Stiftar bekantskap med Zadar

Kvart i sju vaknade lilla fröken Grönlund imorse. Undrar om det var fortsatt mycket fjärilar i magen?? Kusiner i lägenheten mitt emot och allt.

Medan hon högg tag i närmsta iPhone för att spela nåt av alla spel hon laddat ned hoppade jag i löparmundering och gav mej iväg på en liten runda. 

Usch det var sega ben idag. Sprang längs med havet och memorerade diverse punkter för att kunna utöka rundan framöver. Det är både spännande och en smula frustrerande att vara på ett nytt ställe och kuta. Att inte hitta hem oroar mej alltid lite men hittills (peppar peppar) har jag inte sprungit vilse. 

Annat är det hemma i skogarna kring Mullsjö... 

Efter 8 km morgonjogg, dusch och frukost satte jag mej nere vid poolen tillsammans med barnen. Som de längtat efter att få bada! Mysigt att se dem tillsammans. Verkligen!

Efter en stund fick vi kontakt med mormor som tillsammans med Kenneth bor på ett hotell en bit härifrån. Vi bestämde oss för att åka dit och det var tur att vi tog bilen eftersom det var en bra bit ifrån vårt boende! 

Lycklig mormor/farmor fick massa kramar och snabbt en liten hand i sin. Sött...

Vi åt en god lunch på restaurang Bruschetta innan vi skiljdes åt och våra båda familjer åkte för att handla.

Dopp i havet för ungdomarna har det blitt och nu väntar vi på att grillen ska bli klar så vi kan njuta av varsin god köttbit!

Imorgon är det Carolines födelsedag och vi har planerat en överraskning till henne. Mer om det imorgon! 

På plats

Klart att det är fantastiskt härligt att komma fram till slutdestinationen i Kroatien! 

Förväntansfulla kusiner har återförenats och hunnit leka och gå på upptäcktsfärd.

Men nu. 

Nu sussar de så sött i sina sängar och jag ska krypa ned i min säng jag med. 

Hoppas kunna komma upp till en tidig löprunda imorgon. 

PS Ella klagade på halsont... DS

Regensburg vid Donau

Igår kväll anlände vi efter många mil i bil till en stad i södra Tyskland som heter Regensburg. Lite kris på hotellrum visade det sej vara men med hjälp av en hygglig kille i receptionen på Best Western hamnade vi till sist på ett fräscht Ibis Hotell precis intill Donau. Innan dess hade vi ägnat en god stund åt att snurra runt och leta själva och bland annat hamnat mitt i gamla Regensburg som var jättemysigt. Tror att det finns en hel del historia här och staden är väldigt välbevarad.

Glufsade i oss pizza i hotellrestaurangen innan vi kröp ned i våra sängar för att försöka sova. Björn som är lite förkyld har dock för andra natten ägnat sej åt att dra timmerstockar. Jättetunga sådana dessutom. Jag petade på honom ungefär tusen gånger men det hjälpte bara i tio sekunder så var han igång igen. Suck. Överväger att boka in honom på ett enkelrum kommande natt...

Hade ställt alarmet på 06.30 för att smita ut och springa en sväng längs Donau. Det kändes som att halva Tyskland var ute och kutade under tiden vi käkade i restaurangen igår kväll så jag ville inte missa det. Vem vet när man passerar här igen liksom?

Som vanligt vaknade jag före alarmet. Redan före kl 06 slog jag upp mina bruna. Men jag var så otroligt trött och seg att jag inte kom upp förrän efter kl 07. Snubblande nära att strunta i löprundan idag. Magen krånglar efter för mycket laktos och större intag av kolhydrater än vanligt och huvudet kändes tungt efter andra natten med för lite sömn. 

Turligt nog lyckades jag övertala mej till att jag skulle må sämre av att inte röra lite på mej, så strax efter 07 guppade min svullna mage iväg med mej längs Donau. Bara fem lugna kilometer. Det är så mycket bättre än att inte göra nåt. 

Det var jävligt tunga kilometrar idag (snacka om skillnad mot igår!) men efter dusch och frukost (äggröra, bacon och smoothie, plus två muggar kaffe) och ett toabesök var jag som ny!

Man ångrar aldrig den löprunda som blev av. Bara den som inte blev av. 

Sant!!

Och vi rullar igen!

Ett par veckors upplevelselöpning på schemat

Nu när vi är på semester blir det en liten utmaning att få ihop min träning. Egentligen borde det vara tvärtom eftersom man är ledig från morgon till kväll. Men för mej funkar det inte så. I min vanliga vardag är träningen väl integrerad och en naturlig del. Och eftersom semester innebär att man släpper det mesta av sina rutiner blir det något av ett omtänk vad gäller planering av träningspass. Dessutom har jag som bekant en familj att ta hänsyn till.

Förra sommarens bilresa till Italien innebar flertalet löprundor och samtliga var förlagda till tidig morgon. Det där med att kuta på morgonen före frukost har jag aldrig tidigare funnit nån njutning i men i och med den resan upptäckte jag en helt ny värld! 

Jag hade ägnat en hel del tid åt att visualisera mina morgonpass. Jag såg framför mej hur jag steg upp och hoppade i mina träningskläder. Sedan hur jag sprang och att det kändes lätt och fint. 

Jag tror att min "mentala förberedelse" (visualiseringen menar jag) bidrog mycket till att jag tränade så bra som jag gjorde under semestern. Jag kan oxå vara mycket beslutsam och stark (envis och tjurskallig rent av) när jag bestämt mej för något. Egenskaper som kommer väl till pass exempelvis i detta sammanhang.

Inför sommarens resa känner jag mej helt trygg i att det kommer funka fint att köra mina pass innan övriga familjen ens vaknat. Visst krävs det en rejäl dos självdisciplin för att verkligen hoppa upp ur sängen när alarmet ljuder, men det är SÅ VÄRT DET!

Jag känner oxå att det är både nyttigt och skönt att köra ganska så kravlöst en period. I regel gör den inställningen att det i slutändan ändå blir rätt så okej träning. Att springa på nya ställen innebär att upptäcka och uppleva och insupa intryck. Jag gillar't!

Inledde denna dagen med 7 km behaglig morgonjogg i ett mulet och ganska blåsigt Rostock. Kroppen blev jublande glad och benen kändes pigga. Dusch och frukost och sedan kändes det helt okej att ta plats i bilen igen!

Vi rullar!

Hälsning från ett regnigt Rostock

Efter ett fint midsommarfirande i Motala och Ljungsbro har vi så kommit första etappen på vår väg mot Kroatien. Inatt sover vi på ett mindre hotell mitt i Rostock, en stad som vi faktiskt gillar skarpt. 

Ett mindre missöde så långt. Björn hade glömt färjebiljetten Gedser-Rostock på sitt kontor... 

Men som ni märker så löste det sej ändå och nu har vi precis krupit ned i våra sängar efter att ha käkat mat på ett ställe en bit härifrån. Mest nöjd med det är han som missade biljetterna. Han har nämligen njutit av "knäskål" och öl från lokala bryggeriet. 

Själv fick jag stålsätta mej efter bästa förmåga för att inte barnen skulle känna hur äcklad jag var av att se honom sitta och slita loss köttbitar från ett knä. Ett knä liksom. Brrrrrrr... Till viss del blev jag genomskådad av Erik, men jag måste glädjas med maken som var helt lyrisk.

Låt oss hoppas att jag inte drömmer mardrömmar om dessa knän, va?

God natt.

Vill ha mer!

Sjukt nöjd med att jag igår tog mod till mej och hängde med Anders till Axamo för att testa på triathlon. Det var ju precis hur kul som helst! 

Riktigt kass väder (spöregn och åska) hade vi lyckats pricka in och när det var dags att krypa i våtdräkten var det riktigt varmt och gosigt. Vad som var mindre gosigt var dock att hoppa i plurret och låta lite vatten få rinna in i dräkten. Jag ylade faktiskt. 

Att simma iklädd våtdräkt på öppet vatten var jävligt läskigt. Eftersom jag aldrig varit i närheten av denna företeelse tidigare hade jag inte en susning om vad som väntade. Att jag skulle reagera som jag gjorde hade jag inte kunnat drömma om för jag fick faktiskt panikkänslor när det var dags att börja simma. Tappert drog jag igång med några tag crawl, men fick nästan omgående byta till bröstsim eftersom paniken infann sej så fort jag körde ned skallen under vattenytan. Jag kan meddela att jag känner mej oerhört revanschsugen på simmomentet och kommer att ta första bästa tillfälle att få testa detta igen! 

Växlingen till cykel tog förstås onödigt lång tid. Men just den biten brydde jag mej faktiskt inte om. Viktigare att allt blev rätt med linne, skor och hjälm. 

På cyklingen försökte Anders vara lite schysst så han sa till mej att lägga mej nära bakom honom för att få lite draghjälp. Det var bara det att det i stort sett vräkte ned just då och cyklarna har ju inga skärmar så... Resten kan ni räkna ut:) 

Ett kedjehaveri efter halva cykeldistansen gjorde att vi tappade onödigt mycket tid. Här var väl Anders typ Gud himself när han lyfte på min kedja på rätt plats igen. Puh! 

Efter ca 12 km var vi tillbaks på Axamo igen och det var dags att växla till löpning. Äntligen nåt jag kände mej lite hemma i! Men ack vilka stappliga ben som kutade iväg på sista sträckan. Inte helt oväntat gick dock denna delen bäst. Efter ca en kilometer kändes det inte som att jag cyklade längre, och faktum är att vi snittade på 4.43/km. Det är jag väldigt nöjd med.

Blöta, nöjda och jätteglad efteråt! Tack för gott stöd Anders! Ser mycket fram emot vår kommande utmaning! Ska se till att träna på simningen fram till dess!

Kanske var det gårdagens batalj som gjorde att mina ben vägde bly när jag i sällskap av Pia körde ett lätt löppass kring Ryfors ikväll. Benen vägde nämligen bly. Men när vi avslutade med ett svalkande dopp efteråt piggnade jag till! 

Nu återstår bara för mej att sova några timmar. Imorgon är det midsommarafton och husvagnen står i princip färdig för att rulla mot Motala.

I helgen väntas nämligen massa släkt- och kompismys! Härligt!

Sweet dreams gott folk!

PS Sa jag att jag har semester?? :) DS

Mogen

Hemma sedan lunchtid igår. Inser att uttrycket "borta bra men hemma bäst" är en sanning man skulle kunna rista in i sten. Kanske till och med tatuera in på lämplig plats? Nja.

Hann med ett lätt löppass och på kvällen var det avslutning på crawlkursen. Lite ledbruten kände jag mej när jag sprang men väl i plurret var allt som vanligt. Tack för det bästa kroppen!

Idag har det varit jobb i vanlig ordning. Hade bestämt mej för en vilodag och så fick det bli.

Vad som händer imorgon vet jag inte om jag vågar berätta.

Fast jo.

Jag ska testa på triathlon.

Tiden är mogen nu.

Wish me luck!