Inte alltid rosenrött

Idag är mamma trött. Helgen på jobbet var enormt energikrävande trots att vi inte hade det direkt stressigt. Kan inte gå in på några detaljer som ni förstår. På lördagen parkerade jag bilen hemma på uppfarten strax före kl 23. Sedan upp 05.15 på söndagen för att hinna i tid till nästa arbetspass. Stupar i säng redan kl 19.30 på kvällen, tillsammans med Ella. En kompis ringer vid 21-tiden får jag veta idag. Jag har inget hört... Tycker faktiskt jag idag känner mig utvilad när Ella ropar "mammaaaa" från sitt rum kl 06.15.

Dagen rullar på snabbt. Frukost, skjutsa Erik till skolan, bädda, tvätta, ta undan disken, dammsuga, duscha, lämna Ella på dagis efter en enklare lunch, hämta Erik på skolan, till Jönköping via Björns jobb för att lämna matlådan han glömde imorse, informationsträff för de sjuksköterskestudenter som kommer ut på praktik idag (jag informerar om hur sjuksköterskan arbetar i kommunal äldreomsorg och vårt sätt att handleda studenter-tänk att jag får göra detta-jättekul och smickrande), vidare till MAXI för att improvisationshandla inför middagen ikväll och helst också morgondagens middag, hämta Ella på dagis, hem med hela packet, tömma torktumlaren för att sedan fylla den med nästa maskin tvätt... Det är då jag hör skriket från övervåningen. Erik vrålar som en stucken gris. Släpper allt jag har för händerna. Ella har bitit honom i armen för att hon inte får pilla bort tangenter från tangentbordet på min laptop. Två tangenter hade hon slängt i trappan och dessa får jag med mig upp i all hast. Men nu brister det för mamma... Mitt tålamod räcker inte längre. Jag blir så arg på både Ella och Erik. Så obeskrivligt trött och less på att aldrig aldrig aldrig kunna göra någon endaste sak färdig utan att bli avbruten av allt ifrån gråt och skrik till en enkel fråga. Efteråt känner jag mig som en skit. Som den sämsta mamman på jorden. Jag är så usel att jag inte förtjänar dessa fina barn. Och var i h-vete är min man? En timme försenad idag också. Jo, för en stund känns verkligen allt så bedrövligt. I den stunden kan jag förmodligen svära ed på att det bara är jag som har det så. Som väl är klarnar det i huvudet efter ett tag. När Björn kommit hem, fixat fram lite kvällsmat, Erik och Ella är på gott humör igen. Då, precis då, kan jag lägga ihop ett och ett. Så erkänner jag för mig själv att jag fortfarande faktiskt är väldigt trött. Därför ska jag krypa i säng nu. I morgon är en ny dag!

Kan bara inte fatta att man kan bli arg på de här två ljuvliga varelserna...

För er som upplever att vi verkar vara en familj som alltid eller åtminstone ofta har det mysigt och trevligt, visst är det så, men ovanstående inlägg är också en del av vår vardag!