Precis som vanligt ett rasande tempo

Nä det är väl ingen som tänker att rubriken har samband med mina träningspass. 

Och det är helt korrekt isf.

Högst (upplevd) fart har helt klart tiden. Märkligt det där. Man stönar över måndag men vips så är det torsdag kväll och man inser att imorgon är det faktiskt fredag. Igen! 

Den här veckan har jag kämpat med en hel del rättning på jobbet. Försjunken i ett av de prov som eleverna hade under kursen. Har haft som målsättning att vara helt klar med proven under denna vecka för att kunna fortsätta med resterande bedömningsuppgifter från och med måndag. Men det känns som att det blir en stunds helgjobb om jag ska lyckas! 

Under veckan som gått har jag så meddelat berörd person att jag inte vill gå vidare till ytterligare ett nytt jobb. Det kändes rätt men sorgligt på nåt sätt. Arbetsuppgifterna lockade mycket i sej men arbetstiderna var väldigt tuffa (långa dagar) och helt ärligt så kände jag inte den där energin som man vill ha i ryggen när man ska byta jobb! Det är trots allt bara ett halvår sedan jag sist gjorde det och jag orkar helt enkelt inte upprepa den proceduren.

En bra träningsvecka tycker jag hittills att det varit. Söndag styrka i MSOK:s gym, måndag trainer, tisdag löpning MSOK, onsdag vila, torsdag löpning MSOK, onsdag vila (möte om Eriks skola plus styrelsemöte), torsdag löpning/snöpulsning. Funderade på fredagsfys imon men vi går väl se om Ella följer med.

Nu väntar skönhetssömn...

Framåtanda-gemenskap-stolthet

Dessa tre ord är Mullsjö AIS värdegrund. Och Mullsjö AIS är något av Mullsjös stolthet! Inte så konstigt när man tänker på att de vuxit fram i en kommun med ca 7000 invånare och sedan några år tillbaks spelar i innebandyns superliga. MAIS är såklart mycket mer än herrlaget i superligan. Det finns både damlag och en stor ungdomsverksamhet. Erik har ju sedan förra säsongen hjälpt till med TV-sändningar från hemmamatcherna (när MAIS-TV stått för produktionen alltså) och han fixar oxå med ljus och lite annat. Björn och Ella har varit på ett antal matcher men själv har jag pinsamt nog inte lyckats masa mej iväg en enda gång. Det skulle krävas att det var gratis för att lura dit mej...

Det blev i princip utklassning idag! Vinst för MAIS och många mål! Skitkul! Det gick så snabbt att det var svårt å hänga med. Ärligt talat. Grymt bra underhållning! Det får bli omtag på det hela!

Det var oxå otroligt härligt att se Erik sitta där nere vid speaker m fl och sköta sin del. Jädrar vad stolt mamma jag är! Min 13-åring liksom! 

9-2 målet, matchens sista, och orden framåtanda, gemenskap, framåtanda tänds när laget hyllas och samtidigt klappar om varann!

Jo, jag tyckte lite lite synd om Granlo... 70 mil för en sån brakförlust. Ger inte WO bara förlust med 0-3??? 

Dagen för övrigt har innehållit ett lätt löppass medan marken ännu var täckt av snö. Mycket velig kring huruvida jag skulle ge mej ut eller ej (kass i magen, frusen och småont i kroppen FORTFARANDE!!) gjorde jag iaf ett försök. Näe, det kändes verkligen som att jag lika gärna kunde struntat i det idag. Mina starka ben är bara kraftlösa och kroppen matt. Blä:( Nu blir det uteslutande av laktos igen för att se om jag kan få rätsida på kistan och kroppen i allmänhet. 

Passet gav iaf energi till själen. Det var nämligen magiskt vackert på stigarna! 

Efter dusch åkte jag ned till Modelinn för att kolla in deras rea... Då stod regnet som spön i backen!! Så förtrollningen är bruten kan man säga. Nu är skogen blöt, slaskig och dessutom är stormen Egon på ingång. Det blåser otäckt mycket ute! 

Jag tror faktiskt jag bäddar ner mej under varma sköna täcket.

Imon beställes härmed avtagande vind, ingen nederbörd och viktigast av allt. Mage i balans. 

Sussa sött!

Magkänslan är chef

För ett par dagar sen när jag satt i bilen på väg till jobbet pratade de om magkänsla på radion. Ska man lyssna på den eller inte? 

Just det här med magkänsla ska få sista ordet när det gäller valet mellan att återgå till min gamla tjänst eller att än en gång kasta mej ut på relativt okänd mark.

Jag har varit på "anställningsintervju" idag. 

Under tiden vi var i Sundsvall fick jag ett spännande telefonsamtal och idag var det alltså avtalat tid för att ses. Viktigt för att få ta del av vad som förväntas av mej och berätta lite mer om vem jag är! 

Det kändes som att det blev ett bra möte. Enkla människor att prata med och en lättsam stund men som gav mej lite mer att grunna på.

Valet som till att börja med kändes givet är med ens inte riktigt så självklart. 

Och nu ska magkänslan få avgöra fortsättningen. 

När jag gav mej ut i undervisningsdjungeln och gästspelade lite på nuvarande jobbet före sommaren hade jag ingen vidare känsla i maggropen. Men jag trodde att den bara berodde på att jag var så ny i en helt ny värld! Verkligen dubbelnovis!! Den kommer minska vartefter... 

Övertygad om att jag skulle kunna jobba bort den gav jag mej så på allvar in i svängen efter sommarsemestern. 

Och smekmånad är smekmånad! Eller hur! 

Men sen. Upp som en sol och ned som en pannkaka. 

Vill inte att det ska hända igen! 

Förnuft och känsla. Vilket styr över vad? 

Jag vet vad jag tror på!

Beslutet växer så sakteliga fram där inne i maggropen. Hehe, gravid med ett val typ (hemskt tur att det inte heter "en val" förresten...) och när det är färdigbakat ska det se dagens ljus! Det kommer vara lika skönt när det är över som vilken förlossning som helst! En sista krystvärk och så... Lättnad! 

Men innan det är dags. Jag vill ha din åsikt. Dina tankar. 

Vilket förhållande har DU till din magkänsla? Hur mycket låter DU den få styra i DITT liv? 

Det var dagens uppgift till dej. Fundera och återkom! Jag väntar med spänning.

God fredagskväll till dej❤️

PS Soffhäng ikväll såklart. Är fortfarande inte helt kry oavsett anledning till det. Men det var riktigt skönt att krypa upp i nya soffan med den här utsikten! DS 

Hej och hallå!

Det är som om tiden inte räcker till! Jag har så många saker jag vill göra men dygnet verkar inte ha några planer på att utöka till fler än 24 timmar. Synd! 

Det är ekorrhjul big time här igen. Men det känns skönt att veckan ändå mjukstartade med bara två skoldagar. Det tror jag nog både Erik och Ella instämmer i. 

Jag mår inte helt bra i magen men tänka sej, jag tror det är stressrelaterat efter en höst i en ny intensiv arbetsmiljö där jag inte hittat min plats. Har aaaaaldrig haft problem med magen i samband med stress förut dock men nån gång ska väl vara den första:). Det kanske förresten är åldern? 

Vilodag måndag. Tisdag en lätt löprunda i mina Salomon sense mantra. Onsdag vilodag och idag blir det nog trainer i garaget. Är nämligen hemma själv med barnen eftersom Björn är på hockey. Grymt att ha ett alternativ där jag inte behöver lämna Ella ensam! Tror att Erik ska åka upp till klubbstugan och köra skate så jag kan definitivt inte räkna med att han håller ställningarna om jag smiter ut! 

Imorgon är en spännande dag. Om allt går som det ska blir det nya utmaningar från början av mars! 

Jag litar på att ni håller tummarna! 

Spana in nya soffan förresten! Bordet är bara tillfälligt men planen är att införskaffa ett runt, troligen i ek. Och en ny matta... Tur man skiter pengar!

On the road again

Då så. Sista etappen mot Solstugevägen påbörjad.

Vaknade flera ggr inatt med ont i magen och när det var dags att stiga upp mådde jag som efter en sjutusan till fest. Dessutom lite ont i kroppen. Jag har nog 37,6. Minst... Hursomhelst så blev det optimalt med en vilodag.

Kolla vraket i hissen på väg ned till frulle...

Lyx att göra lunchstopp hos Magnus och Lena. Inte minst Ella jublade! Hon hann mysa ordentligt med Magnus innan vi packade in oss och nu alltså åkte vidare! 

Trots fina dagar på resande fot ska det bli riktigt riktigt skönt att komma hem nu. 

Hemma är hemma❤️

Allting har en ände, men då tar oxå något nytt vid!

Jag har noll och ingen lust att återgå till vardagen igen och det är inte riktigt likt mej. Jag som är ett stort fan av ekorrhjulet liksom! Men det har väl helt enkelt varit för skönt med långledigt. 

Dagarna tillsammans med Sara och Fredrik och deras fina tjejer har verkligen gjort gott för själen. 

Det är så overkligt när man tänker på hur vi vuxit upp och hängt ihop så mycket. Idag har vi två respektive tre barn, varsina liv på varsina orter. 70 mil emellan fysiskt men i hjärtat är avståndet obefintligt. 

Just det är både en sorg och en glädje. Sorg för att 70 mil är 70 mil. Man kan helt enkelt inte träffas när man vill. Glädje för att det betyder mer än alla pengar i världen att faktiskt ändå ha en vän som känner en sen barndomen. Med en sån vän kan man ha tråkigt och man kan ha kul, man kan gå i underställ och hjälmfrilla en hel dag och man kan både vara liten och man kan vara stor. Ingen yta, ingen förställning. Man kan bara vara. Fullt ut. 

Bonus med familjen Söderholm är att de har så goa tjejer som funkar toppen med Erik och Ella. Om vi inte träffar hela familjen i sommar hoppas jag att åtminstone Agnes kommer ned och hälsar på!

Det har blivit någon träning varje dag. Löpning, längdskidor, simning, löpning... Idag hade jag vila på agendan men vi bestämde oss för en hotellnatt i Stockholmsområdet och jag längtar ju konstant efter Tomtetågskompisarna så...  Lycka att jag fick med mej Fredrik och Henrik på en sväng i Ursvik! 

(Foto: Fredrik Hjorth, Henrik Pehrson)

Den gode renen (eller är det en Hjorth?) satte dessutom griller i huvudet på mej vad gäller framtida utmaningar. 

Och eftersom jag fick ett grymt spännande telefonsamtal i fredags har jag nu två häftiga saker att grunna på och agera i om jag ska ha en chans att vara med på tåget!

Det borde väl ha gjort åtminstone någon av er lite nyfiken... 

Dag ett

Jaha. Jag undrar hur många nyårslöften som avlagts inför detta 2015. Eller ska jag säga "mål" som ju andas en mer sund inställning till hela påfundet. Jag har nog bara uppfyllt ett enda nyårslöfte/mål i mina dagar. Det var när jag som barn avhöll mej helt från godis under ett år. Detta upprepades två år i följd (om jag minns rätt) och inbringade 400 kr vid första årets slut och till året därpå hade summan stigit till hela 500 kr. På den tiden (början av 80-talet) var det MYCKET pengar! Ja sporren i det hela var nog till största delen pengarna. Om jag rannsakar mej själv. Men eftersom både lillebror och sysslingen Marcus oxå deltog så låg det ju även en del stolthet i att inte vika ned sej under året... Haha, vilka minnen! 

Nyårsafton i Juniskär var lugn och stillsam. Efter att Sara och jag kutat en sväng med pannlampor på mysiga stigar bland nedfallna träd, tog en ljuvlig middag vid. Skålade in det nya året och blev sittandes och prata lite till. I säng så vi slocknade runt kl 02 för att vakna ganska pigga vid 09.30 imorse. Rester av förrätten (just det, löjrom) avnjöts till frukost innan vi fattade beslut om att åka till en slalombacke några kilometer härifrån. 

Nja, inte tråkiga jag då... Jag prövade

skidspåren på golfbanan under tiden!

Så här fina var de faktiskt bitvis, trots flera dagar med plusgrader. Men det var oxå stråk med ordentligt med genomslag och en och annan mindre "sjö". Det sög med andra ord bra under skidorna stundtals! Jag var faktiskt på väg att kasta in handduken efter första varvet på långa banan (5 km) men så började jag köra runt på enbart en del av den slingan. Gissa vad?? Nu var det svårt att sluta! Men mörkret som föll och det faktum att familjen skulle hämtas kl 16 innebar att jag fick avbryta efter drygt 15 km. 15 km härlig stakåkning! Inget klister eller annan fästvalla under laggen. Bara kötta på med armar och bål! Så roooooligt!

Ätit grymmaste lasagnen made by Fredde, lite rött till, soffhäng och nu sänghäng!

Juniskär levererar!

God fortsättning folk!