Nu rullar tåget och därmed är jag på väg hemåt. Det blir fint att återse de mina men fy fan för att ha så långt till mor och far. Speciellt nu.
Vistelsen i Norrbotten avslutades med ett varv i löparskorna. Det första sedan Lidingöloppet och som jag skrev i föregående inlägg var det ett sjuhelsikes väder. Men inget stoppar mej och döm om min förvåning när jag stack iväg utan minsta lilla känning av 3-milaren i terräng. 7.5 kilometer återhämtning i 5.34-fart. Var kom farten ifrån? Jag borde haft ben av bly enligt den ekvation jag ställt upp. Tack träningsguden.
Moster A och kusinerna S och M hann också smita förbi hemma hos mor innan det var dags att åka till tågstationen. Därmed fick jag förmånen att snosa lite på minstingen, Tove. Så liiiiiten... Väldigt lik sin storasyster men dock inte den kopia av densamma som jag föreställt mej. Utan en egen alldelens ljuvligt fin liten prinsessa! Underbart!
Av moster A fick jag som vanligt lite pepp och bekräftelse på mina funderingar kring den andra och kanske största varbölden i mitt liv, som i detta nu naturligtvis tenderar att vara lite öm och infekterad. Taskig tajming? Eller inte? Jag fortsätter på samma linje utan några planer på att byta inriktning. Istället är jag benägen att kalla mitt spår för en övertygelse. Starkare än nånsin.
Nu är jag så sanslöst trött. Måste försöka bädda upp min säng...
God nattkramar till er alla!
3 kommentarer:
Kör på i samma riktning, det tror jag är klokt av dig. Du ska se att du fixar det och det är jag helt övertygad om att du gör med tanke på hur enormt klok och stark du är. Synd att allt ska hända på en och samma gång men det är som sagt bara bita i det sura äpplet... och du ska se att den där infekterade varbölden kommer att försvinna. Tror på dig! Kram kram från lillkusinen och hoppas du får en lugn och behaglig tågresa hem.
Hoppas du kunde sova på hemvägen. Förstår precis att det känns jobbigt att ha långt hem till mamma och pappa och speciellt nu. Jag önskar att vi också bodde närmare varandra även om vi har hälften så kort avstånd som du har till Boden. Längtar till helgen!! Kram
Malin, utan stöd från alla er runt omkring hade jag aldrig varit där jag är idag. Det betyder outsägligt mycket. Tack<3
Skicka en kommentar