Blött, kallt och tungt kan jag väl sammanfatta dagens trettio kilometer med.
Varvet satt kvar i benen mer än jag hade trott och t o m knäet gav sej till känna. Dock inte förrän efter 25-26 km och jag hade bestämt mej för att OM det händer så SKA jag inte pressa mej ett skit utan t o m gå om det behövs.
Hur som helst. Vi var ett tappert gäng på nio personer som med Håkan som lekledare beslutat att ta oss an Ulricehamnsbanan från Bottnaryd till Ulricehamn. I gruppen återfanns, hör och häpna, löne-Stefan!! Liten värld alltså. Goa mysiga Kajsa som funnits vid min sida under flera av löprundorna sedan Luciatåget 2011 var förstås också med.
Massor av kallt regn och blåst stundtals. Brrrrrr... Längtade efter varma duschen redan när vi var halvvägs typ.
Ganska mycket grusväg, en del igenvuxen banvall och lite stig har vi sprungit fram på idag. Sista kilometrarna på asfalt fick jag varva med gång. Trots att jag bedyrade för hela gruppen att de lugnt kunde kuta vidare i sin fart valde Kajsa att göra mej sällskap. Jag var så glad och tacksam för det. Tack<3
Trodde jag skulle vara mer krokig i eftermiddag/kväll men det har faktiskt känts bra. Lite öm i kroppen förstås men det får man ju räkna med;-)
Nu ska fru G vila upp sej till på lördag när brorsan kommer hit. Då vill jag ju naturligtvis ta en liten runda med honom! Undrar vilken det blir?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar