Kusiner spanar på fyrverkerier och fnissar ikapp!
Published with Blogger-droid v2.0.2
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Världens duktigaste barn på resande fot
Det är klart att alla medel är tillåtna och också tas till när man ska sitta 125 mil i bil.
Men det skulle ändå kunna vara 200% mer gnäll. 125 mil är 125 mil hur man än gör.
Jag är djupt imponerad av deras tålamod.
Underbara Ella och Erik!
Det är på riktigt den här gången
Efter att ha vaknat typ tusen gånger inatt och svalt och känt efter inser jag nu att jag måste fatta beslut om att avstå från årets Sylvesterlopp.
Sorgligt men sant.
Snyft...
Men ni vet "hälsan framför allt"! Det finns inga genvägar där. Jag är iaf glad att jag inte har feber och är sängliggande. Det verkar nämligen vara en ganska lindrig förkylning.
Nu väntar hotellfrukost!!
torsdag 29 december 2011
Hypokondri eller äkta halsont?
Först av allt, god fortsättning på er!
Efter ett fint julfirande har nu bilen börjat rulla söderut. Vi är mao på väg hemåt. Fast frågan är om det var meningen, för bilen ville inte starta när vi väl var färdiga att åka. Hmmmm... Fram med startkablar i snöyran bara och till sist hoppade den iaf igång.
Vi har som sagt var haft toppensköna dagar uppe i Boden och hunnit med att träffa många släktingar. Dock inte så mycket som jag önskat men så är det alltid. Tiden räcker helt enkelt inte till att träffa alla. Det handlar förstås om prioriteringar till stor del och denna gången blev det kusinerna med deras goa barn som det kändes viktigt att träffa. Det är ju tre i stort sett jämnåriga prinsessor som nu har väldigt roligt ihop. När jag ser dem tillsammans väcks mina funderingar kring att flytta upp direkt och längtan blir så stark att jag till och med fantiserar om var vi isf skulle bo... Vem vet? Kanske vi borde fundera mer i dessa banor?? Det är mycket som skulle behöva falla på plats innan dess men jag tröstar mej med att det åtminstone inte skulle krävas en operation övertalning av maken... Alltid nåt.
Fyra fina träningspass har det blivit häruppe. Jag har haft mycket nytta av mina icebugs eftersom det är riktigt härliga vintervägar. Temperaturen har inte varit under -4 och det tackar jag för. Jag körde 11 km på julafton, 6,2 km på juldagen, 9,5 km 27/12 och igår blev det drygt 6 km med 5 x 100 m stegringslopp som avslut. Jag tror nog benen ställt om sej hyfsat sedan Luciatåget. Tippar att Sylvester kommer att gå på ca 56 minuter. Jag vet dock fortfarande inte om den strävhet jag känner i halsen är hypokondri eller början till en förkylning. Det här med sjukdomskänningar inför ett lopp är ju inget nytt för mej... Nu är det Esberitox 3 x 3 sedan igår iaf, så får jag se om det bryter ut eller ej. Pulsen har än så länge inte skvallrat om nån annalkande förkylning och det brukar den göra om det är for real.
Hoppas att ni också haft en fin jul och förresten, tack för alla fina kommentarer på julbrevet! De värmer!
Nu tuffar vi vidare. Mot Sundsvall, Mullsjö, förhoppningsvis mot Göteborg men helt säkert mot ett nytt år!
Tack alla goa släktingar. Mor och far och ALLA ni andra! Ni är bara the best<3!
lördag 24 december 2011
JULBREV 2011
Kära vänner från norr till söder. Ännu ett år har gått och jag sitter åter här och försöker sammanfatta något av dess innehåll. Det är faktiskt en liten bonus med att skriva julbrev, när man för sej själv går igenom vad som hänt det gångna året. För även om ett år går väldigt fort så hinner det också hända en hel del!
Vintern var en snörik och kall sådan och det föll oss bra i smaken eftersom vi tycker mycket om att åka skidor. Framförallt utför. Redan i januari stack Björn och Erik iväg till Romme för en mini skidsemester. Erik har utvecklats otroligt på skidorna. När vi sedan tog med oss farfar Thure till Björnrike för en hel veckas skidåkning var Erik mogen för även de svåraste pisterna. Han åker snyggt och behärskat och tycker det är hur kul som helst! Vår vecka i Björnrike var jättehärlig. Vi hade tur med vädret och att ha farfar med sej var en riktig win-win situation. Inte trodde vi att han skulle kasta sej utför pisterna, så döm om vår förvåning när han hyrde utrustning och hängde med oss i backarna. Härliga farfar! Vilka fina minnen jag har från den veckan när vi alla fem (ja, Ella också efter att ha varit med på skidskolan för andra året) glider ned i Snobben tillsammans!
Till påsk tog vi bilen upp till min älskade hemort Boden för att njuta av lite vårvinter. Takboxen packad med slalomskidor förstås! Norrbotten den här tiden på året... Det är såååååå härligt!
Vi trodde väl aldrig att snömassorna skulle försvinna men till sist kom i alla fall våren med sin skira grönska. Marken blir vit igen, men inte längre av snö utan av vitsippor. Lagom till min födelsedag i början av maj blommar de som mest. Ganska snart efter min födelsedag var det dags att fira farfar Thure som fyllde 70! Detta gjorde vi genom att sammanstråla med honom och Dagny och familjen Kleveland på ett hotell i Karlstad. Vi hade helt underbara dagar ihop med bubbelbad, god mat och lek. Verklig kvalitétstid med andra ord.
Maj är ju för övrigt en en lång rad av födelsedagar för vår familj. Slumpen eller dålig planering, jag vet inte, men så är det i varje fall.
I slutet av maj blev lilla farmor Dagny riktigt sjuk och det var några veckor då vi pendlade mellan hopp och förtvivlan. Det kunde sluta med en för henne betydligt bättre tillvaro eller det kunde sluta på värsta tänkbara sätt genom att vi förlorade henne. Jag kan inte uttrycka den tacksamhet vi känner med ord, över att farmor fortfarande är med oss och faktiskt nu är riktigt pigg. Det där med gudstro är inte riktigt min grej, men nog tusan är det något/någon som är med och styr vår värld. Absolut.
Sommaren hade vi planerat en resa till Tyskland med husvagnen men eftersom farmors tillstånd inte kändes stabilt ville vi hålla oss på närmare avstånd än så. Tyskland finns kvar... I vilket fall hade vi mycket glädje av husvagnen eftersom vi kunde stå på en camping nära farmor och farfar och både känna att vi semestrade men också hade möjlighet att titta till farmor när helst vi ville. Vi åkte också till vårt favoritställe utanför Kungshamn och stannade 1½ vecka. Det blir liksom ingen riktig sommar för oss utan en rejäl dos av västkusten.
Som bonus hade vi dessutom två helger i Smögen, när vi hyrde bekantas hus tillsammans med familjen Kleveland. En helg i juni och en i oktober. På det sättet har det varit ganska mycket umgänge mellan kusinerna och det uppskattas verkligen av alla!
Sommaren går ju som bekant hiskeligt fort och vips är man tillbaks på jobb, skola, dagis mm. Under hösten släpptes en bomb i familjen eftersom mormor och morfar skilde sej. Något som chockade oss alla och har tagit tid att bearbeta. Ja, jag/vi bearbetar fortfarande. Erik tog detta väldigt hårt, säkert med anledning av situationen med hans egen pappa och när ytterligare en mycket viktig vuxen man i hans närhet sviker blir det förstås kaos. Det är inte lätt att förstå för en 10-åring när inte ens vi vuxna gör det. Jag har dock för min egen del helt lagt det där med att hoppas kunna förstå på hyllan. Kanske det klarnar när tiden får arbeta... Hur som helst är det viktigaste att jag har kvar både mamma och pappa och mina känslor för dem är precis likadana som de alltid varit. Kärlek.
Mmmmm... Ett ganska TUFFT år som i slutändan ändå känns som ett RIKTIGT BRA år. Vi har skrattat, gråtit, prövats och levt igenom men framförallt under tiden detta 2011.
Nu har vi så transporterat oss till Boden för att njuta av julen tillsammans med släkten. För min egen del har jag inlett firandet med en härlig löprunda på 11 km. Min älskade löpning som jag helt utelämnat i detta julbrev. Tror nog mina kära bloggläsare fått nog av detta ändå.
Så mycket mer återstår väl inte då, än att önska er alla ett riktigt härligt julfirande!
Vintern var en snörik och kall sådan och det föll oss bra i smaken eftersom vi tycker mycket om att åka skidor. Framförallt utför. Redan i januari stack Björn och Erik iväg till Romme för en mini skidsemester. Erik har utvecklats otroligt på skidorna. När vi sedan tog med oss farfar Thure till Björnrike för en hel veckas skidåkning var Erik mogen för även de svåraste pisterna. Han åker snyggt och behärskat och tycker det är hur kul som helst! Vår vecka i Björnrike var jättehärlig. Vi hade tur med vädret och att ha farfar med sej var en riktig win-win situation. Inte trodde vi att han skulle kasta sej utför pisterna, så döm om vår förvåning när han hyrde utrustning och hängde med oss i backarna. Härliga farfar! Vilka fina minnen jag har från den veckan när vi alla fem (ja, Ella också efter att ha varit med på skidskolan för andra året) glider ned i Snobben tillsammans!
Till påsk tog vi bilen upp till min älskade hemort Boden för att njuta av lite vårvinter. Takboxen packad med slalomskidor förstås! Norrbotten den här tiden på året... Det är såååååå härligt!
Vi trodde väl aldrig att snömassorna skulle försvinna men till sist kom i alla fall våren med sin skira grönska. Marken blir vit igen, men inte längre av snö utan av vitsippor. Lagom till min födelsedag i början av maj blommar de som mest. Ganska snart efter min födelsedag var det dags att fira farfar Thure som fyllde 70! Detta gjorde vi genom att sammanstråla med honom och Dagny och familjen Kleveland på ett hotell i Karlstad. Vi hade helt underbara dagar ihop med bubbelbad, god mat och lek. Verklig kvalitétstid med andra ord.
Maj är ju för övrigt en en lång rad av födelsedagar för vår familj. Slumpen eller dålig planering, jag vet inte, men så är det i varje fall.
I slutet av maj blev lilla farmor Dagny riktigt sjuk och det var några veckor då vi pendlade mellan hopp och förtvivlan. Det kunde sluta med en för henne betydligt bättre tillvaro eller det kunde sluta på värsta tänkbara sätt genom att vi förlorade henne. Jag kan inte uttrycka den tacksamhet vi känner med ord, över att farmor fortfarande är med oss och faktiskt nu är riktigt pigg. Det där med gudstro är inte riktigt min grej, men nog tusan är det något/någon som är med och styr vår värld. Absolut.
Sommaren hade vi planerat en resa till Tyskland med husvagnen men eftersom farmors tillstånd inte kändes stabilt ville vi hålla oss på närmare avstånd än så. Tyskland finns kvar... I vilket fall hade vi mycket glädje av husvagnen eftersom vi kunde stå på en camping nära farmor och farfar och både känna att vi semestrade men också hade möjlighet att titta till farmor när helst vi ville. Vi åkte också till vårt favoritställe utanför Kungshamn och stannade 1½ vecka. Det blir liksom ingen riktig sommar för oss utan en rejäl dos av västkusten.
Som bonus hade vi dessutom två helger i Smögen, när vi hyrde bekantas hus tillsammans med familjen Kleveland. En helg i juni och en i oktober. På det sättet har det varit ganska mycket umgänge mellan kusinerna och det uppskattas verkligen av alla!
Sommaren går ju som bekant hiskeligt fort och vips är man tillbaks på jobb, skola, dagis mm. Under hösten släpptes en bomb i familjen eftersom mormor och morfar skilde sej. Något som chockade oss alla och har tagit tid att bearbeta. Ja, jag/vi bearbetar fortfarande. Erik tog detta väldigt hårt, säkert med anledning av situationen med hans egen pappa och när ytterligare en mycket viktig vuxen man i hans närhet sviker blir det förstås kaos. Det är inte lätt att förstå för en 10-åring när inte ens vi vuxna gör det. Jag har dock för min egen del helt lagt det där med att hoppas kunna förstå på hyllan. Kanske det klarnar när tiden får arbeta... Hur som helst är det viktigaste att jag har kvar både mamma och pappa och mina känslor för dem är precis likadana som de alltid varit. Kärlek.
Mmmmm... Ett ganska TUFFT år som i slutändan ändå känns som ett RIKTIGT BRA år. Vi har skrattat, gråtit, prövats och levt igenom men framförallt under tiden detta 2011.
Nu har vi så transporterat oss till Boden för att njuta av julen tillsammans med släkten. För min egen del har jag inlett firandet med en härlig löprunda på 11 km. Min älskade löpning som jag helt utelämnat i detta julbrev. Tror nog mina kära bloggläsare fått nog av detta ändå.
Så mycket mer återstår väl inte då, än att önska er alla ett riktigt härligt julfirande!
fredag 23 december 2011
Det går framåt
Det flyter på fint och vi har precis passerat Härnösand. En plusgrad och duggregn höjer inte precis julstämningen men det funkar att köra bil i. Hoppas på bättre vinterväder längre upp i landet!
torsdag 22 december 2011
Uppsala
Vi är på väg!
Jag slet verkligen med packningen hela förmiddagen för att vi skulle kunna komma iväg ganska fort efter att maken kommit hem från jobbet.
Med en önskan om att rulla hemifrån vid tre gällde det att köra hårt.
Jag brukar lyckas i såna här sammanhang och så även idag!
Nu har vi spenderat fyra timmar i bilen, checkat in på Scandic Uppsala nord, ätit hamburgare från Max på hotellrummet (hotellrestaurangen hade julstängt hör och häpna) och nu återstår egentligen bara en sak. Nämligen att försöka sova!
Ses väl imorgon?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)