Förbannade nackspärr

Jag som förväntat mej en natts riktigt skön sömn... Men istället slog den nackspärr jag känt som lite diffus under ett par dagar till och blev förjävlig rent ut sagt. Har inte hittat nåt behagligt sätt att ligga på och att röra mej och ändra läge har typ gjort att jag varje gång grymtat till. Det händer mej nån gång varje år, att det låser sej så i nacken och ned mellan skulderbladen. Och ärligt talat vet jag inte riktigt varför. Men ont gör det. Så ont att jag till och med är lite dovt illamående.

Vi har verkligen sommarvärme nu och jag tänkte faktiskt en positiv tanke angående den uteblivna löpningen igår, just med anledning av värmen. "Det är tur att jag inte kan löpträna nu när det är så varmt." Bravo Lisa! 

Är det en kombo som jag inte mår väl av så är det just löpning och värme. Jag klarar helt enkelt inte av att det! Minns ett par av Göteborgsvarven då det slagit till och blivit riktigt varmt och jag bara snällt fått inse att det bara är att ta sej runt som är målet. Trots att jag egentligen varit i bra form. Det är lite av ett handikapp men jag vet samtidigt att jag delar det med många andra.

Så i värmen igår var det helt rätt att sätta sej på racern och rulla landsväg i de ljumma vindarna. Min snälla man hade dessutom bytt pedaler så jag kunde använda MTB-skorna. Det kändes stor skillnad mot sist! Glädjande! Dessutom hade han tipsat mej om en ny runda med inslag av en hel del backar som jag bestämde mej för att testa. 

Det blev ett underbart fikastopp i Bönared och rundan var totalt ca 58 km med bra styrketräning för benen i fina uppförsbackar efter Apelskift. Hehe.

Jag hade önskat ett simpass oxå (blir nog nämligen inget förrän till helgen pga att foten tejpas ikväll igen) men nästan gett upp hoppet när det plötsligt kom ett sms från Jeanette! 

Så vi strålade samman och simmade ett lugnt pass på 1400 meter ihop. Som vanligt med sällskap kunde jag tygla olustkänslorna på ett bättre sätt och det var precis vad jag behövde. Det kändes dock i armarna att jag simmat även under lördagen. Gillas!! 

Att vi sen åkte upp till oss och käkade tonfisksallad och till efterrätt massor av jordgubbar gjorde inte saken sämre. Spontangrejer är helt enkelt bästa sättet att umgås på! 

Just ja. Foten!

Är alltså av med tejpen nu och det är skönt även om den ju gav en stabilitet så länge den satt på. Tragglade lydigt med mina rehabövningar igår. Ingen kan säga annat än att jag är motiverad för uppgiften... Nu ska foten bli bra! På det stora hela taget är den oxå bättre, för jag går för det mesta i stort sett  helt som vanligt. Dock ömmar hålfoten nåt överjordiskt och den rehabövningen när jag ska stå och rulla foten över en tennisboll är vedervärdig. Tänk er att typ gnugga nåt mot ett riktigt ömt blåmärke. Där har ni det! 

Men va tusan. Bara det hjälper!

Två veckor till semestern nu. Längtar!!