Padda utlöser paranoia

Nu när vi inte har någon snö kvar på tomten passade Björn på att sopa bort en del grus från gräsmattan. Det låg ganska mycket löv och gräs kring stenarna på framsidan och plötsligt gjorde han ett fynd... En riktigt fet padda åkte med stenar och löv ut på trottoaren! Trodde först den var död men snart började den röra på sig långsamt. Vi (öhhh inte jag, utan Björn) bar upp den till komposten där den sakta sedan stegade iväg mot en ny viloplats.

Till saken hör att jag vid några tillfällen i somras/höstas har sett en riktigt stor padda vid stenen på framsidan av vårt hus. Det var efter mina sena löprundor som den satt där och glodde på mig när jag kom hem. Jag vet att första gången gav jag ifrån mig ett illtjut, eftersom jag inte direkt tycker att paddor (eller ormar eller sniglar eller spindlar) är så mysiga varelser. Kan det till och med vara så att dagens fynd är "den paddan"? Herregud! Då är jag förföljd!!