Jisses vilken avslutning på gårdagkvällen det blev. Jag trodde jag skulle hosta upp lungorna! Frågan är om det hängde ihop med rundan i löparskor... Kanske. Åtminstone till viss del. Kunde betalat ganska mycket för en dos RIKTIG hostmedicin där jag låg.
Jag var iaf ytterligare ett rejält steg närmre mitt habitualtillstånd imorse när jag vaknade. Så sådär fruktansvärt hemskt dumt kan det inte ha varit med löprundan ändå...
I eftermiddag ska vi åka till finkusinen i Bankeryd och krama lite (ha ha Ludde!) på hennes son som fyller elva stora år idag. Vi brukar inte fira varandra egentligen men faller andan på så gör den det helt enkelt. Ringde kusinvitamin på förmiddagen för att kolla så att det passade att vi dök upp. Det tog en timme och en kvart. Fast kändes som högst en halvtimme! Det är vi i ett nötskal. Hon har betytt och betyder väldigt mycket för lilla mej. Det vet hon också.
Nu måste jag kolla lite på snön som smälter... Äntligen är våren på G. Me like!