Förbannade nackspärr

Jag som förväntat mej en natts riktigt skön sömn... Men istället slog den nackspärr jag känt som lite diffus under ett par dagar till och blev förjävlig rent ut sagt. Har inte hittat nåt behagligt sätt att ligga på och att röra mej och ändra läge har typ gjort att jag varje gång grymtat till. Det händer mej nån gång varje år, att det låser sej så i nacken och ned mellan skulderbladen. Och ärligt talat vet jag inte riktigt varför. Men ont gör det. Så ont att jag till och med är lite dovt illamående.

Vi har verkligen sommarvärme nu och jag tänkte faktiskt en positiv tanke angående den uteblivna löpningen igår, just med anledning av värmen. "Det är tur att jag inte kan löpträna nu när det är så varmt." Bravo Lisa! 

Är det en kombo som jag inte mår väl av så är det just löpning och värme. Jag klarar helt enkelt inte av att det! Minns ett par av Göteborgsvarven då det slagit till och blivit riktigt varmt och jag bara snällt fått inse att det bara är att ta sej runt som är målet. Trots att jag egentligen varit i bra form. Det är lite av ett handikapp men jag vet samtidigt att jag delar det med många andra.

Så i värmen igår var det helt rätt att sätta sej på racern och rulla landsväg i de ljumma vindarna. Min snälla man hade dessutom bytt pedaler så jag kunde använda MTB-skorna. Det kändes stor skillnad mot sist! Glädjande! Dessutom hade han tipsat mej om en ny runda med inslag av en hel del backar som jag bestämde mej för att testa. 

Det blev ett underbart fikastopp i Bönared och rundan var totalt ca 58 km med bra styrketräning för benen i fina uppförsbackar efter Apelskift. Hehe.

Jag hade önskat ett simpass oxå (blir nog nämligen inget förrän till helgen pga att foten tejpas ikväll igen) men nästan gett upp hoppet när det plötsligt kom ett sms från Jeanette! 

Så vi strålade samman och simmade ett lugnt pass på 1400 meter ihop. Som vanligt med sällskap kunde jag tygla olustkänslorna på ett bättre sätt och det var precis vad jag behövde. Det kändes dock i armarna att jag simmat även under lördagen. Gillas!! 

Att vi sen åkte upp till oss och käkade tonfisksallad och till efterrätt massor av jordgubbar gjorde inte saken sämre. Spontangrejer är helt enkelt bästa sättet att umgås på! 

Just ja. Foten!

Är alltså av med tejpen nu och det är skönt även om den ju gav en stabilitet så länge den satt på. Tragglade lydigt med mina rehabövningar igår. Ingen kan säga annat än att jag är motiverad för uppgiften... Nu ska foten bli bra! På det stora hela taget är den oxå bättre, för jag går för det mesta i stort sett  helt som vanligt. Dock ömmar hålfoten nåt överjordiskt och den rehabövningen när jag ska stå och rulla foten över en tennisboll är vedervärdig. Tänk er att typ gnugga nåt mot ett riktigt ömt blåmärke. Där har ni det! 

Men va tusan. Bara det hjälper!

Två veckor till semestern nu. Längtar!!

Ångest

Det tog inte många minuter efter att vi kommit hem från Ljungsbro och tömt bilen på packningen så stod jag redo för ett simpass nere vid Friluftshotellet. Jag försökte ragga sällskap men fick inte napp den här gången. Kändes dock helt okej vilket oxå syns på fotot. Iaf till en början. Simmade mot bryggan där vi brukar pausa och det var okej. En kilometer på 18 minuter. Maria (hon bor i huset som bryggan tillhör och är enhetschef på bemanningen) kom ned och pratade några ord. Trevligt! Jag antydde att jag egentligen inte gillar att simma ensam i öppet vatten men att idag var det inte mycket att välja på.

Det var sen när jag gav mej iväg igen som det blev obehagligt på riktigt. Och jag tror det utlöstes av att jag simmade över deras ledningar till sjövärme och sedan blev vattnet plötsligt så himla svart och kallt. Vi hade dessutom pratat om att det djupaste stället i sjön är precis utanför deras brygga. 

Ja men herrejävlar vad jag vevade med armarna och kickade med benen. Tror inte det gick speciellt fort pga detta men jag ville bara komma fram till Tomas brygga där Ella och Björn väntade. Jag hade simmat 1700 meter väl framme och tänkte att jag borde få ihop 2000 med lite simmande precis utanför bryggan. Så jag hejade bara på dem och gav mej ut en vända till.

Men nej. Det GICK bara inte. Så fort jag kom ut på det djupa och vattnet blev så där otäckt mörkt knöt det sej i kroppen. Jag försökte lugna ned mej men lyckades inte ens tänka förnuftiga tankar. Så jag vände och simmade tillbaks in till bryggan. 1800 meter fick räcka. Det var inte alls den njutning det brukar vara. 

Skit oxå. Nu vill jag bara på det och testa igen. Jag kan inte acceptera att ångesten tar över. 

Så. 

Sällskap för ett simpass i Mullsjön ikväll sökes!

Hänger i Ljungsbro

Imorse drog Björn iväg redan vid halv 9 för att provcykla MTB-banan 1572 challenge i Motala. Ella och jag passade på att sova ut och klev inte upp förrän en timme senare. Trots att jag bara drack Ramlösa kände jag mej bedrövligt tung i huvudet. Men det var kanske den uteblivna alkoholen som var felet... 

Konserten igår i färskt minne. Åh, jag kan inte sluta tänka vilken grym version av Söndermarken han gjorde. Hela publiken sjöng så det dånade. Varenda ord med sån obeskrivlig inlevelse. Ståpäls i närapå två timmar säger en del om det hela. Winnerbäck i Linköping är oslagbart. Oslagbart. 

Det är galet varmt idag. Luften dallrar och man är riktigt sugen på att svalka sej i en sjö nånstans. Det blir nog Mullsjön framåt kvällen. 

Ella och jag tog en promenad ned till kanalen förut. Ella satt där och dinglade med benen i Göta kanal en stund. Såklart med en glass i näven. Själv behöll jag skorna på eftersom jag fortfarande är tejpad. Mina fötter bor i mina Nike Free med ortopediska inlägg just nu... 

Men ikväll ska tejpen väck innan jag kryper i säng. Det ska bli spännande att känna hur det känns imorgon bitti!! Då blir det rehabövningar tre ggr om dagen! 

So long!

Lasse❤️

Det är nåt mycket speciellt med Winnerbäck live. 

Och på hemmaplan.

"Ja, jag har skrivit några låtar om den här stan... Och när jag spelar i andra städer brukar jag säga till publiken att de kunde lika gärna handlat om deras stad... Men det kan de ju inte."

Föreställ er jublet. I Linköping. 

Jag blir så totalt trollbunden av denna hemlige man.

Tack Lasse för versionen av Söndermarken. För två timmar otroligt stark konsert. Och för att du bjöd på dej själv mer än nånsin tidigare. 

Ikväll var det uppenbart att du njöt och hade lika kul som oss i publiken. Härligt!

Läst!

Jag var på Preem mitt emot jobbet igår kväll. Skulle köpa mej en latte och passade på att kolla över tidningshyllan. Hittade en träningsblaska jag inte sett förut och öppnade den lite snabbt och blicken föll på följande:

Gissa om jag köpte tidningen?? Det Patrik sa när vi senast simmade om att bara lägga ned löpningen och helt fokusera på annat samt att du kommer bli bra men du vet inte när gjorde på nåt sätt att det trillade ned en polett i skallen på mej. Ungefär som alkoholister på ett AA-möte. "Hej, jag heter Lisa och har plantarfasciit som gör att jag inte kan springa." 

Förmodligen kom de där orden helt rätt i tiden för att påskynda ett accepterande av skadan. 

Åsså nu den här tidningsartikeln. Skön läsning!

Idag är det vilodag eftersom vi ska upp till Linköping och se Winnerbäck och jag hinner helt enkelt inte få till ett pass eftersom jag jobbar hela dagen.  

Men vet ni? Jag tycker det är helt okej! 

Man kan fundera på om latmasken och accepterandet har nåt ihop.

Trevlig helg på er!

Och TACK mamma, för välbehövlig och väldoftande uppmuntran! 

Upp på cykeln igen!

Igår var det alltså fritt fram att träna igen så jag tog en lugn runda på racern. När regnet dragit förbi blev det riktigt härligt väder men det var så typiskt att det såklart verkligen öste ned när jag egentligen tänkt mej en tur till Bankeryd. Antar att det helt enkelt inte var meningen. Det fick bli Gustav Adolf och Nybrokvarn istället.

Plastade in högerfoten (eftersom himlen såg lite lurig ut och tejpen inte får bli blöt) och klämde ned den i cykelskon. Nej, det var inte helt behagligt och jag vet inte om det berodde på att det blev rätt trångt med "tejppaketet" men jag hade mer eller mindre ont hela cykelturen. Det onda satt heller inte på vanliga stället vid hälen utan mer under framtill och ut mot sidan av hålfoten. Dessutom släppte det markant när jag tog av mej skon efter att jag kommit hem vilket väl tyder på att det nog var brist på utrymme i dojjan som var den största anledningen till smärtan. Hursomhelst så tycker jag att det är lite allmänt olustigt att träna när det gör ont så även om det var en härlig runda blev det lite smolk i bägaren pga detta. Funderar på att byta till SPD på racern också så kan jag använda mina mtb-cykelskor istället. De är nämligen lite rymligare. Vad tror du Björn?

Jag har förresten skissat på ett träningsupplägg för den här tiden då jag inte kan springa. Det är faktiskt ganska kul! Jag får göra lägga upp det vecka för vecka eftersom jag inte vet restriktionerna efter stötvågsbehandlingen (de kommer att ändras allteftersom) men jag har lagt upp två styrketräningspass som jag kommer kunna köra oavsett restriktioner. Ett för bålstyrka och ett för armar/axlar. Jag har också förberett ett för benstyrka men tänkte kolla med sjukgymnasten om det är grönt att köra med tejpad fot innan jag drar igång. Varje pass tar ca 30 minuter och består av ganska basic övningar. Idag kickade jag igång med bålstyrkan och det ser ut så här:

20 raka situps

10 sneda situps åt höger

10 sneda situps åt vänster

10 "rumplyft" (tränar nedre delen av magen, den sk muffinsmagen)

60 sekunder rak planka

40 sekunders sidoplanka höger

40 sekunders sidoplanka vänster

10 rygglyft

15 musslan höger

15 liggande utsida benlyft höger

15 musslan vänster

15 liggande utsida benlyft vänster

Jag upprepade programmet 3 ggr innan jag avslutade med ett par enklare yogaövningar (som jag inte kan förklara, är sån nybörjare på yoga) och stretch. La till de sista övningarna eftersom jag fick tips om att det inte sällan är svaghet i höft som ger plantarfasciit. Ja, jag gissar att det kommer kännas i magen imorgon. Det var iaf rejält jobbigt! Har du förslag på någon övning som kan passa in får du gärna kommentera. :)

Jag är en krympling

Jag hade måttligt ont i foten imorse men framåt dagen blev det successivt mer och mer smärtsamt. Allt enligt plan. Jag har alltså linkat omkring som en krympling både på jobbet och här hemma. Nu när jag krupit i säng och lagt foten i planläge pirrar och sticker det liksom i den på nåt underligt vis. Vi får hoppas att det är de små gubbarna i kroppen som reparerar och fixar skadan.  

Gubbar blev det förresten många av idag. Säsongen är ju snart slut så det gäller att passa på!

Haft en riktigt bra dag idag. Jag stormtrivs verkligen på det äldreboende där jag jobbat idag. En gång i tiden var det ju dessutom den arbetsplats jag åkte till varje dag. Och jag älskade det! Vad tusan ska jag hitta på och byta jobb för egentligen... Haha. 

Men jag pratade faktiskt med nya chefen i eftermiddag. Det känns sketanervöst med allt nytt och undervisningen i medicin är jag smått skräckslagen inför men helheten med nya jobbet. Helheten känns så kul att jag inte hittar ord! Vilken möjlighet jag fått alltså! Jag hoppas såklart att jag kommer ha anledning att återkomma i ämnet framöver. 

God natt med er allihopa!