Skön söndag

Idag har jag ägnat en stor del av dagen åt att förbereda husvagnen inför sommaren. Precis som förra året blir det bara enstaka turer med vagnen och vi hade ju egentligen bestämt oss för att sälja den. Just med anledning av att vi nästan inte använder den. 

Nu gjorde vi ett noggrant övervägande för några veckor sedan och beslutade oss för att ge husvagnen en säsong till så får vi se var vi landar. Och faktum är att när jag steg in i den efter att vi hämtat den från vinterförvaringen, andades in husvagnslukten (och den luktar fortfarande nytt!), så kändes vårt beslut helt rätt. 

Nu står den städad, bäddad och påfylld med handdukar och bara väntar på resterande packning och att få rulla mot Motala på midsommarafton! Det kommer bli mysigt!

Jag har haft sällskap av Ella hela dagen och hon har minst sagt njutit av att vara i husvagnen. 

Grabbarna har varit på orientering på Skara sommarland idag. Det blev verkligen en heldag med bus och bad efter tävlingen så jag anar att det kommer vara skönt att krypa ned i sängen alldeles strax.

Jag har fått ihop två bra löppass i helgen dessutom. 24 km terräng ihop med Patrick igår morse och drygt 7 km asfalt ikväll där jag tryckte på litegrann. Har haft en massiv träningsvärk och den blev inte direkt mildare efter terrängen igår. Imorgon blir det simning, tisdag löpning (intervaller av nåt slag) och onsdag ett mycket lätt distanspass. Därefter två vilodagar för att på lördag njuta av 30 km. Söndag kan det nog bli några lättlätta kilometrar om kroppen så vill. (Eller jag har myror i brallan)

 

Gör du oxå en plan för veckans träning? Eller har du en plan för en länge period? Eller planerar du inte alls utan tar dagen som den kommer? 

Failed

Inte en chans. Jag var så kosmiskt trött när klockan ringde kl 06 imorse att jag bara stängde av alarmet, vände på mej och somnade om. 

Till strax efter klockan åtta. Semesterfeelingen jag hade igår har helt klart följt med till idag! Bara två veckor kvar nu. Futtiga sex arbetsdagar för min del, eftersom jag är ledig en hel del nästa vecka i samband med resan till Boden, Gällivare och NILITERRÄNGEN!! Vilket jobb jag har, som möjliggjort att jag kunnat arbeta intensivare en period, för att nu ta det lite lugnare. Det enda som är lite synd är att det är väldigt högt tempo på jobbet för närvarande så jag skulle behöva vara där lite mer än vad jag är. Men det ska nog lösa sej med allt i slutändan ändå. Jag är ju inte ensam! 

Idag mår jag bra. Lagom ont i lår och ljumskar efter utfallsstegen igår. Dessutom lyckades jag med sju pull ups (inga chins igår!) i ett lite snabbare tempo och det känns oxå i musklerna idag. Ett pass i simbassängen hade egentligen suttit som en smäck imorse. Men ni ser, även jag gör avsteg från planen ibland. Vi får se om jag kör löpning ikväll igen, eller ett pass på cykeln. Det är sannerligen fantastiskt cykelväder!

Men allra först blir det en tur till Jönkan. Klippning står på schemat både för mej och Ella. Dessutom har vi några ärenden att uträtta. 

Ha en fin dag därute!

Lite upp och ned

Galen huvudvärk hela dagen igår. Hann tänka tanken att jag kanske var på väg att få ytterligare ett bakslag men nej, det verkar tack och lov inte så. Även om kroppen inte riktigt är sej lik ännu.

Idag var jag ute och sprang en runda. Knappt 8 km och stekande sol. Så det tror fan att det gick tungt. Hursomhelst. Avvaktar med backpass och andra intervaller tills jag inte alls känner av förkylningen längre. 

Viss oro för nästa helgs 30 kilometer måste jag medge kommer över mej då och då. Men jag måste tro att det håller. Jag får väl lufsa runt på rutin om inte annat. Bara det inte blir för varmt...

Efter dagens löpning var jag disciplinerad nog att köra ett styrkepass hemma i trädgården. Plankor av olika slag, fällknivar och utfallssteg. Kändes inte som att jag tappat så mycket trots att jag inte styrketränat lika frekvent som i vintras. Skönt. Avslutade med att ta av skor och strumpor och springa barfota på gräset i fem minuter. Styrketräning för fossingarna alltså! Vilken härlig känsla!

Imorgon bitti står väskan packad för ett pass i simhallen. Bästa att blunda lite nu alltså!

Ett bra pass på racern

Med Suss episod från Stockholm marathon i färskt minne beslutade jag mej för en vilodag igår. En mjukstart efter förra veckans förkylning och sju dagars uppehåll från träning borde vara en rätt god idé.

Men idag fick jag chansen att cykla landsväg med sällskap. Det är både tryggt, trevligt och blir bättre kvalité när man cyklar tillsammans med någon. Tack Emil!

Tempot höjdes ett par snäpp och jag känner mej nöjd trots att det inte blev mer än 30 km. 

Väl hemma hade jag verkligen behövt köra lite bålstyrka men hungern tog överhanden och det blev dusch direkt istället och därefter ugnsstekt lax med avocado och en god sallad till. 

Skjuter fram styrketräningen till imorgon...

Föga överraskande

Jag visste det redan 2012, när jag premiärsprang Stockholm marathon.

Känslan av att springa in på stadion efter 42 km är så galen och härlig och smärtsam att den nästan kan liknas vid barnafödande. 

Jag minns hur jag slogs av tanken "jag kommer inte kunna hålla mej från att göra om det här" precis när jag tog de första löpstegen inne på självaste Stockholms stadion. Sista 12 km hade inte varit nådiga mot mitt vänstra knä men där och då släppte allt det onda och jag kunde till och med öka farten.

Jag har sagt det massor av gånger. Jag är ingen asfaltsråtta. Och jag är ingen marathonlöpare. 

Men Stockholm marathon alltså. Det måste jag uppleva igen!

Så livrädd för att bli snuvad på en startplats gjorde jag det tidigt imorse. 

Och det känns så jävla rätt! 

Vi ses på stadion!

PS Om du orkar får du gärna läsa mitt inlägg efter Stockholm Marathon 2012. Du hittar det här. DS

Supersöndag

Efter en veckas vila har jag idag äntligen testat att springa en sväng! 

Det var dags för det tredje gemensamma långpasset med MSOK och planen för dagen 22 km längs leden Mullsjö Runt. 

Att det inte skulle bli några 22 km för min del hade jag förstås tvingats inse, men jag kände mej tillräckligt bra för att våga hänga på en bit iaf. Körde med pulsband för att se så att inte pulsen stack iväg. 

Det gick stabilt och bra i 6-tempo och jag fick verkligen bita ihop för att inte hänga med även efter vätskestoppet uppe vid klubbstugan. 

En veckas utebliven löpning och genomgången förkylning går såklart inte obemärkt förbi, men det var otroligt skönt att känna att jag ganska lätt kunde hänga på i drygt 11 km. Pulsen sa inget annat än att det är grönt att träna igen och jag är lycklig som fan! 

Efter genomfört träningspass har energin flödat och humöret varit på topp. Tålamodet finns där i större utsträckning och ja, det är helt enkelt härligt att leva igen! 😊

Jag har bakat rabarberpaj och frallor och kokat rabarberkräm. Och detta tillsammans med familjens lilla höna. Det säger lite om att jag var på ett glatt humör. Boostad med extra tålamod. Jag är ju ingen bakmorsa egentligen och än mindre den som tar med barnen i baket... 

Men kolla vad vi åstadkommit!

Mysigt och jättegott! 

Innan regnet kom hann vi dessutom med en tur till Furusjö, där Ella tog sej ett dopp. Jag avstod dock, som den badkruka jag är.

Supersöndag var ordet! 

Vitaminer

Jag kan inte låta bli att fundera över det här med betydelsen av vitaminer. 

Länge var jag av den inställningen att vi äter så bra och näringsriktig mat här hemma att vitamintillskott bara är slöseri med pengar. 

Och jag är ju ingen elitidrottare, så...

Sen var det det här med mitt luktsinne. Eller snarare mina luktupplevelser. Och nu kommer jag blotta mej en del faktiskt.

När jag efter att ha fött Ella, kom igång med löpträningen på riktigt var hon ungefär 1 1/2 år gammal. Jag trappade upp försiktigt och hade två pass i veckan som målsättning i början. Allt eftersom jag förbättrades ökade jag både mängd och intensitet. 

Samtidigt fick mitt luktsinne totalt fnatt! Jag blev nämligen helt besatt av lukten av garage, cement och kartong! 

Minns flera episoder när jag egentligen kanske borde tänkt att det här är ett symtom på nåt.

Exempelvis när jag börjat jobba efter föräldraledigheten. På väg till omklädningsrummet på jobbet passerade jag alltid ett ställe där det, enligt mej, luktade såååå gott! Om jag var själv när jag kom dit kunde jag dra ett djupt andetag och liksom bara njuta. Omklädningsrummen låg i närheten av lägenhetsförråd och när jag hade ett ärende dit var jag så nära himmelriket man kunde komma. Mmmmm. Det är sjukt. I know! Now!!

Minns oxå en gång när vi kom till våra kompisar i Ljungsbro och gick in i deras garage för att titta på nåt. Jag blev helt lyrisk när jag kände cementlukten. 

Ja, jag kan lugnt beskriva det som en slags besatthet av dessa dofter och dessutom stundtals lust att tugga (!) på t ex kartong.

Så plötsligt händer det! 

En dag när jag och min kollega som jag föreläser mycket tillsammans med, knatade in i vårat arkiv på jobbet, utbrister jag spontant "aaaaahhhhhhhh vad det luktar gott här inne!". Varpå han omgående svarar "men du har väl B-vitaminbrist". 

Va??

Efter detta uppvaknande inhandlades alltså en burk vitaminer. Och tänka sej! Efter bara någon vecka klingade mitt begär efter dessa dofter av. 

Jag har tackat min kollega för att han ställde diagnosen även om jag förstås skäms rejält över att jag inte knäckte nöten själv. 

Sedan dess har jag varit en trogen konsument av Mitt Val Sport.

Vad har du för förhållande till vitamintillskott? Tar du något? Har du nåt bra att tipsa om?

Dela med dej i så fall!

Hej på en stund!