Inte negativt med minus

Mullsjö bjuder just nu på riktig vinter. -5 grader och snö på marken. Jag älskar det! Minusgrader hör vintern till i mina ögon och snö likaså.

Fast min löprunda i eftermiddag blev något av en katastrof. Och det berodde på precis det faktum att vintern slagit till. Jag gjorde ett nytt försök att runda Mosseslätt och jag misslyckades lika fatalt som sist. Massa snötyngda trädgrenar som jag fick mota bort och som tack för det landade en hög snö i nacken efteråt. Fast egentligen var inte det här det största problemet. Utan det var att dallret under fossingarna! Det var fortfarande extremt blött och lerigt och när jag kom ned på hygget där Mullsjö runt ansluter gav jag upp. Jag kan bara innerligt önska att det hinner frysa till lite mer i marken inför söndagens långpass.

Ätit kycklingenchiladas ikväll enligt önskemål från Erik. Ett perfekt alternativ till tacos. Ett glas rött till. Så nu är jag snäll!!

Kolla bara julkalendern som nästan är färdig. Va fasen drog jag igång det för?? Lärde jag mej verkligen INGET sist jag fixade en liknande kalender? Tydligen inte.

Bjuder också på en vinterbild från grannskapet. Vitt vitt vitt!!

Oerhört trött nu så jag sätter punkt genom att önska er alla en fin helg!

Synnerligen vältajmat

Och jag syftar på kvällens julbord som så fint smälte in i vinterlandskapet vi har här i Mullsjö! Nu har Björkhaga än en gång lagt ribban för vad julbordet ska bjuda på. Det är mycket svårslaget! Dessvärre blir man ju mätt åt skogen för fort. Samma visa varje år. Jag äter nämligen med ögonen. Lastar på för kung och fosterland och orkar 1/3. Etta på listan i år hamnar nog hjortronkrämen och havtornssillen. Helt ljuvliga! Tusen tack P och M!!

Hade också en mysig stund med bl a glögg och pepparkakor hemma hos mej innan det var dags att åka vidare mot Björkhaga.

Nu kommer jag sussa som en sessa! Go natt!

Smak av saffran och synen av snö

Det har snöat mer eller mindre konstant idag. Temperaturen kring nollan gör att det blivit en hel del slask. Eller snöglopp, som min mamma brukar kalla det.

Jag har varit ledig (från jobbet som sjuksköterska!) men farit runt en hel del eftersom det bl a var inbokat tandläkarbesök för sonen idag.

Bakade också en enkel saffranskaka i eftermiddag. Imorgon kommer nämligen kollegorna hem en sväng, innan vi drar vidare till Björkhagas julbord. Orkade inte baka lussekatter, men smak av saffran måste det vara ändå. På nåt sätt.

Min träning bestod av 8 km löpning och ett styrkepass hemma i gillestugan. Jag känner mej egentligen bra från förkylningen. Men benen var tunga och när jag som bäst höll på med styrketräningen kände jag hur jag håller på få herpes... Det om nåt är ett kvitto på att kroppens immunförsvar är upptaget med något. Det är precis då som dessa förbannat smärtsamma blåsor slår upp. Straffet för mina synder kanske?

Hade för övrigt behövt dubbat idag. Inte icebugsen direkt. Men ett par terrängpjucks med grov sula hade suttit som en smäck. Jag ogillar när jag i varje steg halkar bak litegrann. Även om jag förmodligen inte kunnat plocka ut mer ur kroppen än jag gjorde, är det alltid trevligt med nån form av frånskjut i steget.

Tåhävningar, plankor, musslan, sidobenlyft och armhävningar i tre set. Urkkkk vad tråkigt... Hoppas det gör nytta!

Förresten planerar jag för ett långpass på söndag. Lust att hänga med??

Lite sargad...

Jag kände så fort jag slog upp ögonen att mina bihålor inte hade återhämtat sej från simskolan igår. Kände mej täppt (!) och allmänt sliten. Surt!

Men ett par rejäla baljor lut senare började jag bli lite av mitt vanliga jag igen.

Jag kämpade hela förmiddagen med att plocka fram julsaker och skapa nån slags julstämning här hemma. Jag tror jag lyckades ganska bra!

Runt lunch var jag rejält rastlös och trotsade min nästäppa genom att sticka ut på en superlätt löprunda. Satsade på att runda Mosseslätt men vände efter en dryg kilometer. Det var extremt blött i naturen och nä, jag hade helt enkelt ingen lust att gegga ned mej till knäna.

Så jag nötte lite på Rudervägen istället och hade strax skrapat ihop fem lättilätta kilometer. Rastlösheten som bortblåst!

För övrigt har jag och Pia fått klartecken för att skrida till verket med våra planer! Jag lovar att alla ni som gillar att kuta och bor i Mullsjötrakten (ja självklart alla ni andra också!) har nåt skoj att se fram emot!

Stay tuned gott folk! Det är i Mullsjö det händer!

Rent hus

Efter simlektionen ikväll är det verkligen rent i bihålorna, om jag så säger.

Jag konstaterar att nässköljning och voltvändning är samma sak. Ännu en aha-upplevelse alltså!

Lär mej nya saker hela tiden och blir mer förtjust i att simma för varje gång. Antagligen ser det förjävligt ut, men jag avgudar känslan av att ta ut mej ordentligt på en längd. Idag körde vi några riktiga pulshöjare och då ekar det "kötta på, kötta på" i skallen när jag simmar. Ahhhh!

Men det är en minst lika skön känsla att simma långsamt och avslappnat. Antagligen ser även det helt crazy ut, men jag känner mej verkligen som en projektil där jag långsamt glider fram i vattnet. Okej, en projektil rör sej kanske snabbt. Men i alla fall. Det är ganska fascinerande hur jag och alla andra deltagarna i gruppen utvecklats!

Mot slutet av kvällens lektion fick vi så testa voltvändning. Jag kände visst motstånd mot att köra ned skallen och försöka göra en "kullerbytta". Ignorerade dock detta och satsade sedan för allt vad jag mäktade med när jag körde ned huvudet... Aj aj aj! Voltvändningen misslyckades ganska fatalt. Men det kan man inte säga om nässköljningen. Den blev hundraprocentig om jag uttrycker mej så.

Nåja. Jag gav mej inte och lyckades till slut (efter typ 15 försök) åtminstone med en 3-4 rätt så godkända vändningar.

Däremot gick det helt åt skogen när vi mot slutet fick i uppgift att simma två längder och göra vändningar två ggr. Simningen fixade jag skapligt. Första vändningen också. Men sen...

Herrejävlar! Jag skulle ju för tusan fortsätta crawla EFTER vändningen!!! Det hade jag glömt! Så det blev en skrattattack innan jag kunde fortsätta...

Så här efter kvällens pass ställer jag mej två frågor.

1. Smärta i näsa/bihålor. Är det något man bara får vänja sej vid?

2. Hur FAN blir jag av med imman på simglasögonen?

Hoppas Alshammar läser min blogg.

Smitt planer

Jag var lite tveksam till huruvida jag skulle träna idag eller inte. Hade bokat in ett pass med Pia vid halv 10 och bestämde mej för att springa till mötesplatsen Gruvered i syfte att känna hur kroppen egentligen kändes.

Det var ingen större fara. Men jag kände att det inte direkt var läge för de brantaste backarna så vi de valde stigar som inte utsatte mej för värsta pulshöjarna.

Det blev en grymt skön runda ut mot Ryfors och en massa snackande längs vägen. Vi har smitt planer och nu är jag galet taggad och vill bara sätta dem i verket NU!! Spännande!

13 lugna kilometrar fick räcka idag.

Imorgon blir det hopp i plurret och jag längtar redan!

Har du haft en bra helg?

Vilken respons!!

Oj vilken respons på förra inlägget!! Jag har fullt sjå med att läsa alla kommentarer. Tack för ert engagemang!! Härligt med folk som bjuder på sej själv alltså!

Nog med ironi.

Efter en lång arbetsdag igår, en lövbiffsgryta och en alldeles för sen kväll var det en sliten Lisa som släpade sej upp ur sängen imorse. 05.15 ringde klockan och det första jag noterar att jag känner en tendens till ömhet i halsen. Svalde ungefär femtusen ggr medan jag satt där på toa och vaknade till. Inbillning? Inte inbillning? Inbillning? Inte inbillning?

Helvete.

Halvsur när det var dags att gå ut och starta bilen för att åka till jobbet. Eller förresten så var jag skitsur.

Kom på att vi missat ta in posten igår så jag passar på att kika i brevlådan innan jag sätter mej i bilen. Hittar ett lila kuvert adresserat till mej. En handstil jag inte känner igen på framsidan gör att jag blir galet nyfiken! Så jag river upp kuvertet i bilen. En kylskåpsmagnet med texten "Jag är en störtskön typ" på trillar ut. Vad nu?? Sen läser jag kortet. Några rader som gör att allt det sura bara rinner av mej och jag blir så innerligt innerligt glad! Fick faktiskt svälja ned gråten. Vilka fantastiska vänner jag har!

Efter den "omstarten" på dagen kunde helt enkelt inget gå fel. Jag t o m njöt av ensamtiden i bilen på väg till jobbet.

Lite halsont. Va tusan?

Den goa känslan jag fick av den här överraskningen har jag burit med mej hela dagen.

Obehaget i halsen har inte blivit sämre och jag vågade ge mej ut en lugn runda före maten. Bara runt sjön. Ingen koll på klockan eller så. Det gick lätt och fint. Hoppas jag skrämde iväg träningsvärken efter torsdagens styrkepass!

Fortfarande varm i hjärtat tänkte jag nu krypa upp i soffan och bli varse vilka gamla slagdängor Sylvia Vrethammar levererat. Undrar hur länge jag håller mej vaken?