Ännu en dag

Producerat idag. Först kändes det inte som att vi fick nåt gjort och datorerna ville inte alls vad vi ville. Till sist satte vi oss uppe på IT-enheten och plötsligt hände det grejer. Känner mej riktigt nöjd med resultatet och ser fram emot att provköra det på måndag.

Mötte sedan upp Björn och barnen på A6 och nu ska vi fixa lite smått och gott innan det är dags att åka hemåt. Är ganska trött idag så jag längtar efter att krypa ned i min goa säng.

Ingen träning idag alltså!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Löppass light

Det blev något på gränsen till latlöpning ikväll. Ja, termometern säger att det nog är sundast att inte dra i sej alltför mycket av den kalla luften. Experimenterar lite med olika klädval för att skydda mej mot kylan. Fyndade ju nåt alldelens otroligt i samband med Sylvesterloppet (jacka, skor, lager-två-tröja och ett pannband för 950 kr) men vet ännu inte hur jag ska klä mej optimalt under nya jackan. Idag blev det lite snålt. Jag trodde inte det var så kallt som det var, men i pannlampans sken noterade jag hur mina spottloskor (äcklig jag är) frös till is innan de hann ta mark. GPS:en mätte iaf upp min runda till 9 km och det känns jättebra med tanke på vintervädret!

Nu har jag ätit lite och sitter framför TV:n. Ikväll är det andra delen av Drottningoffret och den tänkte jag se. Då har dessutom förhoppningsvis resten av familjen också hunnit hem. Imorgon väntar en ny jobbdag för min del. Planering och revidering av materialet vi använder på en av delegeringsutbildningarna står på schemat. Få se vad det ger!

Goda nyheter...

...är att farmor Dagnys operation enligt utsago gått bra. Puh!

Min arbetsdag lider mot sitt slut. Hemma är det tomt, förutom katten, och det ska jag utnyttja må ni tro. Fast inte genom att storstäda hela huset. Nä, jag ska mata mina icebugs lite. Fast förresten. Bara om det inte är minus sjutton grader som det var imorse. Lite tungt känns det eftersom min springkompis har flytt till Norge ett par dagar och jag får pola med min MP3 istället om jag ger mej ut.

Hoppas värmaren på bilen hoppat igång förresten.

Nu vet jag

Istället för att gå ut och röka stup i kvarten (hej hej gamla helgkompis...) kan jag ju blogga! Sssssmart tanke! Ja jag fick just nåt il av "vad bra jag mår just nu" liksom! Trots att jag sitter på jobbet! Kan bero på att jag kom att tänka på min matlåda. Den består av underbar lammfärs med chevré, ruccola, soltorkade tomater, pinjenötter och pasta penne. Hur är det man säger? Lite glädjer små!!!

Måndag morgon

Får man blogga på jobbet? Säkert inte. Årets dummaste fråga. Hittills.

Sitter på ett äldreboende i centrala delarna av Jönköping. Trevliga kollegor här. Verkligen. Men jag är trött trött trött. Trots en veckas ledigt är jag sketans trött. Denna hösten har varit tuff. Helt klart. Bytte ju jobb från 1 oktober. Från något jag njöt av varje dag (ja nästan iaf) till något jag suktat efter och trott skulle vara min grej länge. Men kanske blev det inte vad jag föreställt mej. Ärligt talat. Men det känns för tidigt att utvärdera ännu. Det finns saker jag behöver förändra i min nya jobbsituation och om det är möjligt kan det bli riktigt riktigt bra. Fortsättning följer.

Björn är ledig i veckan. Nice. Idag passar han och kidsen på att åka till Motala för att träffa en barndomsvän till Björn, numera bosatt i Kina. Björn är väldigt mån om sina "kompisar från förr". Viktigt. Erik stannar väl hos Thure och om vädret tillåter tar de en skidtur ihop. Dagny opereras ju idag, igen. Håller tummar för att det går fint och att efterförloppet blir mindre smärtsamt än sist. Hon är ett skört kort numera, lilla farmor.

Längtar efter kaffe. Men får göra ett ryck med "kalendern" innan det är dags.

Bästa slutet och lysande start

Vad nöjd jag är med årets nyårsfirande.

Vanan trogen stack Beata och jag iväg till Götet på morgonen för att kuta Sylvesterloppet för tredje året i rad. Det är världens roligaste grej, att köra en tävling på självaste nyårsafton. En bekräftelse på hur sjuka vi är med vår löpning liksom. Att bara komma på tanken! Ja, ni hör ju själva. Men fast en del kallar det maniskt och vi själva ibland skrattar åt det så är sanningen den att det finns inget bättre i hela världen! Nä, inte ens sex;) Ha ha ha. Löpning ger den ultimata kicken. Så är det bara. Årets lopp resulterade i att Beata numera kan stoltsera med att hon tillhör gruppen sub 60 på milen. Jag är stolt över henne! Hon är så jäkla stark kvinnan! För min egen del putsade jag en halv minut på tiden jag gjorde 2008. Det är jag jättenöjd med. Framför allt med tanke på att allt höll på rasa när jag på startlinjen märkte att jag inte hade en endaste liten gnutta batteri kvar i min älskade pulsklocka. Som väl var så hade jag vaknat på den sidan när jag inte så lätt låter mej nedslås. Då får du köra på känsla, sa Beata direkt, och jag tänkte bara att jaa, det får jag väl göra då. Det var väl nån mening med det här, var nästa tanke som dök upp i huvudet. Och visst gick det bra det också. Hade en bra dag som sagt var med lätta ben och mycket positiva tankar. (Löpning är så sjukt mycket psykologi.). Hade redan innan loppet tänkt att jag skulle luta mej mot Anders Olssons underbara inställning från Vasaloppet om det blev riktigt riktigt segt. Är jag död? Nää. Då kör jag! Men det behövde jag faktiskt aldrig göra. Det var skön dans i tio kilometer!
Så i mål kom vi alltså. I duschen också så småningom och slutligen, efter att ha lämnat av Beata, nådde jag Eksjö vid 17.30 där övriga familjen befann sig.

Vi hade som jag nämnde i början av inlägget en perfekt nyårsafton. Superb mat, bästa sällskapet och så fick jag utklassa (?) brorsan i singstar. Gud vad bra det lät! Not. Men jag vann iaf . Inte alla dueller, men den AVGÖRANDE. Bäst när det gäller, eller? Sure.

Sovit på stadshotellet i Eksjö. Härligt. Styrde sedan hemåt redan vid lunch. Jag var nog den som hade mest hemlängtan, och Erik förstås. Han saknade Tom-Tom jättemycket.

Efter en stund hemma hörde jag hur mina icebugs skrek på mej i tvättstugan. Vi vill ut! Vi vill käka is! Så vad gör man inte för sina älsklingar... En lugn återhämtingsjogg kan ni väl få. Okej. Det blev 7,5 km i 6.15 fart. Dessutom ingår drygt en kilometers riktigt seg uppförsbacke (Torestorpsleden) på slutet där jag aldrig var under 6.25 fart. Bra Lisa! Fast den där återhämtningsjoggen får du nog ta en annan dag.

Nu ska jag spela spel med Erik och Björn! Den övertrötta prinsessan har äntligen somnat!

Ice is nice! Iaf om man äger ett par icebugs!

Att vara eller att inte vara

Ja inte vet jag. Blogga eller inte blogga. Vet inte heller. Varför i hela friden bloggar folk??? Man har ju massor av annat att göra! Eller?

Hur som helst... Ni kommer märka att vår blogg ändrar karaktär från och med nu. Den får leva lite till, okej, men inte i samma stil som innan.

Like it or not.

Den kanske inte blir så långlivad.

Men god fortsättning på er!