Kosta vad det kosta vill

Nej, inte tusan var de landstingsanslutna på Medicrehab. 600 spänn kostar varje besök men jag har inlett behandling där ändå. 

Träffade en sjukgymnast som tog en anamnes och efter några övningar och klämma känna på foten tittade upp och sa "plantarfasciit". 

Mhmmm, jo jag vet...

Sen fick jag goda nyheter. Hon trodde nämligen inte att det var mer än förstadie till att utveckla hälsporre. Så om jag sköter mej perfekt fanns det hopp om att bli kvitt besvären på en månad. 

Inte ett löpsteg, stötvågsbehandling ca en gång/vecka, efterföljande tejpning och ihärdigt tragglande med utvalda rehabövningar. 

Ja ja ja! Kör igång!

Den otäcka stötvågsbehandlingen som jag drömt mardrömmar om tog knappt 5 minuter och jag måste säga att det faktiskt gjorde mindre ont än väntat. Ja, massagen jag fick i samband med löparknäet var mycket mer smärtsam. 

Nu är foten hårt tejpad och ska så vara till lördag kväll. Idag och imorgon är det träningsförbud men på onsdag är det fritt fram för cykel eller simning. (Fast om jag ska simma får jag plasta in foten på nåt sätt eftersom tejpen lossnar annars)

Sen efter att jag lossat tejpen gäller rehabövningar tre ggr om dagen och såklart fortsatt okej med cykling och simning. 

Och på måndag eftermiddag upprepas proceduren... 

Gå in på http://stotvagsbehandling.com som beskriver ganska bra hur det funkar.

Vet ni förresten? Jag är helt besatt av folks fotisättning och val av skor just nu. Bedömer typ alla jag ser och tänker att oj, det där ser inte bra ut. Eller huuuu vilka taskigt uppbyggda skor, var rädd om dina fötter osv osv. Jag misstänker att det har ett samband med min skada. Låter rimligt va?

Sista jobbhelgen på mycket länge

Så var den över. Den sista jobbhelgen på väldigt länge. Berättade det nyss för Ella och hon blev överlycklig. Själv är jag (nog) oxå överlycklig. Men visst är det lite tudelat. Själva helgjobbet har inte varit så hemskt, men att åka ifrån familjen när de är lediga har nästan alltid varit förknippat med en klump i magen. Förutom i de perioder när det varit väldigt intensivt att vara mamma. Då har det till och med varit skönt att åka hemifrån ett tag och veta att barnen ändå blir väl omhändertagna av Björn. 

Trots att detta var första "riktiga" helgen under semesterperioden har den varit hanterbar och stundtals nästan lite FÖR lugn... Tiden går ju så sakta när man inte har fullt upp! Men jag har haft helt fantastiska möten och fått möjlighet att göra skillnad flera gånger om. Ni vet det där jag bara älskar med att vara sjuksyrra. Dessutom fick jag direkt återkoppling på hur jag hanterat en situation som väl för de flesta skulle innebära mer eller mindre kris. Jag kunde inte låta bli att reflektera en stund efteråt. Funderade på min "nya karriär". Och svor faktiskt till inombords!! Så j-la onödigt att lämna det här som jag gör så bra! Eller? 

Nej jag tvekar inte. Inte alls egentligen. Men visst kan det komma över mej, att det känns lite som slöseri att, håll i er nu, kommunen inte får behålla mej! Jag ville vara med och omsätta alla erfarenheter jag samlat på mej till nån form av utveckling, och nu släpper jag taget istället. 

Men äsch. Säg vad som varar för evigt? Jag vet ju att det kommer blåsa nya vindar och att det aldrig aldrig är försent. Så länge det finns en vilja finns en väg! 

Här är förresten en väg jag passerade på väg till jobbet imorse. I ett stilla Jönköping där fågelkvitter var i princip det enda ljud som hördes. Jag njöt!

Väl hemma har vi grillat karrékotletter och ätit goda ugnsbakade färskpotatisar med vitlökssmör till. Smakade ljuvligt. Björn stack ut på MTB med Friluftsfrämjandet och jag ska röja efter middagen. Om jag sen orkar blir det nog några varv på workoutappen. Fast jag är överjordiskt trött och seg just nu, så vi får se hur det går...

Dubbla pass

Som sagt. Det var tur att jag bestämt träff med Patrik för att simma ihop idag. Jag hade ALDRIG krängt på mej våtdräkten och hoppat i sjön annars. Elva grader och konstant regn framkallar inte direkt nån längtan efter att simma i öppet vatten. Men simkompisen är alldeles för pålitlig (och det är ju precis perfekt) och var redan på plats vid Friluftshotellet när jag rullade ned strax före kl 9. 

Skitvädret glömde jag bort så snart jag tagit de första simtagen. Däremot frös jag hund när jag sedan kom hem. Men 2500 meter i Mullsjön kändes fint även om jag var ganska seg idag. Så var det ju oxå ett par veckor sedan jag simmade med våtdräkten. En sak som jag är riktigt stolt över med dagens simning är att jag lyckades köra 3-takt iaf halva passet. Jag brukar tycka det är riktigt otäckt att ha blicken ned i det mörka vattnet så länge men idag bara funkade det! Resultatet blev att jag simmade mer rakt och rytmen blev lugnare på nåt vis. Det gick absolut inte snabbt idag (snittade på 20 min/km med några små stopp) men det spelar ingen roll för det var riktigt coolt att känna att jag som sagt behärskade att köra så långa partier med 3-takt. 

Som det regnade kan man nästan säga att jag hade kläder efter väder idag!

En varm dusch och en stor kopp kaffe senare var jag redo att ge mej ut på cykel. Fortfarande ihållande regn... 

Cyklade MTB på grusvägar ut till Bönared där övriga familjen väntade. Hade dock nästan glömt hur sjukt mycket uppför det är från Bjurbäck. Det var verkligen en prövning för benen men oxå precis vad jag längtat efter! Baken var absolut inte oberörd efter veckans tidigare cykling men banne mej om jag inte är på väg att bli sams med sadeln nu. 

Blöt som en dränkt katt kom jag fram till Bönared efter en knapp timme. Bytte kläder snabbt och njöt sedan av en helt underbar jordgubbstårta. Lite synd att vi var tvungen att sitta inomhus, men vad tusan. Det var hur mysigt som helst ändå!

Nu ska jag tillbringa kvällen på jobbet. Hoppas det blir hanterbart med tanke på semestertider...

So long!

  

Jag kan inte ta ett normalt steg med högerfoten

Jag försökte ringa naprapaten igår. Har redan bestämt mej för att åka till deras öppna mottagning för idrottsskador på måndag kl 16 men jag vill ju absolut helst komma till Joakim så jag tänkte att det var smart att slå en signal innan. 

Det var helt kört att komma fram och efter några försök gav jag upp. Han kanske har semester... Hursomhelst så satsar jag på ett besök på måndag. 

Foten vill absolut inget som jag vill sedan ett par dagar och mitt humör har oxå varit i botten just därför. Det är påfrestande för alla i min närhet kan jag lova. Men jag önskar mej verkligen extra omtanke och förståelse. Även om man inte kan sätta sej in i hur det är och tycker att jag är allmänt odräglig. 

Så sent som igår hade jag planer på att blogga med rubriken "Ormlik". Dels för att jag ömsar skinn som en orm (min snygga cykelbränna lämnar mej nu!!) men ffa för att jag är som en huggorm i humöret. Usch och fy.

Igår var ju planen att cykla lvg till en vän i Bankeryd. Men under eftermiddagen började det åska och spöregna så jag ställde in det och körde 23 km MTB istället. Härligt skitig cykel och Lisa när jag kom hem. Jag vet inte om jag är på väg att bli sams med sadeln men i en viss position är det hur bra som helst. För att sedan om läget ändras t ex vid en inbromsning (jag glider fram litegrann då) bli olidligt smärtsamt. Tankarna går till värsta trycksåren när det händer... Ajajaj. Det är alltså inte kvinnligheten som jävlas utan sittbenen själva. 

Idag har jag varit ledig eftersom jag har en jobbhelg i antågande. Sov länge trots att snickarna höll på och jobba med att bl a sätta upp markiserna. Fattar inte hur det gick till. Jag hatar ju annars när man håller på och hamrar. Förmodligen var jag hemskt trött bara! Både Erik och Ella sov oxå till efter kl 9. Jag vaknade faktiskt av att Ella kröp upp i sängen och pussade mej på näsan!! 

Efter frukost och ett varv med dammsugaren tog jag Ella med mej och åkte in till stan. Först lunchade vi med Björn och sen uträttade vi en massa ärenden. Ella önskade sej bl a nya flip-flops så vi hamnade på en skoaffär på A6. Där fick hon dock syn på nåt helt annat än flip-flops... Vi hann knappt in i affären så föll blicken på dessa sandaler med liten kilklack i kork och ceriserosa remmar. Gräsliga på ett vis och emot alla mina principer om skor till barn. Men de var på rea och...resten har ni nog räknat ut. Väl utanför butiken slängde Ella sina utslitna flip-flops och knäppte på sej dessa lysrosa sandaler och knatade iväg vid min sida. Ett helt obetalbart ögonblick!! Jag kunde verkligen känna hur lycklig hon var. Leendet sträckte sej från örsnibb till örsnibb där hon vinglade fram. Har man en dotter så har man... 

Jag borde inte göda henne mer än nödvändigt men jag var så sugen på en latte och vi halkade in på Coffea House just därför. Här gjorde de massiv reklam för en lyxig jordgubbsmilkshake så vi delade på en sån oxå. 

Det går inte ta miste på hur hon njuter och även om intentionen var att dela så blev inte fördelningen helt lika... 

Jag har försökt döva en del av frustrationen genom att köpa cykelprylar idag. Eller rättare sagt, jag skickade Björn till Öster Cykel efter att jag sett att de tagit fram en keps i samma serie som deras charmiga cykelflaskor. Kul grej! 

Lite muppig ser jag ut, jag vet. Nu hoppas jag på uppehållsväder så jag kan rulla lite lvg. En sån keps på MTB är det nämligen förmodligen böter på. 

Gott att Patrik behövde hjälp med våtdräkten imorgon kl 9 förresten. Då vet jag att det åtminstone blir några kilometer simning i sjön! Det var ett tag sedan nu. Måste erkänna att det är svårt att motivera sej till träning när foten gör så ont. Då är det grymt värdefullt med vänner att kroka upp passen på. 

En fråga innan jag rundar av. Funkar det att kommentera på bloggen? Om inte tror jag nog jag ska byta plattform. Nu när jag har semester från Facebook vill jag ju gärna ha lite feedback i form av kommentarer här! Tack!!

Brutalt knockad av uppgivenhet. Igen!

Imorse kvart över 7 stod minsann snickaren bakom dörren! Och innan de åkte härifrån i eftermiddag var de klara utvändigt med fönstren. Så skönt! Även listen kring köksfönstret var på plats så förutom att två markiser ska monteras upp igen är det bara invänta Ingvar för nästa del i projektet. Balkong och vindskivor! Men det dröjer tre veckor till innan vi är där och nu kommer vi dra igång med lite utvändigt måleri medan byggställningarna är på plats. 

Blev bonusledig idag och tog mej tid att mysa lite med Erik. Vi åkte med till Mullsjön med en fikakorg och satt där på en filt i solen tillsammans. Fint! Ella hade sommarresa till Vidablick i Bankeryd och skulle inte komma tillbaks till byn förrän kl 15.30 så det var bara ta vara på dagen som sagt var!

Ikväll var det åter dags för TNT på Öxnegården och jag visste att jag inre borde springa en meter, men nog fan gjorde jag det iaf! Ont före passet och vedervärdigt ont efteråt. Vuxna människan hade liksom svårt att hålla tillbaks tårarna och jag menar det verkligen. Pratade oxå med Jeanette tidigare idag och insåg då att Ångaloppet bara är en dryg månad bort. Om jag inte är helt smärtfri om två veckor blir det alltså till att kasta in handduken. Jag var så klok när jag pratade med Nettan och kunde till och med känna att det viktigaste är att jag blir helt bra, inte köra loppet halvdan och förvärra skiten. Men upp som en sol och ned som en pannkaka och ikväll vill jag alltså gråta ut min ilska och frustration. Det gör ju helt enkelt förbannat ont! Jag pratade med mor oxå som föreslog att jag skulle bestämma mej för att helt avstå löpningen i sommar. Den tanken gror lite i mej nu. Eller ganska mycket om jag ska vara ärlig. Kollade oxå tider hos en av Jönkans bäst omtalade naprapater, Joakim Bergkvist på Medicrehab. Får vänta till 7 augusti och frågan är om han är landstingsansluten? Nån som vet?? 

Igår blev det iaf MTB på kvällskvisten. En härlig runda där baken inte protesterade förrän efter 15 km. Hoppas nya sadeln och jag är på väg att bli sams! Tog dessutom ett rätt coolt foto i solnedgången!

Imorgon väntar jobb och på kvällen en runda på racern. Tänkte cykla till Bankeryd och vända hos goa Ulla, efter en kopp kaffe (eller hur var det vi sa?) och jag glädjer mej åt hela grejen! 

Ska försöka sussa gott nu. 

Hoppas jag slipper ha kurs i hur Tom-Tom ska gå in och ut genom sin nya kattlucka inatt.

Pöss på er❤️

PS Njut av att kunna gå (eller till och med springa) smärtfritt och med en naturlig fotisättning. Det är en gåva. DS

Hemma i ett nytt hus

Efter en och en halv vecka i husvagn kom vi idag hem till Solstugevägen i Mullsjö. 

Det var i stort sett som att stiga in i ett nytt hus! Alla slitna fönster med bruna karmar och spröjs är numera utbytta mot nya, lättskötta fönster med VITA detaljer! Det är så snyggt och fräscht! 

Mindre kul var dock städningen och ffa den i gillestugan. Trots att jag omsorgsfullt täckt över skrivbordet med lakan var det nåt sjukt mycket damm typ överallt!! Ärligt talat höll jag på börja gråta när jag såg eländet. Men nu är det grovstädat och jag är så så så tacksam över att det bara var i gillestugan det var så illa... Vi kommer hursomhelst att använda det rummet till bl a förvaring av cyklar(!!) så länge som hantverkarna behöver vårt garage. Så grundlig städning av just gillestugan blir inte förrän om några veckor. Bommar igen så länge... 

Ett litet aber är nu att vi inte har några persienner i sovrummen, så det blir väl ljust för att sova gott. Persiennerna kommer v27 men gissa vad?? Vi har bäddat ned oss i husvagnen! Så får vi se om vi hittar på nån tillfällig abrovink vad gäller mörkläggning de närmaste dagarna. 

För den nyfikne kommer här några bilder. 

Eriks rum

Ellas rum

Vårt sovrum

Vardagsrummet (och snart har vi ny balkong utanför oxå, hurra)

Kök/matplats 

Kök (och de vita luckorna gjorde sej så bra till fönstrena!)

Badrummet uppe blev något mindre anskrämligt...

...och entrén så mycket trevligare!

Mycket pengar ska pungas ut men det lyft som huset får är flera nivåer upp, speciellt med nya balkongen. En ny garageport står högt upp på önskelistan oxå men nu blev det 15m2 friggebod med gäststugedel istället så vi gör en budgetrenovering av befintlig port istället och väntar nåt år med byte. 

Har annars haft ett fint midsommarfirande med en tur till Motala på fredagen och sedvanligt firande vid Furulid. På lördagen gjorde vi en cykelutflykt längs Göta kanal med med Magnus och Lena. Kvällen avslutades med kubbmatch och stafett på styltor. Naturligtvis iklädda batikfärgade lagtröjor i antingen lila eller svart. Ni vet när Magnus inte stånkar korv, ja då batikfärgar han... Hihi:) Mysigaste!

Hög tid att sova nu tror jag dock... 

God natt!

PS Ja jag sprang ju en sväng igår. Fyra kilometer längs kanalen och ett skönt styrketräningspass efteråt. Foten kändes ungefär som förra gången och den där trötthetskänslan i högerbenet och höger sätesmuskel har helt försvunnit. Även om jag forfarande är öm under hälen hoppas jag det är ett bra tecken. Det var iaf underbart att springa! DS

I Ljungsbro och stånkar korv

Det blev en jobbig kväll igår och vi valde i samband med det att flytta husvagnen från farmor och farfar på Korsörvägen. Först hade vi tänkt till Z-parken men sedan landade vi i Ljungsbro hos goda vänner. Det kändes trots allt som en bra lösning och jag kan inte vara annat än innerligt tacksam över att vi har M och L! 

Jag skulle inte ha nåt problem med att berätta om vad som hände igår. Tvärtom vore det skönt att för min egen del skriva av mej, men oxå för att slå hål på fasaden rejält. Jag vet ju lätt det annars är att allt framstår som rosenrött här i cyberspace. Jag är varken ute efter att hänga ut eller skydda någon. Jag är bara uppriktigt less på allt. Att vuxna människor inte förstår att de är förebilder som faktiskt sätter referenser för och präglar barn (ja även vuxna!) i deras omgivning är sorgligt. Och att de sen medvetet beter sej på ett sätt som direkt sårar barnen är... Nä, jag hittar faktiskt inga ord för det. 

Men livet går vidare och faktum är att det samtal jag hade med Ella på väg till Ljungsbro igår kväll var stort. Vilken fin och klok tjej hon är! Inte för att hon förstår allting men för att hon är så duktig på att sätta ord på sina upplevelser. För om inte vi vuxna förstår kan vi ju knappast vänta oss att våra barn gör det.

Eller hur?

Det blev iaf som alltid en skön dag i Ljungsbro! Mäkta imponerad av kvällens mat är jag. Hemlagad korv!! 

Kolla in bilderna på när grabbarna går loss och fyller fjälstren till underbar korv som M sedan grillade.

Imorgon blir det sannolikt en cykeltur innan vi åker till Motala och firar midsommar med familjen Kleveland och svärföräldrarna precis som vi planerat från första början. Även om klumpen i magen till viss del är kvar och att det ingalunda är en bekräftelse på att jag (vi) accepterar såna urspårningar känns det ganska självklart. 

Dessutom tror jag det blir bra. 

Move on!

Från 30 till 3 men det går framåt!

En sak är säker. Jag är inte utrustad med nåt vidare tålamod. 

Det kändes så bra i foten imorse! Ja faktiskt redan igår. Och tankarna på att testa en mycket mycket lätt löprunda var helt omöjliga att slå bort. Kanske var det just därför jag till och med vaknade före Björns väckarklocka imorse. Eller så är jag ganska utvilad nu och mitt morgonpigga jag börjar visa sej igen.

Gröt med både äppelmos, russin, kanel och lite honung till frukost. Två koppar kaffe samtidigt som jag löste korsordet i dagens tidning. Bra start!

När båda barnen vaknat satte jag mej för att tejpa foten enligt beskrivning på den YouTube-film jag bestämt mej för verkar enklast. Det finns en uppsjö av filmer om hur man avlastar plantarfascian med tejp och förutom att jag sett alla (jag lovar) har jag oxå läst typ allt som finns skrivet på internet om just plantarfasciit. När jag googlar "hälsporre" och gör relaterade sökningar på min iPad, står det under varje träff att "du har besökt den här sidan många gånger". Ja ni vet att då har man varit (och är) rätt desperat...

Jag knatade bort mot Torvmossen och hade bestämt mej för att inte springa en meter på asfalten. Men efter 500 meter började jag småjogga... Jag ömmade lite i ffa frånskjutet i steget men tog det verkligen lugnt. Koncentration på ett naturligt löpsteg. Strax framme vid Torvmossen och här möttes jag av STIGAR!!! Dessutom med lite rötter! Max 3 kilometer var planen och om smärtan tilltog hade jag lovat mej själv att avbryta. 

Men även om foten inte var i sitt gamla slag gick det hyfsat att springa och smärtan blev inte värre. Gissa om jag njöt? Fåglar som kvittrar, solsken och jag i löparkläder på en stig!! För en månad sen hade 30 km suttit som en smäck, men idag var jag sketanöjd med 3 km. Se vad saker kan förändras!!

Lydig och full av förhoppning promenerade jag HELA vägen tillbaka till Korsörvägen. 

Ett bra styrkepass i trädgården där jag inledde med att persa i plankan (3 min och 30 sek lyder mitt nya rekord) och självförtroendet fick en välbehövlig boost.

 

Noggrann stretch och till sist en lång stund där jag rullade högerfoten över min iskalla PET-flaska. 

Tänk om jag är på väg tillbaks? Tänk!

En filtallrik till lunch och nu har jag och barnen dragit till Motalabadet. Foten vilar skönt i sitt tejppaket.

Men det låter onekligen som om det börjar bli dags för en glass! 

Besökare!

Nej jag lyckades inte somna om imorse efter att Björn stigit upp. Men eftersom jag visste att vi skulle få besök under förmiddagen gjorde det inte så mycket. Jag klev upp strax efter att Björn åkt. Käkade gröt, packade ihop simprylarna och drog till Motalabadet för ett morgonpass i utomhusbassäng. 

Klarblå himmel och en hel bana för mej själv! Vilken lyx!! Dessutom är det 50-metersbassäng. Något jag inte alls är bortskämd med!

Det är ju så oändligt mycket enklare att räkna längder i 50-metersbassäng. Fram och tillbaka, etthundra meter... Nästa gång jag kommer hit, tvåhundra meter... Unt so weiter. Jag har många ggr saknat kulramar vid bassängkanten, som de ju har i t ex Skövde. Det är grymt bra!

Jag simmade en timme. På grannbanan hängde tre personer som verkade vara rätt duktiga simmare. Jag sneglade lite på deras program som var uppskrivet på en whiteboardtavla vid bassängkanten. Fattade dock typ noll av alla förkortningar och ägnade mej därefter åt att studera deras teknik. Simning är ju så otroligt vackert!! Det var absolut inte tekniskt perfekt frisim jag beskådade men det var iaf rätt många nivåer ovan mej... Det går ju inte så bra att garva under vattnet men jag skrattade verkligen inombords åt hur det måste sett ut från land. På ena banan befann sej tre "riktiga simmare" och bredvid dem vevade lilla jag fram. Ja, det tog ett tag innan jag lyckades koppla bort dem och koncentrera mej på mitt. Faktiskt. För något år sen skulle jag nog inte ens stannat kvar i vattnet, men nu kunde jag ändå på nåt sätt tycka det var lite kul att dela vattnet med dem. Och jag gör ju verkligen så gott jag kan med frisimmet! Efter en timme och med lite olika upplägg hade jag iaf simmat 2300 meter. Nöjd såklart!!

Väl "hemma" hann jag precis parkera bilen så anlände även våra besökare, pappa och Birgit. Så jättemysigt att få vara tillsammans åtminstone en liten stund. Det ser ju annars lite mörkt ut med  resa norrut den här sommaren. Tror t ex inte vi kommer träffa mamma och Kenneth något. Det blir isf barnen som får förmånen att flyga upp nån vecka på lovet. Vi får se...

Bjöd på sallad till lunch och sedan var vi nere vid Varamon innan pappa och Birgit fortsatte resan hemåt. Saknar dem redan! 

Här kommer ett gäng bilder från besöket:

Hela gänget! Björn, pappa, Thure, Dagny och Birgit.

Jag och finaste pappa.

Thure och Dagny i Varamon. Lite kalla vindar tyvärr!

Som sagt var, det blåste lite kallt idag!

Björn och Ella doppade fötterna i Vättern. 

Mer bad än så blev det inte, trots att barnen hade envisats med att ta med badkläder! 

När vi kom hem igen stack Ella och Björn ut och cyklade en dryg timme. Supersnygga Ella i sin nya cykeltröja. Naturligtvis av märket CRAFT!

Erik och jag passade på att ta en tur på stan tillsammans. Lite shopping och såklart en fika i solen.

Förutom shorts, en pocketbok och nagellack unnade jag mej även ett halsband jag dreglat på länge nog. Ända sedan jag såg Maria bära det har jag drömt om att äga ett och idag slog jag till. Har inget starkt argument till varför. Inte mer än att jag tycker att jag är en själv. 

En stjärna!

Jag snöar in på djupare saker...

Vaknade till ljudet av regn mot husvagnstaket. Hög mysfaktor men svårt att sova till. Det smattrar nämligen rejält redan vid lite lätt regn. 

Björn smet iväg till jobbet (ja, han utgår härifrån denna vecka) och jag var förstås kvar med barnen på Korsörvägen. 

På morgonen trodde jag ärligt talat att de skulle driva mej till vansinne med sin syskonkärlek. Men faktum är att de numera har låååånga stunder av att de bara hänger med varandra utan bråk och kiv. Oftast sitter de framför datorn ihop. Ella kollar in när Erik spelar SIMS t ex. Eller så kör de Minecraft ihop. Erik på datorn och Ella på sin iPad. Ja, denna sommar känns det faktiskt som att de inte bara är ett syskonpar utan dessutom har utbyte av varandra på det mer vänskapliga planet. Tiden då lillasyster mest såg upp till storebror, och storebror bara tyckte lillasyster var lite gullig är förbi till förmån för en annan fas. Häftigt! Vi har iofs aldrig funderat i banor om att det ska vara si och så många år mellan barnen för att de ska få bästa relationen och det beror nog delvis på att vi har haft ett lite annat utgångsläge då Björn för det första inte är pappa till Erik. Ella lät dessutom vänta på sej pga två missfall så åldersskillnaden mellan dem är hela sex år. Faktiskt nästan på dagen! Och jag måste erkänna att jag blir mer och mer övertygad om att den relation som syskonen får så att säga "blir vad den blir". Här ska inte vi föräldrar blanda oss i mer än nödvändigt. Självklart måste vi lotsa barnen i olika situationer och bl a lära dem respektera varandra. Men personligheten föds vi med och alla vet att det här med personkemi är en komplicerad nöt att knäcka. Det sorgligaste är när föräldrar gör sina barn beroende av varandra och spelar på detta i olika situationer. Jag vet verkligen vilka djupa spår detta sätter i en människa eftersom jag upplevt det på nära håll. 

När jag blickar tillbaks på min egen barndom minns jag faktiskt inte att Henka och jag var supertajta nångång. Jo förresten! När kompisarna var taskiga. DÅ gaddade vi ihop oss. Stenhårt! 

Annars bråkade vi periodvis massor... Ja Guuuuud vad jag har varit arg på min lillebror. De känslorna var omöjliga att tygla. 

Dock måste jag nu, oxå för att sy ihop det här djupare snacket, säga att det är få personer jag känner sån värme för, älskar så högt och bara beundrar till max. Det är du brorsan!! Ingen har en sån bror som jag! 

Så oavsett relation under uppväxt eller för den del i vuxenlivet, är kärleken till min bror villkorslös! 

Just det. En annan för mej betydelsefull person har faktiskt sin födelsedag idag. Nämligen min barndoms- och närmaste vän Sara. Grattis kära du! 40 år men lika snygg nu som förr! Laurilla!!

Nu tror jag det är bäst att jag ansluter till övriga familjen. De undrar nog var jag är...

Att inte kunna springa

Sitter i skuggan i svärmor och svärfars trädgård. Nyduschad och nyäten efter en runda på racern. Mannen som sällskap, fast han körde MTB. Så fick han lite extra träning...

Det är SURT att jag inte kan springa. Vissa dagar känns det helt okej med att jag trots allt kan cykla (både i skog och på landsväg) och simma. Men för det mesta får jag jobba hårt för att inte deppa ned mej... Så är det ju förstås. Argumenten att jag är frisk och som sagt var kan träna alternativt kommer enbart ur förnuftet. Tyvärr är det inget jag verkligen kan KÄNNA. 

Så det äter mej verkligen inifrån att den här skadan dök upp. Värst är nog ovissheten. När kan jag börja springa igen och hur mycket av formen har då gått upp i rök? Är det kanske lika bra att glömma den här säsongens tre mål Ångaloppet, Bergslagsleden ultra trail (BLU) och Lidingöloppet, där Ångaloppet helt klart är överst på önskelistan? 

Mmmm... De där frågorna snurrar runt i skallen typ hela tiden. 

Och ni får tycka vad ni vill som t ex att jag tar träningen på för stort allvar. Det är ändå så här det känns. Otroligt otroligt tungt faktiskt. 

Igår cyklade jag och Björn MTB i skogarna kring Ödeby. Delvis var det mycket tekniskt och jag som är en sån chicken på MTB var arg som ett bi... Hade sånt behov av att bara få köra så benen sved av mjölksyra men fick hoppa av och på cykeln x antal gånger och spänna mej och trixa mej fram över rötter och stenar. Visst är det oxå jobbigt men det ger ju inte så mycket puls. Efter fikastoppet i Övralid blev det dock lite mer av Lisa-cykling och humöret vände både pga detta och energipåfyllningen. 

Jag flaggade dock redan under gårdagen om att jag idag ville rulla några mil landsväg på racern. Trodde verkligen inte att jag skulle få sällskap men Björn bestämde sej för att åka med på sin MTB och det var jag så glad för! 

En helt annan feeling idag alltså. Susade fram över östgötaslätten i rätt skön fart och benen fick sej precis en sån genomkörare de behövde. Väl hemma lurade jag med Björn på mitt styrkepass i trädgården så vi får väl se om han kommer få några ömma muskler av det. Själv får jag ju typ alltid träningsvärk när jag gjort exempelvis utfallssteg framåt så det vore konstigt om han lämnas helt oberörd... He he he. 

Gjorde ett tappert försök att utjämna nyansskillnaden på armarna idag oxå eftersom jag cyklade i trisuiten. Inget kul att gå i ärmlös klänning med kritvita överarmar. #fåfäng

Vet ni förresten hur länge vi sov idag? Till kl 10!! Hemma sent igår efter 40-årskalas i Eksjö (tack Lollo och Henka❤️) iofs men så länge har jag inte trynat på skitlänge. Tror nog det här avbrottet från vardagen var välbehövligt efter en väldigt intensiv period på hemmaplan. Det har tärt på både barn och vuxna men faktum är att det redan känns som om det vänt uppåt igen. 

Tänk om jag bara kunde springa lite oxå. 

Förlåt...

När ska jag lära mej

Imorgon drar projektet byta fönster på gång på allvar och i samma veva rullar jag och Ella med husvagn mot Korsörvägen i Motala. 

Husvagnen står nu färdig för avfärd och det är samma sak med mej som alltid. Jag får värsta aha-upplevelsen av att "jag fixade det igen"! 

Jag verkar visst aldrig lära mej att jag (vi) på nåt vis alltid syr ihop allt i slutändan oavsett. 

Satte mej i husvagnen en stund och kopplade av när jag var färdig för kvällen. 

Myspys!

Slängde med våtdräkten oxå...och alla simprylar.

Dock inga löparskor... Min fot blev förbaskad efter TNT-passet igår så idag har den värkt av och till hela dagen. En liten PET-flaska med fryst vatten är min bästa vän just nu. Kan stå och rulla foten fram och tillbaks över den hur länge som helst. Så därför sa jag till min kära make att "nej, jag tar inte ens med löparskor". Ja ni vet när man sagt något högt till någon så måste man ju liksom följa det...

Jag kunde gråtit en skvätt över foteländet idag. Faktiskt. Men istället sparade jag tårarna till skolavslutningen för Ella. 

Jag blir lite tokig på att jag blir sådär okontrollerat känslosam vid tillställningar som t ex skolavslutningar. Det är skitjobbigt. Och Erik skämdes... 

Men visst var de oemotståndliga, Ella och Hilda!!

Sommarlov coming up!! 

Imorgon är det Eriks tur, men då får inga föräldrar vara med! Inte förrän han slutar nian faktiskt! Skönt för honom att inte behöva se (och höra) morsan sitta i kyrkbänkarna och hulka!

Skogslufs med TNT

Vabbat med Ella alltså. Efter halva dagen i sin säng ropade hon så till mej att "nu känner jag mej pigg mamma"! Gullunge. Strax efteråt hände detta:

Det är mycket uppvisning av diverse konster just nu...

Fick leveransen av våra nya fönster idag oxå. Vår (ja han är lite vår egen) snickare kom hit och dirigerade grejerna på rätt plats. Han är så grym alltså. Jag som är lite orolig för hela det här projektet (minns fortfarande fönsterbytena i Huskvarna) blir superlugn bara han uppenbarar sej. Och när han säger att nåt brukar gå bra, då tror man bara blint på det. Det är fasen lika viktigt att ha förtroende för hantverkare som för tandläkaren!

Ella och jag bevakade avlastningen och fotade till och med spektaklet:

Kvällen bjöd på TNT och på väg till Öxnegården lämnade jag av Tom-Tom hos sin bonus-matte. Tänka sej att vi har en sån fantastisk kattvakt! Han mår som en prins hos K och det är förstås ovärderligt att veta. Hoppas han visar sej från sin mysigaste sida den närmaste veckan!

TNT-passet idag var (efter uppvärmning och namnlek) en intervallstege på en bestämd slinga i skogen. 2-3-4-4-3-2, med en minuts ståvila. Jag var med på uppvärmningen och lufsade sedan försiktigt för mej själv. Avbröt dock ganska omgående efter att foten inte alls kändes redo. Ledsamt men ganska väntat. Nåja, bara hålla god min och peppa de andra löparna som idag var 11 st till antalet. Plus Johan då, så 12 totalt. 

Tror att deltagarna var riktigt nöjda efteråt! Speciellt de som hittade skatterna som Johan lagt ut! Ett presentkort på Naturkompaniet och en snygg TNT-buff! 

Emma hittade presentkortet...

...och Janina hittade buffen!

Kan man gömma tävlingshornen under buffen kanske?? Haha. Goaste Janina!

Måste verkligen applådera dagens TNT:are som hade överseende med oss ledare som är nya i denna roll och bjöd på sej själva och kämpade GRYMT bra i skogen! Leende!! Tack!

Nu måste jag tagga ned och försöka få några timmars sömn. Nya jobbet väntar imorgon!!