Jag hoppas inte naprapaten läser min blogg för söndagens pass innebar en lite längre distans än vad hon rekommenderat...
Jag gruvade mej för dagens omgång med uppmjukning av onda muskeln, men döm om min förvåning när smärtan inte ens var hälften av vad den var förra veckan. Wow!
Jag vågar inte ropa hej ännu men när det går framåt i den här takten dyker direkt en massa galna tankar upp i skallen på mej...
Nu gäller fotanalys på fredag och till nästa naprapatbesök fortsatt Diklofenakmumsande fast i lite lägre dos.
Vill inte låta pessimistisk, men var det verkligen så här enkelt???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar