Favorit i repris

Att träffas i Smögen är på väg att bli tradition för oss och kusinerna Kleveland. Det är en ynnest att ha förmånen att kunna hyra ett helt hus på denna underbara plats som ligger ungefär halvvägs mellan oss.
Det finns gott om plats för lek och bus men också för att kunna gå undan och bara vara.

Vi gör egentligen just inget mer än att bara umgås helt kravlöst och det är väldigt avkopplande. Smögen är liksom lugnet självt och det räcker nära på att komma upp på bron och se ön så blir man lugn i själen.

I helgen har kusinerna som vanligt haft jättekul tillsammans. Erik är stora idolen för Nils men även Nora är förtjust i honom och är blixtsnabb med att sticka sin hand i hans när vi är ute. I andra handen har Erik Nils, som i sin tur håller i Ella. Ja, det är väldigt charmigt att se dem. Tack hela familjen Kleveland! När ska vi göra om det?

Jag klämde in en löprunda igår (8 km i tät dimma) för självklart hade jag träningskläderna med mej. Benen var sugna på lite spring och huvudet likaså. Jag är fortfarande beredd på uppförsbacken som borde komma efter Lidingö men det finns inget som tyder på att den är i närheten. Jag tror kanske jag ska passa mej lite. Nånstans i kroppen finns nog spår av både uppladdning men ffa urladdningen som det innebar i terrängspåret förra lördagen. En elitlöpare varnade just för att fortsätta mala på med träningen i samma utsträckning efter ett långlopp. Det är tydligen inte säkert att man känner behovet av återhämtning. Likväl är det precis lika stort. Hmmmm... Jag fick mej faktiskt en tankeställare när jag läste det.

Till helgen är det ett jätteroligt terränglopp i Skövde. Nämligen Billingehusloppet på drygt 10 km. Jag är helt inställd på att springa. Denna veckan har jag försökt att bara mysspringa. Det har blivit tre pass (men kroppen vill ha meeeeeer). Totalt 22 km vilket är knappt hälften av den veckodistans jag legat på inför Lidingö.

Om det blir som jag vill så springer jag ett par pass veckan som kommer och avslutar sedan med Billingehusloppet på lördag.

Men efter det lutar det åt en tids vila från löpningen. En eller ett par veckor. Jag får se. Har inte funderat klart på detta ännu... Det är nämligen ett visst motstånd mot att verkligen genomföra det hela.

Veckan som kommer ser vi fram emot torsdag. Då kommer nämligen mamma ner på snabbvisit. Ella har redan reserverat en plats till henne i sin säng. Välkommen!

Helg snart till ända

Tack mysiga Magnus och Lena med grabbs för trevligt sällskap. Det är svårt att inte stormtrivas tillsammans med er. Extra härligt att vi dessutom äntligen fick bjuda igen lite.

Imorgon väntar vardagen med jobb och skola igen. Fast om det blir skola för Erik återstår att se. Han har fortfarande jätteont i halsen och kanske det är bra om han får bli riktigt okej innan han ska tillbaks till verkligheten. Ellas dagis är stängt imorgon och jag och maken har planerat att vara hemma halva dagen var.

Ja, ni hör att livet rullar på ungefär som vanligt. Åtminstone utåt sätt. Riktigt så upplever dock inte jag det. Det känns som att jag lever i resterna av terroristattacken i N.Y. Som att man fumlar i nån slags dimma och allt är bara så oerhört overkligt. Hur många gånger hittills har jag inte hunnit tänka "väck mej ur den här mardrömmen". Säkert är det inte sista gången de orden dykt i mitt huvud.

Jag ska sparka upp mej själv på banan igen i eftermiddag. På med skorna och ut i skogen bara. Bästa terapin alla kategorier. Det står 20 kilometer på programmet, men jag vet inte. Jag tror jag måste skjuta fram detta sista långpass inför Lidingö till mitten av veckan. Bara sticka ut helt kravlöst idag istället. Försökte locka ut Ewa, men hon hade annat på programmet. Undrar om Beata är i form för en sväng. Värt att checka av.

Hoppas ni haft en härlig helg!

På sommaren badar man

Oavsett väder. I alla fall om man är barn!

Jag skulle vilja kalla vädret idag för lynnigt. Luften är varm men i molnen ovanför oss finns både fint sommarregn och hagelskur. Nu drog vi en rövare och stannade till vid "barnbadet" på väg till affären. Det håller så länge det håller. Förhoppningsvis slipper jag tjatet om att få åka och bada efter detta. Och jag ska inte klaga, där jag sitter parkerad i en brassestol på stranden. Det är hur skönt som helst.

På vägen hit reflekterade jag över hur otroligt bra vi bor. Det enda jag egentligen saknar är närheten till Jönköping. Tre mil är för långt för att jag ska hinna ned på stan en sväng efter kvällsmaten. Det fixade jag lätt när vi bodde på Sturegatan. Sen önskar jag givetvis också och kanske allra mest att mina närmaste släktingar bodde här. Ju fler desto bättre. Jag saknar er så det gör ont emellanåt! Imorse fick jag t ex en attack av pappa-längtan. Tänk att jag vid 38 års ålder längtar efter att få sitta nära min pappa i soffan... Mmmmm... Så är det faktiskt. Ett telefonsamtal kan aldrig kompensera den fysiska närvaron. Och tänk den dagen de är borta... Jag ryser vid blotta tanken. Måste försöka skapa ett tillfälle så jag kan åka hem snart!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Lazy days

Rubriken kanske inte riktigt stämmer med den gångna helgen. Avkopplande ledighet är nog mer med sanningen överensstämmande. Själsligt fridfull.

Vi har ju åkt lite fram och tillbaks de här dagarna, även om merparten av ledigheten tillbringats i Motala. Närheten till farmor har känts viktig och vi har träffat henne varje dag och på så sätt följt framstegen. För hon fortsätter sin resa mot en vad vi hoppas på friskare vardag. För varje dag blir hon starkare och starkare. Jag får nypa mej i armen för att förstå att det på onsdag är två veckor sedan vi fick besked om att hon fått en ny hjärtinfarkt och nu är hon i princip klar för hemgång efter en bypass. Farmor farmor farmor!! Vi är så innerligt glada och tacksamma att det gått bra hittills. Orden räcker helt enkelt inte.

Senaste dagarna har även Ingela varit hemma i Motala och hon satte ord på det jag tror vi alla både tänkt och känt under den hör dryga veckan av vacuum. Nämligen att såna här händelser verkligen för alla inblandade närmre varann. Det känns hjärtligt, varmt och tryggt och bara så jättehärligt att få vara en del av den här familjen. Jag är både tacksam och STOLT över hur alla dragit sitt strå till stacken så här långt.

Nu ska vi lyfta blicken och styra båten vidare! Mot nya utmaningar ihop.

Det är väldigt mycket här och nu, för hela familjen, och det är jätteskönt. Att vi ska jobba på tisdag känns t ex ganska oviktigt (förlåt chefen) just nu. Det enda som betyder nåt är familjen. Ja, så är det faktiskt. Men nej, nu är jag väldigt nära att somna och därför avbryter jag mej själv här, mitt i alla mina funderingar och tacksamhet.

Enough.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Snabbvisit i Juniskär

De bor verkligen superfint, Sara och Fredrik. Bara ett stenkast från havet ligger deras drömhus. Från min synvinkel är det dessutom helt strategiskt rätt. Ja, det är klart att jag hellre önskar att vi vore grannar, men nu när det är som det är får man vara tacksam över att de bor halvvägs hemifrån. Det gör ju att vi träffas åtminstone på ena hållet när vi bilar upp till Boden.

Mellantjejen Söderholm.

För 25 år sedan var det mammorna till de här två barnen som kämpade om fotbollen.
 

Ella och minstingen Söderholm rör om lite i vattnet. Pappa Söderholm övervakar det hela.

Det var länge sen jag och Sara var ute på en jogging tur ihop. Trodde inte att jag skulle lyckas lura med mej henne men det gjorde jag!

Saras min säger väl allt om hur nöjd hon var efter rundan. Asbra jobbat kompis!





Å här kommer så småningom jag själv springande!

Nu är vi laddade för att köra de sista 60 milen hem!







Jag får väl skylla mej själv till viss del

Jisses vilken avslutning på gårdagkvällen det blev. Jag trodde jag skulle hosta upp lungorna! Frågan är om det hängde ihop med rundan i löparskor... Kanske. Åtminstone till viss del. Kunde betalat ganska mycket för en dos RIKTIG hostmedicin där jag låg.

Jag var iaf ytterligare ett rejält steg närmre mitt habitualtillstånd imorse när jag vaknade. Så sådär fruktansvärt hemskt dumt kan det inte ha varit med löprundan ändå...

I eftermiddag ska vi åka till finkusinen i Bankeryd och krama lite (ha ha Ludde!) på hennes son som fyller elva stora år idag. Vi brukar inte fira varandra egentligen men faller andan på så gör den det helt enkelt. Ringde kusinvitamin på förmiddagen för att kolla så att det passade att vi dök upp. Det tog en timme och en kvart. Fast kändes som högst en halvtimme! Det är vi i ett nötskal. Hon har betytt och betyder väldigt mycket för lilla mej. Det vet hon också.

Nu måste jag kolla lite på snön som smälter... Äntligen är våren på G. Me like!

Living & Room

Ewa, som är en god vän till mej, arbetar numera också som konsulent för Living & Room. Ikväll hade jag bjudit in lite kompisar på en visning här hemma. Trots ett ganska stort manfall blev det en jättemysig kväll med först "demonstration" av Living & Room´s fina inredningsprylar och sedan umgänge och surr över lite plockmat. Bland gästerna fanns min högt älskade kusin med hennes dotter (som blir snyggare för varje gång jag ser henne) och för övrigt var det kollegor från bemanningsenheten. Det slog mej än en gång hur bra jag trivs bland mina nya kollegor. Jag är oändligt tacksam över min jobbsituation!

Kvällen hade inte blivit vad den blev utan er som kom, så tusen tack allesammans!

Toakrasch, träning och träff med kusiner

Rullar mot Mullsjö efter en fin dag i Motala.

Vaknade till strålande sol och ganska många minusgrader. Tanken var att vi skulle komma iväg vid 9-tiden men ett ''litet'' missöde gjorde oss en timme försenade. Jag skulle nämligen bara gå på toa precis innan vi åkte och det var då det hände. Toan kraschade! Nä nä nä. Det var inte så att jag var hård i magen eller nåt. Nä jag hann inte ens sätta mej på ringen innan det small. Tur var väl det för då kunde vi snackat vattenlavemang. Olyckan inträffade när jag fällde upp toalocket lite hastigt och tydligen för hårt för hela vattenbehållaren sprack och ut forsade vatten. Herregud vad mycket vatten det ryms i en spoltank. Det kändes som att hela källarvåningen skulle bli vattenfylld innan det var slut. Till sist slutade det iaf forsa och mitt i vattnet stod jag, ganska blöt om fötterna. Ja. ni förstår att vi fick lite att fixa med innan vi kunde komma iväg.

Jag hade laddat med extra mycket gröt eftersom jag skulle kuta en lite längre runda på vägen till Motala. Blev avsläppt i Fågelsta och fick drygt femton kilometer i benen innan jag var i mål. Vädret var ju alla tiders även om det blåste ordentligt kallt ett tag. Ett tag sprang jag och rabblade ''inte utan min buff, inte utan min buff'' som nåt slags mantra. Bortsett från Icebugsen är nog buffen min bästa investering denna vintern. Bitvis drog jag upp den ända över näsan och tänkte ''hej, här har ni en motionerande rånare'' när jag möttes av nån bil. Många sjuka tankar och formuleringar passerar under ffa mina längre pass. Fin fart lyckades jag få till också. 6.08 per kilometer. Konstaterar att jag faktiskt HAR utvecklats som löpare. Nån racer blir jag aldrig men eftersom det inte är mitt mål gör det inget. Det är bara kul att se att jag då och då klättrar en pinne på min egen personliga träningsstege.

I Motala väntade förutom min familj och farmor och farfar även Ingela och hennes juveler Nils och Nora. Åh, vad härligt att få känna och klämma, pussa och krama lite på dem igen. Erik är utan tvekan Nils stora idol och han är en väldigt fin förebild som tycks trivas i rollen som storkusin. Sammantaget blev det ännu en mysig sammankomst för både barn och vuxna. Om vi bara bodde lite närmre. Kan inte låta bli att tänka på hur härligt det skulle vara... Men eftersom det är som det är låter jag inte de funderingarna få för mycket utrymme. Nu ser vi fram emot en helg tillsammans på nån ort som ligger halvvägs mellan oss istället!

Tack och kram till fina D, T, I, N och N!

Nu är vi strax hemma. Då blir det soffhäng framför Melodifestivalen och haklapp på för min del... Go Brolle!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ella och morfar

Det tog inte lång stund efter att mormor och morfar anlänt igår kväll så satt Ella i morfars knä. Idag har hon fortsatt vara morfars flicka. Utom när hon badade eller satt på toaletten. Då var det mormor hon kallade på för att få hjälp!

En prinsessa poserar

...och den här gången heter prinsessan Tilde!

Tilde äter glass

Kolla in den här coola tjejen när hon sitter i sin campingstol och äter glass. Bedårande!

Dagen efter namnfesten

Innan vi skulle börja rulla mot Sverige dagen efter Nils namnfest fick vi en stund hemma hos Ingela och Kjetil.

Farmor/mormor i soffan tillsammans med söt-Göta (Ella) och Nilsen.

I soffan hittade vi även den här snygga storebrorsan. Han blev kvar ett par dagar extra hos familjen Kleveland, tillsammans med Dagny och Thure. Skoj för honom!

Men innan lillasyster skulle åka var det dags för lite bus igen...

...och sedan lite till!

Coola kusiner i soffan.

Ella hos faster "Inna". Vilket härligt hår faster har!

Nils får ännu en kärleksfull blick av Ella. Strax dags att åka hemåt.

Måste bara känna på de här ljuvliga fötterna först!

Hej då Nils! Vi ses i Sverige i sommar!

En mysig tjej på besök

I helgen har vi haft kusin Caroline på besök. Hon åkte tåg helt själv mellan Nässjö och Huskvarna. Fredag eftermiddag mötte Lisa, Erik och Ella på stationen i Huskvarna. Jag kan lova att den Caroline som klev av tåget kl 14.48 var minst 10 cm längre än vanligt. Världens sötaste! Med all rätt mäkta stolt över sin prestation!

Erik och Caroline låg länge och pratade i sängen på fredagskvällen... Sedan hoppade de upp strax efter 6 nästa morgon! Halv 7 kom de in till mig och Björn och kvittrade att "nu var frukosten klar". Då hade de dukat fram allt man kan önska sig en lördag morgon. Jätteduktiga!

Konkurrensen om kusin Caroline var stenhård. Ella var som ett plåster på henne så fort hon kom åt. Med två småsyskon hemma märktes det att Caroline var van vid detta.

Förmiddagen spenderades på simhallen i Mullsjö. Knappt några andra besökare gjorde att det nästan kändes som att vi ägde dessa två bassänger. Det var hopp från trampoliner, från kanten på det djupa, simmande fram och tillbaks mm. Jätteskön start på dagen!

16.13 steg Caroline på tåget igen för att en halvtimme senare bli hämtad av Henka och Lollo i Nässjö. Det var hur kul som helst att ha dig på besök, Caroline! Hoppas inte det dröjer länge till nästa gång! Kram på dig!

Det doftar bebis!

Den 16 januari fick Erik och Ella en kusin! Det blev en liten(?) Lilly och därmed hade Henka och Lollo gjort hattrick. Triss i damer! Sedan dess har vi laddat inför i princip varje helg, för att åka och lukta och känna på underverket! Tyvärr har början av 2009 kantats av diverse olika sjukdomar både hos oss och familjen Andersson i Eksjö. Därför dröjde det ända till idag innan vi fick tillfälle att träffa Lilly för allra första gången och vi möttes av en fullkomligt bedårande liten bebis! Vad gör det att jag i skrivandets stund får små doftpuffar av kräks från min skjorta, när de kommer från Lilly? Titta på bilderna så förstår ni!

Ett efterlängtat möte

I måndags hade Lisa och Björn tagit ledigt från sina arbeten och vi gjorde en dagsutflykt till Motala. Hos farmor och farfar väntade nämligen kusin Nils och faster Ingela. Nils föddes i början av november och vi hade planerat att träffas i början av januari. Detta möte blev tyvärr inställt pga en otäck maginfluensa. Så nu var det äntligen dags att få klämma, känna och lukta på fina kusin Nils för första gången!

Jättemysigt med en liten bebis tyckte både Erik och Ella!

Morbror Björn och Nils kollar in varandra.

Erik, Björn och Thure tog en sväng till bandyplan där det var allmänhetens åkning innan det var dags att äta middag tillsammans med oss andra. På bilden ovan är Erik iklädd full hockeymundering och bonusfarmor passar på att krypa intill och stjäla en liten kram.

Bonusfarfar är inte dålig han! Det var inte igår eller ens i förrgår han åkte skridskor. Det stoppade honom dock inte. Bra och modigt gjort, tycker vi! Och vi är förstås glada att du inte ramlade och bröt några ben...

Här sjunger moster Lisa med Nils och självklart lär Ella ut tillhörande rörelser. Nils verkade tycka det var rätt kul!

Det blev en hel del kramar...

...och pussar förstås! När sedan Nils behövde lite lugn och ro lekte Ella för fullt med favoritdockan som nästan är lika stor som Ella själv. Dockan fick sova i Nils säng.

Men det såg ju så mysigt ut att Ella efter ett tag kröp ned bredvid dockan!

Det kändes väldigt längesen vi satt så här och matade Ella. Så fantastiskt avkopplande och mysigt! Nils är väldigt matglad (ett arv efter far sin) så han mumsade i sig allt. Sedan rapade han högt och ljudligt två gånger. Duktig pojke!

Vi åt en fantastiskt god lax och innan det var dags att börja rulla hemåt hann vi med en riktigt smarrig dessert i form av chokladmousse med apelsincrisp. Den föll som synes även Ella i smaken!

Barnen slocknade efter 15 respektive 30 minuter i bilen på väg hem. Vi parkerade hemma på garageuppfarten omkring kl 22. Skönt att komma hem förstås! Tack alla för en jättehärlig och fin dag som vi kommer tänka tillbaka på mer än en gång!