Vi har testat Skalet i eftermiddag och det var överraskande lite folk och jättehärliga backar. Fast inte riktigt lika bra som i Björnrike förstås.
Käkade lunch i Toppstugan och njöt av solen. Sen började det dock blåsa lite så vi tog kaffe inomhus innan vi körde några åk till. Erik vräker sej ut för de brantaste pisterna som en vilde och när jag tror att jag åkt ifrån honom med besked är han mej precis i hasorna.
Ella har haft selen på sej även idag men man åker i princip parallellslalom när man kör med henne.
Å varken Erik eller Ella får riktigt nog av skidåkningen. Det är trötta ben eller brist på mat som avgör när vi sätter punkt för dagen.
Farfar hyrde ju igår skidor igen och kör så det ryker. Att han var en sån skidfantom hade jag ingen aning om. Hursomhelst så är det skitkul att han vågar! Han är ju ingen ungdom längre. Fyller faktiskt 70 om en dryg månad. Det märks inte ett dugg.
Som avslutning satte jag min plan vad gällde dagens löpning i verket och kutade de nästan 15 kilometerna hem från Skalet. Jag kan inte säga att det var på lätta ben, men jag snittade på ungefär samma tid som jag brukar på mina distanspass. Och det trots de sista 1,5 km i otäckt mycket uppförslut. Benen är riktigt stumma och slitna efter all utförsåkning men trots det njöt jag verkligen. Med solen i ansiktet och Sånfjället i horisonten, toppat med känslan av att min kropp med lätthet faktiskt fixar att kuta så långt efter att först ha kört skidor sen liften öppnade imorse är det lite av löpningens nirvana jag upplevde. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Alla kan!
Published with Blogger-droid v1.6.7
1 kommentar:
Vad kul att se så fina bilder!Vädret verkar vara fantastiskt och alla åker skidor hur bra som helst. Ella är ju riktigt läraktig,en liten tuffing! Strongt gjort av dig Lisa att springa så långt efter all utförsåkning, Bravo!
Kram från svärmor
Skicka en kommentar