Snubblade på den här boken på en blogg häromveckan och kunde inte låta bli att beställa den. Idag låg den alltså i postlådan! Många sidors läsning och även om den säkert inte uteslutande innehåller nyheter så funkar det som en motivationsboost för mej. Att få bekräftat delar jag kanske redan visste och upplevt taggar också igång mej på ett positivt sätt. Faktiskt. Och vissa saker behöver repeteras. Jorå.
Gissa om jag mest av allt vill sjunka ned i soffan och börja läsa NU, eller?
En helg passerar så fort. Vetskapen om det gör att man bara måste forma dagarna däremellan till nåt bra, eller hur?
Denna måndag är jag ledig. Jag tror inte att vi ska göra mycket mer än att bara vara. Erik slutar skolan tidigt och har önskat hämtning så det är ändå knappt om tid för att t ex ta en sväng till stan. Tror jag ska föreslå att vi går ut och kör lite snowracer om en stund. Snön ligger kvar så fint fortfarande och det är -6 grader och sån där ljusblå vinterhimmel.
Förra veckan blev det inte mer än två löprundor. Totalt 20 km. Näe, det var ingen bra vecka alls. Jag var ur form både i knopp och kropp helt enkelt. Svårt att sätta fingret exakt på vad som var roten till det onda. Jag sov middag tre dagar (så olikt mej som nåt) och somnade ändå som en gris på kvällarna. På torsdag kom halsont smygande igen och jag fick avstå från träning helt under tre dagar. Hade ett långpass inbokat på söndagen och tanken var att Kajsa och Emelie skulle komma ut till Mullsjö och köra. Ni kan ju bara ana min uppspelthet inför detta. Jag vill ju inget hellre än att dela med mej av mina härliga rundor hemikring. Ett tag såg det ut som att jag skulle bli tvungen att hoppa av, men så släppte halsontet på lördagen och jag flaggade till tjejerna om att jag skulle köra en lite kortare runda iaf. Trodde nog inte att de tyckte det skulle vara värt att komma ut till Mullsjö för typ en mil, men det gjorde de! Så vi njöt av 13 km tillsammans och munnarna gick typ i ett. Ha ha ha. De är så goa och lättsamma att umgås med! Kajsa hade dock inte fått nog riktigt och rundade upp med ett varv runt sjön, sedan vi kommit hem till mej igen. Emelie knäppte på sej vätskebältet och vek ut kartan och sprang sedan hem till Jönköping. Det ni gott folk.
Jag satsar på att komma ut i löparskorna ikväll igen. Sedan blir det lite styrketräning i gymmet. Dvs i förrådet här hemma, på ett rosa liggunderlag.
Mina mål för 2012 har förresten mognat fram nu. Strax ska jag dela dem med er.
Lycka till med att göra denna måndagen till den bästa!
4 år och 8 månader och världens goaste unge. Hon somnar med ett leende på läpparna och hon vaknar med ett. Samtidigt är hon inte en tjej som det går att göra hur som helst med. Hon har mycket bestämda åsikter och ett sjuhelsikes humör. Passar det inte damen lägger hon armarna i kors och sätter pannan i djupa veck. Hon kan verkligen se tjurig ut...
Idag har jag varit ledig och vi har varit på bvc för vikt- och längdkontroll. Även om hon är modell större så följer hon "sin" kurva och det finns ingen anledning till oro. Det känns skönt att höra från experterna. Själv har jag en tendens att stirra upp mej kring det hela eftersom jag så himla ogärna vill att hon ska dras med extrakilon från början...
Hoppas inte ni tänker "mogen för Hollywoodfruar" nu. För då tänker ni fel.
Skitsamma. Jag tar den risken.
Ella njuuuuuter. Gottegris precis som sin mor. Jag var mao inte speciellt svårövertalad till att blanda ihop en chokladbollssmet!
Alltså. Jag är den förste att skriva under på att det är MYCKET jobbigare att gå än att springa! Herrejösses.
Jag gick delar av den runda jag sprang igår och jag tänkte typ konstant på hur jobbigt det var. Lufs lufs lufs. Flås flås stön stånk.
Det kan vara skevt i skallen på mej. Det vet jag. Löpning sägs ju iaf vara bra mycket mer energikrävande. Men upplevelsen idag var precis den motsatta.
Man blir helt klart bra på det man tränar. Är det löpning så är det alltså löpning man blir bra på.
Jag tror nästan jag behöver en dusch.
Slö, slapp och likgiltig. Så känner jag mej.
Ska försöka råda bot på detta med en liten promenad. Det är nämligen vila från löpningen idag. Körde några nya styrkeövningar efter rundan igår. De känns. Och JA, jag VET att träningsvärk ska tränas bort. Men jag prioriterar att hålla mej frisk nu när jag dels har ett långpass inplanerat på söndag och dessutom Jönköpingsjoggen på schemat nästa helg. Pulsen var mer åt det för mej "normala" hållet igår så det eventuella skräp jag har i mej verkar vara på väg bort. Jag har en jäkla respekt för kroppen och försöker så mycket jag kan att lyssna på signaler den ger för att undvika att missbruka den. Vad har jag som hederlig motionär för glädje av det?? Men visst. Ibland är det lite trist. Idag hade jag ju gyllene tillfälle att köra ett pass exempelvis. Nu får det vara till imorgon och jag satsar på en liten promenad som sagt var.
Mössa och vantar på alltså. Här är ju minusgrader!
Vi är väldigt olika när det gäller att fatta beslut, jag och min make. Medan jag är mer åt det impulsiva hållet och gärna ger mej mer eller mindre genomtänkt in i saker till 100%, är han OERHÖRT grundlig och noggrann och gör i princip en hel doktorsavhandling om alla alternativ innan han fattar beslut om stort som smått. Kanske vi kompletterar varann i slutändan, men jag lovar att det är en prövning under resans gång.
Under våra nio år tillsammans har jag nog ändå lyckats hitta ett skapligt fungerande förhållningssätt till detta. Även om jag fortfarande inombords känner det som att jag står och hoppar upp och ned av frustation under hans framställningar av för- och nackdelar med det ena och det andra alternativet. Men sån är han. Och sån här är jag. Gilla läget. Förhålla sej till det. Ja, det är ju vad det handlar om.
Jag har iaf fattat beslut om att avstå från den förberedande kursen inför C-uppsatsen och således lägga planerna om en kandidatexamen på hyllan för ett tag. Jag är helt enkelt inte motiverad och det beror på flera saker som jag inte tänker tråka ut er med.
Hur fungerar ni andra när ni ska fatta beslut? Är ni veliga? Impulsiva? Olika beroende på situationen?
