Riktigt kass väder (spöregn och åska) hade vi lyckats pricka in och när det var dags att krypa i våtdräkten var det riktigt varmt och gosigt. Vad som var mindre gosigt var dock att hoppa i plurret och låta lite vatten få rinna in i dräkten. Jag ylade faktiskt.
Att simma iklädd våtdräkt på öppet vatten var jävligt läskigt. Eftersom jag aldrig varit i närheten av denna företeelse tidigare hade jag inte en susning om vad som väntade. Att jag skulle reagera som jag gjorde hade jag inte kunnat drömma om för jag fick faktiskt panikkänslor när det var dags att börja simma. Tappert drog jag igång med några tag crawl, men fick nästan omgående byta till bröstsim eftersom paniken infann sej så fort jag körde ned skallen under vattenytan. Jag kan meddela att jag känner mej oerhört revanschsugen på simmomentet och kommer att ta första bästa tillfälle att få testa detta igen!
Växlingen till cykel tog förstås onödigt lång tid. Men just den biten brydde jag mej faktiskt inte om. Viktigare att allt blev rätt med linne, skor och hjälm.
På cyklingen försökte Anders vara lite schysst så han sa till mej att lägga mej nära bakom honom för att få lite draghjälp. Det var bara det att det i stort sett vräkte ned just då och cyklarna har ju inga skärmar så... Resten kan ni räkna ut:)
Ett kedjehaveri efter halva cykeldistansen gjorde att vi tappade onödigt mycket tid. Här var väl Anders typ Gud himself när han lyfte på min kedja på rätt plats igen. Puh!
Efter ca 12 km var vi tillbaks på Axamo igen och det var dags att växla till löpning. Äntligen nåt jag kände mej lite hemma i! Men ack vilka stappliga ben som kutade iväg på sista sträckan. Inte helt oväntat gick dock denna delen bäst. Efter ca en kilometer kändes det inte som att jag cyklade längre, och faktum är att vi snittade på 4.43/km. Det är jag väldigt nöjd med.
Blöta, nöjda och jätteglad efteråt! Tack för gott stöd Anders! Ser mycket fram emot vår kommande utmaning! Ska se till att träna på simningen fram till dess!
Kanske var det gårdagens batalj som gjorde att mina ben vägde bly när jag i sällskap av Pia körde ett lätt löppass kring Ryfors ikväll. Benen vägde nämligen bly. Men när vi avslutade med ett svalkande dopp efteråt piggnade jag till!
Nu återstår bara för mej att sova några timmar. Imorgon är det midsommarafton och husvagnen står i princip färdig för att rulla mot Motala.
I helgen väntas nämligen massa släkt- och kompismys! Härligt!
Sweet dreams gott folk!
PS Sa jag att jag har semester?? :) DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar