En vecka går fort!

Veckan börjar lida mot sitt slut. Imorgon 17.40 blir vi hämtade på hotellet. 

Eftersom vi då har hela dagen till sol och bad var det skönt att vi fick lov att behålla hotellrummet till kl 17. Så det blir bara en dryg halvtimme i den svala lobbyn innan bussen rullar mot flygplatsen. 

Jag kan inte minnas att jag upplevt sån värme som här förut. Bortsett från året i Rawalpindi då. Där var det en skuggtemperatur dagtid på 45 grader. I flera månader. Och en jävligt svajig luftkonditionering... Hu ja. Det var tider. Nu har vi åtminstone haft svalt på hotellrummet. 

Egentligen är jag inte överförtjust när det blir så extremt hett. Men denna vecka har jag storligen njutit. Allra mest på kvällarna. 35 grader och ljumma vindar. Alltså just det får jag inte nog av. Jag ÄÄÄÄLSKAR det! Dagtid är det ju så lite ansträngning som möjligt som gäller och förstås att ligga i blöt. Jag har helt kommit ifrån det här med att maxa solbrännan och har väl solat totalt ungefär en timme. Klarar det inte längre. Men jag kommer inte hem likblek iaf. Om någon nu trodde det. 

Ikväll väntar en a la carte middag på restaurang Sunset istället för buffén. Fantastisk all inclusive måste jag säga. Jag hela semestern har överträffat åtminstone mina förväntningar. Nästa resa kanske inte blir av den här typen men jag kan verkligen skriva under på en sak.

Turkiet levererar!! Fett! Och otroligt hett!

Vi ses i Sverige!

Puss.

Börja dagen med massage

Det är verkligen en lyx att starta dagen med en timmes massage. Den blir dessutom mer njutning för varje gång och missförstå mej inte när jag imorse funderade på hur jag ska kunna smuggla med mej "min" turk hem till Mullsjö. Haha. Det är nog helt enkelt bara ta tillvara på den här tiden här... Men vet ni. Jag är rätt säker på att han vet att jag har bekymmer med plantarfascian. Han ägnar nämligen hur lång tid som helst åt fötterna. Trycker, drar, masserar och jobbar med senan. Och det känns väääääldigt skönt. 

Igår var jag förresten på hotellets vattengympa. Vilken show alltså... Tror han som ledde gympan mest såg det som en uppvisning av sej själv. Moves med rötter i magdans om jag säger så.... Själv hade jag ett par tillfällen där skrattet bara bubblade upp ur mej. Tankarna gick till dej Jeanette (som du vet) och jag såg framför mej hur vi för kung och fosterland kämpade för att hänga med i programmet... Dessutom använde vi några flytmojänger till styrketräningen och avslutade med att vifta runt med dem så jag tänkte att vi typ kommer träffa varandra i huvudet. Vilken syn det måste varit. 

Framåt eftermiddagen körde jag dock ett simpass i havet och det var närmast en religiös upplevelse! Jag som aldrig simmat i öppet vatten med bra sikt upplevde typ bio med fiskar av olika slag under och framför mej. Lägg därtill gratishjälpen med flytläget som saltvattnet ger. Hallelujah! Enda smolket i bägaren var att jag mådde lite unket efter att ha svalt vatten. Jag vet att man inte ska göra det, men... Får tänka mer på det nästa gång!

Kvällen bjöd på turkisk afton med helt fantastiskt käk!!! Alla delikatesser man kan tänka sej som helgrillat lamm, kebab med två gudomliga såser, ett chapatiliknande bröd fyllt med ost eller kött. Efterrättsbordet såg ut så här även om vattenmelonen är det vi äter allra mest av!

Vissa av oss (men inte jag!!!) fick en lätt ljusröd nyans efter gårdagen och går helst i tröja idag. Medan vissa börjar mörkna ordentligt...

 

Vi svettas vidare...

Hamam

Ingen promenad/löptur imorse, men väl en halvtimme simning före frukost! Bra Lisa! Det tog mej nog tio minuter att liksom vänja mej utan våtdräkten. Flytläget på benen kommer då verkligen inte av sej självt när inte våtdräkten är på! Jag hann nästan bli förtvivlad över att den rätta rytmen och känslan inte ville infinna sej så började jag hitta den så smått. Ser fram emot måndagarna i simhallen i vinter!

Väckte resten av familjen och åt frukost innan det var dags för hamam.

Efter lite funderingar på olika hamam föll så tillsist valet på hotellets egen. 

Här på club dem finns en tradition med spa och enligt vad vi förstod hade hotellet ett gott rykte vad gäller hamam. 

Jag som aldrig tidigare testat denna företeelse var lite spänd, men som den njutare jag är borde jag förstått hur skönt det är. 

Hela familjen var med även om Ella fick en något anpassad variant. Ljuvligt att bli skrubbad och avsköljd och faktiskt inte ett dugg märkligt att en helt okänd person utförde proceduren. Efter en stunda vila och äppelte väntade så massage. 

Nu kommer höjdpunkten tänkte stornjutaren i mej. 

Men det gjorde den verkligen inte. 

Jag vet inte om jag är så kosmiskt spänd i musklerna (vader och skuldror ffa) eller om turken med svettlukt masserade så brutalt men det var verkligen mer av en session jag andades mej igenom än njöt av. 

Och naturligtvis kom chefen in tillsammans med massören efteråt. Tände helt okänsligt lampan i taket och plockade bort handduken jag haft över ansiktet samtidigt som han frågade om jag hade några besvär med min kropp. 

Haha... Borde jag svarat " jo jag har en släng av hälsporre"??

Det gjorde jag iaf inte.

-Okej, sa chefen på spa. Så här är det. Dina skuldror och vader är mycket spända. Egentligen hela baksidan. 

Ingen nyhet egentligen... Men nu vill han förstås bara tjäna pengar på lättlurade turister. Så jag laddade för att avlägga ett "nej tack". 

Men ta mej tusan. Är det semester så är det. Slutade det inte med att vi bokat in tre behandlingar för vardera mej och Björn. (Ja hans rygg kom förstås inte undan sin dom) 

Det ska bli högst intressant att se om jag känner nån skillnad i slutet av veckan!! Om inte annat kanske det blir lite mer njutning över behandlingen när musklerna mjukats upp. 

Efter hamam har vi mestadels hängt i poolen. Självklart har vi badat i havet oxå men vågorna (dyningarna) är som jag tror jag skrev om i förra inlägget lite onödigt stora för Ella så det är mest Björn och Erik som njutit av det salta vattnet. 

Mycket solskyddsfaktor och mest skugga är det som annars gäller. Jag som förut legat platt fall på en solstol insmord med Classic Brown från dag ett och tack vare bra hud kommit hem gyllenbrun aktar mej numera noga från solens starka strålar. Lagom är bäst helt enkelt! 

Bjuder som avslutning på en bild från en helt fantastisk upplevelse från igår kväll när jag, Erik och Björn fick fotmassage/fotvård av små fiskar. Otroligt modigt av superkittliga Erik att testa detta! Men så gav han oss alla oxå en obetalbar stund när han led alla helvetes kval och samtidigt refererade behandlingen med fötterna ivrigt uppvaktade av dessa små firrar! Testa om ni får möjlighet!!

Själv klarade jag inte att kolla ned i akvariet medan behandlingen pågick... Herrejäklar vad det kittlades! Men vi gick därifrån med mjuka fötter alla tre. 

Hett vare här!

Jag får våldsamma flashbacks från året i Pakistan! Upp emot 40 grader i skuggan så nu längtar man ju nästan hem till 10 grader och regn. Haha. 

Nästan, som sagt var.

Vi kom ju fram efter midnatt så alla fyra är en aning krokiga idag. Jag var närmast medvetslös när Ella kom in och sa god morgon vid halv 9.

Har badat (både i havet och en av hotellets pooler) och strosat runt och försökt lära känna närmaste omgivningen. 

Club Dem är inte det lilla hotellkomplexet och vi känner oss som ufo:s vad gäller det här med all inclusive. Det obligatoriska armbandet åkte på så fort vi steg in i hotellobbyn och jag vet verkligen ännu inte riktigt vad jag tycker om det här sättet att semestra på. 

Mer än att det är grymt bekvämt då. 

Imorgon efter frukost ska vi gå på hamam allihopa. Om jag inte är lika seg som idag ska jag försöka ta mej ut på en promenad/löptur först. Kanske jag hälsar på i gymet oxå. Hade förhoppningar om att kunna simma nåt pass oxå. Helst i öppet vatten. Men med de vågor som gick idag känns det inte rimligt. Tyvärr. Vi får väl helt enkelt se hur det utvecklas under veckan!

Semester coming up😎

Äntligen är vi på väg! Hela sommaren har vi haft den här semesterveckan som en morot att se fram emot när vi bland annat kämpat med husfix. 

I skrivandets stund är vi i luften och har en dryg timmes flygning kvar innan vi landar i Antalaya där det utlovats en lufttemperatur på närmare 40 (!) grader. Vi passerade precis Transylvanska alperna och tack vare klart väder var utsikten magnifik. 

Jag var helt inställd på att ta med mej en del av jobbet med förberedelser av kommande lektioner. Haft lite överläggningar med mej själv om vad av materialet jag skulle prioritera som inte tar för mycket plats. 

Och så plötsligt. Typ fem minuter innan vi skulle sätta oss i bilen och åka bara kände jag att "nej, jag lämnar rubbet"!! 

Så fick det alltså bli.

Väskorna är fyllda med tunna sommarkläder, badkläder, cyklop och solskyddsfaktor istället. Ja ja ja. Träningskläder oxå...

Nu ska här kopplas av och njutas. 

Med "Sune åker till Grekland" som uppladdning igår kväll vet dessutom EXAKT hur vi ska få ut maximalt av all-inclusive!

Dagar som passerar i rasande fart

Alltså finns det nån lag som bestämmer hur fort tiden får gå?? Jisses vad det rusar nu nämligen. 

Jag har så kul på mitt nya jobb. Jättejättekul faktiskt. Kollegorna och övriga medarbetare och inte minst eleverna har tagit emot mej med öppna armar. 

Men det är MASSOR av arbete. 

Det har varit åt skogen för sena kvällar för en sömnberoende varelse som jag. Minst 7 timmar alltså. Sover jag som nu, runt 5 timmar blir jag sur och stingslig. 

Så jag blev jätteglad när närmaste kollegan erbjöd sej att köra en del av undervisningen åt mej imorgon. Vilken fin gest! Eller hur? 

För övrigt polstrar de friskt kring mej. För att min arbetssituation ska bli hanterbar och jag ska ha en bra känsla.

Och en positiv känsla, det har jag. Verkligen. Jobbet är lite som en dröm! Och plötsligt står jag där och lever den! 

Cool!!

Hur har du det, på ditt jobb? 

Jag tar inte mina fötter för givet. Gör du?

Nu kan ju rubriken syfta till vilken funktion i kroppen som helst, men eftersom fötterna är det senaste som spökat här fick just de äran att synas lite. Helt enkelt!

Jag kan komma på mej med att "oj, jag har inte ägnat mina fötter en tanke på hela dagen" numera. Det skulle jag säga är helt normalt egentligen men efter en period med plantarfasciit tar jag dem långt ifrån för givet. Vilken lynnig liten jäkel till skada alltså. Oberäknelig och envis som få. Men jag har gett mej DEN på att övervinna den och i mitt återtåg har jag ikväll sprungit hela 5 km (jag vet, kanske lite väl långt) terräng i skogen kring Mosseslätt. Ingen smärta, bara en "aning" och en smula trötthetskänsla i höger fot. Benen däremot. Pigga som tusan! Så det är SVÅRT att inte mosa på. Men den där lilla "aningen" påminner mej om att jag ska hålla tillbaka. Mycket lugnt tempo och mycket mycket försiktigt i uppförsbackar. Allt som frestar hålfoten mer än vad löpsteget gör i s.k. neutralt läge ska undvikas så här i början av återtåget. 

Jag fascinerades av hur mycket som ändå sitter kvar i benen. Otroligt häftigt. Jag är verkligen inte där jag var i löpningen i våras men jag hade föreställt mej att det skulle kännas supertungt att börja om. Men det gör det alltså inte alls! Jag blir faktiskt knappt svettig och de där tunga klumpiga cykelbenen har ännu inte alls känts av ett dugg. Tvärtom känner jag mej seg och stark! Jag vill springa mer helt enkelt!

Kan man köpa tålamod??

Det var intensiva dagar på nya jobbet förra veckan och sjukt nervöst att dra igång undervisning på egen hand. Samtidigt var det ju precis vad jag längtat efter men jag lovar att jag inte var så kaxig på torsdag morgon. Haha... När sedan internet vägrade funka i vår lektionssal blev jag lite lätt stirrig. Ända tills jag fick lov att låna Johans klassrum. Så allt löste sej till det bästa. Eleverna såg inte helt förstörda ut efteråt och det ska bli spännande att höra vad de har för frågor imorgon! 

Bästa Erik kommer förresten hem imorgon. Så jag har en fin "överraskning" som väntar här hemma när jag kommer från jobbet. Längtar nästan olidligt mycket efter honom nu! Tror jag ska försöka få med honom ut på mtb en sväng. Jag är mer än lovligt sugen på en runda i skogen efter helgen i Mora/Sälen nämligen. 9 eller 4,5 mil nästa år. Vad ska jag satsa på och vilka är med mej? Fundera på den du!