Nu är det genomfört (inte avklarat, det låter så negativt!). Första träningspasset med MSOK. Gissa om jag gillade det? Svar: JAAAAAAA!
Tisdag betyder intervaller och fru Olin och jag var på plats i ganska god tid. Vi blev två grupper. De snabba, lite mer storsatsande grabbarna (gubbarna???) och så den grupp vi kom att haka på, nämligen
ungdomsgruppen. Smaka på ordet. Det är värt att åka upp till MSOK-stugan bara för att få hänga med
ungdomsgruppen. Eller hur!
Hur som helst. Jag varken dog eller kräktes och dessutom kändes det hur kul som helst att köra i grupp på det här viset. Jag som förr om åren alltid avskytt att springa tillsammans med andra måste nu säga att jag faktiskt föredrar att utöva löpning i grupp eller med sällskap. Åtminstone vill jag ha en övervägande del av den sortens löpträning. Sedan kan en ensamrunda på en dryg mil vara rena meditationen. Så är det förstås också. Men varation i träningen känner jag blir mer och mer viktigt ju längre jag håller på med löpningen. Något som jag tycker känns märkligt är detta att löpning bara blir roligare och roligare hela tiden! Varför blir jag inte less liksom? Nä, jag blir verkligen inte det. Tvärtom! Kära vänner, har ni benen i behåll så borde ni ge det en chans!
Jag har lekt med tanken på att dra igång någon löpargrupp på min arbetsplats. Fan vad det vore skoj! Köra typ en gång i veckan och få dela med mej av min löpglädje. Kanske lyckas inspirera några andra och få coacha dem medan de bygger upp sej de där första månaderna. Hjälpa dem att fastna för denna enkla men effektiva träningsform. Undrar om det skulle gå att genomföra?
Känslan efter massagen igår har hållit i sej även idag. Jag har med andra ord knallat runt med en känsla av att jag är orubblig och det är förstås inte dumt alls. Bugar och bockar för dej som skapade förutsättningarna för mej att få testa detta. Glad och tacksam över att du finns i mitt liv numera!
Mina underbara barn har varit precis så underbara som bara de kan vara idag. Bara det kan man ju glädjas åt en hel kväll. Trots att egentligen inget har förändrats i situationen kring min prins har hans sinnesstämning och humör stabiliserats oerhört mycket. Det är tydligt att han har kommit för att stanna längre än bara någon timme och faktum är att han emellan dipparna faktiskt till och med mår BÄTTRE än på länge. Visst är det fantastiskt?
Och Söt-Göta är Söt-Göta no matter what. Hon är orubblig utan taktil massage den damen. Mycket mamma nu är det dock och det är nästan synd om Björn emellanåt. Som igår kväll när hon skulle nattas... Medan Björn ligger och läser Mamma Mu med jordens inlevelse och de där typiska mamma mu- och kråkanrösterna, ligger Ella bredvid och ylar mammaaaaaa mammaaaaaa i princip konstant. Då gick det bara inte att hålla sej för skratt. Och det gick inte heller att stålsätta sej och låta Björn läsa klart. Nä, jag smög in och avlöste honom lite fint och tio minuter senare (högst) sov hon med min hand i sin. Jag vill gosa med din arm, är något hon kör med i stort sett varje kväll, och då ligger hon och håller i min hand. Mysgumman.
Sådär. Nu tror jag det är dags att runda av med lite Wordfeud innan ögonlocken blir så tunga att de åker igen. Sov gott med er alla! Och hoppas Magnusson och Sandholm hittat hit nu!
