I lördags var det upp till bevis. Regelbunden träning (så regelbunden den nu kunnat vara med tanke på vårens sjukdomar) sedan slutet av september förra året. Hela tiden med siktet inställt på 16 maj 2009 och 21098 meter runt Göteborg.
Uppladdning tillsammans med goda vänner. Vädret kunde inte varit bättre! Vi åt pastasallad i en slänt några hundra meter från starten.


Det var inte hastigheten som var orsak till att min supporterklubb knappt lyckades fånga mig på bild. Nä, det kändes faktiskt som att jag dansade runt Göteborg. Lyssnade på alla orkestrar, spanade in löpstilar, njöt av utsikten först från Älvsborgsbron och lite senare från Götaälvbron. När blev det jobbigt då? När började det göra ont? Ja, det undrade jag också. En del av mig sprang där och väntade på att, nu, nu blir det tungt. Men vet ni. Det blev det aldrig. Det var en helt fantastiskt upplevelse. Massor med kraft när jag kom in mot mål. Jo då, det är klart att jag tänkte fan, jag kunde ju tagit i lite mer, kapat tiden med i alla fall några minuter, kanske 8-10... Så övergår tanken i något slags jävlar anamma... Nästa år... Jag gör om det nästa år... YES!!