På hemmaplan igen

Sedan onsdag eftermiddag.

Det känns skönt att ha varit uppe och träffat både mamma och pappa. Jätteskönt och märkligt och jobbigt.

Allt på en gång.

I motsats till vad jag trott kom jag iaf hem utvilad för ett par dagar sedan. Ja, jag hade massor av energi faktiskt. Härligt. Och det var förstås ljuvligt att träffa familjen igen.

Igår var jag ute och kutade en runda i skogen kring Stråken. Benen bar inte ett spår av lördagens tremilare. Men visst, det är tuff terräng så jag var förstås inte oberörd. När jag kom ut på hygget innan Trollsjön kände jag en sån tacksamhet till naturen där jag tuffar fram var och varannan dag. Jag har fått mycket ''gratis'' efter att ha tränat i skogarna hemikring. Bättre miljö för ett löparhjärta är svår att finna.

Upplevelsen Lidingöloppet bär jag med mej. Det var fantastiskt. Jag är helhjärtat nöjd med förberedelserna, upplägg och genomförande av loppet.

DESSUTOM.


Dessutom har jag än en gång fått uppleva min kropps osannolika förmåga till återhämtning. Två dagars vila efter loppet och dag tre gav jag mej ut sju kilometer utan minsta lilla känning i benen eller huvudet för den delen. Amazing.

Bestämde mej dock för att hoppa över en detaljerad beskrivning av loppet. Däremot fick jag bilderna från marathon photo igår. De togs vid målgången och jag var totalt omedveten om det där jag flög fram. Ljuvligt. Självklart vill jag dela de med er. Bara att klicka på länken.

http://www.marathon-photos.com/scripts/event.py?event=Sports/GKDE/2011/Lidingoloppet&match=62310&name=Lisa

Ha en fin dag!

Hoppla!

Den här tjejen var inte alls så pjåkig'

Published with Blogger-droid v1.7.4

Det kan hända att jag kräks

Sitter på X2000 och håller tummarna för att jag ska slippa må illa. Drog iaf en lättnadens suck när jag konstaterade att jag sitter med näsan i tågets färdriktning.

Sovit som en gris inatt. Känner mej riktigt utvilad vilket inte alls är nån självklarhet efter 13 timmar på nattåget.

I eftermiddag väntar killen i mitt liv på mej. Längtar!

På återseende

Nu rullar tåget och därmed är jag på väg hemåt. Det blir fint att återse de mina men fy fan för att ha så långt till mor och far. Speciellt nu.

Vistelsen i Norrbotten avslutades med ett varv i löparskorna. Det första sedan Lidingöloppet och som jag skrev i föregående inlägg var det ett sjuhelsikes väder. Men inget stoppar mej och döm om min förvåning när jag stack iväg utan minsta lilla känning av 3-milaren i terräng. 7.5 kilometer återhämtning i 5.34-fart. Var kom farten ifrån? Jag borde haft ben av bly enligt den ekvation jag ställt upp. Tack träningsguden.

Moster A och kusinerna S och M hann också smita förbi hemma hos mor innan det var dags att åka till tågstationen. Därmed fick jag förmånen att snosa lite på minstingen, Tove. Så liiiiiten... Väldigt lik sin storasyster men dock inte den kopia av densamma som jag föreställt mej. Utan en egen alldelens ljuvligt fin liten prinsessa! Underbart!

Av moster A fick jag som vanligt lite pepp och bekräftelse på mina funderingar kring den andra och kanske största varbölden i mitt liv, som i detta nu naturligtvis tenderar att vara lite öm och infekterad. Taskig tajming? Eller inte? Jag fortsätter på samma linje utan några planer på att byta inriktning. Istället är jag benägen att kalla mitt spår för en övertygelse. Starkare än nånsin.

Nu är jag så sanslöst trött. Måste försöka bädda upp min säng...

God nattkramar till er alla!

Vädergudar på dåligt humör

Scheisse vilket höstrusk! Det blåser och regnar från typ alla håll samtidigt! Och vet ni vad? Jag hade ju tänkt ge mej ut på en liten runda i löparskor!!! Jag har längtat sedan igår. Varför detta väder just IDAG???

Regn brukar normalt sett inte stoppa mej. Jag minns en gång när jag var ute och det verkligen forsade uppifrån. Så pass att mina hörlurar till MP3:n liksom rann ur mina öron när jag var halvvägs... Då började jag garva för mej själv. Det var helt sinnessjukt.

Idag är sista dagen här uppe i Boden. Jag har lite att fixa med innan det är dags att sätta sej på tåget vid 21-tiden ikväll. Ska t ex sticka och krama pappa hej-då och fixa en överraskning till min prins där hemma. Prinsessan har jag redan köpt lite kläder åt. Sedan kommer mina ena moster hit en snabbis ikväll, liksom kusin Stina med lilla bebis Tove och numera storasyster Tilde. Jag har inte bemödat mej ett dugg med att fara runt och hälsa på någon denna gången. Förutom pappa förstås.

Men fan vet hur det blir med den här löprundan...

Noteringar på morgonpromenix med mor

Tog en tidig promenad med fina mamma i den tregradiga morgonluften.

Vi gick över ''broarna'' och när vi kom till kraftstation var jag bara tvungen att fota. Jisses vilken snurr det var på vattnet. Det dånade verkligen.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Tungt men skönt

Ungefär så känns det att vara hemma och uppleva kaoset på nära håll.

Jag har träffat både mamma och pappa. Faktiskt redan igår.

Märklig situation. Minst sagt. Men jag försöker anpassa mej så gott det går.

Jag var så samlad första timmarna men framåt kvällen hade nog mycket sjunkit in och det kändes som att bröstet skulle sprängas av sorgen.

Bara att bryta ihop och gå vidare. Ja.Ungefär så.