Nerver

Men tjenixen på er allihopa! Undrar om ni är lika förväntansfulla som jag är?

Imorgon bär det av västerut för en av årets höjdpunkter. Göteborgsvarvet!

Och här sitter jag och räknar på olika tider för att få en liten aning om hur nära jag är mitt pers från förra året. Ni kanske minns, då när jag var så lycklig att jag grät efter målgång. Så grymt stolt över mej själv var jag.

Detta 2012 är det lite annorlunda. Så sent som för en månad sedan visste jag inte ens om jag skulle komma till start. Mitt knä/underben bråkade så in i helvete med mej och jag fick helt enkelt nog och gick till en naprapat. Startplatsen till Stockholm Marathon åkte ut med "till salu" stämplat på sej och ja...resten har ni nog läst om i tidigare inlägg.

Jag vet att intervallpassen lyst med sin frånvaro denna våren och jämfört med förberedelserna 2011 är det väl här man ser den största skillnaden. För milen per månad ser bra ut och för april månad t o m bättre detta året mot 2011. Cool! Frågan är vad det kan innebära?

Sen tänker jag mej att jag har ytterligare ett år av erfarenheter i löparskorna att plocka av därute på banan. Om det behövs. Rutin är mycket värdefullt. Jag känner min kropp i dessa sammanhang ännu lite bättre nu.

Tjaaa. Ge mej en bra dag så BORDE inte två timmar vara omöjligt!

Men hur det än är, så kommer målet nummer ETT att vara att ha roligt! Och jag känner mej ärligt talat som en vinnare hur det än går bara för att jag äntligen är okej i mitt ben. Det betyder så mycket mer än om jag kan springa ett lopp mer eller mindre.

Nu måste jag kissa... Det är mycket av den varan nu.

Ladda ladda ladda!