Allting har en ände, men då tar oxå något nytt vid!

Jag har noll och ingen lust att återgå till vardagen igen och det är inte riktigt likt mej. Jag som är ett stort fan av ekorrhjulet liksom! Men det har väl helt enkelt varit för skönt med långledigt. 

Dagarna tillsammans med Sara och Fredrik och deras fina tjejer har verkligen gjort gott för själen. 

Det är så overkligt när man tänker på hur vi vuxit upp och hängt ihop så mycket. Idag har vi två respektive tre barn, varsina liv på varsina orter. 70 mil emellan fysiskt men i hjärtat är avståndet obefintligt. 

Just det är både en sorg och en glädje. Sorg för att 70 mil är 70 mil. Man kan helt enkelt inte träffas när man vill. Glädje för att det betyder mer än alla pengar i världen att faktiskt ändå ha en vän som känner en sen barndomen. Med en sån vän kan man ha tråkigt och man kan ha kul, man kan gå i underställ och hjälmfrilla en hel dag och man kan både vara liten och man kan vara stor. Ingen yta, ingen förställning. Man kan bara vara. Fullt ut. 

Bonus med familjen Söderholm är att de har så goa tjejer som funkar toppen med Erik och Ella. Om vi inte träffar hela familjen i sommar hoppas jag att åtminstone Agnes kommer ned och hälsar på!

Det har blivit någon träning varje dag. Löpning, längdskidor, simning, löpning... Idag hade jag vila på agendan men vi bestämde oss för en hotellnatt i Stockholmsområdet och jag längtar ju konstant efter Tomtetågskompisarna så...  Lycka att jag fick med mej Fredrik och Henrik på en sväng i Ursvik! 

(Foto: Fredrik Hjorth, Henrik Pehrson)

Den gode renen (eller är det en Hjorth?) satte dessutom griller i huvudet på mej vad gäller framtida utmaningar. 

Och eftersom jag fick ett grymt spännande telefonsamtal i fredags har jag nu två häftiga saker att grunna på och agera i om jag ska ha en chans att vara med på tåget!

Det borde väl ha gjort åtminstone någon av er lite nyfiken...