Lyckliga Lisa

Vem fan uppfann fjärilsim?

Förutom ett möte med fantastiskt härlig nästan hundra år gammal (ung) kvinna var det en gräslig dag på jobbet. Vilka personer man har som kollegor bidrar till trivseln i högsta grad och naturligtvis också till motsatsen när det är som det var idag. Tänk att en person kan sänka en så pass. Det är verkligen nåt att ta till sej. Det är inte vad du säger som är den största boven, utan hur du säger det. Och ett sagt ord är ett sagt ord. Det är väldigt svårt att släta över eller rätta till när man sårat någon genom att uttrycka sej dumt. Det är åtminstone min erfarenhet. Jag är väl medveten om att jag också kan välja hur jag tar det som sägs. Men ibland träffar orden en liksom i magtrakten innan man hunnit reflektera och då blir det som sagt svårt. I kampen mellan förnuft och känsla står förnuftet alltid som förlorare.

Velade lite kring huruvida jag skulle gå på simskolan ikväll eller inte. En stor äcklig herpes har nämligen invaderat min underläpp. Blä. Men jag klistrade på två plåster och stack iväg.

Det blev ett liknande pass som det brukar vara nuförtiden. Ett antal längder si och ett antal längder så. Avslutningsvis två längder fjärilsim. Det var grymt svårt. Jag klickade och vevade med armarna så gott det gick men glömde tyvärr andningen totalt så efter 10 meter tvärdog jag.

Nej det kändes inte ett skit naturligt att simma fjärilsim. Inte är jag motiverad till att lärs mej heller.

Hallå?? Var det inte crawlskola jag anmälde mej till?

Kvalitétstid

Idag har jag haft en dag med Ella och Björn en dag med Erik.

Grabbarna åkte hemifrån redan vid 9 imorse, för att åka skidor utför i Ulricehamn. Med ryggsäcken fullpackad med godsaker drog de iväg. Och de kunde väl inte tajmat en bättre dag? Sol som värmer och runt nollan.

Ella och jag var först uppe vid MSOK och kollade på skidtävling. Det var nämligen Mullsjö skejten idag med runt 30 deltagare. Att titta på dem som behärskar skate (eller för den delen även klassisk längdåkning) är ren njutning. Det är vackert! Jag spanar in stilar och memorerar för att kanske nästa år, våga mej på att försöka själv. Utrustning finns att låna i klubbstugan så jag har ingen ursäkt...

Efter skidorna käkade vi lunch och drog sedan till Jönkan för att kolla på bio. Tingeling och en påse godis. Så himla mysigt! Bara det att Ella redan sett filmen... Något jag fullständigt glömt bort! Men jorå, när hon var magsjuk senaste så fanns den på bredbandet och vi hyrde den där. Sötaste Ella. Hon var iaf precis lika nöjd trots detta.

Lite depression blev det här hemma sedan jag mötts av att min bil var totalt "märkt" av ett barns handskar som funnit att det var jättekul att göra mönster i skiten som täckte bilen. Klart som fan det blev små repor. Och jag var skogstokig:( det goda med det hela var att bilen fick sej en grovtvätt. Jag gruvar mej dock för det konfrontera föräldrarna till den "misstänkte". Gillar inte att riskera hamna i en konflikt ni vet.

Framåt kvällen kom jag ut på dagens träningspass. Jag lyckades dessutom gå sällskap av Anders och det var både trevligt och lite överraskande att vi håller ungefärligen samma tempo på våra distanspass. Eller nja, lite långsammare brukar iaf jag köra. Men 5.40/km funkade fint! 8.5 km stannade jag klockan på.

Summerar veckan och inser att det blivit ovanligt många kilometer löpning. Akta Lisa. Akta.

Nu ska batterierna laddas yttreligare genom att sova en stund.

Imorgon är det full gas igen!

Vardag igen

Jag hade tagit ledigt i måndags för att om möjligt hinna få undan en del av det tvättberg vi hade med oss hem från Björnrike. Helt klart så är detta det sämsta med vintersemester. Att det blir så sinnessjukt mycket tvätt. Men det där med att röja och plocka undan effektivt är en av mina starka sidor. Framåt eftermiddagen var jag oxå mycket riktigt i stort sett färdig med projektet uppackning och tvätt. Så skönt!

Veckan har i vanlig ordning varit intensiv. Förutom jobb och skola/förskola har det oxå varit aktiviteter flera av kvällarna.

Att få till träningen har legat högt upp på listan och det har blivit en hel del löpning. Dock har tröskeln för att komma ut varit ovanligt hög. Det hänger nog dels ihop med att jag börjar tröttna på att klä mej för minusgrader men oxå att rundorna inte kan varieras som jag skulle önska pga all snö. Jag ska oxå nämna att veckan i Björnrike innebar att jag tappade lite av fokus vad gäller min kost. Resultatet av detta är att magen har krånglat mer än vanligt och jag har känt mej otroligt svullen i kroppen. Dessa förbannade kolhydrater alltså. Jag mår så ofantligt mycket bättre när jag drar ned på dem och verkligen väljer vilka av dem jag stoppar i mej. Helt tillbaks på banan är jag inte. Räknar med att det tar minst en vecka till. Det blir dock betydligt enklare än vad det var att liksom ta tag i det, eftersom jag blir supermotiverad av att känna hur mycket bättre jag mår.

Veckans träning så långt:

Måndag
Löpning 7 km, 41 minuter
Sjukt tungt

Tisdag
Löpning 8 km, 46 minuter
Svårt att komma ut:(

Onsdag:
Vila

Torsdag:
Löpning distans, 13.6 km, 79 minuter

Fredag:
Simning fritt
1300 m, 40 minuter

Lördag:
Träningstävling runt Mullsjön
4.5 km, 20.29 minuter
Uppvärmning och nedjogg 3 km

Reggar ni på Funbeat förresten? Lägg till mej som träningskompis isf!

Vintersemester

Veckan i underställ.

Det var verkligen en härlig semester i Björnrike tillsammans med familjen Söderholm!

Fint väder om än lite kallt. Härliga backar, fina skidspår, barn (och vuxna!) som trivdes perfekt i varandras sällskap. Inte konstigt att veckan gick alldeles för fort!

Tack hela härliga familjen Söderholm! Vi tar omtag på den va?

Då bär det av!

07.10 imorse började bilen rulla mot Vemdalen och världens härligaste Björnrike. Via Motala för att lämna av misse hos farmor och farfar. Där möttes vi av äggmackor och varm choklad och kaffe. Så den där rätta fjällsemesterfeelingen infann sej direkt!

Passade på att snegla lite på Vasaloppet på TV. Visst är det väl så där jag oxå ser ut när jag stakar på i spåren? Men maken var inte sen med att påpeka att jag inte byter spår lika smidigt som de jag såg på TV. Jag säger bara wtf? Vem av oss trillade på plan mark i princip stillastående härom veckan liksom? :) Teflonminne...

Sitter här i baksätet nu och går igenom packningen gång efter gång. Det gick på tok för lätt att packa och vi har galet mycket plats kvar i bagaget. Antingen är denna bilen så markant rymligare än den förra eller så har jag glömt en massa saker. Det blir spännande att se om det är nåt som går att komplettera på plats isf...

Hej!

En dag som på räls

Jag måste medge att det var riktigt jäkla skönt att få gå till jobbet idag. Att få vara nåt annat än mamma en stund. Jag behövde det.

Njöt av vårvintern och Vätterutsikt mellan hembesöken. Jag var nästan lite lyrisk över hur oerhört vackert det är i Jönköping. Strålande sol, vitklädda kullar och en mörkt blå Vättern som delvis frusit där sjön möter land. Betraktade de magiska Rosenlundsbankarna och fick en känsla av att jag är otroligt lyckligt lottad. Efter nästan 20 år här... Jag älskar Jönköping mycket!

Vissa personer berör mej mer än andra. Damen med ögondroppar till exempel. Jag har haft lätt att vara närvarande och lyssna med henne. Under de fem minuterna jag väntat mellan de olika dropparna har hon anförtrott mej en hel del. Ärligt talat så har jag inte sagt alls mycket själv, men det har varit härligt att höra en del av hennes historia. När vi sa hej då idag kändes det helt naturligt att krama om henne. När jag tittade på henne efteråt såg jag att hon hade tårar i ögonen så jag kände ett sting av osäkerhet. Vad hände? "Inte gråta vännen" hasplade jag spontant ur mej, med ett brett leende. Och så förklarar hon hur glad hon blivit. Att det var därför hon fällde en tår. Vi ses igen!

Min klipptid blev tidigarelagd en timme. Något jag jublade över. Dock innebar detta att mitt planerade simpass på Rosenlundsbadet (50-metersbassäng ni vet) brann inne. Kvar till förfogande fanns ca en timme vilken oxå inkluderade efterföljande dusch. Valet föll därför enkelt på löpning. 6 km i centrala Jönkan. Viset älskar jag stan, men att springa inne i centrum... Nä fy tusan vad trist!! Men jag gjorde det iaf och fick faktiskt tummen upp av folk jag mötte. Mycket trevligt!

Håret blev bra som vanligt. Idag var jag dock allvarligt orolig för att jag skulle somna under schamponeringen. Jösses vad skönt det är... Jag har faktiskt tidigare antytt för min goa frissa att hon gärna får förlänga den delen av behandlingen men hittills har inget hänt på den fronten. Antagligen ser hon problemet med en snarkande kund i schamponeringen... Inte helt smidigt och hur skulle det låta liksom? Zzzzzzzz...

Herregud. Jag blir trött bara av att tänka på det. Går nog och knyter mej. God natt därute! Sov gott!