Tillbaks efter lite bloggpaus

Ännu en dryg vecka har passerat utan att jag lyckats få till nåt bloggande. Men när varken lusten eller tiden till att blogga infunnit sej hamnar detta längst ned på prioriteringslistan. Och det är så det ska vara tycker jag. Tycker ni det är dött på bloggen och undrar hur jag har det är det ju inget som hindrar att ni har av er. Eller hur? Jag har både mail och telefon.

Dagarna sedan senaste inlägget har ingalunda varit innehållslösa. Oh nej. Det har passerat en omgång halsfluss (hos sonen), jag har jobbat helg på mitt förra område vilket var jättekul och jag har förstås tränat flera pass.

Sjukdomsläget här hemma är idag sådant att lilla prinsessan haft hög feber inatt. Yrat och drömt och druckit vatten hit och druckit vatten dit. Vaknade med 37,5 och jag är den som drog "högsta" lotten och vabbar. Något jag ogillar starkt. Vad jag kan se på princess är hon förutom lite förhöjd temp helt okej så jag hoppas att det stannar vid det. I dessa influensatider får man vara glad om det stannar vid ett par dagars feber eller som för mej i helgen, lite snuva.

Vad gäller träningen så är det ett pass som höjer sej över de andra, de senaste dagarna. Nämligen söndagens långpass med Kajsa och Suss. Vi lapade massor av härlig vårsol (klicka på länken för att se bilder) samtidigt som vi pratade typ konstant och jag tror faktiskt aldrig jag upplevt att 2 timmar försvunnit så fort. Tänk vad lyckligt lottad jag är som kan göra detta! Så många varma goa människor jag träffat tack vare löpningen. Det är världens roligaste träningsform och samtidigt världens enklaste sätt att umgås på! Lite smolk i bägaren är det förstås att mitt knä är som det är. Det vete fan om det egentligen blivit nåt bättre vad gäller smärtan... Det var fullt hanterbart fram till 17 km men sedan började det faktiskt göra rätt ont. Jag funderar också på hur mycket ondare det gjorde eftersom jag visste att vi i stort sett var framme då... Säkert påverkade det. Efteråt var det sådär angenämt att gå nedför trappor t ex så det kändes helt rätt att det inte blev längre än 20 km.

Igår var jag ute på en lätt återhämtningsrunda på 6 km och då gjorde det inte ondare än det brukar, så att säga. Jag kände också att det fanns mer klipp i steget vilket gjorde mej jätteglad. Efteråt körde jag lite styrka för bål och höfter/utsida ben. Här märker jag tydligt framsteg iaf för antalet repetitioner ev exempelvis "musslan" har kunnat ökas till 20 och jag kör tre set ganska obehindrat. Däremot är den efterföljande stretchingen av glutealmuskulaturen jävligt smärtsam så den förstår jag har varit lite för sparsamt utförd under min s.k. karriär. Men nu är det ändring även på det alltså!

Hoppas få till ett långpass även på söndag och då ska jag försöka lura med mej en nyfunnen löperska, nämligen Jenny. Vi får se hur jag lyckas.

För övrigt lyckades jag knipa ett par biljetter till en, vad jag tror, mycket intressant föreläsning ikväll. Det är Malina Hammar som ska prata och vad jag förstått så handlar det mycket om visualisering. Även här är Suss inblandad som ni märker om ni klickar på länken. Visualisering är något jag fascineras mycket av och jag skulle vilja använda det mer än jag gör så jag ser verkligen fram emot kvällen då jag dessutom raggat med mej bästa sällskapet!

Nu är det bäst att ta mej an lillasyster. Få se om jag kan fresta henne med lite förmiddagsfika!

Ha en bra dag med er!

Sympatisk söndag

Söndagar innebär ganska oftast en lite längre löprunda och idag var det dags att för andra gången joina IKHP på deras "inför-varvet-prep". Även Erica och Emelie skulle dyka upp och det kändes extra kul. Tyvärr inte goa Kajsa, men det blir fler tillfällen.

Jag har ju vilat helt från träning i två dagar för att knäet skulle vara så oretat som möjligt idag. I torsdags när jag körde 50 minuter på löpbandet kändes det typ inget så det bådade ju gott.

Indelade i fyra grupper stack vi iväg strax efter kl 10. Min grupp (6-fart) fick sällskap av härliga Emelie som var lite sliten idag. Det var ju toppen tyckte jag. Så vi sprang och avhandlade både det ena och det andra och hade allmänt trevligt. Löpning är verkligen ett sätt att umgås. Tyvärr var det en man som trampade rejält snett efter ca 4 kilometer. Vi stannade och kollade så att han skulle fixa att ta sej till bussen som gick 300 meter därifrån och när det var checkat struttade vi vidare framåt. Inte för att det spelade så stor roll men nu hade alla grupper hunnit en ganska bra bit före oss.

Det var nog med anledning av det som farten drogs upp lite och vad det led så kom vi faktiskt ikapp löpare efter löpare. Jag kände knorr från mitt knä men aldrig nån outhärdlig smärta så det var bara att rulla. Jätte jätte jättekul och trevligt!

Hade lust att göra en Miranda när vi kom tillbaks till Kålgårdsarenan och alltså runda upp till EXAKTA 15 km eftersom det fattades 200 meter. Det är ju så fult med ojämna siffror... Stod dock emot och knäppte av uret. Snittfart 5.33 per kilometer visade det sej. Det är egentligen inget tempo för mina långpass, men det var så kul att det som sagt var gick av bara farten.

Hade förresten inte tänkt på att Erica är sjukgymnast (och inbiten löpare, duktig dessutom) men hon frågade om mitt knä så fort vi sågs inför passet. Detta resulterade i en massa bra tips på styrketräning och stretch efter att hon gissat att det med allra största sannolikhet är en släng av löparknä. Således fick jag bekräftat att jag är på rätt spår men fick nu lite utökat förråd av övningar. Vilken go tjej hon är, Erica! Tack!

Nu är det bara att ladda om för en ny härlig vecka!

Ha det bäst allihopa!

Ännu en fredagstrött böna

Hon vaknade till i tio minuter.... Sen ville hon ligga på farmors säng och då slutade det så här. Natti natti prinsessa!

Det är fredag och då ska man vara lite krokig

Även om jag inte haft en supertuff vecka jobbmässigt så känner jag mej riktigt sliten ikväll. Eller så är det så att jag släpper fram det trötta eftersom det är fredag. Det hör liksom den veckodagen till.

Nu sitter vi i bilen på väg hem till farmor och farfar i Motala. Ella har slocknat efter en halv korv med bröd (tack gode Gud att jag också fick en bit eftersom magen skreeeek efter mat) och några chokladbitar. Katten har rullat ihop sej till en kringla i kattburen och jag sitter och byter då och då och byter nåt ord med maken som också håller i ratten.

Anledningen till att vi åker upp till Motala är den att vi ska hämta Erik på Arlanda imorgon vid halv två. Då får Ella och katten vara kvar hos farmor och farfar och vi får dessutom lite kortare väg till Arlanda. Blir bra!

Det ska bli underbart att få hem Erik. Otroligt jäkla underbart.

Fy vad det kränger. Får lov att avsluta bloggandet innan jag spyr.

Sagt av Ella

Ella ligger bredvid mej och ska sova. Även ikväll är det Eriks säng som gäller. Jag har linne på mej och en spinnande katt på magen. När jag lyfter upp min arm för att Ella ska kunna ligga på den ryggar hon tillbaks och stirrar mej i min (för dagen) nyrakade armhåla.
Lisa: Vad är det Ella? Vill du inte ligga på min arm?
Ella: Din armhåla är äcklig.
Och Ella visar med hela ansiktet hur äcklig den är.
Ella fortsätter: Det ser ut som...morrhår!
Jag får svårt att hålla mej för skratt och tar iaf ned armen. Då kryper Ella intill och pussar mej på armen. Sen andas hon in ett djupt andetag med näsan mot min arm. Nu kommer nästa sanning ur hennes mun tänker jag.
Och då säger Ella: Mmmm... Du luktar gott. Faktiskt.

Av detta drar jag slutsatsen att rakade armhålor inte går hem hos min dotter. Det gör däremot lukten av inte helt nyduschad mamma.

Och på tal om lukt så kanske det inte är så illa. Dagens träningspass (50 minuter löpband + styrketräning) gjorde att jag offrade mej på en dusch innan jag bytte om och åkte till nästa anhalt. Minimalt med knorr från knät kändes underbart!

Nu lutar det åt två dagars vila för att vara fräsch till söndag när IKHP bjuder upp till långpass igen. Dessutom kommer både Emelie, Kajsa och Erica vara där! Det vill jag inte missa!

Puss och kram.

Sprungit simmat skypat och saknat

Jag är inne i en trög period vad gäller bloggandet... Det är så konstigt när det blir så för jag har inte precis mindre tankar som snurrar. Men det är som om jag aldrig kommer fram till datorn och kan sätta mej för att skriva. Hela tiden kommer nåt i vägen. Nu när Erik dessutom är i Boden kan man ju lätt tro att jag har mer tid över. Men neeeej då. Det är nästan tvärtom. Nåja, det vänder förr eller senare.

Det blev verkligen ett bra träningspass idag bestående av både löpning och simning. Jag hade tänkt springa runt en mil men fy tusan vilket vidrigt väder jag möttes av när jag kom fram till Jönköping. Det blåste småspik från Vättern och snön som föll i natt hade förvandlats till en geggig sörja på vägarna. Trottoarerna var inte ens skottade. Nä, detta var inget optimalt underlag för mitt knorrande knä och jag lovar att det var svinkallt. För ett ögonblick tänkte jag att jag skulle skita i löpningen och hoppa i plurret direkt...men neeeeej. Inte jag. Ombytt och allt. Jag skulle nog bli besviken på mej själv. Jag kör lugnt. Fem kilometer bara. Det är bättre än inget. Rätt vad det är finner jag mej själv småjoggandes...

Jag kände mej väldigt duktig där jag kryssade fram mellan slask och snö. Det måste jag faktiskt skryta lite med. Inte fasen blev det en mil men åtminstone sex kilometer. Det var okej med knät nästan hela tiden dessutom. Trots slirigt under sulorna. Gårdagens pass på löpbandet och efterföljande styrkeövningar kändes till viss del men inte värre än att kroppen var lite seg. Och just detta gjorde att det kändes superhärligt att glida ned i vattnet och sträcka ut kroppen. Jag simmade 40 minuter och var förstås bara tvungen att testa om det gick att köra crawl längre än 25 meter. Det gjorde det! 50 meter funkade helt okej! Flax, plask, frust. Så JÄKLA kul! Längtar faktiskt redan till nästa simpass. Ni som känner mej vet att det är något jag aldrig trodde jag skulle säga högt!

Eftermiddagen ägnades åt delegeringsutbildning ihop med Anders. Så skönt det är när hela gruppen blir godkända. Det känns som ett kvitto på att man nått fram och det kan väl knappast få en att må annat än prima?

Ikväll har jag skypat med finaste Erik. Han har det så bra uppe i Boden. Imorgon är det tänkt att han ska åka till mormor för att stanna där tills det är dags att åka hemåt på lördag. Vi saknar honom förstås massor här hemma men Ella är nog den som dragit det hela till sin spets. Hon vägrar nämligen sova nån annanstans än i Eriks säng. Det är så mysigt när det luktar Erik om kuddarna...

Ja, så kan det vara! Nu ska jag chilla lite i TV-soffan. Lev väl så hörs vi snart igen!

Sköna söndag

Paltkokning och läxläsning.

Det är vad som försiggår här just nu. När som helst ramlar kusin vitamin med barn in för att njuta av palten ihop med oss! Mys och slurp på samma gång mao!

Jag har hunnit med ett löppass på morgonen också. Gav mej ut strax före nio och fick ihop 12 km innan jag var hemma igen. Knät kändes efter typ 4 km och sedan lite av och till under resterande delen av passet. Det är dock inte outhärdligt. Helt klart är iaf att det INTE gillar ojämnt underlag eller när det är lite halt och alltså inte helt stabilt under sulorna. Det triggar igång det onda. Sammantaget har jag ändå känslan av att det successivt blir liiiite bättre hela tiden. Hoppas jag har rätt!

Ha en skön söndagkväll och ignorera ev jobbångest. Imorgon ska ni ju ha en fantastisk dag på arbetet, eller hur?

Torpeden

Det har varit en lördag i renlighetens tecken. Min bil har fått sej en rejäl omgång, jag har kört några maskiner tvätt och efter lunchen åkte hela familjen till Odenbadet i Falköping.
Det är toppen att simhallen i Mullsjö öppnat igen. Men det finns inget som slår Odenbadets varmbassäng. Den är som en barnbassäng i storlek och har ett golv som är reglerbart. Det går med andra ord att variera djupet i bassängen. Igår var det 90 cm. Perfekt för en dam på 112 cm som nästan lärt sej simma. Och för en storebror som behöver värma sej mellan åken i rutschbanan. Sist men inte minst är det helt suveränt ur föräldrasynpunkt. I det varma vattnet kan t o m jag kolla in när det busas och görs diverse konster riktigt länge!

Både jag och maken kunde köra ett litet träningspass också. Ja, jag hade egentligen vilodag men tänkte att några längder i bassängen nog skulle göra mina ömma armmuskler gott.

Det blev premiär för nya outfiten och det blev succé! Mitt kärringsim blev lite mer av  riktigt bröstsim och det var nåt meditativt över hela upplevelsen. Först och främst en aha-upplevelse typ "är det SÅHÄR det är att simma???". Dessutom var det roligt! Att koncentrera sej på andningen. Andas in, ner med huvudet, andas ut samtidigt, armar och ben som för en framåt under den där speciella tystnaden som råder under vattnet.

Det var ett par gubbar i bassängen samtidigt som mej och de varvade bröst- och frisim och utförde det senare hellre än bra. Jag tror det var precis det som gjorde att mitt huvud plötsligt tänkte "kan de så kan väl jag" och efter ett par längders tvekan körde jag ned huvudet och testade. Jag som alltid brukar få en kallsup, andnöd och smått panik efter typ tre tag upplevde nu något helt nytt! Samtidigt som jag tänkte att herregud, det här är inte vackert, njöt jag och kände mej lite som en torped där jag gled fram! 25 meter klarade jag och jag var nästan euforisk när jag var framme vid kaklet. Det här var en ny upplevelse! Jag kände hur det var omöjligt att hålla tillbaks leendet och jag ville helst springa bort till familhen direkt och berätta om detta stora! Ni kanske minns hur man så intensivt ville att mamma och pappa skulle kolla när man som liten lärt sej nåt nytt? Exakt så kändes det!

Nåväl. Jag höll tillbaks glädjen något och stretade vidare med bröstsim. Jag gjorde ett till försök med frisim och det gick fint ända tills jag fick möte av värsta plaskaren mitt i en inandning. Schlurp glurp och jag var tvungen att hosta och harkla lite. Ur rytm. Okej. Men hallå. Vad gjorde det. Jag var så grymt nöjd iaf.

Framgångar ska firas. Höjer ett glas rött och tänker: Skål för mitt crawl!

Kram och puss från torpeden.

Ja, vad hände med bloggandet?

Jag vet faktiskt inte. Ibland är vardagen helt enkelt bara sån att det är svårt att klämma in en stund för att blogga. Ärligt talat, och som jag tror jag nämnt här vid något tidigare tillfälle, så bloggar mitt huvud mer eller mindre hela tiden. Jag tänker liksom i termer som kan passa här på bloggen. Ja ibland är jag så inne i det så jag inte riktigt vet om jag har publicerat mina funderingar eller ej. Låter kanske konstigt, men för mej är det något av en terapi.

Dagarna som gått sedan senaste inlägget orkar jag inte sammanfatta. Det har med andra ord sett ut ungefär som vanligt.

Mitt knä mår hyfsat nu. Min allra första skada go vänner... Det kan nog vara känning av löparknä och därför har jag förhållit mej till det som om det vore just denna åkomma. Först av allt tog jag det smärtsamma beslutet om att avstå från Jönköpingsjoggen i lördags. Ja, det gjorde nästan ondare att fatta det beslutet än vad knäet i sej gjorde... Länge tänkte jag att jag skulle hänga med och stanna i Kaxholmen. Bara 18 km. Men på förra onsdagens runda insåg jag dumheten i detta och föll även tillbaks på mitt förhållningssätt till löpningen. Hur ska jag ha det egentligen?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Se på er idrott som om den vore er bäste vän!

Det var nog detta som avgjorde saken. Tanken på att kanske förvärra det redan irriterade knäet och i förlängningen kanske TVINGAS till vila och till att kanske avstå inplanerade lopp. Det vore bedrövligt. Men allra värst vore det nog att drabbas av en skada som ska komma att begränsa mej i hur jag vill utöva löpningen resterande dagar på denna jord. Som en ilsken finne i röven ni vet... Som gör att jag inte kan sitta på vänstra skinka fullt ut för då känner jag bölden. Nej! Jag är helt på det klara med att SÅ VILL INTE JAG HA DET. Och en sak till. Då tror jag inte att jag fortsätter springa. För eller senare "ger jag upp". Men den tanken är så hemsk så den undviker jag helst att ens snudda vid.

Ni förstår vilken betydelse löpningen har kanske?

Hur som haver. Det har blivit kortare och något lugnare men inte färre pass. Mellan 5 och 9 kilometer. Noggrann stretch av bl a rumpstumpen och utsida underben. Tillägg av styrketräning (bl a "musslan"-märkligt namn va?) för de muskler som ofta är svaga och på så sätt är med och ger det berömda löparknäet.

Resultatet på en vecka är ett knä som känns lite bättre men inte helt bra. Utveckling tyder dock på att jag är på rätt spår så jag kämpar vidare och har faktiskt riktigt kul under tiden!

Idag t ex när jag strålade samman med bästa C i arla morgonstund för ett gemensamt styrkepass. Det är verkligen så mycket roligare att styrketräna ihop med någon. Massor av pepp och skratt! Jag hoppas vi får till ett liknande pass nästa vecka. Btw. Hon sprang lite på löpbandet bruden. Bra gjort för en som bara vill cykla! Jag kanske får kompensera med att cykla lite nästa gång.

Få se om jag kan hänga med Emelie och Erica på en del av deras långpass i helgen. Hoppas det.

Mina mål för 2012. Ja ja ja... De KOMMER!!

Ha det bäst så länge!

O som i onsdag och ont

Workshop kring kommunens övertagande av hemsjukvården. Intressant.

Efterföljande löprunda (den sista inför lördagen) med ett knorrande knä. Oroväckande.

Imorgon alternativ träning. Kärringsim. Kolla in min outfit.