Julbrev 2014

Jag undrar hur många av mina inlägg jag formulerat under ett träningspass. Det är ganska många det... Alla har jag inte ens publicerat. Nej det har ofta varit som en slags terapi och när jag väl kommit hem har behovet av att lägga ut det här helt försvunnit. 

Nu har bloggen gått på sparlåga sedan jag efter semestern börjat på nytt jobb men lagom till julbrevsdags har lusten att kicka igång den igen infunnit sej! 

Under ett långpass helgen som gick, där jag inte hade sällskap, formulerade jag så i princip hela årets julbrev! Håll tillgodo!

Vi firade in 2014 med familjen Söderholm i Juniskär. Det blev början på ett år där jag inledde med att inte blogga alls...

Ellas första skolår (som ju började ganska kaotiskt) började arta sej på allvar och vi kände igen vår prinsessa igen. Väldigt skönt för alla, inte minst för henne själv. Plötsligt hade hon vuxit i sej själv igen och var inte alls lika obstinat och motvalls! Härligt! Minns att jag vid något tillfälle när hon var som mest uppochner inte kunde hålla tillbaks tårarna utan bara grät helt hejdlöst. Visste ju inte hur vi skulle bemöta henne längre. Så det är ofattbart härligt att hon liksom landat! 

Under hösten har hon fått upp ögonen för hästar på allvar. Djurvän har hon alltid varit men jag kunde inte gissa att hon skulle må så väl på hästryggen! Hon är riktigt duktig! 

Här rider hon barbacka på Cosmos:

Hon har oxå blivit utrustad med en MTB och tycker till sin fars stora glädje mycket om att cykla. Jag har dock en känsla av att intresset för hästar är något större men oavsett så är det härligt att kunna göra små cykelutflykter tillsammans ibland! 

Skolan funkar alltså bra nu för Ella och vi som bävade en aning för starten i första klass kunde snabbt andas ut. Hon fann sin plats direkt! Det är mycket kompisar och ofta när jag ska hämta henne på fritids sitter hon och pysslar med något. Om hon nu inte är i ett av klassrummen och tränar in en ny dans till hög dunkadunka! 

Eriks år har bestått av mycket tid framför datorn. Det är hans favoritsysselsättning alla kategorier och han kan så himla mycket om data och teknik att jag tappar hakan emellanåt. I den mån det går försöker vi dock begränsa tiden framför skärmen men gudarna ska veta att det inte är enkelt. De umgås ju till och med med kompisar via datorn nuförtiden. Därför känns det extra kul att han fortsätter att vara med och TV-sända MAIS hemmamatcher. Han har oxå ett stort intresse för politik och var mycket aktiv inför valet i höst. Jag kanske borde bli mer orolig för att han vid 13 års ålder valde att titta på partiledardebatten än köra flygsimulator egentligen... Han är en så underbart härlig kille. Mogen, klok och betydligt mer allmänbildad än sin mor. Ja, så känns det stundtals!

För Björn har tillvaron utanför jobbet till stor del handlat om cykling. Många mil i skogen har det blivit och en och annan vurpa. Sören (klubbkompis i MSOK) berättade för inte så längesen om ett tillfälle när det kunde slutat riktigt illa... Klart jag oroar mej, men när man ser hans leende är det så enkelt att glädjas med honom. MTB är verkligen det roligaste han vet! Och med min egen kärlek till träning vet jag så väl vad det betyder. Det känns fantastiskt att han kommit igång så bra. Trots att jag fått konkurrens om tiden till träning!

Näst efter cykling har nog sommarens renoveringsprojekt med bl a fönsterbyte och bygge av ny balkong och friggebod tagit upp Björns tankar. Vi lejde bort 90% av jobbet men de återstående 10% gjorde att vi säkrat i princip varje minut av vår lediga tid från april till oktober... I varje fall nästan! 

Men så fint det har blivit alltså! Nu känns projektet ärligt talat ganska avlägset men jag tror ändå det dröjer lite till nästa påbörjas... Inte minst pga den ekonomiska aspekten. Sablar vad pengar det går att plöja ned i ett hus!

För min egen del har det varit ett fantastiskt bra träningsår! Konstigt kan ni nog tycka, som tänker på att jag faktiskt varit skadad en del av året! 

Fram till sommaren hade jag ett enormt flow i min träning. Lust och motivation så jag kunde gödsla med det! Många härliga pass med Jeanette vid min sida (en perfekt träningskompis ur vilken en nära vänskap vuxit fram) och i mars åkte jag till Warszawa och drämde lite småkrasslig till med 1.48 på halvmaran. Boom! Såg sub 4 på Stockholm marathon inom räckhåll men som de första av er vet gav sej en plantarfasciit tillkänna samma vecka som maran skulle gå av stapeln...

I efterhand är det lika logiskt som att 1 och 1 är 2. Men då var det en riktig käftsmäll! Vårens många långpass och ffa för lite vila, i kombination med dåliga ortopediska inlägg, tog ut sin rätt.

Jag åkte upp till huvudstaden och startade men grät från ca milen och vid 16 km klev jag av och ville bara dö. Så himla surt. Vittring på en tid runt 3.50 när hälsporren gjorde det outhärdligt för mej på Stockholms gator. 

Så kan det gå! 

Jag uppsökte naprapat efter ett par veckor. Fick behandling och tragglade rehabövningar.

OCH!! Jag upptäckte MTB! 

Lägligt nog hade jag av maken fått en fin 29' Merida till min födelsedag, ca en månad innan maran. Intet ont anande om vad som pågick i min fot. Nu blev jag hänvisad till cykling, simning och styrka helt och hållet och jag blev verkligen djupt förälskad i Meridan. Visst var det tufft och tungt att inte kunna välja ett löppass men efter varje tur i skogen kände jag en sån otrolig tacksamhet över denna cykel. Björn kan intyga att jag tackat honom efter i princip varje runda. 

MTB blev det nya löpning, som varvades med cykel på landsväg, simning i Mullsjön och styrka. 

Och i början av augusti fick jag grönt ljus att försiktigt börja kuta igen. Två månader borta från löpningen blev facit och i efterhand är det ju ingenting! Jag anar fortfarande plantarfasciiten då och då och försöker anpassa träningen så jag har bra balans mellan de olika grenarna. Min motivation har inget slut och jag njuter stort av varje pass och hoppas det dröjer läääääänge till jag blir skadad igen. Helst vill jag slippa såklart men jag vet att det ingen går helt säker. Jag vet oxå att om det händer så överlever jag! Det kan till och med vara nyttigt och utvecklande! Vilken alternativ träningsform hittar jag nästa gång liksom? 

Mitt nya jobb har visat sej bli en lärorik utflykt. Hösten har varit tuff och av olika anledningar har jag valt att återgå till jobbet som sjuksköterska i Jönköpings kommun. Då jag inte gärna lämnar ut jobbet i cyberrymden tänker jag inte gå in djupare på vilka dessa anledningar är. Viktigt för mej är dock att jag känner att jag själv gjort valet! Det finns ingen bitterhet eller hard feelings över situationen. Jag går tillbaks till ett arbete jag är djupt och innerligt stolt över och vad det leder till på sikt står bara skrivet i stjärnorna. Den som lever får se helt enkelt! 

Nog sagt! 

Det är hög tid att runda av. Tack för att just du tog dej tid att läsa och på så vis lät mej dela en del av mitt och vårt år med dej! 

Koppla av, ta vara på stunden och varandra. Livet handlar så mycket om att göra det bästa av det du har omkring dej. Att leva det, är att vara lycklig.

Från alla oss, till alla er...

GOD JUL och GOTT NYTT 2015!

Vi ses igen!