Jag är inne i en trög period vad gäller bloggandet... Det är så konstigt när det blir så för jag har inte precis mindre tankar som snurrar. Men det är som om jag aldrig kommer fram till datorn och kan sätta mej för att skriva. Hela tiden kommer nåt i vägen. Nu när Erik dessutom är i Boden kan man ju lätt tro att jag har mer tid över. Men neeeej då. Det är nästan tvärtom. Nåja, det vänder förr eller senare.
Det blev verkligen ett bra träningspass idag bestående av både löpning och simning. Jag hade tänkt springa runt en mil men fy tusan vilket vidrigt väder jag möttes av när jag kom fram till Jönköping. Det blåste småspik från Vättern och snön som föll i natt hade förvandlats till en geggig sörja på vägarna. Trottoarerna var inte ens skottade. Nä, detta var inget optimalt underlag för mitt knorrande knä och jag lovar att det var svinkallt. För ett ögonblick tänkte jag att jag skulle skita i löpningen och hoppa i plurret direkt...men neeeeej. Inte jag. Ombytt och allt. Jag skulle nog bli besviken på mej själv. Jag kör lugnt. Fem kilometer bara. Det är bättre än inget. Rätt vad det är finner jag mej själv småjoggandes...
Jag kände mej väldigt duktig där jag kryssade fram mellan slask och snö. Det måste jag faktiskt skryta lite med. Inte fasen blev det en mil men åtminstone sex kilometer. Det var okej med knät nästan hela tiden dessutom. Trots slirigt under sulorna. Gårdagens pass på löpbandet och efterföljande styrkeövningar kändes till viss del men inte värre än att kroppen var lite seg. Och just detta gjorde att det kändes superhärligt att glida ned i vattnet och sträcka ut kroppen. Jag simmade 40 minuter och var förstås bara tvungen att testa om det gick att köra crawl längre än 25 meter. Det gjorde det! 50 meter funkade helt okej! Flax, plask, frust. Så JÄKLA kul! Längtar faktiskt redan till nästa simpass. Ni som känner mej vet att det är något jag aldrig trodde jag skulle säga högt!
Eftermiddagen ägnades åt delegeringsutbildning ihop med Anders. Så skönt det är när hela gruppen blir godkända. Det känns som ett kvitto på att man nått fram och det kan väl knappast få en att må annat än prima?
Ikväll har jag skypat med finaste Erik. Han har det så bra uppe i Boden. Imorgon är det tänkt att han ska åka till mormor för att stanna där tills det är dags att åka hemåt på lördag. Vi saknar honom förstås massor här hemma men Ella är nog den som dragit det hela till sin spets. Hon vägrar nämligen sova nån annanstans än i Eriks säng. Det är så mysigt när det luktar Erik om kuddarna...
Ja, så kan det vara! Nu ska jag chilla lite i TV-soffan. Lev väl så hörs vi snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar