Jag har sprungit. Med något högre snittpuls än normalt. Wtf. Är jag sjuk, eller?
Detta var väl ingen lie precis. Nä. Det var istället dagens sanning.
Men att säga jag minns inte, och i förlängningen mena att det jag inte minns inte har hänt. Det var tamejfan den sämsta lögn jag nånsin hört. Till och med konfronteraren genomskådade den. Han kunde faktiskt inte hålla sej för skratt. Och detta trots att hans lilla hjärta i själva verket håller på att gå sönder av den sorg han bär. Jag önskar att lögnaren läser dessa rader. Fan vad jag önskar det.
Starkt jobbat min prins. Du förtjänar verkligen nån form av upprättelse och jag vet att du kommer få det.
En dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar