Hög tid

Att formulera blogginlägg pågår ständigt i mitt huvud men den senaste veckan har jag helt enkelt prioriterat bort att sätta tankarna på pränt.

Men ikväll tänkte jag uppdatera er lite smått.

Vi börjar med jobbet. Nya jobbet som är så vansinnigt roligt att när en arbetsdag är slut längtar jag till nästa. Relationer med både kollegor, andra medarbetare och förstås elever växer så sakterliga fram och hela den här processen är som bekant utmanande men helt fantastisk. Vad gäller min roll i pusslet börjar jag mer och mer se mönstret och jag anar hur saker och ting hänger ihop lite bättre för varje dag. Det är verkligen en tillfredsställelse! Inte en enda sekund ångrar jag att jag kastat mej ut i den här nya världen. Tvärtom. Jag ÄLSKAR det!

Jag inbillar mej att familjen oxå mår bra av min nya jobbsituation. Det blir mer "fyrkantigt" här hemma vad gäller rutiner men det tror jag bara är till gagn för oss alla. Mest av allt är det nog så att jag trivs med det och då smittar det av sej! Jag som aldrig haft ett jobb som inte inkluderat kvälls- och helgtjänstgöring har fått litet av ett nytt liv och det är verkligen ingenting annat än positivt!

Positivt är det oxå med mina fötter. De tar myrsteg framåt, javisst, men när jag nu kan se tillbaks flera veckor i tiden begriper jag att jag är verkligen på väg åt rätt håll.

Att säga att det är underbart är milt uttryckt.

Det har varit berg- och dalbana och kommer säkert fortsätta vara så ett tag framöver. Men sett ur ett längre tidsperspektiv går det FRAMÅT.

Ingen tvekan om den saken.

Jag springer nu knappt 8 km terräng, om någon undrar vilka distanser jag kommit upp i. Sista helgen i september ska jag mangla en mil. Det blir som ett symboliskt Lidingölopp fast här hemma i min skog. Jag längtar.

Annars är det huvudsakligen cykel och ffa MTB som gäller. Idag t ex, så mötte jag Emelie vid Hallby och vi rullade ut till Olsbo och testade cykellistans teknikbana. Jättenyttigt och jag blev så trött av koncentrationen som krävdes. Säkert var jag ganska spänd dessutom. Klickade dock bara ur foten medvetet tre ggr under drygt 5 km. En gång fastnade jag på en stock så ena foten lossade men annars var det en brant uppförsbacke med lite trix i som fick mej att tveka, och då är det kört. Strax efter ett liknande parti nedför ochjag var feg och knäppte loss... Det är jag i ett nötskal. Men vi hade skitkul ändå och konstaterade att det var en bedrift i sej att bara ge sej på banan. Bäst av allt att vi hann prata lite om smått och gott på vägen dit och hem! Tack E!

Nu har hög tid att uppdatera bloggen bytts ut mot hög tid att krypa i säng.

Kram och god natt!