Säsongens roligaste (och skitigaste) MTB-runda

Ajajaj mina ben och ffa vader är sargade efter gårdagens löpning. Var uppe en sväng inatt när katten krånglade och jag stapplade liksom fram. Fötterna känns nästan precis som vanligt och det är ju otroligt positivt! Dock inser jag att det kommer dröja tills jag vågar utsätta fötterna för löpning mer än två dagar i rad. Så då är det ju otroligt tur att jag t ex har en cykel! 

Idag hade jag bokat precis just en tur på Meridan med Emelie. Cykeln på takräcket och in mot Jönkan bar det efter frukost. Regnet stod som spön i backen så lusten att sticka ut var sådär men jag hade inte träffat Emelie på ett tag. Så jag såg jättemycket fram emot att bara få hänga med henne. 

Men jag trodde nästan hon ville bli av med mej när vi efter att ha passerat Ljungarum började cyklingen uppför Strömsberg. Många långa uppförsbackar och jag trampade så det brann i låren. Skönt och asjävligt på samma gång. 

Regnet gjorde uppehåll ganska omgående och vi fick faktiskt till och med inslag av sol. 

Sedan var det av in på stig... Stig med lera, rötter hala av regnet och stenar täckta med höstlöv i fantastiska färger. Väldigt tekniskt men väldigt nyttigt. Bitvis en del av- och påhoppade på cykeln men summa summarum en nästan två timmar lång tur med bra variation! Ingen snittfart att skryta med men jag var riktigt slut i hela kroppen (underarmarna liksom!) efteråt. 

Dusch på makens jobb, mat med honom och Ella på Jensen's och så en tur på stan innan vi åkte hemåt igen. 

Nu har vi kämpat som tusan med att sätta upp de sista fyra (vita) dörrarna på övervåningen och NATURLIGTVIS tog en dryg timmes jobb typ TRE timmar istället eftersom det var tvunget att JÄVLAS. 

Och uppe på det behöver jag jobba en stund, hemmet behöver dammsugas , kylskåpet fyllas på, skolväskor packad... 

Så nej, det blev allt annat än ett harmoniskt och skönt avslut på den här helgen. Suck.