Vi var hemma vid två igår eftermiddag och efter en snabblunch satte vi igång med att tömma och tvätta husvagnen. Inte någon favoritsyssla precis vilket gör att mina tankar på att sälja vagnen gror rätt bra i skallen. Jag menar, ska man äga en husvagn måste man ju liksom ta hand om den också. Speciellt när den är ganska ny och fin. Men jag tycker som sagt var allt det där med husvagnsvård bara är ett nödvändigt ont som tar tid från andra roligare sysslor...som t ex träning! Fan jag dammsuger knappt här hemma längre. Jag springer hellre en runda! Men det är rätt skönt faktiskt. Och så där hemskt mycket skitigare har vi nog inte det iaf.
Utan att ha summerat veckans kilometrar hade jag en önskan om att komma ut på en liten kortis igår kväll. Maken var inte överlycklig eftersom han tyckte att husvagnspysslet gärna kunde få ta hela kvällen. Vips vad fort jag glömmer förresten. I onsdags och torsdags sprang jag och kände mej smårutten i kroppen och bestämde mej för en light resterande träningsvecka. Det var vad kroppen behövde, tänkte jag. Ändå resulterade veckan i ca 44 km när jag summerade den efter passet igår. Satan. Det är inte riktigt bra. Signalerna om förkylning eller kanske ffa behov av återhämtning får inte "glömmas bort" så där.
Om jag drar på mej nån skada den närmaste tiden blir jag arg på mej själv. Jag måste komma ihåg att jag är en glädjespringare och inget annat! Fast kanske det är just det som är problemet. Jag tycker det är så kul att jag inte kan låta bli att sticka ut helt enkelt.
Denna veckan har jag iaf en ganska strukturerad plan för träningen. Förhoppningsvis medför den att jag inte "råkar" dra till med en femmilavecka. Vill inte sabba nåt inför Lidingö NU!
Idag vilar jag!
2 kommentarer:
Ha ha, det är inte många som skulle "råka" dra till med en femmilarvecka :) Men visst är det bra att lägga upp en träningsplan för veckan på söndagen, det gjorde vi också och jag har hållt mig väldigt bra till planen. Fördelen när man är heltidsarbetande småbarnsförälder med en ganska hektisk vardag är att man verkligen måste genomföra den inplanerade träningen. Gör man inte det har man liksom försuttit sin chans till träning, det finns inga andra luckor att få in den på...
YES!!! Det tänket gillar jag skarpt!
Strukturering och planering är ju en MÖJLIGHET att få sin träning utförd när man är i den fas i livet som både du och jag är! Tyvärr är det alldeles för många som ser att det bara finns hinder för träning och egentid i småbarnsfasen. Jag är oändligt tacksam över att jag lever enligt religionen "det är inte hur man har det, utan hur man tar det". Det gör livet så mycket roligare!
PS En 5-milavecka är det många i min närhet som kommer upp i. Oftast mer;) DS
Skicka en kommentar