Nu tycker jag hemskt synd om alla er som plågas av allergier så här års. För jisses vad naturen slagit om till grönt bara på ett par dagar. Jag säger bara ÄNTLIGEN!

Vi har som vanligt haft kanonmysigt i Ljungsbro. Massor av god mat med bästa sällskapet. Ella har fått en rejäl dos av Magnus och idag lyckades jag t o m få låna honom en stund när det var dags för Kanallöpet.

Solen gassade verkligen och munderingen för dagen med korta tights och kortärmat var helt rätt.

Off we went!

Självförtroendet var väl inte på topp efter att ha haft bekymmer med knäet sedan mitten av januari. Bara ett intervallpass på hela våren liksom. Mitt mantra "att jag är tränad för det här" kändes inte helt relevant, även om jag har lika många mil i benen som förra våren.

Nåväl. Vi rullade igång och jag landade ganska snart på en hastighet runt 5.17-5.20 utan större ansträngning.

Hade väl en liten svacka vid 6-7 km, vilket jag oftast har, men ffa var det väl mentalt jobbigt att inte veta hur länge farten skulle hålla. Fick slå bort tankar om att jag intervalltränat för dåligt för att kunna fixa tempot in i mål.

Banan var lättsprungen de första 8.5 km. Sedan avslutades den med 1500 meter uppför. Nice i värmen. Visste att jag hade en stigning framför mej och var lite orolig för om jag skulle ta slut helt där.

Men i vanlig fru Grönlund-ordning var jag tvärtom stark i den långa avslutande uppförsbacken. (Tack Stråken för det!)

Jag plockade ganska många i den där sista backen och den känslan är ju lika skön varje gång. Hade lite tendens till frossa och var förstås sliten men ändå med krut kvar i gammelkroppen.

Inget pers idag men jag är faktiskt riktigt nöjd ändå med mina 53 minuter.

Och att inte ha en gnutta känning i knäet är faktiskt en stor seger i sej.

Väl kämpat Magnus. Nästa gång ses vi Götlaborg!