Kusiner spanar på fyrverkerier och fnissar ikapp!
Published with Blogger-droid v2.0.2
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Världens duktigaste barn på resande fot
Det är klart att alla medel är tillåtna och också tas till när man ska sitta 125 mil i bil.
Men det skulle ändå kunna vara 200% mer gnäll. 125 mil är 125 mil hur man än gör.
Jag är djupt imponerad av deras tålamod.
Underbara Ella och Erik!
Det är på riktigt den här gången
Efter att ha vaknat typ tusen gånger inatt och svalt och känt efter inser jag nu att jag måste fatta beslut om att avstå från årets Sylvesterlopp.
Sorgligt men sant.
Snyft...
Men ni vet "hälsan framför allt"! Det finns inga genvägar där. Jag är iaf glad att jag inte har feber och är sängliggande. Det verkar nämligen vara en ganska lindrig förkylning.
Nu väntar hotellfrukost!!
torsdag 29 december 2011
Hypokondri eller äkta halsont?
Först av allt, god fortsättning på er!
Efter ett fint julfirande har nu bilen börjat rulla söderut. Vi är mao på väg hemåt. Fast frågan är om det var meningen, för bilen ville inte starta när vi väl var färdiga att åka. Hmmmm... Fram med startkablar i snöyran bara och till sist hoppade den iaf igång.
Vi har som sagt var haft toppensköna dagar uppe i Boden och hunnit med att träffa många släktingar. Dock inte så mycket som jag önskat men så är det alltid. Tiden räcker helt enkelt inte till att träffa alla. Det handlar förstås om prioriteringar till stor del och denna gången blev det kusinerna med deras goa barn som det kändes viktigt att träffa. Det är ju tre i stort sett jämnåriga prinsessor som nu har väldigt roligt ihop. När jag ser dem tillsammans väcks mina funderingar kring att flytta upp direkt och längtan blir så stark att jag till och med fantiserar om var vi isf skulle bo... Vem vet? Kanske vi borde fundera mer i dessa banor?? Det är mycket som skulle behöva falla på plats innan dess men jag tröstar mej med att det åtminstone inte skulle krävas en operation övertalning av maken... Alltid nåt.
Fyra fina träningspass har det blivit häruppe. Jag har haft mycket nytta av mina icebugs eftersom det är riktigt härliga vintervägar. Temperaturen har inte varit under -4 och det tackar jag för. Jag körde 11 km på julafton, 6,2 km på juldagen, 9,5 km 27/12 och igår blev det drygt 6 km med 5 x 100 m stegringslopp som avslut. Jag tror nog benen ställt om sej hyfsat sedan Luciatåget. Tippar att Sylvester kommer att gå på ca 56 minuter. Jag vet dock fortfarande inte om den strävhet jag känner i halsen är hypokondri eller början till en förkylning. Det här med sjukdomskänningar inför ett lopp är ju inget nytt för mej... Nu är det Esberitox 3 x 3 sedan igår iaf, så får jag se om det bryter ut eller ej. Pulsen har än så länge inte skvallrat om nån annalkande förkylning och det brukar den göra om det är for real.
Hoppas att ni också haft en fin jul och förresten, tack för alla fina kommentarer på julbrevet! De värmer!
Nu tuffar vi vidare. Mot Sundsvall, Mullsjö, förhoppningsvis mot Göteborg men helt säkert mot ett nytt år!
Tack alla goa släktingar. Mor och far och ALLA ni andra! Ni är bara the best<3!
lördag 24 december 2011
JULBREV 2011
Kära vänner från norr till söder. Ännu ett år har gått och jag sitter åter här och försöker sammanfatta något av dess innehåll. Det är faktiskt en liten bonus med att skriva julbrev, när man för sej själv går igenom vad som hänt det gångna året. För även om ett år går väldigt fort så hinner det också hända en hel del!
Vintern var en snörik och kall sådan och det föll oss bra i smaken eftersom vi tycker mycket om att åka skidor. Framförallt utför. Redan i januari stack Björn och Erik iväg till Romme för en mini skidsemester. Erik har utvecklats otroligt på skidorna. När vi sedan tog med oss farfar Thure till Björnrike för en hel veckas skidåkning var Erik mogen för även de svåraste pisterna. Han åker snyggt och behärskat och tycker det är hur kul som helst! Vår vecka i Björnrike var jättehärlig. Vi hade tur med vädret och att ha farfar med sej var en riktig win-win situation. Inte trodde vi att han skulle kasta sej utför pisterna, så döm om vår förvåning när han hyrde utrustning och hängde med oss i backarna. Härliga farfar! Vilka fina minnen jag har från den veckan när vi alla fem (ja, Ella också efter att ha varit med på skidskolan för andra året) glider ned i Snobben tillsammans!
Till påsk tog vi bilen upp till min älskade hemort Boden för att njuta av lite vårvinter. Takboxen packad med slalomskidor förstås! Norrbotten den här tiden på året... Det är såååååå härligt!
Vi trodde väl aldrig att snömassorna skulle försvinna men till sist kom i alla fall våren med sin skira grönska. Marken blir vit igen, men inte längre av snö utan av vitsippor. Lagom till min födelsedag i början av maj blommar de som mest. Ganska snart efter min födelsedag var det dags att fira farfar Thure som fyllde 70! Detta gjorde vi genom att sammanstråla med honom och Dagny och familjen Kleveland på ett hotell i Karlstad. Vi hade helt underbara dagar ihop med bubbelbad, god mat och lek. Verklig kvalitétstid med andra ord.
Maj är ju för övrigt en en lång rad av födelsedagar för vår familj. Slumpen eller dålig planering, jag vet inte, men så är det i varje fall.
I slutet av maj blev lilla farmor Dagny riktigt sjuk och det var några veckor då vi pendlade mellan hopp och förtvivlan. Det kunde sluta med en för henne betydligt bättre tillvaro eller det kunde sluta på värsta tänkbara sätt genom att vi förlorade henne. Jag kan inte uttrycka den tacksamhet vi känner med ord, över att farmor fortfarande är med oss och faktiskt nu är riktigt pigg. Det där med gudstro är inte riktigt min grej, men nog tusan är det något/någon som är med och styr vår värld. Absolut.
Sommaren hade vi planerat en resa till Tyskland med husvagnen men eftersom farmors tillstånd inte kändes stabilt ville vi hålla oss på närmare avstånd än så. Tyskland finns kvar... I vilket fall hade vi mycket glädje av husvagnen eftersom vi kunde stå på en camping nära farmor och farfar och både känna att vi semestrade men också hade möjlighet att titta till farmor när helst vi ville. Vi åkte också till vårt favoritställe utanför Kungshamn och stannade 1½ vecka. Det blir liksom ingen riktig sommar för oss utan en rejäl dos av västkusten.
Som bonus hade vi dessutom två helger i Smögen, när vi hyrde bekantas hus tillsammans med familjen Kleveland. En helg i juni och en i oktober. På det sättet har det varit ganska mycket umgänge mellan kusinerna och det uppskattas verkligen av alla!
Sommaren går ju som bekant hiskeligt fort och vips är man tillbaks på jobb, skola, dagis mm. Under hösten släpptes en bomb i familjen eftersom mormor och morfar skilde sej. Något som chockade oss alla och har tagit tid att bearbeta. Ja, jag/vi bearbetar fortfarande. Erik tog detta väldigt hårt, säkert med anledning av situationen med hans egen pappa och när ytterligare en mycket viktig vuxen man i hans närhet sviker blir det förstås kaos. Det är inte lätt att förstå för en 10-åring när inte ens vi vuxna gör det. Jag har dock för min egen del helt lagt det där med att hoppas kunna förstå på hyllan. Kanske det klarnar när tiden får arbeta... Hur som helst är det viktigaste att jag har kvar både mamma och pappa och mina känslor för dem är precis likadana som de alltid varit. Kärlek.
Mmmmm... Ett ganska TUFFT år som i slutändan ändå känns som ett RIKTIGT BRA år. Vi har skrattat, gråtit, prövats och levt igenom men framförallt under tiden detta 2011.
Nu har vi så transporterat oss till Boden för att njuta av julen tillsammans med släkten. För min egen del har jag inlett firandet med en härlig löprunda på 11 km. Min älskade löpning som jag helt utelämnat i detta julbrev. Tror nog mina kära bloggläsare fått nog av detta ändå.
Så mycket mer återstår väl inte då, än att önska er alla ett riktigt härligt julfirande!
Vintern var en snörik och kall sådan och det föll oss bra i smaken eftersom vi tycker mycket om att åka skidor. Framförallt utför. Redan i januari stack Björn och Erik iväg till Romme för en mini skidsemester. Erik har utvecklats otroligt på skidorna. När vi sedan tog med oss farfar Thure till Björnrike för en hel veckas skidåkning var Erik mogen för även de svåraste pisterna. Han åker snyggt och behärskat och tycker det är hur kul som helst! Vår vecka i Björnrike var jättehärlig. Vi hade tur med vädret och att ha farfar med sej var en riktig win-win situation. Inte trodde vi att han skulle kasta sej utför pisterna, så döm om vår förvåning när han hyrde utrustning och hängde med oss i backarna. Härliga farfar! Vilka fina minnen jag har från den veckan när vi alla fem (ja, Ella också efter att ha varit med på skidskolan för andra året) glider ned i Snobben tillsammans!
Till påsk tog vi bilen upp till min älskade hemort Boden för att njuta av lite vårvinter. Takboxen packad med slalomskidor förstås! Norrbotten den här tiden på året... Det är såååååå härligt!
Vi trodde väl aldrig att snömassorna skulle försvinna men till sist kom i alla fall våren med sin skira grönska. Marken blir vit igen, men inte längre av snö utan av vitsippor. Lagom till min födelsedag i början av maj blommar de som mest. Ganska snart efter min födelsedag var det dags att fira farfar Thure som fyllde 70! Detta gjorde vi genom att sammanstråla med honom och Dagny och familjen Kleveland på ett hotell i Karlstad. Vi hade helt underbara dagar ihop med bubbelbad, god mat och lek. Verklig kvalitétstid med andra ord.
Maj är ju för övrigt en en lång rad av födelsedagar för vår familj. Slumpen eller dålig planering, jag vet inte, men så är det i varje fall.
I slutet av maj blev lilla farmor Dagny riktigt sjuk och det var några veckor då vi pendlade mellan hopp och förtvivlan. Det kunde sluta med en för henne betydligt bättre tillvaro eller det kunde sluta på värsta tänkbara sätt genom att vi förlorade henne. Jag kan inte uttrycka den tacksamhet vi känner med ord, över att farmor fortfarande är med oss och faktiskt nu är riktigt pigg. Det där med gudstro är inte riktigt min grej, men nog tusan är det något/någon som är med och styr vår värld. Absolut.
Sommaren hade vi planerat en resa till Tyskland med husvagnen men eftersom farmors tillstånd inte kändes stabilt ville vi hålla oss på närmare avstånd än så. Tyskland finns kvar... I vilket fall hade vi mycket glädje av husvagnen eftersom vi kunde stå på en camping nära farmor och farfar och både känna att vi semestrade men också hade möjlighet att titta till farmor när helst vi ville. Vi åkte också till vårt favoritställe utanför Kungshamn och stannade 1½ vecka. Det blir liksom ingen riktig sommar för oss utan en rejäl dos av västkusten.
Som bonus hade vi dessutom två helger i Smögen, när vi hyrde bekantas hus tillsammans med familjen Kleveland. En helg i juni och en i oktober. På det sättet har det varit ganska mycket umgänge mellan kusinerna och det uppskattas verkligen av alla!
Sommaren går ju som bekant hiskeligt fort och vips är man tillbaks på jobb, skola, dagis mm. Under hösten släpptes en bomb i familjen eftersom mormor och morfar skilde sej. Något som chockade oss alla och har tagit tid att bearbeta. Ja, jag/vi bearbetar fortfarande. Erik tog detta väldigt hårt, säkert med anledning av situationen med hans egen pappa och när ytterligare en mycket viktig vuxen man i hans närhet sviker blir det förstås kaos. Det är inte lätt att förstå för en 10-åring när inte ens vi vuxna gör det. Jag har dock för min egen del helt lagt det där med att hoppas kunna förstå på hyllan. Kanske det klarnar när tiden får arbeta... Hur som helst är det viktigaste att jag har kvar både mamma och pappa och mina känslor för dem är precis likadana som de alltid varit. Kärlek.
Mmmmm... Ett ganska TUFFT år som i slutändan ändå känns som ett RIKTIGT BRA år. Vi har skrattat, gråtit, prövats och levt igenom men framförallt under tiden detta 2011.
Nu har vi så transporterat oss till Boden för att njuta av julen tillsammans med släkten. För min egen del har jag inlett firandet med en härlig löprunda på 11 km. Min älskade löpning som jag helt utelämnat i detta julbrev. Tror nog mina kära bloggläsare fått nog av detta ändå.
Så mycket mer återstår väl inte då, än att önska er alla ett riktigt härligt julfirande!
fredag 23 december 2011
Det går framåt
Det flyter på fint och vi har precis passerat Härnösand. En plusgrad och duggregn höjer inte precis julstämningen men det funkar att köra bil i. Hoppas på bättre vinterväder längre upp i landet!
torsdag 22 december 2011
Uppsala
Vi är på väg!
Jag slet verkligen med packningen hela förmiddagen för att vi skulle kunna komma iväg ganska fort efter att maken kommit hem från jobbet.
Med en önskan om att rulla hemifrån vid tre gällde det att köra hårt.
Jag brukar lyckas i såna här sammanhang och så även idag!
Nu har vi spenderat fyra timmar i bilen, checkat in på Scandic Uppsala nord, ätit hamburgare från Max på hotellrummet (hotellrestaurangen hade julstängt hör och häpna) och nu återstår egentligen bara en sak. Nämligen att försöka sova!
Ses väl imorgon?
onsdag 21 december 2011
En stjärna
Härmed utdelas en stjärna av guld till världens finaste Erik.
Det håller på att växa fram en mycket stark människa i honom.
En person som vågar säga ifrån och stå för sina åsikter. Även (framförallt) gentemot sina föräldrar.
Jäklar vad jag är stolt över dej! Du äger fett!
Vila
För huvudet.
Det är en av fördelarna med löpning. Jag kan känna mej helt slut i huvudet och kräkfärdig på allt i min närhet när jag sticker ut. Som idag t ex. Och så efter ett par kilometer kommer den där känslan av att huvudet rensas på alla negativa tankar. Det är som om skallen sitter där uppe på kroppen "å bare viler sej" som de sa om Emil i Lönnebergas pappa när det skulle kokas palt. En riktigt riktigt häftig känsla.
Tell me, vilka fördelar upplever ni med löpning?
Dagens distans blev som planerat 8 km i lagom lugn fart. Bugsen tog mej runt och såg till att jag höll mej på benen. Tack för det.
Så värst illa var det inte när jag stack ut men nu är det definitivt på topp!
Mullsjö i vinterskrud
Jag blir bara så lycklig av att mötas av en sån vacker vinterdag som denna. Ett getöga på gångbanan och det står klart vilka skor som får rocka på kvällens pass. Just det, bugsen. Tyvärr lär jag inte få sällskap ikväll heller men det måste gå ändå. Jag hade disciplin och körde intervaller i backe igår och dagens pass tänkte jag som sagt i tidigare inlägg skulle innehålla runt 8-9 lugna kilometer. In med MP3-lurarna i öronen bara och så lufsa på med mina funderingar utan att snegla på pulsklockan varannan minut. Nåt åt det hållet får det bli.
Det blev ofrivillig ledig dag denna onsdag. Jag har inte direkt varit effektiv men åtminstone haft rätt mysigt ihop med mina fina barn. Det drar verkligen ihop sej nu och imorgon eftermiddag vid tretiden siktar vi på att börja vår bilfärd mot Boden.
Det grubblas och filas hejvilt på formuleringarna i årets julbrev förresten. Jag räknar med att kunna dela det med er på självaste julafton.
Julmysiga hälsningar så länge!
tisdag 20 december 2011
måndag 19 december 2011
Snölek
Fick en stund ute i snön när jag hämtat Ella på dagis. Jag är ingen kreativ mamma men med Ellas hjälp fick vi ihop den här snölyktan. Erik, som annars varit hemma från skolan idag eftersom han blev superförkyld inatt, kom också ut och fick lite frisk luft.
Det blir jag som är hemma med honom imorgon förresten. Förhoppningsvis är han tillräckligt pigg för att kunna vara hemma själv på onsdag. Men vi får ta det som det kommer.
På träningsschemat står det vila idag. Tror faktiskt att det behövs så jag ska inte gå emot det. Tisdag och onsdag tänkte jag se till att komma ut däremot. Det ultimata vore ett pass med någon form av intervaller. 10 x 200 kanske. Plus ett pass på runt åtta kilometer. Vi får se hur disciplinerad jag är... Fru Olin har tyvärr dragit på sej en ny förkylning så jag har varken sällskap eller draghjälp att komma ut. Lite känns det som att Sylvesterloppet hänger löst i år. Jag börjar smida en plan B för hur jag ska lösa det om inte hennes förkylning släpper taget. Vill helst inte ställa in, ni vet. Ingen som är sugen på att följa? Efteranmälan funkar utmärkt! Det är inte en omöjlig sträcka. Man kan gå om det blir too much! Fundera och hör av er! Det är en jättekul grej!
Filodegsknyten med kycklingfilé
Lovade dela med mej av detta recept som vi lagade i fredagskväll!
4 personer
400 gram kycklingfilé
10 champinjoner
vitlök
500 gram keso
salt
citronpeppar
8 filodegsblad
Fräs kycklingen i små bitar tillsammans med vitlök och champinjoner. Blanda med keso och krydda med salt och citronpeppar.
Gör fyra filodegspaket (alltså dubbla filodegsblad till var och en). Börja med att pensla ytan och lägg på 1/4 av fyllningen. Vik ihop och pensla ytorna så att de fäster mot varandra.
Grädda i 200 grader varm ugn i ca 10 minuter eller tills knytena fått lite färg.
Servera med en stor grönsallad och en kall sås på matlagningsyoghurt eller cremefraiche, vitlök, citronpeppar och salt.
Faktiskt riktigt gott och lite lagom pyssligt!
Hoppas ni gillar´t!
4 personer
400 gram kycklingfilé
10 champinjoner
vitlök
500 gram keso
salt
citronpeppar
8 filodegsblad
Fräs kycklingen i små bitar tillsammans med vitlök och champinjoner. Blanda med keso och krydda med salt och citronpeppar.
Gör fyra filodegspaket (alltså dubbla filodegsblad till var och en). Börja med att pensla ytan och lägg på 1/4 av fyllningen. Vik ihop och pensla ytorna så att de fäster mot varandra.
Grädda i 200 grader varm ugn i ca 10 minuter eller tills knytena fått lite färg.
Servera med en stor grönsallad och en kall sås på matlagningsyoghurt eller cremefraiche, vitlök, citronpeppar och salt.
Faktiskt riktigt gott och lite lagom pyssligt!
Hoppas ni gillar´t!
söndag 18 december 2011
Julmys
Fjärde advent och vi har styrt kosan till Motala för att träffa och mysa lite hos Dagny och Thure. Det blev en tidig morgon och ett pass med snöslungan innan vi kunde få ut bilen. Det har nämligen snöat hela natten. Jag var uppe vid 03 (tantvarning, jag vet det) och fann att det vräkte ned stora snöflingor så jag hade förväntat mej en vansinnesresa denna söndag. Men märkligt nog var det i princip helt snöfritt efter Göteborgsbacken och vägarna var med andra ord riktigt bra. Skönt det! Hemfärden från Eksjö var nämligen allt annat än rolig... Ymnigt snöfall och plogbilar som lyste med sin frånvaro.
Jag var ombytt till löparmundering på resan upp för att kunna hoppa av och springa ett lätt pass när vi kom upp till Motala. Perfekt att ta tillfället i akt! Sju sköna kilometrar i hyfsad fart blev det men benen kändes ärligt talat riktigt sega. Tröstade mej med att jag iaf inte hade ont! Mosa på bara.
Nu är jag duschad och har fått lite glögg. Det satt fint. Erik och Ella har hjälpt till att klä granen och är precis så uppspelta som de ska vara när julen nalkas.
Ha en fin fjärde advent!
Jag var ombytt till löparmundering på resan upp för att kunna hoppa av och springa ett lätt pass när vi kom upp till Motala. Perfekt att ta tillfället i akt! Sju sköna kilometrar i hyfsad fart blev det men benen kändes ärligt talat riktigt sega. Tröstade mej med att jag iaf inte hade ont! Mosa på bara.
Ha en fin fjärde advent!
lördag 17 december 2011
Bästa starten på dagen
Alltså jag har verkligen blivit en vän av att kuta tidigt på morgonen. Jag som förut inte klarade av att träna före lunch föredrar numera morgontimmarna till att träna på. I alla fall när det gäller distanspassen. Jag är inte som Suss som glatt kör tusingar medan solen går upp. Men jag har bevisat för mej själv att det går att vänja om kroppen. Så vem vet, kanske jag om nåt år har styrt om kroppen även till att älska att köra intervallpass i arla morgonstund!
Morgonens lugna pass med fru Olin blev 9,5 km långt och benen kändes jättebra. Det tar några kilometer till de är igång men sen går det som en dans. Steget eller kanske ffa fotisättningen är den "vanliga" så jag räknar mej nu som fullständigt återhämtad från förra helgens luciatågslöpning. Inga ömma kroppsdelar whatsoever. Lycka! Nu ska jag som sagt bara njuta av att inte behöva ladda på med några megadistanser på någon vecka. Om prick två veckor går Sylvesterloppet på 10 km. Sedan är det nytt år och 100% fokus på min stora utmaning Stockholm marathon 2 juni. Och FÖRSTÅS härliga Göteborgsvarvet som går tre veckor dessförinnan!! Sen mina vänner har vi sommarens absoluta höjdpunkt - SOMMARTÅGET 2012! Hösten vet jag inte så mycket om ännu. Jag vill nog känna hur det känns ffa efter maran. Men visst... Lidingöloppet... Kan jag vara utan detta?? Probably not. Den som lever får se.
I eftermiddag ska brorsans mellantjej firas. Ella ska dit på kalas och Erik passar på att umgås med Caroline. Måhända smiter jag och maken ut på stan för att fixa några julisar.
Nyårslöfte by the way. Ska man ha nåt eller?
fredag 16 december 2011
Kan du skicka ut den på bloggen mamma?
Det var precis vad Ella frågade när hon såg detta kort som jag nyss tog.
Lycka
Första klackiskorna. Glittriga strumpbyxor till. Kvitter kvitter... Lyckan är stor! Vad jag njuter av denna lilla varelse!
Vid frukostbordet en fredag
Tittar ut och ser att det snöar. Bredvid mej sitter en rackarkotte. Extra glad idag eftersom vi ska åka till stan och köpa ett par "klackiskor" till lilla damen. Som hon tjatat om detta.
Erik laddar för näst näst sista skoldagen innan det är jullov. Han har blivit så duktig på att stiga upp och göra sej klar på mornarna.
Jag själv har skrapat ihop 8 timmars sömn men känner mej helt groggy. Säkert just därför... Huvudet bad om en Ipren och fick det.
Ja en bra fredag!
torsdag 15 december 2011
Inget skrivet idag
Men mycket uträttat.
Solo med finaste barnen ikväll igen. Funkar bra. De har faktiskt t o m varit ljuvliga.
Lite pre-fredagsmys med hemgjorda hamburgare. Det uppskattas. Själv tycker jag det är grymt gott med avocado på. Har nãstan blivit en favvo!
Ingen träning idag. Hoppas på morgondagen däremot. Och jadå...jag var ute igår. Tänkte köra en mil men snörade på mej nyaste skorna och kände att sju kilometer är lagom.
Lite konstigt känns steget allt efter lördagen. Som om det fastnat i ett visst läge?? Känns igen från i sommar så jag tar det med ro.
Ro ja... Så rofylld som jag känner mej tror jag att John Blund är i närheten...
Sweet dreams!
onsdag 14 december 2011
Lite mer från Luciatåget 2011
Lite bildbevis skadar aldrig. Här är iaf några bilder...
 |
| Full av förväntan tillsammans med ett femtiotal andra löpare inne på stationen i Jönköping |
 |
| Första stoppet, Norrängen, efter ca 10 km |
 |
| Vittring på Pasi Salonen |
 |
| Dagen efter, djupt försjunken i min egen lilla värld... |
Foton lånade av Henrik Pehrson och Susanne Dalsätt
tisdag 13 december 2011
Grymma kropp
Fick chansen att smita ut på en lätt runda imorse och tog den förstås! Lite drygt fem kilometer vid MSOK på snöblaskigt underlag. Inget vidare med andra ord. Fortfarande hög på helgens äventyr var detta inget som fick mej att styra om valet av runda så jag körde på. Var hejdlöst nyfiken på hur benen skulle kännas och om lilltån var redo för lite löpning igen.
Det visade sej omöjligt att tro att jag så sent som i lördags kutat mellan Jönköping och Visingsö. Jag måste nypa mej i armen för att fatta att det är sant. Nästan så jag önskar mej en liten sträckning eller nåt som intygar att jag faktiskt gjorde det. Lilltån var, så att säga, tillbaks på sin post och skvallrade inte heller den om helgens bravader. Det måste vara dansen som transporterat bort alla slaggprodukter ur musklerna? Could be!
Men nu ska jag ta det lite lugnt i veckan för att sedan ladda på lite inför Sylvesterloppet på nyårsafton. Det kommer inte att bli nåt pers på milen, men visst vore det trevligt att passera mållinjen nånstans runt 52 minuter. Undrar vad jag ska lägga in för pass för att snabba på benen lite? Går det överhuvudtaget? Jag tar TACKSAMT emot tips kring detta. Jag menar det verkligen! Går ju fint att maila mej (lisa.gronlund@hotmail.com) om man inte vill lägga upp en kommentar.
Nu! Just nu! Lägger jag dock ned för idag och tar plats i snarklådan. Där ligger redan söt-Göta och sussar sött eftersom pappa är ute på resande fot. Ikväll var det hennes tur. Erik knorrar lite, men redan på torsdag är det hans tur och det vet han. Hemskt vad gubben är på vift nuförtiden...
Natti!
Det visade sej omöjligt att tro att jag så sent som i lördags kutat mellan Jönköping och Visingsö. Jag måste nypa mej i armen för att fatta att det är sant. Nästan så jag önskar mej en liten sträckning eller nåt som intygar att jag faktiskt gjorde det. Lilltån var, så att säga, tillbaks på sin post och skvallrade inte heller den om helgens bravader. Det måste vara dansen som transporterat bort alla slaggprodukter ur musklerna? Could be!
Men nu ska jag ta det lite lugnt i veckan för att sedan ladda på lite inför Sylvesterloppet på nyårsafton. Det kommer inte att bli nåt pers på milen, men visst vore det trevligt att passera mållinjen nånstans runt 52 minuter. Undrar vad jag ska lägga in för pass för att snabba på benen lite? Går det överhuvudtaget? Jag tar TACKSAMT emot tips kring detta. Jag menar det verkligen! Går ju fint att maila mej (lisa.gronlund@hotmail.com) om man inte vill lägga upp en kommentar.
Nu! Just nu! Lägger jag dock ned för idag och tar plats i snarklådan. Där ligger redan söt-Göta och sussar sött eftersom pappa är ute på resande fot. Ikväll var det hennes tur. Erik knorrar lite, men redan på torsdag är det hans tur och det vet han. Hemskt vad gubben är på vift nuförtiden...
Natti!
måndag 12 december 2011
Fullt upp
Jag har fullt upp idag. Fullt upp med att smälta alla intryck från den gångna helgen. Då och då kommer jag på mej själv med att gå omkring med ett leende på läpparna. Ansikten och nya episoder från Luciatåget 2011 kommer hela tiden upp på näthinnan. Jag börjar så smått inse vad jag varit en del av och det är coooooolt! Vill bara ha mer!
Idag har foton från detta oförglömliga event lagts ut på Facebook. Jag har tittat på dem om och om igen... Jag saknar alla...
Mitt i allt ska jag jobba. Och helst göra ett bra jobb också.
Undrar om jag kan springa en pytteliten runda imorgon?
söndag 11 december 2011
Luciatåget 2011
Vart ska jag börja? Det senaste dygnet har bara varit helt jäkla fullspäckat av glädje tillsammans med underbara människor att det nu är svårt att samla tankarna och försöka dela med sej. Jag är snudd på euforisk!
Jag tror jag skiter i att göra en resumé av resan. Det var 42,5 km härlig löpning och 1,5 km helvete. Totalt 44 km alltså med ett helt fantastiskt gäng!
Kroppen höll dubbelt så bra denna gången. Det var bara lilltån på vänster fot som efter drygt 42 km liksom sa upp sej från sin post på ett mycket obehagligt sätt. Det var en smärtsam knäpp som följdes av en ilande smärta längs med fotens utsida. Haltade några hundra meter men kände att det bara inte gick. Benen ville springa ända fram men...nej, det var bara att glömma. Ignorera smärtan var omöjligt. Ur mörkret dök då finaste Miranda upp som på beställning vi promenerade den sista biten ihop. Tack härliga människa! Du betyder mycket.
Kvällen blev helt galen. Julbord, spontansång, tal och oändligt med skratt. Dessutom flera timmars skaka rumpa. Man kan verkligen undra om detta gäng sprungit ända från Jönköping... Var kom energin ifrån liksom? Vi borde ha legat utslagna på våra sängar efter att dessutom ha klämt ett julbord, eller hur!
Några av minnena som kommer upp...
-Suss UNDERBARA förmåga att organisera och få allt att klaffa in i minsta detalj. Vilket hjärta och vilken hjärna! Det är omöjligt att inte må bra i ditt sällskap!
-Detsamma gäller Mirre. Denna ljuvliga varelse kommer gå precis hur långt som helst. Ödmjuk och omtänksam och så proppfull av energi!
-Lina som jag fick förmånen att dela rum med och lära känna lite mer. Kunde verkligen inte fått en bättre rumskompis! Hoppas inte jag snarkade så förfärligt... Vi hörs och ses! Stor kram!
-Alex smile som i vanlig ordning smittade av sej på hela tåget. Vilken kille! Tillsammans med Thomas humor finns det liksom inget slut på galenskaperna. De är ljuvliga. Tack sötaste Alex för glöggen och pepparkakorna. Jag kommer alltid att smula sönder mina pepparkakor innan jag äter dem hädanefter...
-Fantastiskt väl kämpande Cissi som distanspersade med 17 km. Hade tidigare sprungit 15 km och hoppade alltså nu av vid 32 km! Vilken jävlar anamma alltså! Hoppas vi ses igen!
-Dansgolvet som vibrerade av alla sköna moves... John... Mirre... Robin... Alex... ja, alla bjöd så otroligt mycket på sej själva. Och detta från morgon till kväll/natt! Grymt!
-Naturligtvis Pasi Salonen och hans förtjusande Elisabeth som sprang hela sträckan utklädd till pepparkaksgumma. Självklart skulle hon vinna priset för bästa outfit! Grattis! Att ha sprungit jämte Pasi är ju ett starkt minne bara det. Sen att han visade sej vara en skithärlig ödmjuk prick med massor av humor gjorde inte saken sämre. Han får fortsätta vara en av mina idoler...
Hoppas ni hittar lite mer att läsa och kanske även en och annan bild (där jag också är med) när ni klickat på länkarna. Jag hade ingen "egen" fotograf med mej den här gången.
Måhända delar jag med mej av fler minnen från denna helgen.
Men just nu vill jag bara krypa under täcket.
Tusen hjärtligt tack alla underbara människor jag fått umgås med på Luciatåget 2011.
Gemenskap!
Jag tror jag skiter i att göra en resumé av resan. Det var 42,5 km härlig löpning och 1,5 km helvete. Totalt 44 km alltså med ett helt fantastiskt gäng!
Kroppen höll dubbelt så bra denna gången. Det var bara lilltån på vänster fot som efter drygt 42 km liksom sa upp sej från sin post på ett mycket obehagligt sätt. Det var en smärtsam knäpp som följdes av en ilande smärta längs med fotens utsida. Haltade några hundra meter men kände att det bara inte gick. Benen ville springa ända fram men...nej, det var bara att glömma. Ignorera smärtan var omöjligt. Ur mörkret dök då finaste Miranda upp som på beställning vi promenerade den sista biten ihop. Tack härliga människa! Du betyder mycket.
Kvällen blev helt galen. Julbord, spontansång, tal och oändligt med skratt. Dessutom flera timmars skaka rumpa. Man kan verkligen undra om detta gäng sprungit ända från Jönköping... Var kom energin ifrån liksom? Vi borde ha legat utslagna på våra sängar efter att dessutom ha klämt ett julbord, eller hur!
Några av minnena som kommer upp...
-Suss UNDERBARA förmåga att organisera och få allt att klaffa in i minsta detalj. Vilket hjärta och vilken hjärna! Det är omöjligt att inte må bra i ditt sällskap!
-Detsamma gäller Mirre. Denna ljuvliga varelse kommer gå precis hur långt som helst. Ödmjuk och omtänksam och så proppfull av energi!
-Lina som jag fick förmånen att dela rum med och lära känna lite mer. Kunde verkligen inte fått en bättre rumskompis! Hoppas inte jag snarkade så förfärligt... Vi hörs och ses! Stor kram!
-Alex smile som i vanlig ordning smittade av sej på hela tåget. Vilken kille! Tillsammans med Thomas humor finns det liksom inget slut på galenskaperna. De är ljuvliga. Tack sötaste Alex för glöggen och pepparkakorna. Jag kommer alltid att smula sönder mina pepparkakor innan jag äter dem hädanefter...
-Fantastiskt väl kämpande Cissi som distanspersade med 17 km. Hade tidigare sprungit 15 km och hoppade alltså nu av vid 32 km! Vilken jävlar anamma alltså! Hoppas vi ses igen!
-Dansgolvet som vibrerade av alla sköna moves... John... Mirre... Robin... Alex... ja, alla bjöd så otroligt mycket på sej själva. Och detta från morgon till kväll/natt! Grymt!
-Naturligtvis Pasi Salonen och hans förtjusande Elisabeth som sprang hela sträckan utklädd till pepparkaksgumma. Självklart skulle hon vinna priset för bästa outfit! Grattis! Att ha sprungit jämte Pasi är ju ett starkt minne bara det. Sen att han visade sej vara en skithärlig ödmjuk prick med massor av humor gjorde inte saken sämre. Han får fortsätta vara en av mina idoler...
Hoppas ni hittar lite mer att läsa och kanske även en och annan bild (där jag också är med) när ni klickat på länkarna. Jag hade ingen "egen" fotograf med mej den här gången.
Måhända delar jag med mej av fler minnen från denna helgen.
Men just nu vill jag bara krypa under täcket.
Tusen hjärtligt tack alla underbara människor jag fått umgås med på Luciatåget 2011.
Gemenskap!
Jag vill bara säga...
...att det här är livet!
Killen snett mitt emot ställde sej frågan högt mitt under middagen. Varför gör man en sån här grej? Ja, varför?
Därför att man älskar det!
Gemenskapen är mycket speciell.
Jag är så lycklig ända in i märgen.
Alla dessa härliga människor som jag aldrig skulle träffat om det inte vore för löpningen.
Tack alla.
You made my day. Kärlek.
lördag 10 december 2011
fredag 9 december 2011
Hårfix hos Jessica
För både mor och dotter. Alvedon och en liten tupplur på resan hit så orkar Ella ganska bra!
Published with Blogger-droid v2.0.1
Sjukstuga
Halv sex imorse tjoade en skållhet prinsessa från sitt rum.
Redan igår kväll tyckte jag mej höra att den hosta hon dragits med i typ en vecka liksom lät lite rossligare. Men hon var pigg och glad för övrigt så jag tänkte inte mer på det.
38,5 visade termometern och hon klagar på ont i hals och mage.
Vad göra när man har en dag framför sej som är ganska fullspäckad med diverse (mer eller mindre) måsten???
Detta är vad jag har på programmet:
@ Skjutsa Erik till skolan
@ Bädda, ta reda på tvätt, dammsuga
@ Klippa och färga håret och då var det tänkt att även Ella skulle passa på att få håret klippt
@ Lämna in bilen på in- och utvändig tvätt
@ Inhandla färdkost inför morgondagens löparäventyr plus försöka få tag på ett par Newline kompressionsstrumpor
@ Handla mat
Ingen vidare tajming att barnen är sjuka en sån dag. Hur hemskt det än låter så kommer jag att dopa prinsessan med Alvedon och försöka effektivisera mitt besök i stan så mycket det går.
Jag håller tummarna för att det går skapligt.
Själv mår jag bra iaf...
torsdag 8 december 2011
Lisa gör en Gunde
Idag hade jag planerat en mycket lätt runda. Bara för att liksom påminna benen om att det snart är dags...
Men när jag väl kom hem från jobbet var jag så trött och sliten att det gjorde ont. Ja, faktiskt! Min hypokondriska sida oroade sej dessutom för en annalkande förkylning. Svider det inte liiiiite i halsen, eller???
Jag har preppat med halva medicinförrådet plus Resorb och vitamin och krupit under täcket en timme tidigare än jag brukar.
Så jag har gjort som Gunde Svan. Jag VILAR mej i form nu.
Imorgon ska jag inhandla diverse proviant som ska hänga med i löparryggan. Energibars och gel ska få slåss om utrymmet med ombyte i form av extra bh och underställströja och strumpor.
Nu är utmaningen nära. Bara hoppas på bättre väder än det förutspådda.
Go natt!
tisdag 6 december 2011
Snö!
Jag blev mäkta förvånad när jag drog upp rullgardinen igår morse. Under natten hade nämligen ett vitt täcke lagt sej över byn. Vackert!
Runt nollan hela dagen och där under när kvällen kom. Jag spanade in gång- och cykelbanorna när jag körde genom byn på väg hem från jobbet. Plogade men fortfarande mycket snö och is. Yes! Jag ska lufta mina härliga Icebugs!
Så när maken kom hem hoppade jag i löparkläder med en gång och stack iväg. Reflexväst, pannlampa och cykellampa. Shit vad härligt!
Visserligen hade jag musik i öronen men emellan varje låt bröt det där skrapande ljudet av broddar mot is igenom. Återupplevde förra vargavintern och tänkte att jag inte har nåt emot en till likadan.
Jag känner mej snudd på odödlig när jag kör med mina Icebugs. Det är en mäktig upplevelse att sätta ned foten på isigt underlag och känna att man har hundraprocentigt fäste i frånskjutet. Halka har fram till att jag blev med bugsen varit en av få anledningar till att ställa in en planerad löprunda. BUT NOT ANYMORE!! Moahahahaaaahaaaa...
En liten miss bara. Jag hade totalt glömt att jag inte klarar av den framfotspelott som jag klistrade dit när skorna var nyinköpta. Den är nämligen för stor eller har hamnat liiiite liiiiite fel. Detta gav sej tillkänna efter ca fem kilometer genom att tårna på ffa höger fot domnade bort. Jag lättade på snörningen två gånger innan minnet började klarna. Just i helvete... Jag brukar ju flytta över en sula från nån av de andra skorna. Men när denna insikt kom till mej var jag i stort sett hemma så jag körde sommartågsmodellen. Nämligen att ignorera.
Nu återstår bara en lätt fem kilometersrunda på torsdag. Sen smäller det på lördag!
All in på årets Luciatåg!
Published with Blogger-droid v2.0.1
söndag 4 december 2011
lördag 3 december 2011
Undergöraren
Problemen med skav och blåsor på fötterna är som bortblåst sedan jag börjat använda vaselin. Det tog ett par år innan jag fattade vad löpare gjorde med vaselinet (ha ha ha) men så en dag var det någon som delade med sej av detaljerna och jag insåg direkt att jag också kan ha nytta av detta.
Mina fötter är ett kapitel för sej. Oändliga är de blåsor, skav och förhårdnader som besvärat dem genom åren.
Tills jag äntligen fattade vad man kunde använda vaselin till! Det var fantastiskt!
Jag hade en föreställning om att det skulle kännas kladdigt och grisigt i dojjorna men det är faktiskt bara superskönt!
Efter Lidingöloppet (då jag körde MED vaselin) var himmelrike jämfört med Sommartåget (som alltså var UTAN vaselin). Blåsan jag hade på stortån efter Sommartåget var huge! Och detta trots att jag försökt preparera mej med Compeed.
Slutsats! Vaselinera dina tassar inför distanspassen! It's a whole new experience!
En 16 kilometer lång berg- och dalbana
Mitt sista långpass inför Luciatåget blev något av en berg- och dalbana i tvågradig snålblåst med regnet konstant piskande i ansiktet. Det var verkligen upp och ned både vad gäller orken, glädjen och motivationen. Jag vet inte riktigt vad det är med mej just nu, men det där riktiga flytet lyser med sin frånvaro. Pass efter pass.
Självklart blir jag orolig. Jag tvivlar verkligen på att jag ska orka hänga med ända fram till Gränna nästa lördag. Jag vet förnuftsmässsigt att jag fysiskt sett är precis lika bra förberedd som inför Lidingö. Det är bara det att den rätta känslan inte vill infinna sej! Och vill inte huvudet så vill inte benen. Så är det med löpning! Det är jävlaranåda så mycket pannben i den sporten så ni kan inte ana!
Meeeeen... Jag kämpar vidare. Måste plocka fram och pränta in alla mina mantran under kommande veckan. De har ju hjälpt mej förut. Jag ska försöka låta bli att fokusera på att alla andra i gruppen är så mycket både snabbare och bättre än jag utan istället luta mej tillbaks och vila i vetskapen om att jag är tränad för det här. Men det är bara så sinnessjukt att jag igen ska springa tillsammans med alla dessa duktiga människor. Måste nypa mej i armen för att fatta att det är sant... Men jag ska visa er än en gång att ALLA KAN!
Självklart blir jag orolig. Jag tvivlar verkligen på att jag ska orka hänga med ända fram till Gränna nästa lördag. Jag vet förnuftsmässsigt att jag fysiskt sett är precis lika bra förberedd som inför Lidingö. Det är bara det att den rätta känslan inte vill infinna sej! Och vill inte huvudet så vill inte benen. Så är det med löpning! Det är jävlaranåda så mycket pannben i den sporten så ni kan inte ana!
Meeeeen... Jag kämpar vidare. Måste plocka fram och pränta in alla mina mantran under kommande veckan. De har ju hjälpt mej förut. Jag ska försöka låta bli att fokusera på att alla andra i gruppen är så mycket både snabbare och bättre än jag utan istället luta mej tillbaks och vila i vetskapen om att jag är tränad för det här. Men det är bara så sinnessjukt att jag igen ska springa tillsammans med alla dessa duktiga människor. Måste nypa mej i armen för att fatta att det är sant... Men jag ska visa er än en gång att ALLA KAN!
 |
| Det syns i ansiktet hur blöt jag var! |
 |
| Det var underbart när väl SEW (röd skylt) skymtade bakom riset! |
Jag kan meddela att det ska blir jävligt skönt att vila imorgon.
torsdag 1 december 2011
Mörkt och ruggigt
Inte konstigt att jag och många med mej känner sej slitna. Mörkt och ruggigt och idag blåser det dessutom svinkalla hårda vindar. Denna hösten/vintern känns bara värre än värst. Börjar undra om jag inte är skapt för att gå i ide. Det känns nämligen som att jag bara vill kura ihop mej och sova djupt och länge. Jag är iaf evigt tacksam över att jag inte åkt på nån förkylning (ännu!) för det florerar många onda sådana omkring mej just nu. Och som om inte det vore nog, så har kräksjukan brutit ut på skolan... Bara förbereda sej på vår "tur".
Jag undrar verkligen var energin har tagit vägen. Eller kanske är det så att vi ska sakta ned och gå lite mer i slow motion den här tiden på året? Vi kanske är skapta så, vem vet? Hur det än är så rimmar det inte med tillvaron omkring oss, för den snurrar som bekant värre än värst just så här inför julen. Filosofen i mej säger att vi i större utsträckning nog borde lyssna till kroppen och om den nu säger bromsa, är det kanske precis vad vi ska göra. Istället för att forcera den framåt ytterligare.
Inte vet jag. Tror ändå att mitt envisa springande gör att jag mår tvåhundra procent bättre än vad skulle gjort om jag inte haft det. Faktiskt. Men det är lite magert med motivation just nu. Honestly. Att skrapa ihop fyra mil i veckan är tyngre nu än vad det normalt brukar vara. En liten trigger vad gäller motivationen är dock som bekant att förse sej med ny utrustning. Oavsett det gäller ett par vantar, pannlampa eller nya skor får åtminstone jag en kick av att sticka ut med ny utrustning av något slag. Så idag shoppade jag mej ett par nya löparskor! Tyckte att jag behövde det liksom. Fast jag är kanske lite tråkig, för det blev ett par exakt likadana Nike som jag har. Det är femte upplagan av Structure Triax som inhandlas och jag tror jag ska drista mej till att kasta bort de två äldsta paren nu...
Jag har fått preliminärbesked av bästa Suss om vem jag ska snarka ikapp med efter Luciatåget. Pasi Salonen blev det nu alltså inte...utan troligen söta Lina som också var med på förra årets Tomtetåg och stolt medlem i Runner´s Five som för övrigt omfattas av Suss, Miranda, Alex och Thomas. Lina som sprang som en oljad blixt på Berlin marathon! Fy fan vicken speed hon hade! Har ni förresten varit inne på Mirandas blogg och läst om hennes äventyr från Oslo i helgen? Om inte så tycker jag ni ska göra ett besök och det även om ni inte är löpar-nördar. Bruden sprang Bislett 24 h. Runt runt runt på en bana som var typ 550 m lång. Läs hennes berättelse och inspireras och imponeras. Hon delar verkligen med sej frikostigt! AV ALLT!
Å vad ska man käka ikväll tro... Vardagsmat suger... Jag har verkligen gett upp hoppet om att den där Chao-Li någonsin ska komma tillbaks. Hoppas han har det bra där han nu är. I alla fall...
Livet går vidare. Och jag med det. Det är inte så dumt trots allt.
So long!
Jag undrar verkligen var energin har tagit vägen. Eller kanske är det så att vi ska sakta ned och gå lite mer i slow motion den här tiden på året? Vi kanske är skapta så, vem vet? Hur det än är så rimmar det inte med tillvaron omkring oss, för den snurrar som bekant värre än värst just så här inför julen. Filosofen i mej säger att vi i större utsträckning nog borde lyssna till kroppen och om den nu säger bromsa, är det kanske precis vad vi ska göra. Istället för att forcera den framåt ytterligare.
Inte vet jag. Tror ändå att mitt envisa springande gör att jag mår tvåhundra procent bättre än vad skulle gjort om jag inte haft det. Faktiskt. Men det är lite magert med motivation just nu. Honestly. Att skrapa ihop fyra mil i veckan är tyngre nu än vad det normalt brukar vara. En liten trigger vad gäller motivationen är dock som bekant att förse sej med ny utrustning. Oavsett det gäller ett par vantar, pannlampa eller nya skor får åtminstone jag en kick av att sticka ut med ny utrustning av något slag. Så idag shoppade jag mej ett par nya löparskor! Tyckte att jag behövde det liksom. Fast jag är kanske lite tråkig, för det blev ett par exakt likadana Nike som jag har. Det är femte upplagan av Structure Triax som inhandlas och jag tror jag ska drista mej till att kasta bort de två äldsta paren nu...
 |
| Bild lånad från sportamore.se |
Jag har fått preliminärbesked av bästa Suss om vem jag ska snarka ikapp med efter Luciatåget. Pasi Salonen blev det nu alltså inte...utan troligen söta Lina som också var med på förra årets Tomtetåg och stolt medlem i Runner´s Five som för övrigt omfattas av Suss, Miranda, Alex och Thomas. Lina som sprang som en oljad blixt på Berlin marathon! Fy fan vicken speed hon hade! Har ni förresten varit inne på Mirandas blogg och läst om hennes äventyr från Oslo i helgen? Om inte så tycker jag ni ska göra ett besök och det även om ni inte är löpar-nördar. Bruden sprang Bislett 24 h. Runt runt runt på en bana som var typ 550 m lång. Läs hennes berättelse och inspireras och imponeras. Hon delar verkligen med sej frikostigt! AV ALLT!
Å vad ska man käka ikväll tro... Vardagsmat suger... Jag har verkligen gett upp hoppet om att den där Chao-Li någonsin ska komma tillbaks. Hoppas han har det bra där han nu är. I alla fall...
Livet går vidare. Och jag med det. Det är inte så dumt trots allt.
So long!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)