Att sätta mina tankar och känslor på pränt.
Vissa dagar behöver jag det mer än andra och idag är en sån dag.
Idag fick jag nämligen höra ord ingen vill höra.
Egentligen har hela dagen genomsyrats av det som bilden beskriver. Att det alltid alltid ALLTID finns något att vara tacksam för.
Hur orkar man haka upp sej på att alla datorer är upptagna redan från morgonen? Eller att man får vänta en halvtimme på anslutande tåg/buss? Eller att man inte vet vilket klassrum man ska vara i från dag till dag?
Jag hoppas filmen jag visade om kvinnan med ALS tillsammans med våra diskussioner i klassrummet, gav lite annat perspektiv på tillvaron. Om än bara för en kort stund.
För det är ju så vi människor för det mesta fungerar.
På det privata planet har jag under de senaste veckorna dagligen påmints om hur snabbt tillvaron kan förändras.
Det har varit en väntan på ett besked som alltså kom idag.
Ord som ingen nånsin vill höra och som plötsligt gör farhågorna besannade.
Orättvist. Fast jag är kritisk till ordet (det är nämligen lätt att det anslår en ton av bitterhet när det används) så måste jag erkänna att det är det som ekar i mitt huvud.
Genuina människor växer inte på träd. Att de ska drabbas är ologiskt på nåt sätt. Orättvist.
Jag är dock tämligen säker på att det snarare spottas i nävarna än tänker destruktivt hos den drabbade.
Bryt inte ihop, bit ihop. Det är ett solklart vinnande koncept i sej.
Om jag dessutom väger in en målmedvetenhet utöver det vanliga så bara vet jag att det här kommer gå vägen!
Som sagt. Det finns alltid alltid ALLTID något att vara tacksam för! Gör vad du kan för att se det goda i tillvaron och fördriv ingen tid. Ta tillvara på den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar