Lördag utan lust

Att träna.

Svintrött när jag kom hem från jobbet... Inte så mycket på grund av just jobbet, utan mest som en följd av veckans knackiga sömn. Och man ropar inte precis bingo när klockan ringer 05.15. En LÖRDAG!!

Närå. När jag väl kommit upp kändes det faktiskt spännande att få åka till jobbet och se hur allt funkar (och inte funkar!) efter övertagandet av hemsjukvården.

Inblicken i hemsjukvården blev ganska light, men det var trevligt att träffa ett gäng nya kollegor! Reaktionerna är definitivt varierande men jag hoppas och tror att denna nya organisation kommer bli ett lyft på många sätt. Bara den får en chans att "sätta sej"!

Kom hem i bra tid och trots att jag skulle kunnat få en pytteliten smula dagsljus under en eventuell löprunda hade jag obefintlig lust att sticka ut. Jag ville bara hem och landa hos familjen och så fick det bli.

Fixade köttfärssåsen till kvällens lasagne. Sedan tog Björn över i köket och jag la mej på Ellas säng ned senaste numret av RW. Hade förmånen att få nån slags behandling av Ella där jag låg och den gjorde mej förfärligt sömnig. Drog iväg en kvart och vaknade till doften av lasagne... Tack älskling!

Uppe på detta massor med kramar och pussar av en, vad jag hoppas, frisk prinsessa. Lite grabbiga ömhetsbevis av sonen. Bänkad i soffan fick jag omgående en varm katt i knäet.

Det är livet en lördag.

Sweet dreams!

Spyless

Uttrycket kunde inte passa bättre för vad jag känner!

Stackars stackars lilla stumpan vaknade vid fyra inatt och kom över till vår säng. Kort därefter klagade hon för ont i magen så vi gick upp på toa direkt.

Smart drag. Det var dags igen!

Märkligare kräksjuka har jag då aldrig skådat.

Fortfarande inga andra familjemedlemmar som blivit smittade. Nåt att glädjas åt alltså.

Dessutom får vi vara glada över att Ella åtminstone är i stort sett opåverkad av det hela.

Men vårat planerade besök hos frissan idag fick avbokas och nu sitter vi i TV-soffan och myser framför en film. Dessutom blir simskolepremiären för Ella framflyttad till nästa fredag. Oj, vad besviken hon blev när det gick upp för henne.

Som sagt var. Stackars liten...

Igår kväll beställde jag iaf mina glasögon! Tusen hjärtligt tack för att ni tyckte till! Först såg det ut att vara en jämn kamp men till sist var en övervägande majoritet för det andra/nedre paret. Det gjorde att det plötsligt var så mycket enklare att bestämma mej! Känn att ni gjort en god gärning mina vänner!

Kvällens träning i snöyran blev ett skönt löppass då jag passade på att posta provbågarna. Totalt sex kilometer och därefter lite styrketräning i trädgården. Under löprundan smidde jag planer för hur vi ska marknadsföra den kommande reflexbanan. Jag fick en sån grym idé ! Klubbordföranden hade förresten svarat på mitt mail om att använda oss av reflexspray och då då lät det inte som att vi skulle dra igång det hela nu så då blev jag lite besviken. Men sista ordet är inte sagt ännu så vi får väl se hur det går...

Ikväll tror jag att jag står fast vid tanken på ett simpass. Kanske springa till simhallen först? Få se hur mycket tid jag har.

Det blir nog med tanke på Ella hursomhelst ganska sparsamt med fredagsmys...

Vad ska DU äta för gott ikväll?

Vågar du säga vad du tycker så är jag tacksam!

Okej.

Det här är mina två favoriter.

Hjälp mej att välja ett par av dem.

Eller kanske inget?

Nya glasögon

Fick hem lite provbågar från Favoptic igår och Ella blev stormförtjust! Det var ffa två par som hon la beslag på och dessa varvade hon under kvällen...

Och imorse efter frukosten åkte ena paret omgående på. En kort stund därefter kröp hon ned i säng och läste favoritboken "Naken om baken" för gumman (älsklingsdockan). Obetalbar syn kan jag lova! Men det var liksom inte läge att ta fram kameran...

Jag får passa på att tacka för kommentarerna till förra inlägget. Det värmer verkligen att ni engagerar er och ni har så rätt i det ni skriver! Jag blir så arg på mej själv när jag inte kan hålla mej "på banan" och det beror nog till stor del att jag egentligen är väldigt trygg i min inställning till träning. Trygg men inte orubblig. För jag är ju människa oxå! Anyways, hoppas vi ses snart!

Måste oxå flika in med ett tack till benen som jag kutade 12 lite snabbare kilometer på igår kväll. Kanske var det det faktum att jag varit inspärrad med Ulrik hela dagen som gjorde att jag kände för att pressa på lite. Eller var det så att jag blev extra pepp efter att jag mött klubbkompisar i den sega uppförsbacken längs Liabäcksleden? Eller skulle det kunna påverka löplusten att jag tidigare under dagen gått ut på bloggen med min motivationsdipp? Ja säkert är det en kombination av allt. Som vanligt. Det är aldrig bara en sak...

Idag känner jag mej full av förhoppning. Ingen mer har blivit sjuk och för varje timme som går blir läget mer och mer, så att säga, säkert!

Vad gäller provbågarna så har jag två par som jag har svårt att välja mellan. Kanske ska ta kort och så får ni säga ert?

Tills vidare kommer några bilder på underbaraste lilla Ella.

Gott om tid

Som omväxling!

Idag är jag nämligen hemma med Ella som vaknade med ont i magen vid 05 imorse. Jag anade ugglor i mossen direkt eftersom hon sällan och aldrig klagar. Faktum är att jag redan igår tänkte tanken när hon varit på ett stort ersättningsdagis här i byn när hennes fina Igelkotten hade planeringsdag. Jag vet hur många som trillat dit i kräksjuka sista tiden... Enligt ryktet har det ingalunda mattats av under julledigheten. Så jag tänkte när hon skulle till Tallkotten att nu utmanar vi ödet ordentligt.

Och mycket riktigt. Vid 7-tiden var det dags! Bingo!

Hoppas nu bara att vi andra familjemedlemmar klarar oss. Men det vore nästan för bra för att vara sant!

Jag har haft en dipp i motivationen att träna sista tiden. Kombinationen av liten känning i höger knä, svårt att variera rundor nu när det är snö och is i skogen samt nån slags mental trötthet har gjort att det varit tungt att komma ut. Och när det blir tungt att komma ut och köra som jag brukar har en stress smugit sej på. Jag kanske tappar formen! Och så har jag känt en ännu större stress över att komma ut vilket lett till att träningsglädjen sinat. Och då får jag ju panik över DET! Så dumt det kan bli va?

Nåja, jag har kört på ändå även om det blivit lite kortare rundor. Några pass i bassängen har jag oxå fått till. Det är åtminstone lika kul! Med löpningen har jag försökt få mej att känna mej nöjd med att jag tagit mej ut. Det funkar till viss del. Sen måste jag erkänna att jag jobbar mycket med att ge fan i att jämföra mej med andra. Det är förödande på alla plan för en springande tvåbarnsmor som egentligen tränar för att hon tycker det är så kul och mår väldigt bra av det! Inte första gången jag behöver stanna upp och påminna mej själv om alla mina små talesätt och anledningar till att jag gör det här. Antagligen är det inte sista gången heller. Men jag tror att jag är på rätt spår nu igen och det känns bra bara det!

Reggade precis de sista dagarnas träning på funbeat (trots att jag lovat en god vän att strunta i funbeat-förlåt gumman) och ska nu strunta i om mina pass inte innebär så jäkla mycket kvalité. Huvudsaken de blir av.

So long!

Dag ett

God fortsättning på er, detta 2013!

Ett 16 kilometer långt löppass igår förmiddag följdes av middag med goda vänner här i byn. Traditionen att fira nyår hos brorsan i Eksjö fick ett litet avbräck eftersom deras familj åkte på magsjuka i lördags. Dålig tajming, men när besvikelsen lagt sej var det bara att tänka ut en alternativ plan. Tur i oturen att Pia och Pontus inte heller hade någon "att leka med"!

Ärligt talat så kändes löppasset igår i kroppen. Jag tror kanske inte att jag till fullo återhämtat mej från de 45 km vi sprang på Tomtetåget. Jag har känt av en skärande smärta mitt i högra knä några gånger och tänker därför att jag det nog är på sin plats med en period ffa utan några riktiga långpass. Definitivt inte på hårt underlag. Förhoppningsvis går det att förlägga rundorna i skogen igen ganska snart. Marken var nämligen grön när jag tittade ut genom fönstret imorse.

Idag blev det en rask promenad med fru Olin. Det var evigheter jag tog en promenad och utan sällskap är det inte nån favoritsysselsättning... Men nu kom jag iaf ut och fick lite dagsljus och frisk luft. Och en för dagen alldeles lagom ansträngning!!

Njuter mer än nånsin av dessa lediga dagar. Jul och nyår är överstökat. Det är med andra ord gott om tid att bara vara.

Jag tror bestämt jag ska luta mej tillbaka i fåtöljen lite.

Ha en mysig och soft nyårsdag!

GOTT NYTT ÅR!

Fullt av möjligheter ligger det framför oss.

Ett nytt år.

Ett oskrivet blad.

Jag lyckas inte värja mej mot att fyllas förväntan.

Det är en mäktig känsla när ett nytt år börjar.

Ni har 365 dagar på er att påverka det så att det blir som ni vill ha det!

Ta chansen!!

Allt gott till er under 2013!

Puss och kram

//Lisa