Hemåt på höstlovet

Efter mycket klickande fram och tillbaks är biljetterna äntligen bokade. På höstlovet är det jag och barnen som tar tåget till Norrbotten! Härligt:)

Published with Blogger-droid v2.0.9

Sub 65

Jag har aldrig bloggat om vikt och kost förut. Och jag tränar heller inte för att bli smal.

Visst fanns det en tid när jag återupptog löpningen som ganska nybliven mor och hade en önskan om att tappa de där sista envisa graviditetskilona. Men det är rätt längesen nu.

Tio kilo rasade av ganska enkelt efter att jag för fyra år sedan var tillräckligt stabil i kroppen för att börja springa igen. 

Sedan har jag legat ganska stabilt strax under 70 kg och trivts mycket bra med det. Till mina 168 cm har det varit lagom. Jag har känt mej stark och vältränad och tyckt om min spegelbild! Ja, faktiskt!

Men i våras började jag fundera lite kring min kost. Förmodligen delvis pga att jag lärt känna några väldigt duktiga och inspirerande personer som kan mycket om kost och träning. Jag vet dock att jag alltid varit mer eller mindre medveten om vad jag stoppar i mej. Jag har nämligen i mitt vuxna liv haft ganska lätt att lägga på mej några kilo och när det hänt mår jag varken bra fysiskt eller psykiskt. Mitt godissug har varit en riktigt svår nöt att knäcka t ex.

Ni som följt min blogg ett tag vet också att jag för snart två år sedan fick väldigt ont i magen vilket resulterade i att jag började köra laktosfritt i ganska stor utsträckning. Jag blev som en annan människa! Magen blev lugnare och hela jag mådde så mycket bättre. Jag som känt mej rejält svullen om magen av och till under så lång tid att jag börjat ta det för mitt normaltillstånd liksom. 

Det var ett steg i rätt riktning för min del. Absolut.

När jag sedan i april i år bestämde mej för att justera bara liiite liiiite i kosten har min kropp bara fortsatt jubla! 

Jag minskade intaget av kolhydrater (ffa från vitt bröd, pasta, ris och socker men även från frukt) till ungefär hälften eller något mindre och la istället till mer protein och även fett. Här hemma kör vi bara riktigt smör, grädde, standardmjölk, yoghurt med 3% osv. Ägg har jag ätit i mängder. Både kokt, stekt och som äggröra.

Min mage visade sej ganska omgående gilla det här upplägget. Vågen stod precis stilla men detta rörde mej inte i ryggen eftersom jag helt enkelt mådde så otroligt bra på alla vis av att äta mindre kolhydrater. 

Inte förrän i juli, innan Sommartåget, hände nåt på vågen. Jag kände att kläderna nog blivit rymligare och jag när jag ställde mej på vågen hade tre kilo försvunnit!

Tog inte så mycket notis om det mer än att det kändes kul (ja, jag hade ju ändå LITE att ta av) och jag upplevde också att mina träningpass gick lättare. 

Trodde ärligt talat mest att det var något tillfälligt, men blev mäkta förvånad när vi kom hem från Italien och det visade sej att jag tappat ytterligare nåt kilo. Visst, jag hade kört samma tanke med kosten. Men i alla fall!

Idag är jag sub 65 kg. Jag trivs jättebra med min kropp, ja jag är t o m STOLT över den. Men mest av allt är jag glad och tacksam över att jag hittat "en kost" eller hur jag nu ska uttrycka mej, som jag mår bra av på insidan. Ursäkta mej nu, men det är ingen jävla diet på nåt sätt, eller tillfällig lösning. Utan my way of kost liksom.

Jag uppmuntrar er alla till att göra detsamma. Det ger ett så otroligt gott välbefinnande. Oavsett man går ned i vikt av det eller inte. 

Lycka till.

Redan måndag

Helgen i Hökensås rusade verkligen förbi. Hur någon på fejjan kunde få det till att det är samma sak som söndagsångest begríper inte jag... Jag har nämligen aldrig haft söndagsångest.

Vi var hemma vid två igår eftermiddag och efter en snabblunch satte vi igång med att tömma och tvätta husvagnen. Inte någon favoritsyssla precis vilket gör att mina tankar på att sälja vagnen gror rätt bra i skallen. Jag menar, ska man äga en husvagn måste man ju liksom ta hand om den också. Speciellt när den är ganska ny och fin. Men jag tycker som sagt var allt det där med husvagnsvård bara är ett nödvändigt ont som tar tid från andra roligare sysslor...som t ex träning! Fan jag dammsuger knappt här hemma längre. Jag springer hellre en runda! Men det är rätt skönt faktiskt. Och så där hemskt mycket skitigare har vi nog inte det iaf.

Utan att ha summerat veckans kilometrar hade jag en önskan om att komma ut på en liten kortis igår kväll. Maken var inte överlycklig eftersom han tyckte att husvagnspysslet gärna kunde få ta hela kvällen. Vips vad fort jag glömmer förresten. I onsdags och torsdags sprang jag och kände mej smårutten i kroppen och bestämde mej för en light resterande träningsvecka. Det var vad kroppen behövde, tänkte jag. Ändå resulterade veckan i ca 44 km när jag summerade den efter passet igår. Satan. Det är inte riktigt bra. Signalerna om förkylning eller kanske ffa behov av återhämtning får inte "glömmas bort" så där. 

Om jag drar på mej nån skada den närmaste tiden blir jag arg på mej själv. Jag måste komma ihåg att jag är en glädjespringare och inget annat! Fast kanske det är just det som är problemet. Jag tycker det är så kul att jag inte kan låta bli att sticka ut helt enkelt.

Denna veckan har jag iaf en ganska strukturerad plan för träningen. Förhoppningsvis medför den att jag inte "råkar" dra till med en femmilavecka. Vill inte sabba nåt inför Lidingö NU! 

Idag vilar jag! 

H som i...

Helg, husvagn och Hökensås!

Dejt med fina vännerna från Ljungsbro. Numera jävligt mer rutinerade husvagnsfreak än oss! Medan deras vagn uppvisar tecken på att den rullat ett ansenligt antal mil har vi problem med att det växer mossa på vår. Man kanske skulle sälja den rent av??

Gårdagen och halva lördagen har kantats av bråkiga barn. Mestadels förtjusande lilla madame Ella. Usch och blä vilken usel mor jag känt mej som idag.

Men nånstans kring lunch vände det och har sedan dess varit i stort sett vanliga, dock något tröttare, prinsessan.

Jag fick till ett superfint distanspass på 17 km i Hökensåsterrängen. Sällskap av Magnus första 11 och det var riktigt trevligt! Sista biten på egen hand gick lätt och fint och nu återstår bara ett längre pass (22-25 km) innan Lidingöloppet. Det förlägger jag till helgen som kommer. Så är grovplanen iaf.

2012 inleddes med knäproblem, vilket gjorde att jag inte alls var så förberedd till varvet som jag önskat. Stockholm marathon var som ni nog vet helt borträknat undet lång tid, men jag fick till sist uppleva detta iaf. Men sedan dess har ju livet i löparskor bara varit hur kul som helst! Inga mer skadebekymmer och jag har persat rejält både på x-trailen (19 minuter snabbare än 2011) och milen. Och bäst av allt, JAG HAR ALDRIG HAFT SÅ KUL I LÖPARSKOR SOM NU!

Jag kan ju bara inte låta bli att fortsätta dela med mej av detta!

Eller hur?

Published with Blogger-droid v2.0.9

Published with Blogger-droid v2.0.9

Ny dag nya tag

Och som du märker är jag tillbaks.

Det kliade helt sonika för mycket i fingrarna.

Jag hade det på känn.

Häng med! Om du kan vill och vågar:)

Published with Blogger-droid v2.0.9

Överläggningarna med mej själv fortsätter. Blogga och isf hur?? Eller lägga ned?