Pustar ut

Sällan har väl en ledig helg varit så efterlängtad!

Efter en supertuff skol- och fritidsstart för Ella behöver vi verkligen pusta ut. 

Erik som börjat sexan och därmed flyttat upp till Trollehöjd har såklart oxå varit spänd och lite nervös. Men han har vuxit så otroligt den sista tiden och tycks i många sammanhang orubblig i sin grundtrygghet. Samtidigt vet jag ju att han har sitt sår som ibland svider rejält men jag är tacksam över att han är så klipsk och hela tiden blir bättre även på att hantera det som gör ont.

Ellas första dagar i skolvärlden har faktiskt chockerat oss här hemma. Hon som verkligen älskat dagis och längtat efter att få gå dit när vi varit lediga lider nu alla helvetes kval när hon ska introduceras i skola och på fritids. Hon gråter sej till sömns, vaknar flera ggr på natten och lämningarna är mest ett inferno av tårar. I torsdags grät hon t o m när jag kom och hämtade henne. Dessutom mässar hon om att hon inte vill gå till skolan och fritids så fort det på hennes lediga tid inte är nåt som upptar hennes fokus. 

Jobbigt för oss alla. Sjukt jobbigt! Och som alltid när man har motvind blir det dubbelt jobbigt bara för att man inte vet hur länge det håller i sej. 

Jag ber stilla om ett underverk. Gärna till veckan.

Kanske bidrar detta med Ella till att jag kommit in i att jag känner av hur hjärtat rusar ganska ofta. Har varit med om det förut även om det nu var rätt längesen. Typ ett par år eller nåt. Inget fel på orken alls, men hjärtat får liksom för sej att slå jättefort och oregelbundet. Säkert stressrelaterat. Jag menar, finns det nåt som framkallar mer stress än när man vet att ens barn lider?

"Du som är så lugn..."

Jo, pyttsan. 

Det är en stor fördel att jag tränar som jag gör. Jag är övertygad om att det gör mej bättre rustad för tuffa perioder. Men ärligt talat. Det är inte skitenkelt att få träningen att bli av, när man är så dränerad på energi som jag var igår kväll. Jag hade dock planerat in en vilodag på fredagen och den satt verkligen klockrent. Ville bara komma hem, hämta Ella, handla och fixa tacomys och sedan efter intaget fredagsmys dö soffdöden framför nån fredagsunderhållning på TV. 

Det blev nu inte riktigt så. För vi fastnade nere vid sjön, jag och barnen. Erik metade och det var jättespännande. Ella och jag hejade på och till sist satt en ynklig liten abborre faktiskt på kroken! Fiskelycka!

Men efter det käkade vi iaf tacos och lyssnade till Ellas ynkande om att det sved i och runt hennes ögon. Hon hade gråtit så hon var svullen kring ögonen dessutom. Stackars liten. Stackars.

På tal om sjön så körde jag och Linnéa ett skönt pass i Mullsjön på torsdagskvällen. Vi simmade runt i sjön en halvtimme för att avsluta med lite köttande! Fem ggr trettio armtag så snabbt vi bara orkade. Gosh! Armarna blev möra... 

Imorse testsprang jag mina Asics Gel DS Trainer i 7 km. Helt okej men jag saknade att naturligt landa mer på framfoten och jag vill definitivt ha mer markkontakt! De där skorna jag inhandlade till Ångaloppet har satt igång nåt i mej. Helt klart. Mina gamla trotjänare Nike Structure Triax (och jag tror att typ 7 såna par har passerat i min ägo) känns som ett par platåskor och jag fattar inte hur jag ska springa i dem längre. Som jag älskat dessa skor. Ända till nu alltså. Så jag slängde iväg en liten fråga till en pålitlig skorådgivare... "Vill ha tips på skor med bra löpkänsla, men de ska funka på lite hårdare underlag!" Har ni nåt förslag så är jag tacksam. 

Efter förmiddagens löppass anslöt jag med Björn, Ella och hennes kompis Hilda, i simhallen. Den öppnade förra måndagen och dagens besök blev det första efter sommaren. Med ett getöga på småtjejerna var det lite svårt att komma in i en bra rytm med frisimmet. Den svarta linjen på bassängbotten kändes som lyx att navigera efter men axlar och armar orkade inte riktigt mata på som vanligt. I sommar har jag ju mestadels kört tvåtakt när jag simmat i öppet vatten. (För att inte navigera bort mej totalt.) Och precis som befarat måste jag nu nöta lite innan tretakt känns lika naturligt som innan sommaren. Men det blir nog bra efter några måndagar med simkompisarna. Jag hoppas dock på några fler pass i våtdräkten på öppet vatten, innan jag helt lägger ned den biten och förlägger samtliga simpass till simhallen. 

Massa lördagsgodis till folket!! Tjoflöjt!