Men vad är det här???

Jag var bara hemma från jobbet i måndags och kanske är det just det som straffar sej nu. Tisdag skulle jag köra diabetesutbildning och det kändes angeläget att det blev av. Sedan har det bara rullat på som vanligt i veckan. Bortsett från träningen då. Halsen har inte tillåtit nån pulshöjare och nu sitter jag här och har ganska nyss konstaterat faktum. Jag har feber.

Har jobbat i hemsjukvården idag. Efter lunch blev jag så in i norden frusen. Tänkte inte så mycket på det mer än att jag nog var väldigt trött. Och kanske inte riktigt bra från förkylningsbacillen ännu. Nej. 

När jag efter avslutat arbetspass satte mej i bilen hade solen värmt upp den ordentligt och jag tyckte bara det var underbart. Sa t o m "aaaaahhhhhhhh..." högt för mej själv och såg till att inte AC:n blåste sval luft in i kupén. 22 grader. Perfekt.

Väl hemma slängde jag ganska omgående ut en krok på Facebook. Jag ville ju ha sällskap på min runda och hade dessutom snackat lite med några klubbkompisar igår kväll, om att ses vid campingen och köra gemensamt en 7-8 km. 

En knapp halvtimme senare tog förnuftet tempen på mej. Resten kan ni räkna ut. 

Bakslag. 

Faan.

Om det inte vore för att...

...maken är bortrest hade jag gett mej själv ett lugnt träningspass som belöning idag. 

För att jag hållit mej stilla i två dagar nu. Och med idag blir det hela tre vilodagar. I STRÄCK! 

Åh vad bra, säger jag till mej själv gång på gång. Nu kan kroppen få reparera sej både här och där. 

Men helt ärligt. Det funkar sådär med den sortens pepp på mej och min endorfinberoende lekamen. 

Ni vet det här med förnuft och känsla, va? Det är så jävla B att inte förnuftet kan styra över känslorna. 

Eller? 

Näe. Kanske det är ganska visst ordnat ändå. 

Men surt. Ja! Åtminstone ibland. Som typ nu.

Allvarligt! Nu när ni kryper ned under täcket. Fundera över hur det skulle se ut om det var tvärtom. Om förnuftet rådde över känslan menar jag.

Och ge mej sen ett exempel. 

Jag är så nyfiken...

Puss å gonatt!

PS Tre chins och fem pullups DS

Det händer verkligen inte ofta

Men i söndags kväll noterade jag en brännande känsla i halsen och lite småont i kroppen. Sedan tilltog det hela under natten och när väckarklockan ringde tog det inte lång stund innan jag fattat beslutet om att det inte var läge för att jobba. Vabbat har jag gjort många gånger, men hemma pga att jag själv är sjuk, det var längesen. Tror kanske det var mellan jul och nyår 2010. Haha...

Avstod från att knapra Alvedon och kände mej trots detta piggare under eftermiddagen. Idag var planen att köra en tretimmars diabetesutbildning under eftermiddagen. Lite osäker på rösten eftersom jag blivit hes och liksom inte riktigt orkar prata högt och länge. Men det gick rätt bra. Gruppen undersköterskor var en av de bästa jag kört utbildningen för och det blev många spontana skratt! Härligt! En sån föreläsning ger massor av energi, så jag var lite smått euforisk när jag körde därifrån. 

Värst med att vara sjuk är förstås att inte kunna träna. Jag drömde hela dagen om att hals och kropp skulle kännas så bra framåt kvällen att en lugn femkilometersrunda vid MSOK var genomförbart. Men efter kvällsmat var jag faktiskt tvungen att dopa mej för att orka åka upp till klubbstugan och kolla in ungdomstävlingar i OL. Så samtidigt tog jag förnuftet till fånga och la ned funderingarna på att köra det där lätta löppasset. Beröm till övriga familjemedlemmar som sprang varsin sträcka på tävlingen. Ja, Erik sprang faktiskt t o m två sträckor!

Jag brukar vara dålig på att leva som jag lär, så jag ger mej själv en klapp på axeln eftersom jag lyckades med det ikväll.

Och det skulle vara ljuvligt att vakna med en frisk hals imorgon bitti!

Sov gott!

PS Ella låter förresten hälsa att hon gillar fikat allra bäst! DS

Post Göteborgsvarvet 2013

Veckan efter Göteborgsvarvet.

Ett Göteborgsvarv som jag nu faktiskt känner mej riktigt stolt över att ha genomfört. Trots att det gick tre minuter långsammare än förra året. Det var väldigt många som sprang både 15, 20, 25 och till och med en halvtimme långsammare än sitt pers. Även eliten sprang ett par minuter långsammare. Så jag är som sagt var riktigt nöjd. Det har bara tagit lite tid att acceptera att när formen för 1.50 fanns där så var vädergudarna tvungna att ge oss 28 grader varmt. Och jag fungerar helt enkelt inte när det blir för varmt. Bara att inse det! Känslan jag hade första fem var bedrövlig. Så sega tunga ben kan jag inte minnas att jag haft nångång. Inte ens på träning. 

Jodå så att... 

Jag är STOLT över att jag bet ihop!

Jag är STOLT över att jag på Älvsborgsbron tog beslutet om att stänga av min Garmin helt och därefter köra enligt målsättningen om att ta mej runt varvet med ett leende på läpparna och bara ha kul ända in i mål!

Jag är STOLT över att jag höll mej till den reviderade målsättningen till 100%. I den ingick bl a att dricka vid varje vätskekontroll och samtidigt gå 50-100 meter. Att detta var en förnuftig idé bekräftades omgående efter loppet när jag ryckte in i samband med att en ung tjej ramlat ihop med kraftig frossa och kräkningar. Hon var bara en de dryga 60 personer som drabbats av akut vätskebrist.

Jag är STOLT över min sluttid och över att det blev en snygg negativ split! 

Jag är STOLT över att jag dagen därpå sprang 5 km och ställde mej frågan "sprang jag verkligen en halvmara igår". 

Men nu har jag skrutit färdigt (eller boostat självförtroendet färdigt). 

Innan jag bjuder på några bilder från varvet vill jag bara tacka underbara Åsa som tamejfan vrålade ända från tårna när hon såg mej på avenyn. Det gav så mycket extra energi! Hoppas jag får chansen att göra detsamma för dej nångång framöver!

Å nu kommer bilderna. Ganska gullig i min kjol. Eller hur?

Ella 6 år

Firandet fortsätter! Idag hurrar vi för Ella som fyller 6 år! Grattis fina!

Erik 12 år

Det är Eriks födelsedag. Med sång, paket och frukost på sängen förstås! 

Lillasyster hade målat en fin teckning...

...till världens finaste storebror!

Grattis älskade Erik! Hoppas du är nöjd med din dag!

Full fart

Het som en kamin igår för att idag vakna kl 08 och vara full av energi! Till en början klagade hon lite på halsont, men efter frukost var det gasen i botten och så har det sedan sett ut ända tills hon alldeles nyss kröp i säng. Och nu är det mycket funderingar och förväntan inför brorsans och hennes egen födelsedag imorgon resp. övermorgon. Tippar på ett tidigt uppvaknande imorgon och jag tror ingen vågar sätta emot...

Lite fix i trädgården har vi hunnit med nu när det inte blev nåt kalas idag. Och jag kom ut på en härlig tur på racern. Det var ganska mycket vind idag så benen var faktiskt lite möra trots att det inte blev längre än 31 km. Jag längtar efter en cykeltur med fikastopp! Det är väl det allra bästa med landsvägscykling. Att det är så gott och mysigt med fika på vägen! Ja, en långtur får det allt bli framöver! 

Ivrigt påhejad av Ella körde jag 40 fällknivar hemma på gräset efteråt. (Och två chins och fyra pull ups i dörröppningen mellan hall och tvättstuga. Hahaha...)

Lite senare var det fyra vargar som kastade sej över maten. Glufs! Det var inte premiär för grillat men väl för att inta maten ute på altanen i kvällssol! Lövly!

Hemmadag och vilodag

Jag fick signaler om att prinsessan Ella inte var helt kry redan när jag hämtade henne på dagis igår eftermiddag. Hon hade inte hållit det tempo hon brukar innan lunch, men sedan piggat på sej och kommit igång bättre efteråt. Och visst har vi känt att hon varit rätt sliten sista veckorna så det är väl inte så konstigt att någon av de åkommor som nu florerar på förskolan ska drabba även henne. Idag har hon lite feber så jag är hemma och vabbar. Fram till nu har hon legat still under fleecefilten i TV-soffan så nån skit är det definitivt. Vi får bara hoppas att det hinner gå över till imorgon... För då vankas det kalas i simhallen!

Idag är det för övrigt brorsans födelsedag. Min retsticka till lillebror fyller 38 år. Men det är längesen vi slutade kivas och jag jaga honom med diverse tillhygg. Idag är jag superstolt och tacksam över honom. Bättre bror finns helt enkelt inte!

Hursomhelst. Här är han. Grattis Henka!

Det blir ingen träning idag. Planen för veckan är två vilodagar. Den första i tisdags och den andra alltså idag. Kände mej lite sliten i kroppen imorse så det passar bra att vila. Hur tråkigt det än är.

I onsdags njöt jag av ett lugnt pass i terrängen kring Mosseslätt. Syrerik luft eftersom det nyss regnat och jag tog mej tid att stanna och fota några gånger. Massa fågelkvitter. Benen kändes precis som vanligt och Göteborgsvarvet avlägset både fysiskt och mentalt. Tacksam!!

Igår blev det 13 km i terrängen kring Stråken, Ryfors, Gammelskogen och Trollsjön. Först en runda om 7,5 km med Pia, Malin och Emil. Sedan ytterligare 5,5 km på egen hand. Kvällen var magisk med sol och lite sval försommarluft. Galet vackert i skogen och jag sög i mej både dofter och vyer till max. När jag sprang där i min ensamhet blev jag så hemskans kissnödig att jag insåg att jag var tvungen att ta tag i detta omedelbart. Ja, jag satt där i blåbärsriset med brallorna nere och log fånigt samtidigt som jag kissade. Det var så mysigt och vackert med de gröna böljande tuvorna som täckte marken. Det här är tamejfan livskvalitet på riktigt, tänkte jag när jag drog upp brallorna och rullade vidare. Urstarka ben faktiskt! Härligt!

Förresten kanske jag kör lite chinsträning idag iallafall. Då får ju benen vila. Innan året är slut ska jag banne mej klara fyra stycken och hittills har jag lyckats med drygt två. Det är tungt! Testa!

Har ni testat det här förresten? Även det en rätt krävande övning.

Erik och jag samlar kraft. Katten är mest nyfiken.

Erik är lite kvickare än morsan

Erik redan uppe...

Åsså ned igen. Nu får du ju för fasen ge dej, tänker katten.

 Ett antal fällknivar senare. Nöjd!

Jag ger upp

Nu har jag sneglat på bloggappen i min iPhone ett bra tag. Ett par gånger har jag öppnat den och börjat skriva, för att ganska snabbt stänga ned igen. Nej jag har inte tid. 

Eller? 

Uppenbarligen har suget efter att blogga funnits där. Otaliga gånger har jag kommit på mej själv med att skapa formuleringar till bloggen. Inte minst i samband med ett träningspass. Men så är det ju oxå min träning som bloggen kommit att handla mest om. 

Så jag kapitulerar för mitt behov av att skriva och dela med mej. Det håller så länge det håller.

Välkomna tillbaks. Jag har saknat er! 

Lyckliga Lisa