Kapitulerad Ella

Det blev en eftermiddag i Linköping idag.

Jag fick besked om att det smidigaste sättet att reklamera min kollapsade forerunner är att skicka in den till Garmin själv. Lite besviken över detta är jag allt. Tycker nog att man kan förtjäna lite mer service efter att ha betalt 2500 kr för en klocka i en "riktig" butik. Det var ju inte ens en webshop menar jag. Nåja, bara det ordnar sej så jag snabbt får den tillbaks. Det är huvudsaken. Tills vidare blir det klockfria löppass eller med lite tur, lån av makens klocka. Måhända finns det ett budskap hela grejen? Jo, jag tror faktiskt det. Tagga ned, spring utan krav och njut ända in i märgen! Go girl!

Besökte farmor och farfar ikväll. Sill och potatis på menyn och det smakade underbart. Som vanligt. Tyvärr mådde inte farmor bra alls. Om blodsockret var hela boven låter jag vara osagt eftersom den senaste tidens turbulens gjort mej ännu mer ödmjuk inför livet och vilka snabba vändningar det kan ta. Hoppas innerligt att farmor sover gott och vaknar piggare imorgon.

En som sov som en stock när vi kom från Linköping var iaf Ella. Så pass att hon inte rörde en fena när vi bar in henne från bilen och lät henne sova lite lite till på farmors säng. Varken farmor eller farfar kunde låta bli att gosa lite med henne där hon låg...

Published with Blogger-droid v1.7.2

Konsekvensen av att glömma solskyddsfaktor

Söndagen efter midsommar är till ända. Jag ligger i husvagnen och det är tyst och stilla både inne och utanför. Ella sover men jag kan då och då ana att Erik vänder blad i boken han nu läser. Det skrapar till lite från hans säng.

Vi har avslutat kvällen hos farmor och farfar där vi åt en sallad på bl a mathavre och stekt halloumi. En bit grillad kyckling och sås på creme fraiche och sweet chilisås. Ella och Erik löste korsord med Dagny men Ella valde till sist att krypa upp hos farfar, efter att av ren trötthet ha trillat av den pall hon satt på.

Vi sover oförskämt länge på mornarna. Barnen vaknar inte förrän mellan halv nio och halv tio. Det blir med anledning av detta ganska lite gjort före lunch. Idag kom jag ut på fjärde löppasset denna veckan, mitt på dagen, när solen stod som högst. Iförd linne och korta shorts stretade jag iväg. Björn och barnen cyklade med mej så att jag skulle lära mej hitta till Kärsby utan att behöva följa riksväg 50. Sen fortsatte de till basketplanen vid skolan i Smedsby medan jag fortsatte mot Ödeby. En dryg kilometer efter femtian fick jag utstå innan jag var framme i vad jag anser är det finaste området med motionsspår i Motala. Nämligen Ödeby. Ett varv runt femman åsså hem igen, fast över Smedsby och sedan ner mot Varamon. 17 kilometer stannade jag klockan (Björns) på. Promenerade de sista femhundra meterna till campingen. På ganska trötta ben och med fler än en öm tå. Dessvärre skulle det bli flera ömma kroppsdelar för under eftermiddagen noterades en tilltagande rodnad på axlar och skuldror. Knivskarp markering efter det linne jag som sagt var haft på mej. Så kan det gå om man missar att smörja in sej med solskydd.

Efter dusch och lunch blev det en tur till stranden. Jag frös mest, medan barnen badade som aldrig förr. Tänk att vatten kan vara så kul! Ofattbart att de inte tyckte det var kallt! Inte en sekund klagade de. Jo, när de skulle komma upp till sist. Då var det livat i holken en stund.

Jag borde inte vara så förvånad över att de nu däckat av i sina sängar med andra ord.

Sov sött där ute!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Sorg

Jag har sorg idag. På riktigt alltså. Det verkar som om min trognaste vän bara lagt av. Stendött. Jag har försökt att väcka den med ström och oräkneliga knapptryckningar. Ja, jag har till och med svurit. Det är så dålig stil att bara lägga av liksom. Slockna och aldrig mer vakna. Utan förvarning. Helt utan minsta lilla förvarning.

Vad hände? Vi som hade så himla trevligt ihop! Riktigt fina stunder tillsammans.

Jag hoppas natten får dej på bättre tankar. Som att du inser att du inte alls vill vara utan mej. Det är på min handled du hör hemma.

Bara du kvicknar till igen så LOVAR jag att börja använda dej till allt jag vet att du kan. Intervaller redan imorgon okej?

Du är faktiskt bara dryga året, kompis. Du borde inte alls vilja lägga av redan.

Nej jäkla också. Nu vet jag. Du har säkert gått in i väggen! Du är helt sonika utbränd vännen min. Förlåt. Jag skulle kanske tagit det lite lugnare med dej. Fyllt på med energi lite oftare. Fast jag tycker ju det är precis vad jag gjort...

Hmmmmm... Nej, jag orkar inte mer. Jag kan inte analysera mer för att eventuellt hitta och åtgärda det som är fel.

Det får bli en resa till närmsta Garmin-hospitalet på måndagmorgon. Tills dess får du fundera på om du inte ska ta och vakna till liv för egen maskin. Det är vad jag hoppas på. Jag kan nämligen inte leva utan dej.

God natt.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Midsommardagen

Det har regnat duktigt i natt. Men stämmer väderprognosen så ska det klarna upp vid lunch och det ljusnar redan på himlen. Håller tummarna för att prognosen stämmer.

Vi käkade iaf frukost ute, under markisen. Det kom nån regnskur så också men inget som störde. Barnen var fullt upptagna med att sleva i sej ägg och bacon så de klagade inte. Jag fick t o m göra en extra laddning äggröra.

I skrivandets stund sitter de i "sin del" av husvagnen och pysslar. Erik spelar spel på sin dator och Ella leker med en docka.

I eftermiddag har vi tänkt åka ut till Råssnäs och umgås med farmor och farfar och familjen Kleveland. Förutsatt att det inte regnar. Det blir löpning för ett gäng och lek med barnen, kanske lite basket, för det andra. Eller så turas vi om. Kul ska det bli i vilket fall!

Ha en bra dag!

Published with Blogger-droid v1.7.2

MIDSOMMAR 2011

Blomprakt i Medevi, sockervadd på väg mot bilen och jordgubbstårta hemma hos farmor och farfar på Korsörvägen.

Med dessa bilder önskar vi er alla en riktigt fin midsommar 2011!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Hos frissan

Ella får luggen ansad hos Jessica!

Published with Blogger-droid v1.7.1

Wätterstänk

Senaste numret av kommuntidningen visade sej innehålla en artikel om employee marketing där yrkesambassadörskap ingår. Trots att jag förstås minns att vi blev plåtade i samband med en lunch i våras var jag inte beredd på bilden. Nä usch, jag ryggade tillbaks när jag öppnade tidningen och såg fotot.

Jag har ännu inte haft några uppdrag som yrkesambassadör förutom att i det dagliga arbetet försöka sprida det positiva med att jobba i Jönköpings kommun.

Det känns som att det här till stor del är i sin linda så vi får väl se till hösten vad som sker.

Published with Blogger-droid v1.7.1

Jag stannar nog här ett tag...

Vårens fokuserade och strukturerade träning har som sagt verkligen gett resultat i löpspåret. Det syns både på tiderna och ffa så känner jag det i kroppen.

Under morgonens runda gick det ganska fort, för att vara mej alltså. Snittade på 5.37 per kilometer och rundan mätte 11,5 km. Mötte Jenny som åtminstone för något år sedan tillhörde damtoppen i löpning. Jag får alltid fart under dojjorna när jag mött henne. Jäklar, vilket steg hon har! Sen tror jag att jag kan springa fort jag med. Ha ha ha... Lite lätt träningsvärk (skönt!) i baken och framsida lår efter gårdagens stretande i backen. Regnet öste verkligen ned och jag var som en dränkt katt när jag var hemma igen efter en dryg timme.

Under mina rundor är det mycket som snurrar i huvudet. Sista tiden har det varit mycket inriktning på tider vilket inte är så konstigt med tanke på att det "lossnat lite" på den fronten. Då är det ju skitkul att jaga och jämföra mina tider. Jag sneglar alltså på min Garmin titt som tätt medan jag springer.

Idag kom dock en insikt till mej. Nämligen att nu ska jag vara nöjd med träningen, tiderna och distanserna ett bra tag. Jag ska inte sträva framåt efter framsteg, utan njuta av löpningen som den känns här och nu. Det är så lätt (läs "jag har så lätt") att fastna ett tävlande mot sej (läs "mej") själv. Då och då behöver jag påminna mej om varför jag gör det här. Tagga ned en smula. Jag springer ju för att må bra! Och jag springer för livet!

Det känns faktiskt helt rätt att stanna här ett tag!

Björn chockerar!

Igen!!

För en tid sedan avstod han från en middag med kollegor, till förmån för en löprunda.

Idag sticker han ut och springer på morgonen. Före frukost!

Mannen är på väg att bli biten. Av löpning.

Jag är chockad. Tidigare har det hetat att löpning inte är nåt för honom. Det är inte roligt att springa. Mest ett nödvändigt ont. Nä, cykel ska det vara minsann. Inte för att han cyklar mer än till husbehov nuförtiden men han har ju 10-12 Vätterrundor i bagaget. Det lever man länge på! Skämt åsido, det är ju skitbra gjort. Men det var då. En kan inte leva på gamla meriter. Kondition är färskvara som kräver underhållning!

Nu har han alltså ändrat inställning radikalt, till löpningen.

Tack vare det och en, jag skulle vilja säga stenhård mjukstart, har de blivit vänner. För så måste man se den. Som en vän du har resten av livet. Vänner är nåt vi inte alls vill vara utan, eller hur? Och vi accepterar dem precis som de är, med fel och brister. De får ju oss att må bra!

Björn är den absolut sista person jag skulle tro gav sej ut på en löprunda på morgonen. Alla ni som känner honom vet hur EXTREMT morgontrött han är. Ja, det är nåt i hästväg. Han fattar i princip ingenting när han är nyvaken. Måste ha recept på havregrynsgröt för att få till det, typ.

Så knyter han på sej löparskorna det första han gör...

Det kan vara ett tillstånd av tillfällig sinnesförvirring.

Eller så får jag ta och passa mej. Gubben är på G.

To be continued.

Published with Blogger-droid v1.7.1

Dagens träning

Två dagars vila och jag klättrar på väggarna. Varje gång jag gått förbi skohyllan med mina löpardojjor har jag sneglat på dem. Och längtat efter att få snöra på mej ett par av dem och sticka ut en runda.

Den här helgen har jag planerat att springa både lördag och söndag.

Idag stod någon form av intervallträning på schemat. 5 x 1000 m kände jag mej sugen på men tiden blev knapp så jag styrde om planerna till backträning i backen strax nedanför oss. Perfekt inför Lidingöloppet.

Värmde upp med ett varv runt Ruder (2 km). Lycklig över att få komma ut och det gick lätt lätt att springa! Hann tänka att idag skulle varvet ha varit. Då hade jag kunnat springa in på en bra tid! Precis som om jag glömt vilket grymt lopp jag faktiskt gjorde. Ha ha ha.

Tänkte på träningsprogrammet jag komponerat ihop till moster. Eller rättare sagt på att jag blivit tillfrågad i ämnet. Log för mej själv.

Jag är så lycklig lycklig lycklig över min löpning. Snuddar vid tanken på en förkylning. Eller skada. Förr eller senare händer det förstås. Men nu, nu slår jag bort den tanken blixtsnabbt och dansar vidare. Lyckoruset jag befinner mej i under mina rundor är obeskrivligt. Visst. Jag har gillat löpning i alla tider, men nu. Efter tre års kontinuerligt nötande, älskar jag det på ett sätt som helt enkelt inte går att formulera i ord. Ni skulle se mej. Småleende och inte sällan med tacksamhetens ståpäls på armarna. Sjungandes. Små dansrörelser med armarna till de låtar jag gillar bäst. Risk att man blir inlåst på psyket om nån ertappar en, eller?

Efter uppvärmningen sprang jag som sagt upp och ned i backen här nedanför vårt hus. Mellan 1.06 och 1.10 tog det att springa från Ringvägen och nästan ända upp. Tio gånger. Överjävligt jobbigt när mjölksyran satte in efter ungefär 2/3 av sträckan. Bra lutning som ger starka ben till Lidingö. Varje uppförslut kommer jag att ha igen. Det är en sporrande tanke. Riktigt. Efter tio vändor upp och ned i backen joggade jag ned samma sväng som jag värmde upp. Mör i benen så det räckte.

Längtar efter en mil i sakta mak imorgon. Oj, vad jag ska njuta!

Published with Blogger-droid v1.7.1

Ny anställning

Otroligt smickrande. Å det skrev jag till henne också! Kära moster Anita ville ha lite tips, gärna ett träningsprogram, som bättrar på hennes kondition inför Fjällräven Classic.

Jag har ju fått äran att coacha maken, vad gäller hans löpträning, och nu detta! Hejdlöst kul!

Så jag har precis mailat iväg de första tre veckornas träning till henne och hoppas att det faller väl ut. Ffa att det inte blir för tufft så hon drar på sej nån skada... Men jag har inte ökat så extremt på distanserna, utan mest på intensiteten. Funkar det kommer hon att känna skillnad om några veckor. Det garanterar jag.

Lycka till nu!

Mysigt vara ensamma mamman

Jag har haft en kväll med kidsen on my own. Det kan vara hur mysigt som helst. Björn är uppe i Motala och hälsar på, kommer hem imorgon. Förnämligt att kunna kombinera nytta med nöje på det sättet. Han passade nämligen på att boka in några kundbesök i grannskapet och avslutade alltså med att svänga förbi hos sin mor och far.

Här hemma har vi bara tagit det lugnt. Erik och jag promenerade till dagis och hämtade Ella. Eller rättare sagt, vi tog sparkcyklarna med oss. Det tyckte Ella var kul. Fast det räcker iofs med att storebror är med och hämtar. Hon är väldigt stolt över honom och det har jag full förståelse för.

Käkade ugnspannkaka till middag. Lika bra att göra det enkelt för sej när man är ensam. Dessutom var jag så utomjordiskt trött att t o m själva tanken på matlagning kändes jobbig.

Medan jag tog mej i kragen och fixade maten sprang Erik och Ella i vattenspridaren. Vädret var ju fantastiskt ute! Precis ljummet. Å vad skoj de hade! De är så härliga när de kommer in i ett sånt där "lek-il" ihop. Ingen konkurrens och inget bråk. De har bara jätteroligt och verkar totalt avskärmade från omvärlden. Mammahjärtat ler varje gång det sker!

Åt gjorde vi på balkongen, innan det blev basketmatch (eller nåt liknande??) på gatan. Jag fick också vara med en stund. Faktiskt!

Sedan var Ella helt kaputt och stensomnade utan bokläsning. Ja, några varv med "hästarna goppulerar" krävdes förstås. Och Emil i stereon.

Erik tillverkar tidningar som ges ut med jämna mellanrum. Ytterligare ett nummer låg på bänken i köket när jag kom ut från Ellas rum. Jag häpnar varje gång jag läser vad han skriver. Han är otroligt duktig på att formulera sej!

Själv har jag precis läst ut en bok. "Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten. Kan inte säga att den uppfyllde mina förväntningar, men visst hade den sina poänger. Absolut. Eftersom jag emellanåt tröttnar så vida pass på det här uppdraget att vara den med helikopterperspektiv över familjen tänkte jag att jag kanske skulle få lite nya infallsvinklar och sätt att se det hela på. Ja, det fick jag väl också. Bara det att det kändes som något så negativt, att vara projektledare. För mej handlar det ju i grund och botten om kärlek till min familj! Nä, det blev för mycket av det här tugget om könsroller hit och könsroller dit och hur vi uppfostrar våra barn. Nu ska jag läsa nåt jag blir glad av, nämligen Runners World!

Ett jobb som berikar

Jag trivs med mitt jobb. Mötet med människor är oslagbart berikande. Hur orkar man jobba med annat än människor? Det undrar jag ofta.

Om livet är en meter långt har jag förmånen att få vara med de sista två-tre centimetrarna. Det mina vänner, är mycket mer än ett arbete. Det är en ära.

Idag när jag var på väg genom en korridor till en patient noterade jag att en kofta hängde på en galge. Mitt på väggen liksom. Jag kunde inte låta bli att stanna upp. Varför hängde den koftan DÄR??

Precis ovanför koftan satt en lapp. Och på lappen stod med knarriga bokstäver:

"Tiden skiljer ungdomsvänner och tillslut du ingen känner.
Men när du denna koftan har, minns du säkert vem jag var."

Så stod ett namn längst ned på lappen. Och ett år, 2007.

Jag log lite för mej själv. Vad fint! Utan att känna personen drog mina funderingar iväg, kring vem hon varit och hur hon sett ut.

Visst var det härligt gjort av henne? Att lämna ett spår, ett minne efter sej på det sättet?

Än en gång, det är en ära att få jobba med människor på det sätt jag gör. Aldrig skulle jag vilja byta. Aldrig.

Published with Blogger-droid v1.7.1

Blogglust vs tids- och sömnbrist

Nope. Den ekvationen går inte ut.

Jag hade huvudet fullt av funderingar och formuleringar och stor lust att bombardera bloggen med dem. Men det blir som alla vet inte alltid som man tänkt sej. Att kvällen har för få timmar har jag börjat lösa genom att vara uppe på tok för länge och för mej är det den absolut sämsta lösningen. Jag blir ju folkilsken när jag inte får min sömn vilket förstås blir resutatet av att jag somnar vid midnatt och har väckarklockan som hoppar igång kvart över sex. Jag är i stort sett medvetslös med bara sex timmars sömn i kroppen och viftar jag inte ned klockan i golvet med en smäll så är jag sur som en citron. (Tills jag fått mitt kaffe.) I värsta fall händer både och.

Mmmmm... Därför säger jag god natt redan. Om mina formuleringar kring skolavslutning, nya löpardojjorna, en viss försäljare och semestern som är i antågande känns lika viktiga att prata om imorgon kanske jag syr ihop ett inlägg med det innehållet. Annars dyker det säkert upp nåt annat "hett" att delge er.

Sweet dreams.

Published with Blogger-droid v1.7.1

Nike Lunareclipse+

På med spenderarbrallorna och in på Löplabbet för att få bästa möjliga hjälp. Ja, jag var på Team Sportia först, men de var inte särskilt intresserade av att sälja skor till mej. Därför drog Löplabbet det längsta strået än en gång. Så fick jag ju dessutom handla av den där sötnosen jag så gärna rådfrågar...

Tre olika skor provsprang jag. Asics 2160, Adidas salvation och Nike Lunareclipse+. Alla tre kändes bra men det sista paret hade nåt extra. Så det blev affär på dem! Tror det tog typ 10 minuter allt som allt.

Nu spritter det i benen och jag längtar hysteriskt till kl 20.30 för då ska jag träffa Beata och provspringa! Moahahahahaaaaaa....

Published with Blogger-droid v1.7.1

Smögen

Jaha, då var vi i paradiset igen! Smögen är verkligen ett av våra absoluta favoritställen. Sedan jag och Björn träffades har vi varit här ett par gånger varje sommar. Jag vet inte vad det är som gör det så speciellt. Det är förmodligen kombinationen av hav, klippor, natur, skaldjur och luften. Dessutom är det så mycket avkoppling, att komma hit.

I helgen har vi fått låna "huset" där en bekant till farmor och farfar är uppvuxen. Det ligger mitt inne i samhället, bara några minuters promenad från bryggan. Annars har vi ju de senaste somrarna mestadels haft husvagnen och bott på Örns camping, utanför Kungshamn.

Denna helgen har vi haft inbokad med Ingela och Kjetil, sedan länge för att tillfälle att träffas och umgås och bara vara tillsammans. Eftersom de bor i Drammen blir det på tok för sällan!! Nu föll det ju sej så att farmors hjärtoperation gjort att vi setts oftare än någongång tidigare, sedan båda familjerna har barn. Men det känns nästan ännu mer välkommet att få den här helgen ihop efter det. Nu när vi vet att farmor är hemma och ändå behöver tid att få återhämta sej och bli starkare, menar jag. Då laddar vi batterierna här!

Imorse fick jag veta att min fina kusin Stina blivit mamma igen. Det blev en prinsessa! Grattis storasyster Tilde, Stina och Jesper! Jag har hemskt stor lust att åka hem och snosa på underverket, trots att vi inte tänkte göra nån resa hemöver i sommar. Få se vad som sker...

Jag var stendöd imorse efter att lilla prinsessan Nora haft konsert inatt. Jäklar vad hon skrek ett tag. Jag hade svårt att koppla av och somna sedan för jag tänkte att Ella skulle vakna när som helst. Men hon kom inte förrän klockan sju och då kändes det som att jag nyss somnat. Huvudet tungt som bly och jag tänkte på löprundan jag planerat. Hade vi Ipren med oss, tro?

Jodå. Två muggar kaffe, en Ipren och en lugn start på morgonen så blev jag iaf människa idag också. Sen blev det 12 jättesköna kilometrar i detta fina landskap. Bra fart under fötterna hade jag också och bara liiiiite känning i hälarna. Det är jag glad för! Det blir en kort sväng imorgon bitti också. Så har jag fyra pass i benen även denna vecka och omkring 35 km. Bra Lisa!

Men ikväll blir det färska räkor till förrätt och sedan grillad havskatt. Vitt vin till förstås. Avundsjuk någon?

Published with Blogger-droid v1.7.1

Shopping med C

Torsdagen tillbringades i en grannkommun dit jag och C bokat in en shoppingtur sedan en månad tillbaks. Det kändes superlyxigt att få strosa runt och titta i affärer utan att ha barn omkring sej. En del inköp blev det, men tiden gick fort och vips var det dags att styra bilen hemåt. Kanske det var tur att vi inte kunde stanna längre, med tanke på plånboken. Det är kul att shoppa med en vän och vi har dessutom så trevligt under tiden, jag och C. Hon är smart snygg och har sjuk humor, precis som jag! När gör vi nästa utflykt?

Published with Blogger-droid v1.7.1

Varning!

Ni som levt i tron om att jag är en pryd person (ja om det nu mot alla odds finns någon) må vara varnade. Om ni vill fortsätta leva i den tron ska ni sluta läsa här.

Ni är varnade.


I natt inträffade följande i familjen Grönlunds sovrum. Både herr och fru Grönlund sov, och i sängen mellan dem låg även prinsessan Ella och sussade sött. Fru Grönlund som ju sedan några månader tillbaka kommit underfund med att hennes mage inte riktigt är vän av laktos hade fuskat rejält med vad hon ätit under eftermiddagen. Som grädde på moset hade hon dessutom tryckt i sej fem chokladpraliner och njutit stort innan hon kröp i säng. Det var, bokstavligt talat, skitsamma med tanke på vad hon ätit tidigare.

Gasutvecklingen i fru Grönlunds mage hade ökat markant redan innan hon skulle gå och lägga sej som sagt och strax efter midnatt var den maximal. Bara att lätta på trycket alltså...

Av någon outgrundlig anledning blev det inte en sån där ordinär smygare som luktar fan, utan fisen liksom skrek när den kom till världen. Strax efter föddes en likadan. I samma ögonblick flyger herr Grönlund upp ur sängen. Han formligen kastar sej fram mot altandörren. Öppnar densamma på vid gavel och tittar yrvaket först åt höger, sen åt vänster och så till höger igen.

Då undrar fru Grönlund vad hennes make egentligen håller på med.

Hon fick följande svar:

-Tom-Tom! Var är Tom-Tom??? Jag tror han är i slagsmål! Jag hörde hur han skrek!


Hoppas inte historien upprepar sej i natt. Det var jävligt svårt att sova efter den skrattsalvan. Men å andra sidan har jag skött mej vad gäller avhållsamhet från laktos idag. Dessutom har jag kutat en härlig runda på nio kilometer så eventuella gaser är redan utsläppta i friska luften.

Med dessa rader säger jag god natt.

Och förlåt för detaljerna. Hoppas ni inte tar avstånd vare sej från mej eller bloggen i fortsättningen. Kungen fiser faktiskt också. Och Silvia med.

Min tisdag

Hemma igen, sedan igår kväll. Seg och trött och fruktansvärt omotiverad till att kastas in i ekorrhjulet igen. Fick mersmak efter den här långledigheten. Semester, kom hit!

Väntade på plingeling i mobilen imorse. Längesen sist. Över en månad sedan faktiskt. Plingeling uteblev. Jag grät inte idag. Tackade istället.

Tog reda på en massiv hög med tvätt. Strök 15 skjortor. Kanske 20. Ställde mej framför en svensk svartvit gammal film som rullade på tv. En sån där film där alla är snygga (fanns inte finnar på den tiden?) och pratar så korrekt.

Morgonens bråk med sonen hade lämnat en klump i magen som jag bar med mej i alla mina sysslor. Förmodligen var jag den som mådde sämst av vår sammandrabbning. Det är svårt att vara förälder. Så svårt att jag ibland skulle vilja hoppa av uppdraget. Alla har sina duster, ja visst, men nog är vår situation komplicerad med tanke på vad Erik har i ryggsäcken. Fan.

Det var iaf väldigt skönt att efter skolan slutat hämta upp en go och glad kille.

Det blev hemlagade hamburgare på bordet ikväll. Efteråt blev jag och Björn bjudna på konsert. Erik och Ella turades om att sjunga och spela keyboard och både Popular och Me and my drum fanns med på repertoaren. Lite tinnitus fick vi på köpet. Schysst.

Farmor är utskriven från sjukhuset sedan i eftermiddag. Nu väntar en period av omställning som säkert tar på krafterna för både henne och farfar. Vi håller oss på avstånd lite men räknar med att träffa dem igen till midsommar, om inte förr.

Jag har för närvarande två vildingar i badet. Innan deras lek gått över i bråk och kiv är det nog bäst att jag tar tag i disken.

So long!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Lazy days

Rubriken kanske inte riktigt stämmer med den gångna helgen. Avkopplande ledighet är nog mer med sanningen överensstämmande. Själsligt fridfull.

Vi har ju åkt lite fram och tillbaks de här dagarna, även om merparten av ledigheten tillbringats i Motala. Närheten till farmor har känts viktig och vi har träffat henne varje dag och på så sätt följt framstegen. För hon fortsätter sin resa mot en vad vi hoppas på friskare vardag. För varje dag blir hon starkare och starkare. Jag får nypa mej i armen för att förstå att det på onsdag är två veckor sedan vi fick besked om att hon fått en ny hjärtinfarkt och nu är hon i princip klar för hemgång efter en bypass. Farmor farmor farmor!! Vi är så innerligt glada och tacksamma att det gått bra hittills. Orden räcker helt enkelt inte.

Senaste dagarna har även Ingela varit hemma i Motala och hon satte ord på det jag tror vi alla både tänkt och känt under den hör dryga veckan av vacuum. Nämligen att såna här händelser verkligen för alla inblandade närmre varann. Det känns hjärtligt, varmt och tryggt och bara så jättehärligt att få vara en del av den här familjen. Jag är både tacksam och STOLT över hur alla dragit sitt strå till stacken så här långt.

Nu ska vi lyfta blicken och styra båten vidare! Mot nya utmaningar ihop.

Det är väldigt mycket här och nu, för hela familjen, och det är jätteskönt. Att vi ska jobba på tisdag känns t ex ganska oviktigt (förlåt chefen) just nu. Det enda som betyder nåt är familjen. Ja, så är det faktiskt. Men nej, nu är jag väldigt nära att somna och därför avbryter jag mej själv här, mitt i alla mina funderingar och tacksamhet.

Enough.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Myskissen

Mysigare misse är svårt att finna. Han är dessutom anpassningsbar på ett väldigt atypiskt kattvis. Ja, faktiskt har han många egenskaper som vi aldrig förknippat med katt tidigare. Som nu när vi är i Motala t ex så bara ställer han om sej från sekund ett till att han är innekatt. Fascinerande.

Här har han drabbats av en gosattack där husse blev måltavla. Han spinner högt och håller om Björn med framtassarna. Söt!!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Stor dag

Dyr dag.

Men här står den. Bebisen.

Om en liten stund rullar jag ut härifrån, i just den bilen. LOS 188.

Just nu är jag mest nervös för att repa nån av de andra bilarna på vägen ut ut hallen.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Välkommen långledighet

Då har vi kastat ankar hemma hos svärmor och svärfar i Motala. Inte för att jag vet om en ledighet nånsin kan komma olämpligt, men den här känns onekligen tusen procent vältajmad.

Vi kom iväg från Mullsjö vid lunchtid ungefär vilket var jäkligt bra gjort med tanke på att det varit fullt upp under veckan som gått. Jag hade inte hunnit packa in en tiondel i husvagnen. Men numera vet jag ju rätt väl vad som brukar "gå åt" så får jag bara fixa med detta relativt ostört, går det hyfsat snabbt. Det kändes extra kul att fylla vagnen i år, eftersom jag ägnade i stort sett en hel dag för ett par veckor sedan, till att städa ur den.

Så nu har vi alltså parkerat på garageuppfarten i Motala. Vi hann med ett besök hos fina farmor också, före kvällsmaten. Hon har flyttats till Motala lasarett idag och var mycket nöjd med detta. Det är inget annat än underverk som sker med henne mellan dagarna vi ses. Även om hon idag kände sej sämre än under gårdagen var det otroligt stor skillnad mot i söndags. Idag gick hon, med rullator visserligen, med oss ut i dagrummet. Hon satt upp under hela besöket, skrattade och var vid gott mod. Fast det där med att skratta strax efter en bypass operation är ingen riktig höjdare. Aj aj aj...

När vi kom hem efter att ha hälsat på farmor i drygt 1,5 timme grillade vi lammkotletter ihop med farfar. Riktigt gott.

Ella hade svårt att komma till ro i husvagnen. Jag minns att det var samma upprymdhet förra sommaren, inför första natten i husvagn. Sen blir det en vana och inte alls lika spännande. På gott och ont förstås.

Själv känner jag hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre. Tror faktiskt jag ska göra kväll nu. Imorgon ska vi hämta nya bilen så då är det viktigt att jag är utvilad.

Natt.

Published with Blogger-droid v1.6.8