ålder började du springa?
När jag behärskade gång vettigt.
6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Inga. Men kompletterar löpträningen med lite enkel bålstyrketräning hemma på golvet i gillestugan. Allt för att slippa uppleva ett nytt ryggskott. Satan vad ont det gjorde. Sen säger de ju att man får en effektivare löpning om man är bålstark. Fast jag vet inte hur stor betydelse det har på min nivå. Att hålla fler ryggskott borta är skäl nog iaf.
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Min Garmin Forerunner 305. Har inte kört ett enda pass utan den sedan jag köpte den i maj 2010. Den äger fett!
MP3-spelaren om jag inte har sällskap.
8. Varför springer du?
För att jag mår fantastiskt bra av det. Mitt mående smittar av sej på min omgivning och genom löpningen har mina barn t ex fått en gladare mamma!
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej, inte ännu. Men jag gör det om jag måste. Drivet efter löpning är starkt.
10. Hur ofta köper du skor?
Ett par (kanske tre) gånger om året. Skorna är jävligt viktiga för löpare. Har minst två par som jag växlar mellan hela tiden. Fast inte under samma runda...
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
När jag är i behov av det, antingen i motivationssyfte eller för att jag slitit ut befintliga!
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Löplabbet mestadels, men även Maxpuls.se, Team Sportia och Intersport.
13. När föredrar du att springa?
Föredrar förmiddagar. Men eftersom familjesituationen kräver att jag i förväg planerar för mina rundor (spontanrundor funkar inte just nu) ser jag t ex till att ha ätit nåt lagom långt i förväg och då spelar det inte så stor roll när på dagen jag lägger passet. Jag kan t o m ge mej ut tidigt på morgonen nuförtiden!
14. Hur ofta tävlar du?
Några gånger per år. Det är en ypperlig morot som håller träninglustan vid liv.
2010 resulterade i:
Landsjön runt 12,5 km
Göteborgsvarvet 21,1 km
Blodomloppet 10 km
Lidingöloppet 15 km
Billingehusloppet 10,5 km
Sylvesterloppet 10 km
Gissar att 2011 blir nåt liknande.
15. Vilka distanser?
Det blir millopp och upp till halvmaradistanser. I höst funderar jag på Lidingöloppet 30 km. Men har inte bestämt mej helt. Det beror på min lilla Beata...
16. Vilken är favoritdistansen?
Allt från 10 km upp till halvmara.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Ett! Jag har flera! De har kommit av sej själva och stannat och är supereffektivt på mej.
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vatten för det mesta.
På halvmaror varvar jag med sportdryck.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Både och!
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Äter något så fort jag kommit ut ur duschen typ. Milkshake på banan, mjölk och lite o´boy är gott och effektivt.
Vilar dagen efter och springer sedan ett par lättare pass innan jag är tillbaks som vanligt igen. Skillnaden är iofs hårfin, men ändå...
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Backträning.
Stegringslopp är kul!
22. Var blir du oftast skadad?
Har inte varit skadad sedan jag började löpträna regelbundet för 2½ år sedan. Smög igång på det ultimata sättet och har sedan kört och kör fortfarande enligt 10% regeln.
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Varvet 2011 och det ska det bli också! Ses vi?
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Moa Herngren kanske? Hon är ju lite halvkänd och jag följer hennes blogg troget.
Nä, jag vet inte... Beata är bäst...fast hon är helt okänd...
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Charlotte Kalla! Vilken grej!
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Ruchan Bayrami? Han härmar mej jävligt bra iaf... Men jag vet inte. Innehåller filmen avsnitt om löpning tror jag inte han orkar så långt... Nej, det får nog bli jag själv!
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
-Camilla Bogren, som ska cykla Tjejvättern i sommar (Du får konvertera frågorna till "cykel" gumman!)
-Ewa Ståhl
-Beata Olin
Jag tror ingen av dem bangar. Bloggar ni inte kan ni väl lägga det som en kommentar under detta inlägget? Som Gunde skulle ha sagt. "Ingenting är omöjligt".
Mest förtjust i längre pass, helt klart
2. Hur länge har du sprungit?
Visste att det passade mej redan i ungdomen, så det var inte igår;)
Sedan har det förstås varit lite upp och ned!
3. Hur mycket springer du per vecka?
Sedan 2½ år tillbaks kör jag tre-fyra, ibland fem, pass. Mellan 25-35 km brukar det landa på. Försöker variera mellan distans, intervall, tempo och har insett värdet i detta. Dessutom är det så mycket roligare!
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
6-minuters fart är okej och ger inte blodsmak i munnen!
5. Vid vilken ålder började du springa?
När jag behärskade gång vettigt.
6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Inga. Men kompletterar löpträningen med lite enkel bålstyrketräning hemma på golvet i gillestugan. Allt för att slippa uppleva ett nytt ryggskott. Satan vad ont det gjorde. Sen säger de ju att man får en effektivare löpning om man är bålstark. Fast jag vet inte hur stor betydelse det har på min nivå. Att hålla fler ryggskott borta är skäl nog iaf.
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Min Garmin Forerunner 305. Har inte kört ett enda pass utan den sedan jag köpte den i maj 2010. Den äger fett!
MP3-spelaren om jag inte har sällskap.
8. Varför springer du?
För att jag mår fantastiskt bra av det. Mitt mående smittar av sej på min omgivning och genom löpningen har mina barn t ex fått en gladare mamma!
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej, inte ännu. Men jag gör det om jag måste. Drivet efter löpning är starkt.
10. Hur ofta köper du skor?
Ett par (kanske tre) gånger om året. Skorna är jävligt viktiga för löpare. Har minst två par som jag växlar mellan hela tiden. Fast inte under samma runda...
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
När jag är i behov av det, antingen i motivationssyfte eller för att jag slitit ut befintliga!
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Löplabbet mestadels, men även Maxpuls.se, Team Sportia och Intersport.
13. När föredrar du att springa?
Föredrar förmiddagar. Men eftersom familjesituationen kräver att jag i förväg planerar för mina rundor (spontanrundor funkar inte just nu) ser jag t ex till att ha ätit nåt lagom långt i förväg och då spelar det inte så stor roll när på dagen jag lägger passet. Jag kan t o m ge mej ut tidigt på morgonen nuförtiden!
14. Hur ofta tävlar du?
Några gånger per år. Det är en ypperlig morot som håller träninglustan vid liv.
2010 resulterade i:
Landsjön runt 12,5 km
Göteborgsvarvet 21,1 km
Blodomloppet 10 km
Lidingöloppet 15 km
Billingehusloppet 10,5 km
Sylvesterloppet 10 km
Gissar att 2011 blir nåt liknande.
15. Vilka distanser?
Det blir millopp och upp till halvmaradistanser. I höst funderar jag på Lidingöloppet 30 km. Men har inte bestämt mej helt. Det beror på min lilla Beata...
16. Vilken är favoritdistansen?
Allt från 10 km upp till halvmara.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Ett! Jag har flera! De har kommit av sej själva och stannat och är supereffektivt på mej.
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vatten för det mesta.
På halvmaror varvar jag med sportdryck.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Både och!
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Äter något så fort jag kommit ut ur duschen typ. Milkshake på banan, mjölk och lite o´boy är gott och effektivt.
Vilar dagen efter och springer sedan ett par lättare pass innan jag är tillbaks som vanligt igen. Skillnaden är iofs hårfin, men ändå...
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Backträning.
Stegringslopp är kul!
22. Var blir du oftast skadad?
Har inte varit skadad sedan jag började löpträna regelbundet för 2½ år sedan. Smög igång på det ultimata sättet och har sedan kört och kör fortfarande enligt 10% regeln.
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Varvet 2011 och det ska det bli också! Ses vi?
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Moa Herngren kanske? Hon är ju lite halvkänd och jag följer hennes blogg troget.
Nä, jag vet inte... Beata är bäst...fast hon är helt okänd...
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Charlotte Kalla! Vilken grej!
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Ruchan Bayrami? Han härmar mej jävligt bra iaf... Men jag vet inte. Innehåller filmen avsnitt om löpning tror jag inte han orkar så långt... Nej, det får nog bli jag själv!
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
-Camilla Bogren, som ska cykla Tjejvättern i sommar (Du får konvertera frågorna till "cykel" gumman!)
-Ewa Ståhl
-Beata Olin
Jag tror ingen av dem bangar. Bloggar ni inte kan ni väl lägga det som en kommentar under detta inlägget? Som Gunde skulle ha sagt. "Ingenting är omöjligt".
Lösenord eller ej
Det är frågan det. Idag fick jag intrycket av att det är dags att stänga bloggen för alla icke inbjudna läsare.
Varför?
Därför.
Sen gick jag här och kände mej ledsen och upprörd. Fram och tillbaks som värsta Baltazar. Några ord hade träffat mej som en blixt och jag grubblade lika mycket på varför, som om det nu faktiskt är dags att sätta lösenord på min blogg.
Ganska snart klarnade det. Jag träffades av orden för att jag blev berörd. För att de lyste starkt av bristande respekt och förståelse för mest av allt andra människor. Det klassiska småortsfenomenet knackade helt plötsligt även på min dörr.
Utan att egentligen så noga veta och utan det så värdefulla ovanifrån perspektivet uttalar man sej. Mår lite illa över detta faktiskt.
Väljer iaf att inte lägga mer energi på att fördjupa mej i ämnet. Inte här och nu åtminstone.
Till sist. Bloggen är och förblir öppen för alla.
Jag tänker fortsätta att öppenhjärtligt bjuda på mej och anekdoter ur vårt liv.
Jag mår bra av att skriva och om du mår bra av att läsa det jag skriver är du mer än välkommen att fortsätta följa bloggen. Således menar jag att du får ha ett eget inneboende lösenord som ser till att styra så att du läser det som är bra för just dej.
Lycka till alla goa människor där ute.
//Lisa
Varför?
Därför.
Sen gick jag här och kände mej ledsen och upprörd. Fram och tillbaks som värsta Baltazar. Några ord hade träffat mej som en blixt och jag grubblade lika mycket på varför, som om det nu faktiskt är dags att sätta lösenord på min blogg.
Ganska snart klarnade det. Jag träffades av orden för att jag blev berörd. För att de lyste starkt av bristande respekt och förståelse för mest av allt andra människor. Det klassiska småortsfenomenet knackade helt plötsligt även på min dörr.
Utan att egentligen så noga veta och utan det så värdefulla ovanifrån perspektivet uttalar man sej. Mår lite illa över detta faktiskt.
Väljer iaf att inte lägga mer energi på att fördjupa mej i ämnet. Inte här och nu åtminstone.
Till sist. Bloggen är och förblir öppen för alla.
Jag tänker fortsätta att öppenhjärtligt bjuda på mej och anekdoter ur vårt liv.
Jag mår bra av att skriva och om du mår bra av att läsa det jag skriver är du mer än välkommen att fortsätta följa bloggen. Således menar jag att du får ha ett eget inneboende lösenord som ser till att styra så att du läser det som är bra för just dej.
Lycka till alla goa människor där ute.
//Lisa
Published with Blogger-droid v1.6.6
tisdag 1 februari 2011
Igår måndag, idag tisdag
Kära vänner. Gårdagen lyckades passera utan att jag gjorde nåt inlägg här på bloggen. Man frågar sej hur det är möjligt. Jag har inget svar.
MEN! Här är jag igen! Å i samma stund inser ni kanske att så lätt blir ni inte av med mej... Nåja. Även om inläggen vissa dagar duggar tätt, föreligger ju inget lästvång precis. Jag vet att jag har några trogna följare därute iaf. Önskar att ni kommenterade lite flitigare bara! Anonymt är helt okej! Jag kan ju inte ens på handstilen (nä den tiden e förbi) avgöra vem som haft en åsikt. Så låt oss ge och ta i lite större utsträckning from now on, okej?
Jobbat har jag gjort idag. På traditionellt sjuksköterskesätt. Två långa samtal med två goa gubbar. Plus lite annat pyssel och plock som dök upp. Slutade dock redan vid lunch så jag hastade hem och klämde in en löprunda innan Erik först plockades upp vid Landhs enligt överenskommelse. Sedan jag lämnat av honom stack jag upp till dagis för att hämta Ella och åka och handla. Ack ack ack så korkat att jag inte skyndade mej med handlingen INNAN jag hämtade henne. Mitt fatala misstag resulterade i följande pinsamma situation. En trött mamma, en vild dotter, en proppfull vagn...framme vid kassan. Slipper avstämning (yes!) men får lite lite lite problem med betalningen. Hittar mitt betalkort på en för det ovanlig plats i plånboken. Stoppar i det i kortläsaren och försöker trycka in min kod. Fel kod kommer upp, men det gör det alltid så jag reagerar inte nämnvärt. Trycker in koden igen och då säger displayen "sista försöket"... Lite lätt stressat pratar jag med kassörskan... Bla bla bla... Trycker in koden MÅNGA gånger, men det vill inte funka. Till sist försöker vi göra en sån där gammeldags variant när man får visa leg och sen skriva under vet ni. Nää. Inte ens det funkar. Då tittar jag oförstående på kortet och PLÖTSLIGT trillar polletten ned... Det är ju för fan mitt gamla betalkort! ELLA INGRID JOHANNA GRÖNLUND VAD I HELA H......!!! Fast det säger jag inte högt... Spärren fanns där när den skulle. Tack för det. I vilket fall får jag ju snällt packa in oss i bilen och åka hem och leta reda på det andra kortet, vilket jag lyckas med fort faktiskt, för att sedan göra ett nytt betalningsförsök som LYCKAS! Med svettringar stora som LP-skivor under armarna och röda kinder mumlar jag "dessa ungar alltså" till kassörskan samtidigt som jag försöker mej på ett skevt leende.
Ella då. Var hon skyldig eller inte? Ja, på frågan "Ella, har du möjligtvis grejat med korten i mammas plånbok?" svarade hon iaf glatt "JA!".
Så kan det gå. Kontroll-Lisa hade inte kontroll. Ni är nog många som kan se mej där jag stod och tryckte och tryckte min förbannade kod, bedyrade att det fanns pengar på kontot mm mm. Nåja, allt löste sej iaf till sist och jag tröstar mej med att jag fått 9 bonuskilometrar kutade (utan Icebugs vilket iofs också var ett jäkla misstag) och på det stora hela haft en bra dag så långt.
Nu ska jag försöka mej på lite matlagning... Hoppas inte huset brinner ned;)
So long!
MEN! Här är jag igen! Å i samma stund inser ni kanske att så lätt blir ni inte av med mej... Nåja. Även om inläggen vissa dagar duggar tätt, föreligger ju inget lästvång precis. Jag vet att jag har några trogna följare därute iaf. Önskar att ni kommenterade lite flitigare bara! Anonymt är helt okej! Jag kan ju inte ens på handstilen (nä den tiden e förbi) avgöra vem som haft en åsikt. Så låt oss ge och ta i lite större utsträckning from now on, okej?
Jobbat har jag gjort idag. På traditionellt sjuksköterskesätt. Två långa samtal med två goa gubbar. Plus lite annat pyssel och plock som dök upp. Slutade dock redan vid lunch så jag hastade hem och klämde in en löprunda innan Erik först plockades upp vid Landhs enligt överenskommelse. Sedan jag lämnat av honom stack jag upp till dagis för att hämta Ella och åka och handla. Ack ack ack så korkat att jag inte skyndade mej med handlingen INNAN jag hämtade henne. Mitt fatala misstag resulterade i följande pinsamma situation. En trött mamma, en vild dotter, en proppfull vagn...framme vid kassan. Slipper avstämning (yes!) men får lite lite lite problem med betalningen. Hittar mitt betalkort på en för det ovanlig plats i plånboken. Stoppar i det i kortläsaren och försöker trycka in min kod. Fel kod kommer upp, men det gör det alltid så jag reagerar inte nämnvärt. Trycker in koden igen och då säger displayen "sista försöket"... Lite lätt stressat pratar jag med kassörskan... Bla bla bla... Trycker in koden MÅNGA gånger, men det vill inte funka. Till sist försöker vi göra en sån där gammeldags variant när man får visa leg och sen skriva under vet ni. Nää. Inte ens det funkar. Då tittar jag oförstående på kortet och PLÖTSLIGT trillar polletten ned... Det är ju för fan mitt gamla betalkort! ELLA INGRID JOHANNA GRÖNLUND VAD I HELA H......!!! Fast det säger jag inte högt... Spärren fanns där när den skulle. Tack för det. I vilket fall får jag ju snällt packa in oss i bilen och åka hem och leta reda på det andra kortet, vilket jag lyckas med fort faktiskt, för att sedan göra ett nytt betalningsförsök som LYCKAS! Med svettringar stora som LP-skivor under armarna och röda kinder mumlar jag "dessa ungar alltså" till kassörskan samtidigt som jag försöker mej på ett skevt leende.
Ella då. Var hon skyldig eller inte? Ja, på frågan "Ella, har du möjligtvis grejat med korten i mammas plånbok?" svarade hon iaf glatt "JA!".
Så kan det gå. Kontroll-Lisa hade inte kontroll. Ni är nog många som kan se mej där jag stod och tryckte och tryckte min förbannade kod, bedyrade att det fanns pengar på kontot mm mm. Nåja, allt löste sej iaf till sist och jag tröstar mej med att jag fått 9 bonuskilometrar kutade (utan Icebugs vilket iofs också var ett jäkla misstag) och på det stora hela haft en bra dag så långt.
Nu ska jag försöka mej på lite matlagning... Hoppas inte huset brinner ned;)
So long!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)