Valborgsmässoafton

När jag var barn avskydde jag Valborgsmässoafton. Jag var nämligen livrädd för fyrverkerierna kring brasan. På den tiden (och det var inte igår) hade varenda unge en egen uppsättning med ffa smällare. Brrrrr... Jag minns fortfarande det starka obehag jag kände inför att promenera iväg till majbrasan och titta på elden. Jag var verkligen livrädd för smällarna. Särskilt minns jag ett tillfälle när en av de vuxna i vårt sällskap helt otippat tog sej an mej och berättade att hon också avskydde dessa fyrverkerier.

Inte vet jag. Men ibland tänker jag att jag var soldat i nåt krig i mitt förra liv och att pangandet helt enkelt påminner mej om den tiden... Ha ha ha...

Ikväll avstod jag turen till brasan eftersom Ella slocknat i hänggungan i Magnus och Lenas uterum, och helt enkelt behövde passning. Lika skönt det.

Nu ligger jag utslagen i soffan och tar igen mej lite istället efter en helt fantastisk middag. När resten av gänget kommer tillbaka vankas det kladdkaka och vispgrädde. Sen tror jag inte att det blir en alltför sen kväll. Imorgon är det ju nämligen Kanallöpet på schemat! Tjoho!

Alltså hur fort går inte dagarna... Det säger ju bara swisch så är det helg igen! Nä, jag klagar inte. Snarare konstaterar.

Och nu är så alltså även min arbetsvecka slut. Har tre lediga dagar framför mej som bl a kommer innehålla en tripp till Ljungsbro och Magnus och Lena. I år ska vi nämligen fira Valborgsmässoafton tillsammans. Eller fira, det kanske vi inte gör direkt. Men det är ju en bra anledning att ses och det ska bli jättekul!

1 maj går Kanallöpet i Ljungsbro så jag har bestämt mej för att joina Magnus som springa detta. Hoppar halvmaradistansen och kör en mil. Vill INTE trigga igång nåt i mitt knä nu så här nära inpå Varvet. Bara 14 dagar kvar ju!! Weeeeiiiiiiiihoooooo!

I torsdags kände jag mej sträv och lite öm i halsen. Måhända var det därför pulsen var lite lurig i måndags(?). Hur som helst så struntade jag i den för kvällen planerade träningen och boostade mej som en idiot med hett citron- och honungsvatten, Esberitox och en tidig kväll. Vaknade på fredag och anade halsen lite men stack ändå ut på en lättilätt runda (fast på ett tufft spår) för att se hur kroppen kändes.

Mmmmm. Sega ben och en maxpuls på 162. Nåt litet litet jäkelskap alltså. Men fram på eftermiddagen innan jag skulle iväg till jobbet var det som om skiten bara lämnade mej. (Till förmån för någon annan maybe?) Och imorse kände jag inte ett uns av någon sträv hals när jag vaknade. Underbart!

Det betyder att den planerade rundan på Öxnehaga, tillsammans med Kajsa och Beata, blir av imorgon! Ska bli så kul!

Vet ni vad förresten. Innan jag åkte hem från jobbet i eftermiddag slant jag lite på tangentbordet...och anmälde mej till Lidingöloppet 2012. Så kan det gå!

Slapparlördag på er!

Kram

Ledig med stort L

Gode värld vad skönt med en ledig dag! Jag har visserligen kollat jobbmailen men det får stanna vid det. Idag ska hemmet prioriteras och sedan ska prinsessan Ella hämtas från farmor och farfar i Motala. Jag har  iofs haft några arbetsdagar den sista tiden, då jag inte fått någon bokning. Men dessa dagar upplevs inte som lediga med stort L. Inte alls. Mina tankar är "på jobbet" en hel del då och inte sällan åker jag in till stan för att fixa lite efter och/eller inför utbildningstillfällena.

Men idag är jag alltså Ledig.

Trodde jag var på väg att bli sjuk i måndags. Tog en löprunda med Erik cyklandes bredvid. Lugnt och stilla i 7 km. Borde gått lätt med tanke på lördagens långpass och sedan en vilodag i söndags. Men nej nej nej. Det var segare än segast. Jag flämtade, frustade och funderade faktiskt på om jag överhuvudtaget sprungit någon gång tidigare i mitt liv. Jag kanske hade drömt alltihop om alla härliga pass jag kutat...

Väl hemma kollade jag klockan och såg en snittfart på strax över  6 minuter per kilometer och-VAFALLS-en maxpuls på 172! Bomber och granater! Jag är väl inte på väg att bli sjuk? Dök ned i Esberitoxförpackningen och fick fram tre små pyllor som jag sedan sultade på till de var slut. Fan. Hoppas hoppas hoppas att inte skiten bryter ut.

Och igår morse vaknade jag och mådde...BRA!

Gårdagen var en ganska tuff dag. Först höll jag i utbildning och sedan skulle jag  utbildas myself. Omväxlande jobb jag har!

Efter middagen hade maken och jag pratat om att passa på att cykla ett pass tillsammans. Det gjorde vi också! En tur t o r Habo igen i härlig kvällssol. Ser och känner att det går framåt på cykelfronten och det blir faktiskt roligare och roligare för varje pass jag kör. Tyckte jag kände av lite halsont under rundan men det är borta nu så jag tror det är en släng av hypokondri helt enkelt.

Häpp! Nu ska huset fräschas upp lite. Dags att hugga tag i snabeldraken!

Sconesfrukost på jobbet

Haft en bra jobbsöndag då jag lyckades med att fjäska till mej scones till frukost. Underbara Yvonne (obs! även e:et ska uttalas). Det var så gott! Och när jag satt där bland er och skrattade så jag tjöt kändes det preciiiiis som förr... Gudarna ska veta att jag saknar det. Verkligen. Att sedan fru Svensson råkade vara i tjänst idag var ju som grädde på moset. Ni är så speciella! Det känns fint att veta att jag får komma tillbaks redan imorgon!

Kom från jobbet tidigare än beräknat och tyckte att jag hade all tid i världen när jag väl var hemma. Men det sa bara swisch så var det kväll och dags att börja fixa käk, natta minstingen efter att hon duschat och förbereda morgondagen.

Måndag imorgon. Det blir fint!

Härligt långpass

Att börja dagen med en löprunda överträffar det mesta. Team GO valde en bansträckning som bjöd på utmanande terräng och partier där det helt enkelt inte var möjligt att springa. Oh, I like it that way! Tufft ska det va!

Det är som jag skrivit åtskilliga gånger en ynnest att få bo i ett samhälle som bokstavligen dräller av löpspår i finaste tänkbara natur.

Bilderna nedan talar ju sitt tydliga språk. Det blev många partier utmed Stråken. Branta backar, en del på skrå och även lite hinder på stigen.

Med pigga ben var det omöjligt att inte runda upp till 20 km genom att avsluta med ett varv runt Mullsjön.

Japp. Team GO avancerar!

Min fina fredag

Efter en arbetseftermiddag hade jag after workdate med Yvonne (bilden) och Ewa som jag jobbade med för x antal år sedan.

Hamnade till sist på Åtta glas där
vi åt smaskig buffé under tiden som vi uppdaterade varandra och såklart också skvallrade lite...

Lika enkelt, roligt, mysigt och hjärtligt att umgås som vanligt!

När jag sedan satt i bilen på väg hem kände jag mej så där tillfreds som man kan göra när man träffat några som betyder mycket.

Tack goaste. Ni har verkligen en speciell plats i mitt hjärta.

Intervaller och dagen efter intervaller

Team GO fortsätter sitt återtåg.

Igår kväll var det dags för intervaller. Eftersom ingen av oss varit särskilt ihärdig på intervallfronten den sista tiden mjukstartade vi med 200-ingar. Närmare bestämt 10 x 200 meter. Det var jobbigt så det räckte iallafall. Jag lyckades komma upp i 166 i puls vilket är typ sex slag mer än under en "vanlig" runda. Sånt glädjer mej. Jag är lite långsam med min vilopuls på blott 44 slag/minuten.

Var faktiskt ganska mör när jag kom hem och blev omgående överfallen av huskatten som kröp upp i knäet och spann. Där blev jag sittande i säkert en halvtimme innan jag kom på att jag TOTALT glömt att stretcha. Satan.

Så kanske påverkade den uteblivna stretchen mina ben på dagens runda om 8 km i skogen. För attans vad seg jag kände mej...

Hur som helst var det fint att se att det torkat upp mycket i skogen sen i helgen. Jag skrämde upp tiotalet skogsduvor, flåsade en stilig fasanherre i nacken och stirrade ett förskrämt rådjur i ögonen idag.

Tänk vad 50 minuters löpning kan bjuda på!

DESSUTOM!!

När jag kom hem och kollade posten...så var startbeviset till Göteborgsvarvet där i lådan! Wihoooo! Det är på riktigt! Och det är SNART!

Vad har gjort DIN dag idag?